More than perfect - Del 71
Previously on More than perfect:
Våra läppar möttes för första gången på riktigt. Vi hade ju inte kysst varandra förutom den där kvällen, men det hade varit av fylla. Det här var på riktigt. Och det kändes bra. Jag kände mig för första gången på många månader riktigt lycklig. Jag la mina armar om hans hals. Ingen av oss verkade vilja släppa taget. Det fanns ingenting som stoppade oss nu. Det var bara vi mot världen. När vi tillslut släppte tittade vi på varandra. Jag hade tårar i ögonen och han med. "Did you really mean everything you said?" frågade han. Jag nickade. "Every single word. I just denied it to my self before. But now I know. And I'm so fucking happy", sa jag. Han strök bort mina tårar. "I love you so much", sa han. "And I love you. It's weird to think that you been beside me for my whole life and I didn't realise this until now", svarade jag. Vi kysste varandra igen. Det var magiskt. Ingenting gick upp emot den stora lyckan jag kände nu. Det var perfekt. "From now, you are mine", sa jag. Han nickade. "And you're mine", sa han. Han tog min hand och kysste den försiktigt. Solen började gå ner och vi satte oss under eken. Min mage pirrade av känslan. Han flätade in sin hand i min och jag lutade mig mot hans axel. Allt var perfekt. "I think this was meant to be", sa Liam. "We are meant to be", svarade jag lyckligt.
________________________________________________________________________________
Julias perspektiv:
''Är du seriös?!'', skrek jag nästan i luren. ''Helt seriös!'', sa Felicia tillbaka. Jag skrek ett gällt skrik. Några personer som gick förbi i den nästan tomma korridoren kollade på mig. ''Jag kan inte fatta det! Äntligen! JAG VISSTE ATT DET SKULLE BLI NI TVÅ!'', skrek jag. Hon skrattade och jag stod där fortfarande, med en öppen mun och uppspärrade ögon. ''Ja, det känns så bra! Allt som har hänt de senaste månaderna känns äntligen som att de var värt det. Liksom han var min bästa vän och nu är han mitt livs kärlek'', sa hon. Jag skrek igen. ''Jag är så glad för eran skull, du låter så lycklig Felicia! Det låter awesome'', sa jag med en glad röst. ''Tack Julia! Och guess what? Liam måste ju åka tillbaka till USA för konserterna och allt, och han tar med mig!'', sa hon glatt i luren. ''Va?! Men Felicia, skola då?'', sa jag förvånat. ''Jag ska bara vara där i ungefär fyra dagar, tre nätter. Liam kommer köpa en biljett hem till mig sen. Jag låtsas vara sjuk bara, sjukanmäler mig. Mina föräldrar tror fortfarande jag är hos Sandra, de kommer aldrig får reda på det. Känns ganska jobbigt att ljuga för mina föräldrar så mycket men det är inte så att vi har det bäst hemma just nu. Så jag kommer hem om några dagar, när det lugnat ner sig där. Förutom att faktiskt vara med älskling kommer jag också åka till fantastiska USA! Fast när jag är där kommer de ha åkt till Ohio, och det låter awesome'', berättade hon. Jag bara stod där och log fult. ''Jag förstår dig ändå. Hoppas det löser för dig där hemma. Ohio låter ass kul! Det är där Glee utspelar sig, haha!'', sa jag och skrattade. ''Du är en sån nörd Julia. By the way, hur är det med Sandra? Jag lämnade ju henne bara, tror hon hatar mig nu'', frågade hon. Jag gick fram och tillbaka i korridoren. Lektionen skulle börja om ungefär en kvart så jag hade inte brottom. ''Hon mår bra. Hon älskar att bo i huset, och som tur är kylskåpet fullt med goda saker, så hon klarar sig. Eller det är vad hon sa till mig på Skype. Oroa dig inte'', sa jag. Jag log för mig själv. ''Så, vad händer ikväll då?'', frågade jag. ''Jag packar just nu för vi ska ju som sagt vidare till USA, men om ungefär två timmar åker i för att ta flyget. Liam hälsar på några släktingar medan han är här. Så ikväll hänger jag med killarna, SOM JAG HAR SAKNAT! Dudå?'', sa hon. Jag gick fortfarande fram och tillbaka. ''Jag hatar dig, allvarligt. Ditt liv låter grymt, medan jag är fast här i Sverige. Krama killarna iallafall från mig, okey? Jag kommer antagligen ha en ganska lame kväll, ärligt talat. Tänker på att ta min data och mina äppelchips och låsa in mig i mitt rum. Deprimerande va?'', sa jag. ''Vänta lite, sa inte du att någon kille bjöd dig på fest?'', frågade hon. Jag stannade och svalde hårt. ''Jag nämde det förut va?'', sa jag mesigt. ''JULIA! Du ska gå på den här festen. Du ska inte bli en lame tjej som har en relation med sin dator, DU SKA UT DIT OCH VARA SOCIAL!'', sa hon med en hög röst. ''Måste jag?'', sa jag och sjönk ner på en bänk vid sidan av skåpen. ''Ja, du måste. Jag tvingar dig. Jag bryr mig inte om jag måste springa över havet till dig bara för att kicka din rumpa, du ska gå'', sa hon. ''NEJ! Jag är den tjejen, jag är den tjejen som har en relation med sin dator och har en kärlek för äppelchips. Jag tänker inte gå'', sa jag. Jag kollade på klockan, ungefär 3 minuter till lektionen börja. ''Alright then, jag orkar inte övertyga'', sa hon. ''Och jag måste gå. Är ändå säker på att jag har noll kronor på telefonen nu. Aja, puss!'', sa jag. ''Puss!'', sa hon innan jag avsluta samtalet.
Det svämmade över den lilla glasbunken, och klassens uppmärksamhet vändes till mig och Oscar. Marie sprang fram till oss och med en stor, stor, pincett och tog hon bort den rykande skålen från oss. Jag mötte Oscars blick. ''Det här är varför vi inte kan bli kemister'', sa han och jag skrattade. Han log mot mig och försökte dra av de gula handskarna. ''Jag måste tvätta av armarna, är rädd att jag fräter bort'', sa han med ett snett leende. Han gick åt sidan från bordet men stannade och vände sig till mig. Jag som hade kollat på boken kollade upp mot honom. ''Du kommer väl till min fest ikväll va?'', sa han. ''Jag kommer int-'', sa jag men avbröts av mig själv. Han log ett nästan oemotståndligt leende, och hans gröna ögon nästan lyste mot mig. Jag har inga känslor för honom och är knappast intresserad, men ingen kunde motstå det där ansiktet. ''Jag kommer!'', sa jag med en gäll röst. ''Bra, ser fram emot det'', sa han lite kaxigt och försvann från bordet. Jag kollade ner mot boken för att dölja min reaktion. Han flörtade, definitivt. Jag kollade bak mot Alice och upptäckte henne stirra på mig. Men den där blicken var annorlunda. Det var som om hon hatade mig.
Många timmar senare, i England ...
Sandras perspektiv:
Jag låg i sängen, nästan begravd med alla kuddar och filtar. Min ynkliga laptop låg över allt det, visade filmen ''Because I said so'', en film jag sett många gånger. Jag scrollade genom twitter och kollade på alla trender. Jag spärrade upp ögonen när jag såg de två trenderna. #ZerrieIsOver #WeWantZassa. Jag klickade på #ZerrieIsOver och scrollade. ''Omg, I can't handle this. #ZerrieIsOver ... They broke up. WHAT IS HAPPENING TO THE WORLD'', ''Thank god #ZerrieIsOver, hated that biatch. She don't deserve Zayn''.. Det var inte precis en nyhet för mig att de hade gjort slut men som en bomb hade det slagit ner på alla directioners. Däremot hur de fick reda på det vet jag inte. Jag klickade på #WeWantZassa, antagligen någon dum bromance. Men efter att ha klickat på den öppnade jag munnen av förvåning. De var inte Hazza och Zayn, det var jag och Zayn.
Jag gick igenom bilder, gamla bilder då jag och Zayn kysste varandra, höll hand på stan...Nya bilder från i år när vi gick runt på stan, åt middag, var på stranden, skrattade. Jag trodde aldrig alla fans gillade mig, det kändes faktiskt som om de hatade mig när jag var tillsammans med Zayn. Så många sa att de älskade mig, men det var några som hatade mig och sa dumma grejer, som jag tillslut trodde på. Jag fortsatte läsa. ''I ship them so hard. Look how cute they were #WeWantZassa'', ''#WeWantZassa GET BACK TOGETHER, PLEASE! @zaynmalik @sandraibrahim''. Det var någon som hade länkat en bild och jag klickade på den. Den var på stranden, inzoomat på våra ansikten. Vi kollade upp mot varandra, jag skrattade och han med. Hon hade skrivit en twitlonger och jag klicka på den. ''I can see in his eyes that he still loves her. Look at them laughing. It looks like he want's to kiss her so badly, but can't so he laugh instead. Mean while, she is standing there, having no clue. I wish they would get back together, he was so happy with her. And when Zayn is happy, I'm happy. I know that Zayn and Perrie were together when this photo was taken, but I can't help but wonder if it was something between them after all. They belong together. In interviews, Zayn doesn't smile anymore. That boy we love so much, seem to dissapear. He looks so unhappy, and it kills my heart to see that. And I think it is because of her. If they could just realise that they belong together, maybe he wouldn't feel like this. I hope they see the truth eventually, #WeWantZassa'', läste jag för mig själv. Jag kollade återigen på bilden. Fansen brydde sig verkligen, de gjorde det. Jag önskar också allt kunde vara så enkelt, men det är det inte. Jag läste en tweet. ''OMG, HOLY SHIT, #ZerrieIsOver #WeWantZassa #ZaynWithAMysteriousGirl IS TRENDING ALL AT ONCE. OMG, I CAN'T HANDLE IT''. Jag kollade på den tredje trenden jag inte hade upptäckt än och klickade på den. Jag bläddrade genom några tweets och läste en. ''OMG, ZAYN MAKING OUT WITH A GIRL, WHO THE FUCK''. Förvirrat klickade jag på bilden nedanför. Hade någon tagit en bild när vi kysstes i LA? Jag kollade på bilden, och jag spärrade upp ögonen. En bild på när Zayn hånglade med en tjej vid ett hörn, vad det såg ut som, i en nattklubb. Med ilska kastade jag telefonen i väggen. Jag kände hur jag skakade. Alla känslor sprängdes åt samma gång, som om jag inte kunde se något klart längre. Och det kändes som att jag aldrig någonsin skulle kunna igen. Från att ha varit glad, läst allas gulliga tweets, satt jag där och grät i mörkret. Helt ensam.
Julias perspektiv:
Musiken dunkade i den stora villan, och huset var fullt proppad med människor från skolan. Oscar var tydligt ett rikemansbarn, fick allt han ville. I det stora vardagsrummet stog det ett stort bord, fullproppat med alkohol. Jag hade ingen tanke på att dricka heller. Den stora tv:en var täckt med ett lakan och alla lyfte ena armen och dunkade med musiken, och andra som höll ett plastglas med sprit. Jag kollade på Alice som stog bredvid mig. ''Det ser awesome ut!'', sa hon med ett leende. Lite av hennes ljusbruna hår var lockat, och hon hade tajta jeans med en åtsittande tröja. ''Kom, vi tar en drink'', sa jag och hon följde efter. I högtalarna ekade nu David Guetta och många stog i mitten av vardagsrummet och dansade. Jag letade på bordet efter det jag kände begäret för och hittade det direkt. Jag tog ett plast glas och fyllde den med Cola. Alice kollade konstigt på mig. ''Ska du inte dricka eller?'', sa hon lite kaxigt. ''Jag dricker inte'', svarade jag enkelt. Hon fnös och gjorde en drink till sig själv. Jag kände en hand på min axel och vände mig om. Oscar stod där, log mot mig. ''Du kom!'', ropade han. Jag log stort. ''Ja, det gjorde jag!'', skrek jag för att höras över musiken. ''Vill du dansa?'', fråga han högt. ''Jag ska bara på toa'', sa jag och pekade mot hallen. Han nickade och jag kollade bak mot Alice. Hon stirrade på mig, och jag kollade förvirrat. ''Är det något fel?'', frågade jag. Hon skakade på huvudet. ''Allt är helt perfekt'', sa hon. Jag nickade och gick mot korridoren. Jag kollade på dörren som jag antog var en toalett och öppnade. Genast kände jag en äcklig lukt jag kunde spy för. En tjej spydde i toaletten och jag höll för munnen. Det var det värsta jag visste. Jag kastade dörren och höll fortfarande handen för munnen. Chockad forsatte jag mot övervåningen av det stora huset. Jag gick fram till en dörr och öppnade den försiktigt. Ett rent badrum. Jag pustade ut. Snabbt gick jag in och låste efter mig. Jag kom fram till spegeln och iaktog mig. Med fingrarna tog jag lite vatten och la de i armhålorna, suckade högt. Det kändes konstigt att gå på en fest utan Felicia och Sandra, men jag antar att det är något jag måste göra nu. Jag är helt ensam i Sverige, och jag kommer aldrig flytta tillbaka till England. Jag är inte här tillfälligt. Tjejerna lever sitt egna liv där, och jag här. ''Ett år, ett år, ett år, ett år'', mumlade jag för mig själv. Mer nog 1,5 år. Men så lång tid är det kvar till jag flyttar tillbaka. Tillbaka till mitt riktiga liv.
Jag gick ner för trappan och kände alla blickar mot mig. Det var nog inte en endaste människa som inte stirrade på mig. Jag gick vidare till vardagsrummet och mötte allas blickar återigen. Varför stirrar alla? De stog vid sina mobiler, kollade först ner och sedan på mig. ''Snygga bröst, va'', sa en flummig kille bakom mig och jag vände mig förvånat om. Skratt spred sig och jag stog bara där i mitten, förvirrad. Jag kunde känna alla blickar. Men det var en blick som skilde sig från de andra. Alice stod där, log hånfullt mot mig och viftade med mobilen. Jag gick fram till henne och tog tag i den. Det kändes som om mitt hjärta sjönk. Ett foto, i omklädningsrummet där jag stod utan tröja, eller bh. På bilden såg man mitt ansikte och mina bröst. Jag kände mig kränkt, förödmjukad. Minst 100 människor hade sett mina bröst, och antagligen mer. Jag kände tårarna bränna i ögonlocken och kollade upp mot Alice. Och det var så klart då. Det var hon som hade gjort det. Hon stog kvar där, med samma hånfulla leende. Jag kände för att slå till henne, slå henne hårt i ansiktet. Men istället rann tårarna ner och jag sprang ut från vardagsrummet. Allas skratt ekade i huvudet. ''Snygga bröst, va''. Tårarna sprutade och jag sprang ut från huset. Ute stog även folk, rökte på och drack. Jag stannade efter en röst som ropade på mig. Killen som var labbpartner med Alice, Adam kom fram till mig. Han var klassens pajas, men tidigare hade jag snackat med honom och han var faktiskt snäll. Människor hade kommit ut från huset och kollade nu på oss. För en sekund trodde jag att han skulle säga att jag inte skulle bry mig, att alla var idioter. Men när han hade kommit fram till mig sträckte han ut händerna och grappade tag i de. Han skrattade hånfullt och jag skrek, slog bort hans händer. Jag sprang med tårarna som rann ner. Förödmjukad och kränkt, försvann jag i mörkret, tanken på att aldrig komma tillbaka.
______________________________________________________________________________
Hoppas du gilla det :) Kommentera tre kommentarer för att få en på tisdag!
More than perfect - Del 70
Previous:
"Felicia is... in love with you too", sa Sandra. Jag satte mig upp direkt. "Really?", sa jag glatt. "I have to talk to her! Where is she?" frågade jag exalterat. Det var som en värme fyllt min kropp, en glädje jag inte känt på länge. Sandra var återigen tyst. "Liam. She left yesterday", sa hon efter ett tag. Leendet på mina läppar försvann. "What, where did she go?" undrade jag. "She went back to Wolverhampton", sa hon. Det var det sista stället jag hade trott att hon skulle gå till. Eller egentligen, varför inte? Felicia hade erkänt för Sandra att hon älskade mig också. Den bästa känslan var när den du älskar älskade dig tillbaka. Jag var tvungen att se henne. Berätta alla mina känslor för henne, hur hon var den mest perfekta personen på jorden. "Liam? Heeellllo?" sa Sandra. Jag dröjde. Jag fattade ett beslut som troligen skulle bli det viktigaste beslutet jag någonsin tagit. "I gotta go...", sa jag. Jag kände bara hur lyckan strömmade igenom min kropp.
Liams perspektiv
Jag kastade snabbt ner alla mina saker i resväskan. Vanligtvis brukade jag packa allting ganska prydligt men nu gällde det att åka iväg så snabbt som möjligt. Jag slängde bara på mig ett par kläder och borstade tänderna med min blinkade tandborste (som för övrigt alla directioners visste att jag hade) och slängde sedan ner min neccesär i väskan också. Jag kommer ihåg när jag skaffade tandborsten. Jag hade visat den för Felicia och hon hade skrattat åt mig. Jag log för mig själv och var precis påväg att stänga väskan när dörren öppnas. "Hey man are you coming for breakf.... Liam, what are you doing?" frågade Louis röst. Jag tittade upp på honom. "I'm going home", sa jag. Louis stängde dörren och gick längre in i rummet. "Why?" frågade han. "Because Felicia is in love with me to and I have to talk to her", sa jag snabbt. Ett stort leende spred sig på Louis läppar. "I'm so happy for you", sa han. "So you are not mad cause I'm going?" frågade jag förvirrat. "Why would I?", sa Louis och kollade menande på mig. "So, tell me everything", fortsatte han. Jag berättade om vad Sandra hade sagt. "I knew she loved you too! I'm pro", sa Louis och gjorde en segerdans. Jag log. "I'm just worried for what the fans will say tonight", sa jag oroligt. "Oh come on, that's your least problem. If they are our fans for real, they just want us to be happy. And being with Felicia will make you happy", sa han. Jag stängde väskan. "Thanks Lou", sa jag. "This going to be exciting", sa Louis leende. "You making me nervous", sa jag och tog ut väskan. Vi gick ut ur rummet. "You don't need to be. I mean, she already likes you right?" sa han uppmuntrande. Louis hade problem med att ta saker seriöst, men om man behövde honom, fanns han verkligen där för henne, hur stöttande och allvarlig som helst. Och det var därför jag älskade honom. "I guess", sa jag. Vi hade kommit ner till receptionen och jag skulle precis gå ut och ta en taxi. Louis kramade om mig. "Go and get your girl", sa han och blinkade med ögat. Jag log och sprang ut till närmsta taxi. Jag var påväg till henne nu. Jag var faktiskt på väg.
Felicias perspektiv
Efter att jag hade sagt hejdå till Sandra igår hade jag åkt till flygplatsen. Det hade visat sig att det inte gick något flyg förens morgonen därpå, och jag kunde definitivt inte åka hem till mina föräldrar för då skulle de bara bli misstänksamma om jag försvann på morgonen. Nej, jag hade varit på Heathrow från halv fem på eftermiddagen igår tills klockan 6 på morgonen då jag kunde boarda. Jag hade underhålligt mig med att gå runt i exakt alla butiker som fanns på flygplatsen, ätit McDonalds till middag, och lyssnat på musik. Och tänkt på Liam. Jag behövde figure things out, och den bästa platsen att göra det på var där jag växt upp. Där jag spenderat största delen av mitt liv med Liam. När han blev känd hade min familj flyttat ner till London, och jag hade träffat honom varenda gång han var hemma. Vi hade varit så bra vänner, verkligen bästa vänner. Jag visste allt om honom och han visste allt om mig. Visst hade det varit perioder då vi inte sågs mycket, som när han var på tour, och vi båda hade varit helt inne i James och Danielle. Men vänskapen hade alltid funnits där. Allt hade förändrats under en natt. Saker blev komplicerade, hela mitt liv hade blivit komplicerat. Men det hade lett mig hit. Jag hade alltid älskat Liam som en vän. Men känslorna var annorlunda nu.
"Nejmen Felicia, vad gör du här?" Min mormor såg helt förvånad ut när jag hade knackat på hennes dörr. Hon hade också bott i Wolverhampton och jag hade träffat henne jätte ofta när jag var yngre, men sedan vi flyttade till London hade det blivit mer sällan. "Kan jag få stanna här några dagar?" frågade jag. "Såklart! Men vet mamma och pappa om att du är här?" frågade hon och släppte in mig i hallen. Det luktade så välbekant här. Vårat hus hade också luktat precis så här. "Nej. Jag ska förklara", sa jag. Jag bar in min resväska till gästrummet. Under tiden hade mormor dukat fram bullar och mjölk. Precis som när jag var yngre. Jag och Liam hade ofta sprungit till min mormor under söndagarna när vi var mindre för att få saft och hennes nybakta bullar. Att vara tillbaka här i Wolverhampton gav mig massor av minnen. Och det skulle nog hjälpa mig att inse vad jag verkligen kände. Jag satte mig på en av stolarna runt bordet. Min mormor tittade på mig med en forskande blick. "Så varför är du egentligen här?" Jag berättade om det, men såklart inte alla detaljer. Och framför allt inte det om Liam. Lyckligtvis var mormor förstående. "Jag ska inte säga något. Men blir de inte oroliga om du inte är hemma?" frågade hon. Jag skakade på huvudet. "Det var egentligen tänkt att jag och Sandra skulle bo i Liams villa i London under den här veckan för att han är ute på turne, så de tror att jag är kvar där med henne", sa jag. "Jag saknar den pojken", sa mormor drömmande. Jag också, tänkte jag. Jag också.
Liams perspektiv
Det var 2 dagar sedan jag lämnade New York. Och nu var jag här, i mina föräldrars hus i Wolverhampton. Jag tänkte söka upp Felicia direkt. Jag hade förklarat hela situationen för mina föräldrar och de hade blivit glada. Min mamma sa att hon alltid hade hoppats att det skulle bli Felicia och jag i slutändan. Och det hoppades jag också. Solen sken när jag steg ut genom dörren. Det var strålande vackert idag. Klockan var runt elva på förmiddagen. Jag kollade mot Felicias hus precis bredvid mina föräldrars. Eller hennes gamla hus. Någon annan bodde där nu. Jag gick bortåt några kvarter mot hennes mormors hus. Det var troligen där hon var. Jag knackade på. Hennes mormor såg mycket förvånad ut när hon öppnad. "Liam! It was a while ago", sa hon. Jag log artigt. "Yeah, nice to see you again", sa jag. "Felicia said you were on tour, so why are you here?", frågade hon. "It's a long story. But is Felicia here?" frågade jag. "You just missed her. She went out a half hour ago", sa hennes mormor med en beklagande min. "Do you know where she went?" frågade jag hoppfullt. "I'm sorry dear, I don't! She just said she needed some air", sa hon. "Thank you", sa jag och började gå ut mot vägen igen. Hon kunde vara vart som helt i Wolverhampton. Det skulle bli en lång dag, men det var värt det.
"So you haven't seen her? Okay", sa jag. Jag hade varit precis över allt kändes det som. Just nu var jag på vår favoritresturang där vi hade ätit med våra familjer när vi var yngre. Vi hade älskat det här stället. Jag satte mig på en bänk utanför resturangen och la huvudet i händerna. Jag hade varit på alla ställen hon någonsin älskat som jag kunde komma ihåg. Men jag kunde inte hitta henne någonstans. Jag började ge upp hoppet trots att jag inte ville. Jag klockade på klockuret på min arm. Klockan började närma sig tre. Jag drog en djup suck. Vart kunde hon vara? Plötsligt slog det mig. Jag började springa. Varför hade jag inte tänkt på det tidigare? Hon hade sagt att det var hennes absoluta favoritplats på jorden. En kvart senare var jag där, på det stora fältet. Vi hade så många minnen tillsammans från den här platsen. Jag började gå mot mitten av fältet, där vi hade varit den där sommaren för 3 år sedan. Under den vackra eken, ett av många ställen där vi hade byggt en koja när vi var mindre. Då såg jag henne. Det var slutet av oktober men solen sken fortfarande och det var fortfarande runt 10+ ute. Hon satt under eken, och hennes bruna hår var utsläppt och blåste lätt i den svala brisen. Jag gick närmare henne tills hon såg mig. Hon såg förvånad ut. Jag gick fram till henne. "Liam? What are you doing here?"
(Lyssna på låten)
Felicias perspektiv
Han tittade på mig med sina bruna ögon. Han log. Jag förstod inte vad han gjorde här, men jag var glad att se honom. Han sträckte ut sin hand och jag tog den. Han drog up mig och kollade på mig fortfarande med sin hand i min. "Because I love you Felicia. More than everything and everyone. It may took a couple of years to understand it, but I can feel that you are the one. There is nobody who can make me as happy as you do. And no matter what you say, you are perfect in my eyes. And I won't let anything keep us apart from each other anymore. Can't you see how much I love you?" frågade han. Våra händer flätades in i varandra och jag tittade på händerna. De var som de var gjorda för varandra. Jag hade kommit hit för att inse hur jag verkligen kände. Och jag hade inte varit beredd på det här. Men att se Liam stå här framför mig, kändes... rätt. "I can", viskade jag. Han tittade studerande på mig. "Without you in my life, I can't actually see a reason to be here. You have been with me forever. You have never let me down. I love you so much that it hurts", sa han. Jag trodde på orden. Jag tog ett djupt andetag. "Liam. You have the biggest heart of everyone I know. And nobody can make me as happy as you can. You are perfection in my eyes", började jag. Han log fortfarande, men svalde. Jag visste att vad jag velat förneka var sant. Men jag tänkte inte göra det längre. "And I love you too", sa jag. Han tittade på mig i några sekunder innan han drog mig intill sig. Våra läppar möttes för första gången på riktigt. Vi hade ju inte kysst varandra förutom den där kvällen, men det hade varit av fylla. Det här var på riktigt. Och det kändes bra. Jag kände mig för första gången på många månader riktigt lycklig. Jag la mina armar om hans hals. Ingen av oss verkade vilja släppa taget. Det fanns ingenting som stoppade oss nu. Det var bara vi mot världen.
När vi tillslut släppte tittade vi på varandra. Jag hade tårar i ögonen och han med. "Did you really mean everything you said?" frågade han. Jag nickade. "Every single word. I just denied it to my self before. But now I know. And I'm so fucking happy", sa jag. Han strök bort mina tårar. "I love you so much", sa han. "And I love you. It's weird to think that you been beside me for my whole life and I didn't realise this until now", svarade jag. Vi kysste varandra igen. Det var magiskt. Ingenting gick upp emot den stora lyckan jag kände nu. Det var perfekt. "From now, you are mine", sa jag. Han nickade. "And you're mine", sa han. Han tog min hand och kysste den försiktigt. Solen började gå ner och vi satte oss under eken. Min mage pirrade av känslan. Han flätade in sin hand i min och jag lutade mig mot hans axel. Allt var perfekt. "I think this was meant to be", sa Liam. "We are meant to be", svarade jag lyckligt.
Nååååååååw. Så nu är Felicia och Liam äntligen tillsammans. Det tog ett tag, men det hände! Vad tycker ni? :)
Förlåt för att det inte blev någon del igår, det kommer inte alltid komma delar på lördagar och torsdagar, det får ni förbereda er på. Sandra skriver på söndag! Tack för alla söta kommentarer, vi är glada att ni tycker om novellen! Kommentera nu! ♥
More than perfect - Del 69
Previous:
''Hej, jag heter Oscar'', sa han med ett snett leende. ''Julia'', sa jag och log. ''Jag varnar dig, jag är inte bra på kemi!'', sa jag och skratta. ''Inte jag heller, så vi kommer ha stora problem'', sa han och skratta med mig. ''Jag går och hämtar provrör'', sa han. Han reste sig upp och försvann från bordet. ''JULIA!'' ropade en röst bakom mig. Jag kollade bak. ''Byt plats med mig'', sa Alice. Jag kollade förvirrat på henne. ''Byt plats med mig!'', upprepade hon. ''Jag kan inte byta nu, jag har redan snackat med honom!'', sa jag förvirrat. Hon kollade irrieterat på mig. ''Kom igen, du vet att jag gillar honom!'', viskade hon. Jag skakade på huvudet. Han kom fram till bordet och satte sig ner. Men fortfarande kunde jag känna Alices blick bränna i nacken.
Julias perspektiv
"Jag fattar verkligen noll av det här. Hur ska man göra?", frågade Oscar som satt bredvid mig. Han försökte att koncentrera sig, det såg man. Hans gröna ögon fokuserade på provrören vi skulle analysera. Eller något sådant. Grejen var att vi skulle testa massa vätskor i andra väskor typ. Jag hade haft ett D i kemi så länge jag kunde minnas så det var verkligen inte mitt bästa ämne. "Jag har ingen aning", sa jag. "Vi suger", sa han och jag log. "Verkligen. Vi borde inte placerats i samma grupp", sa jag. "Vi båda kommer få F. Vet du verkligen inte vad det här betyder?" frågade han och pekade i boken. "Jag tror det är typ... att vi ska hälla i den svarta vätskan i provröret. Eller kanske inte", sa jag förvirrat. "Det kan hända att det blir en explosion nu. Ska vi bara skita i det här?", frågade han. "Sure. Jag tänker ändå inte bli kemist", sa jag. Han log mot mig. "Inte jag heller. Du är från England va?" frågade han. Jag nickade. "Jepp. Eller jag är född i Sverige. Jag bodde här när jag var yngre, men jag har bott i London annars sedan jag var tio", sa jag. "Jag tycker synd om dig. Det måste kännas lame att komma till Stockholm efter att ha bott i London", sa Oscar. Precis min åsikt. "Du förstår mig! TACK. No offense men jag typ hatar Sverige. Jag har bara bott här i två månader och jag är redan dödstrött på stället", sa jag. "Non taken. Ingen gillar typ Sverige", sa han och log snett. "Var det inte svårt att liksom lämna alla dina vänner?" frågade han. "Jo. Jag lämnade alla jag älskade, mina allra bästa vänner och min pojkvän", sa jag. "Så du har kille?" frågade han. "Nej, inte längre. Vi gjorde slut", sa jag. "Jag gjorde också slut med min tjej för ett tag sedan", sa han. Jag nickade. "Du är alltid med Alice va?" frågade han. Alice, som tidigare suttit bakom oss stod nu i främre delen av klassrummet och snackade med två andra tjejer, Paulina och Vilma. "Japp. Den enda jag lärt känna här. Jag är ganska blyg av mig så ja", sa jag. Han tittade mot mig och log. "Det märks inte", sa han. "Det är för att du är enkel att prata med", sa jag. Och det var sant. Han var enkel att prata med. "Du är också enkel att snacka med. De flesta tjejer här leker dumma i skolan och är allmänt överdrivna. Som Alice till exempel", sa han. Alice vände sig om och log mot honom. Så han gillade inte alls henne. Jag bestämde mig för att jag inte skulle säga det till henne. Han tittade på mig istället. "Skillnaden mellan de och mig är att jag är dum på riktigt", sa jag och han skrattade. "Nej då. Du är säkert supersmart egentligen. Du visste i alla fall att det fanns ett kemiskt ämne som hette kalciumhydroxid", sa han. "Grattis till mig", sa jag och log. "Men... varför tycker du att Alice är sådär?" frågade jag. Alice kom emot oss och satte sig på sin plats bakom mig. Oscar lutade sig mot mig så att hon inte skulle höra. "Jag bara tycker det. Du borde hänga med oss istället", sa han. "Och vilka är 'oss'?" frågade jag. "Mig och mina killkompisar", sa han. "Tack för erbjudandet", sa jag och log. "Jag skojade inte", sa han. "Okej. Sure. Det kanske händer", sa jag. "Bra", sa han. Lektionen slutade och vi båda reste oss upp. "Ses", sa han och log mot mig innan han anslöt sig till sina vänner.
"Julia! Varför bytte du inte plats med mig för?" frågade Alice när vi var på väg till skåpen. "Det skulle varit sjukt elakt", sa jag. Hon kollade på mig med irriterad min. "Och? Det är inte så att ni behöver bli vänner eller något. Vi däremot, är vänner, och därför borde du bytt plats med mig!", sa hon upprört. "Alice, snälla! Det var bara en kemilektion. Om du hade velat vara med honom så gå och snacka med honom!", sa jag. "Du är en dålig vän!", utbrast hon. "Varför är du så larvig? Bara för att du gillar honom behöver det inte betyda att han måste hata mig", sa jag. Alice smällde igen sitt skåp och drog på sig sin jacka. "Du kunde bara ha gjort det för mig", sa hon och tittade allvarligt på mig. Hennes ljusbrunahår vilade på hennes axlar och de blåa ögon tittade surt på mig. "Okej, förlåt", sa jag. Hon tittade granskande på mig. Jag låste mitt skåp och satte på mig jackan. "Det är okej. Jag orkar ändå inte bråka", sa hon och log. Men jag såg på henne att hon fortfarande var lite irriterad. "Okej. Hejdå. Vi ses imorgon okej?" sa jag och kramade henne. Hon kramade mig tillbaka. "Ja. Hejdå", sa hon och lämnade korridoren. Jag letade efter mina hörlurar i väskan. "Julia?" hördes en röst. Jag tittade upp. Oscar stod där med en killkompis. "Det här är Ludwig föresten", presenterade han kompisen och jag log snällt mot honom. Även han såg bra ut. "Hej", sa jag. "Tja", svarade han. "Vi måste fixa kemigrejen imorgon. Vi har bara imorgon på oss", sa han. "Åh. Jag orkar inte", klagade jag. "Inte jag heller. Varför valde jag kemi?", frågade han. "Jag undrar precis samma sak. Vi borde inte snackat istället för att jobba", sa jag. "Men det var roligare i alla fall", sa han leende. Jag log tillbaka. "Helt klart", svarade jag. Vi började gå ut ur byggnaden och vi alla tre småpratade lite. "Jag ska åt det här hållet", sa jag. "Okej, vi ska åt det andra", sa Ludwig. Jag nickade. Vi sa hejdå och började gå åt varsitt håll. "Julia?" ropade Oscar. Jag vände mig om. "Jaa?" ropade jag tillbaka. "Kom till min fest på lördag", sa han. Jag kollade frågande emot honom för några sekunder. "Okej, jag kommer", ropade jag. Jag kunde se att han log. Och jag log också. Kanske skulle det inte bli så hemskt att bo i Sverige i alla fall.
Liams perspektiv
Det var inte mer än en månad kvar tills hela touren var slut. Två månader hade gått snabbt, men samtidigt varit jobbiga. Det var något alla vi fem tyckte. Att vara ifrån de man älskade under långa perioder var jobbigt. Harry ringde Cara minst 5 gånger om dagen kändes det som, och Louis ungefär lika många till Eleanor. Jag, Zayn och Niall ringde till Sandra, Felicia och Julia och snackade åtminstonde varannan dag, och vi smsade så fort vi fick tid över. Jag saknade de riktigt mycket. Jag låg på min säng och klockan var 10 på morgonen här i New York, vilket betydde att klockan var fyra hemma i London. Jag tänkte precis ringa Sandra när hon ringde mig istället. "Hellooo", sa hon glatt. "Hi love, I was just about to call you", sa jag. "We can read each others minds", sa hon. Jag skrattade. "How are you?" frågade hon. "I'm fine. I just woke up", sa jag. "I just got home from school", sa hon. "Did you have a good day?", frågade jag. "Nah. It was quite boring. Felicia wasn't there. Liam, come back to London and light up my world!", sa hon klagandes. Jag ignorerade att hon hade sagt att Felicia inte var i skolan. "I miss you a lot now Sandra. I wish I could come", sa jag. "I'm sitting in your couch right now. And this couch isn't made to be alone in", sa hon konstaterande. "I hope you haven't destroyed my house yet", sa jag. "Not yet. But it may happen soon", sa hon med busig röst. "I will kill you if my house isn't perfect when I get back home", sa jag hotfull på skämt. "I don't get that you force my to clean your house all by my self", sa hon. "Felicia will help you too?" sa jag undrande. Sandra blev tyst i luren. "Hello?" frågade jag. "It is actually this thing... ehm", började hon. "You can tell me everything, we are best friends", sa jag. "It isn't a really big deal, or it is but it still isn't", sa hon och jag kunde verkligen föreställa mig hur hon skruvade på sig på andra sidan luren. "Why are you so complicated? Just spit it out", sa jag. Jag låg fortfarande bekvämt i min säng. "Okay it is a huge deal", sa hon. "SANDRA PLEASE. Just say it!", sa jag. "Felicia is... in love with you too", sa Sandra. Jag satte mig upp direkt. "Really?", sa jag glatt. "I have to talk to her! Where is she?" frågade jag exalterat. Det var som en värme fyllt min kropp, en glädje jag inte känt på länge. Sandra var återigen tyst. "Liam. She left yesterday", sa hon efter ett tag. Leendet på mina läppar försvann. "What, where did she go?" undrade jag. "She went back to Wolverhampton", sa hon. Det var det sista stället jag hade trott att hon skulle gå till. Eller egentligen, varför inte? Felicia hade erkänt för Sandra att hon älskade mig också. Den bästa känslan var när den du älskar älskade dig tillbaka. Jag var tvungen att se henne. Berätta alla mina känslor för henne, hur hon var den mest perfekta personen på jorden. "Liam? Heeellllo?" sa Sandra. Jag dröjde. Jag fattade ett beslut som troligen skulle bli det viktigaste beslutet jag någonsin tagit. "I gotta go...", sa jag. Jag kände bara hur lyckan strömmade igenom min kropp.
Förlåt för den dåliga updaten lately, men ni får en del imorgon också! Tack för era kommentarer, det gör oss glada! :) ♥
More than perfect - Del 68
Previously on More than perfect:
"Jag tror att jag faktist har känslor för Liam", sa hon snabbt. Det kändes som jag skulle svälja min tunga. "Vad?" sa jag. Felicia tittade på mig. "Okej. Varför berättar du det här nu? Han är madly in love with you och du har suttit här utan att berätta för någon om det. Och det borde inte vara jag du berättar för, det borde vara han!", utbrast jag. "Ja, jag vet", sa hon undvikande. "Men det finns ett men eller?" sa jag. "Nej, eller, ja. Jag vet inte. Det känns som det skulle förstöra vår vänskap", sa hon oroat. "No offence Felicia. Men eran vänskap förstördes samma morgon du vaknade upp naken bredvid honom", sa jag. Hon tittade surt på mig. "Förlåt, men the truth had to get out", sa jag. Hon tittade ner, förvirrad. "Vad jag menar är, vad finns det att förlora? Ni skulle vara så fina ihop, voila, perfect couple!", sa jag. Hon log. "Kanske. Men jag vill tänka på det. Kan vi snacka om något annat?" frågade hon. Jag nickade. "Kram först!", sa jag och vi kramades.
Så Felicia hade känslor för Liam. Julia hade självklart fortfarande känslor för Niall. Och jag hade känslor för Zayn. Jag hade en känsla av att det här inte skulle sluta bra.
_____________________________________________________________________________________
''How you doing?'', frågade hon. ''I'm great! I can't describe how fucking awesome it is to be on tour. It's just amazing. I can't believe we all were here, like two months ago'', sa jag i telefonen. Jag kunde höra Julia sucka på andra sidan linjen. Jag förstod att hon var ganska ledsen över allt som händer just nu. Hon känner sig antagligen ensam, och jag är här för henne. ''Are you okey babe?'', frågade jag. Hon suckade igen. ''Yeah, I'm alright. At least I think...'', sa hon och stoppade mitt i meningen. Jag kunde höra hur hon prasslade med saker och hur det sedan blev tyst igen. ''I just miss everybody. I don't like to be here, feels wierd. Miss you guys! And I miss...'', sa hon och stannade igen. Jag bet läppen. ''Niall huh?'', frågade jag. Det blev tyst i telefonen tills hon svarade igen. ''Yep'', sa hon bara. Niall hade kommit in till vårat omklädningsrum i arenan jag innan varit ensam i. Han kollade på mig med ett frågetecken. Jag spärrade upp ögonen. ''Dude, is that her?'', viskade han och kollade på mig med stora ögon. Jag nickade. ''Speaker!'', fnäste han. Jag skakade på huvudet. ''SPEAKER!'', viskade han, men skrek nästan ändå. ''I thought you were alone?'', frågade Julia. Jag hostade till. ''Yeah, I am.. I'm watching tv'', sa jag och kollade irrieterat på Niall. Han gjorde ett tecken och jag sucka. Jag satte på högtalaren. Han slog till mig på axeln. ''So... You miss Niall huh?'', frågade jag. ''Yeah I do. I really miss him. I guess, I didn't know how hard it would be living without him. I love him'', sa hon. Jag kollade på Niall. Hans ögon var fortfarande fäst på telefonen och han hade ett litet leende. ''But there's a boy in my class, he is kind of cute. I have seen him looking at me, but I didn't think about it until now'', sa hon. Nialls leende försvann direkt. Det var sorgligt att se det. ''Hey, I need to go. And I'm sorry that I sound so boring and tired, we're having alot of samples and don't get any sleep anymore. Okay, bye!'', sa hon. ''Bye babe!'', sa jag innan jag avsluta samtalet.
Jag la telefonen i fickan och kollade på Niall. Hans blick var fortfarande riktad mot bordet, där för tre sekunder sen, en telefon legat. Han ställde sig upp så att stolen ramlade på rygg och kollade argt på mig. ''What did you say to her?!'', sa han argt. Jag ställde mig upp. ''Dude, I didn't say anything'', sa jag argt tillbaka. Jag förstod genast att han menade om den här killen Julia tyckte var söt. ''I can't believe you let her do that!'', skrek han argt. Jag lyfte upp händerna. ''She haven't done anything with that guy yet!'', sa jag irrieterat. ''YOU PUT IDEAS IN HER HEAD'', skrek han argt. Jag såg hur han spände knogarna. Han tog ena stolen och slängde iväg den. ''CALM THE FUCK DOWN'', skrek jag. Louis hade kommit in till rummet och kollade konstigt på oss. Han såg sedan Niall som försökte ta en till stol och sprang fram. Han höll hans armar och tvingade honom att sätta sig ner. Han protesterade våldsamt. ''SHE'S MINE. SHE LOVE ME!'', skrek han argt. ''Calm down Niall!'', sa Louis högljutt. Niall andades häftigt och blev tyst. Hans blick stirrade in på golvet. Jag la ena handen på hans axel, med Louis som fortfarande höll fast honom. ''NIALL! LOOK!'', sa jag och försökte möta hans ögon. Jag örfilade honom lätt för att få hans uppmärksamhet. Han kollade argt på mig. ''Niall! She will come over you! She won't love you forever!'', sa jag högt. ''Maybe she will!'', skrek han. Jag skakade på huvudet. ''She won't dude. She will come over you, ether you like it or not! It's not you anymore! You are not together anymore!'', sa jag. Hans ögon såg sårade ut. Men han hade lugnat ner sig. Och efter jag hade sagt det där, förstog han det nog också.
Felicias perspektiv:
Jag satt i soffan, huvudet lutad mot kudden som låg vid rygg sisten. Jag hade haft en kraftig huvudvärk när jag fixade mig till skolan med Sandra och valde att gå hem. Klockan var ungefär ett på förmiddagen och Sandra skulle komma hem efter två timmar och en halvtimme. Jag kollade på den tv:en jag kollat på så många gånger innan. Men det var en annan sak då. Jag kollade på klockan igen, försökte få tiden att gå snabbare. Sanningen var att jag faktiskt kände mig ensam. Jag har ju gjort det ganska länge nu. Jag mår bättre, det gör jag. Men det där lilla är fortfarande kvar där. Jag kollade på klockan. Ingen minut hade gått förbi. Jag antar att jag saknar den personen jag kunde snacka allt med. Han. Men det går inte längre. För vänskapen vi hade är över. Och så länge vi har känslor för varandra kommer det aldrig funka. Jag kollade på filten som vilade på andra sidan soffan. Jag kröp mot den breda soffan och tog tag i den. Jag andades in lukten. Den luktade Liam. Såklart, det är hans hem. Men det kändes inte som om jag hade haft en konversation med honom sen så länge tillbaka. Och det kändes ganska sorligt. Jag andades in lukten igen och track den mot ansiktet, hur löjligt det än såg ut. Jag kollade tillbaka.
''No Liam!'', sa jag emot. ''You're about to sleep, I saw you'', sa han. Jag låg på ena sidan av soffan och vi kollade på stjärnornas krig. En film Liam gillade, en jag definitivt inte diggade. Han hade kommit till min sida, försökte täcka över mig med filten. Jag bara skakade på huvudet. ''You were sleeping!''. Jag kastade tillbaka filten på honom så han såg ut som ett spöke. Han lyfte upp händerna. ''Is this how you want me to look?'', sa han som fick mig skratta. ''Yes, so stop putting blanket's on me, I'm not sleeping!'', sa jag. Han drog av täcket från huvudet. ''Alright then. What happend when they were stuck in the trashing machine?'', frågade han. Jag blinkade hårt. Ett leende spred på hans ansikte. Jag svalde hårt. ''I ..I don-t..'', sa jag och hosta. Han pekade på mig. ''YOU DIDN'T WATCH, YOU SLEPT!'', skrek han. Jag bara himlade med ögonen. ''Nooo'', sa jag. Han höjde ögonbrynen. ''You slept, I saw you. You we're snoring!'', sa han. Jag stirrade på honom. ''ALRIGHT THEN! YES, I SLEPT. JUST BECAUSE THIS MOVIE SUCKS'', sa jag högt. Han kollade på mig med stora ögon. Han la handen på munnen och jag tvekade genast. Jag kröp till hans sida av soffan och kramade honom. ''I can't believe I said that'', sa jag med stora ögon. Jag kröp mot min sida sen. Han kollade på mig. ''You are tired, I can see it'', sa han. Det var sant, jag var utmattad. Det hade varit en jobbig dag i skolan. Jag hade fått gå och snacka med några lärare med strul om mitt borttappade prov, sedan efter det gick jag till James, sedan hem igen för middag då jag hade haft ett bråk med min syster och sedan till Liam för film. Och ärligt talat brydde jag mig inte om att det var krig i rymden, jag ville bara sova. Jag mötte Liams ögon. ''You're right'', sa jag. Jag la mig ner och han ställde sig upp från soffan. Han kom fram till mig med filten och svepte mig in den, på hans mysiga sätt. Han satte sig sedan på sin plats och jag kollade svagt mot tv:en. Det utspelade sig nu ett krig, då rymdraketer skjöt mot varandra i den uråldriga rymden. Jag kände hur ögonlocken kändes tyngre för varje sekund, och jag somnade med Liams lukt omfamna mig.
Jag kände verkligheten slå tillbaka. Jag kollade återigen på klockan. Endast fem minuter hade gått. Med ett suck gick jag upp från soffan och gick till den stora trappan. Jag kommer ihåg hur Liam hade visat sitt nya hus, hösten 2011. Han var så glad över att äntligen ha sitt egna ställe, och ärligt talat, huset var gigantiskt. Och lyxigt. Jag hade kommit fram till den så bekanta dörren. Hittills hade jag inte gått in, försökte undvika alla minnen som skulle flöda tillbaka. Jag puttade upp dörren försiktigt och ljuset från hallen kröp sig in i det mörka rummet. Jag tog in handen och tände lampan. Allt jag inte ville skulle hända, hände på samma sekund. Jag ville inte minnas den där natten, men samtidigt ville jag det. Jag kollade på den gigantiska sängbordet och gick fram till ena sängbordet. Försiktigt öppnade jag ena lådan och kollade in. En anteckningsbok, tuggummi, en penna, ett foto...Jag tog upp fotot och kollade på det. Jag vände sedan på det. ''Liam and Felicia, 1999''. Jag spärrade upp ögonen. Det var verkligen mig och Liam. Vi kramade om varandra, kollade in i kameran. Jag satte mig ner, överraskad. Har han fortfarande kvar det här fotot? Och det var nästan som om jag visste det, först jag såg bilden. Jag älskade verkligen Liam. Och det var det som skrämde mig.
Några timmar hade gått och jag hade packat klart. Jag behövde åka hem för att tänka. Sandra hade kommit inför dörren och kollade nu på mig och mitt bagage. Hon kollade sorgligt på mig. ''Åh, ska du hem? Redan? Vi har ju fem dagar kvar! Vi som hade så kul!'', sa hon besviket. Jag bara skakade på huvudet. ''Jag ska inte hem till mitt hus. Jag ska åka tillbaka till Wolverhampton''.
Julias perspektiv:
''Jag säger ju det, hon är galen!'', sa Sandra i telefonen. ''Hur kan hon bara åka? Åker hennes föräldrar med eller?'', frågade jag. ''Nej, hon åker helt ensam. Hon sa till sina föräldrar att hon ska åka på en klassresa. Och de trodde henne! Och inte för att jag kunde stoppa henne, hon bara gick. Så nu är jag ensam i det här stora gigantiska huset. Som tur är kylskåpet full med sötsaker så det är okej. Tydligen hade hon beställt en bussbiljett. Men hon kan ju inte bara skita i skolan?!'', skrek Sandra nästan i telefonen. ''Det är galet. Men jag måste gå, jag har kemi. Vi snackar mer sen'', sa jag. ''Har du kemi nu? Har ni inte slutat än?'', frågade hon förvånat. Det var nästan de roligaste jag hört under hela veckan. Jag skrattade och hon frågade på vad jag skrattade åt. ''Det är en timmes skillnad, remember?'', sa jag och skratta. ''Jaja, hejdå!'', sa hon och vi avsluta samtalet.
Resten av klassen hade börjat gå in till lektionen och Alice vinkade till mig att komma. Vi gick in till klassrummet och satte oss ner. Våran lärare, Ann-Marie kom fram till tavlan. Normalt var jag van att kalla min lärare efter efternamn, men det är ju helt olikt här i Sverige. Det hade blivit tyst i klassen och hon öppnade munnen för att tala. ''God eftermiddag! Jag har delat in er i grupper, två stycken i varje. Med eran labbpartner ska ni göra labb som jag visar. Kom ihåg att det här betygsätts'', sa hon. ''Nu ska jag ropa upp paren'', fortsatte hon. Hon började ropa upp namn och jag väntade på mitt. ''Alice och Adam'', sa Marie. Jag hörde hur Alice suckade och satte sig vid bordet bakom där Adam redan satt. ''Oscar och Julia''. Jag kollade ner på händerna som vilade på bordet. Oscar var den killen som hade kollat på mig, killen Alice gillade. Han hade kommit fram till mitt bord och satte sig ner. Jag kollade på honom och log. ''Hej, jag heter Oscar'', sa han med ett snett leende. ''Julia'', sa jag och log. ''Jag varnar dig, jag är inte bra på kemi!'', sa jag och skratta. ''Inte jag heller, så vi kommer ha stora problem'', sa han och skratta med mig. ''Jag går och hämtar provrör'', sa han. Han reste sig upp och försvann från bordet. ''JULIA!'' ropade en röst bakom mig. Jag kollade bak. ''Byt plats med mig'', sa Alice. Jag kollade förvirrat på henne. ''Byt plats med mig!'', upprepade hon. ''Jag kan inte byta nu, jag har redan snackat med honom!'', sa jag förvirrat. Hon kollade irrieterat på mig. ''Kom igen, du vet att jag gillar honom!'', viskade hon. Jag skakade på huvudet. Han kom fram till bordet och satte sig ner. Men fortfarande kunde jag känna Alices blick bränna i nacken.
________________________________________________________________________
Här kommer äntligen en del! Kommentera för imorgon! (:
More than perfect - Del 67
Previous:
"So Miami are you ready for Niall to drive you to KFC?" skrek Louis i mikrofonen. På en av våra tidigare shower i år hade Niall bytit ut sista frasen i Change My Mind till "So baby if you say you want me to drive, to KFC", och det hade självklart blivit känt. Alla fansen började skrika och introt till Change My Mind började. Vi stod på plattformen över alla fans och Louis började sjunga. Den här låten skulle alltid påminna mig om Felicia. Och nu när jag stod här, var det enda jag såg hennes ansikte. Jag hade inte kunnat tolka hennes reaktion riktigt då. De bruna ögonen bara titta på mig, utan något uttryck. Jag älskade henne så himla mycket. Och jag önskade att hon kunde stå här efter den här låten, berätta för mig att hon kände samma sak för mig som jag kände för henne. Men det hände inte. Och jag undrade om det någonsin skulle hända.
Zayns perspektiv
Att vara i en helt annan stad från en dag till en annan var en upplevelse. Jag gillade det. Vi var just nu i Louisville och hade en kväll ledigt efter gårdagens show. "It feels like a long time ago we went away partying", sa jag. "Wich is a perfect opportunity for you single boys to have some fun", sa Louis och la armarna om Niall och Liam. Både Niall och Liam kollade bara på Louis. "Okay, okay. I will shut up", sa han och jag och Harry skrattade. "I'm going to have a beer, will someone else join me?" frågade Niall. "I come", sa Liam. "We all start our night together, come on now guys", sa Harry och vi alla gick bort till baren, beställde varsin öl och ställde oss vid ett bord. "I'm so tired, didn't get any sleep", sa Niall och tog en klunk av sin öl. "You better not be. Tonight is the first night we actually have off this month", sa Liam. "Exactly Liam. And that's why you should cheer up a bit, brother", sa Louis och la armen om honom och klappade honom på axeln. "What? I'm fine?" sa Liam förvirrat. "We all know that you can't stop thinking about a specific little lady", sa Harry. "You maybe should try to let her go", sa Niall. "And that comes from you", sa jag och log lite. Niall gjorde en grimars mot mig. "What you trying to say is that she don't like me, right?" sa Liam. "I wouldn't put it that way...", sa Louis och släppte armen om honom. "What we mean is that you should talk with other girls... you know what I mean", sa Harry. "I'm just not used to being single! I mean, I was still together with my ex when I met Danielle...", sa Liam. "So you haven't been single in three or four years?" sa Niall förvånat. "I've told you that bunch of times Niall!", sa Liam och Harry flinade. "And you were together with Danielle when you got feelings for Felicia. I smell a badboy over here", sa Louis och låtsades sniffa i luften. "Badboy badboy badboy", sa jag med irriterande röst. "Shut up Zayn, you are the bradford badboi", sa Liam. Jag tystnade och Niall började skratta. Men intressant nog var jag och Liam i samma sits. Vi båda hade fallt för en annan tjej när vi var tillsammans med Perrie och Danielle - saken var bara den, att jag visste att Sandra gillade mig tillbaka. Men vi kunde bara inte var tillsammans enligt henne. Liam däremot, hade ingen aning om Felicias känslor riktigt. Jag hade inte berättat något om mig och Sandra till killarna så därför kunde jag inte prata med Liam om det. "Anyway... you three guys should go and get some new friends while me and Louis, who both have girlfriends...", började Harry men Liam avbröt honom. "Okay you don't need me to feel bad", sa han. "I didn't mean to", började Harry och log, "anyway, we stay here and drink a couple of more beers", fortsatte han. "You going to get drunk", sa jag. "Blabla ciao amigos", sa Louis. "You mixed spanish and italian", sa Niall. "I don't care mr professor in spanish. Go and enjoy your selves instead", sa Louis och puttade iväg oss. "Why are they doing this?" frågade Liam. "Don't ask me", sa jag och fick syn på en tjej som såg ganska bra ut. Hon gick rakt emot mig. "Looks like you already got a jackpot Zayn", sa Niall som också sett det. Han och Liam försvann ut i folkmassan och tjejen kom fram till mig.
"Hello there handsome", sa hon. Hon höll en drink i handen. Hon var uppenbart snygg och jag log. "Hi to you too stunning", sa jag. "So what is Zayn Malik doing in a nightclub in Louisville a night like this?" frågade hon. "Enjoying my self with people like you", sa jag flörtigt. Tjejen var snygg, men hon var ingen Sandra. Sandra hade massor av flaws som vilken annan tjej som helst, och det var det jag älskade med henne. Som Niall än gång hade sagt - 'I wouldn't date a model because models are perfect and perfect is boring'. Även om majorieten av alla modeller såg extremt bra ut skulle jag föredra Sandra framför de. Jag skulle föredra henne framför alla tjejer i hela världen. "How about me enjoying you over there?" sa tjejen och pekade på ett hörn lite längre in i nattklubben. Jag tvekade. Det skulle på något sätt kännas som jag var otrogen mot Sandra om jag följde med henne. Men vi var inte tillsammans, och hon ville ju till och med att jag skulle komma över henne så att vi kunde leva som vänner. Jag tittade mot Louis och Harry som gjorde tummen upp mot mig. Jag skakade på huvudet mot dem. "Okay", sa jag. Hon tog min hand och drog med mig till hörnet.
Efter två timmar av hett kyssande gav jag henne en avslutande kyss. "Don't stop now", sa hon. "I don't even know your name", sa jag. "Ivy", sa hon och fortsatte att kyssa mig. Jag slutade igen. "What is suddenly wrong?" frågade hon. "Someone maybe capture this", sa jag. "And why do you care? Do you have a girlfriend or something?" undrade hon med en skeptisk min. Jag tittade ner. "No", sa jag. "Then I don't see the problem. Come, we can go to the toilet instead", sa hon. Vi gick in till toaletten och fortsatte. Jag hade ingen riktig ursäkt till att inte göra det. Det var bara att... det kändes inte riktigt bra.
Sandras perspektiv
"Känns exciting att faktiskt ha nycklarna till Liams hus. Att kunna öppna hans hus bara sådär", sa jag glatt. Jag och Felicia satt på bussen och skulle strax gå av. Det var lördag eftermiddag och solen sken ute. "När vi var barn och bodde grannar brukade jag bara gå in i hans hus. Helt random. Fast det var hans hus i Wolverhampton. Det var ett tillfälle när jag hade kommit in genom Liams fönster runt nio på kvällen för att leka cowboys, och helt plötsligt på Geoff in och frågade 'Oh Felicia, when did you come?' och jag svarade, som en oskyldig, sex årig flicka, 'I came through the window', och han svarade typ 'Do your parents know you're here' och jag sa att de visste de inte, och då visade det sig att klockan snart var tolv och att min mamma var på väg att ringa polisen för att hon inte visste vart jag varit! Och Liams kommentar till det hela var typ, 'dad, we are cowboys'. Så jag är coolare än dig. Du har kanske nycklarna - men jag hade fönstret", sa hon. Jag skrattade. "Tack för din life experience berättelse. Ni var verkligen bästisar", sa jag och log. Hon log tillbaka. "Trots att han var kille och tre år äldre än mig så ville han alltid leka med mig. När han skulle söka till X-Factor första gången skulle han fylla femton under året, och jag tolv - ändå var det mig han pratade med om det. Ändå var det mig och ingen annan av sina vänner han ville ta med sig dit. Jag har nog aldrig berättat för honom hur mycket jag uppskattade det", sa hon eftertänksamt. "Liam är verkligen den sötaste killen alive. Jag kan bara imagine er som små barn i cowboyhattar", sa jag. Felicia skrattade och vi gick av bussen. Vi snackade om hur roligt allt skulle bli, att vara ensamma i Liams stora hus, fixa allt själva. När vi tog studenten kanske vi skulle köpa en lägenhet att dela på i London, om vi är singlar fortfarande förstås. Det fick mig att tänka på Zayn. Han var med de andra killarna, och enligt Niall som jag senast pratat med var de för tillfället i Louisville. Jag hoppades att de hade superkul. Jag ville inget annat än det bästa för Zayn. Och det bästa för honom var att inte gilla mig längre. För jag skulle aldrig ge med mig. Jag skulle alltid vara rädd att han skulle svika mig igen. Att någon kille skulle svika mig. Vi kunde helt enkelt inte vara tillsammans.
"Jag vet att jag har varit här en miljon gånger förut, men, wow", sa jag när vi kom in i huset. "Varför sa du det inte första gången du var här?" frågade Felicia. "Därför att det skulle varit awkward", sa jag med konstaterande röst. Vi gick runt i huset. "Varenda liten prick i det här huset är vårat nu. För en vecka i alla fall", sa jag. "Ska vi sova i Liams säng?" frågade Felicia. "Japp. Han sa att det var okej", sa jag och log. Felicia gav mig en awkward blick. "Vad är fel?" frågade jag. "Förra gången jag sov i den sängen var efter du-vet-vad. Så jag vet inte... det känns lite obekvämt", sa hon oroligt. "Sluta vara jobbig. Det är inte precis så att han inte bytt lakan", sa jag och log åt mig själv. "Euw Sandra. Bara euw", sa Felicia. Vi båda skrattade och gick upp till hans rum. Jag slängde min väska på golvet och slängde mig sedan i sängen. "Mjukaste. Sängen. Ever. Asså åhhh vad jag önskar att jag var han. Eller någon av de andra killarna. Alla har så mjuka sängar", sa jag. Felicia ramlade ner bredvid mig och sjönk ner i den sköna sängen. "Så skönt", sa hon. Vi låg tysta och tittade på omgivningen. Jag satte mig upp. "Kortet på Danielle, Liam och Loki är borta", sa jag och pekade på hans byrå. "Inte så konstigt?", sa Felicia. "Men det är ändå tomt", sa jag. Felicia svarade inte utan sa istället: "Kan vi inte köpa pizza? Jag svälter", sa hon.
En sex timmar senare satt vi i soffan med pizzakartongerna uppe på hans soffbord. Vi hade film maraton och vi hade sett två filmer hittills, hade precis börjat på den tredje som var en skräckfilm. "Tur att inte Julia är här. Hon skulle förstöra stämmningen med filmen", sa Felicia. Vi låg båda ner, jag innerst och hon ytterst. "Nej det är ju bra om hon är här! Eftersom hon börjar skratta åt filmen blir det inte lika läskigt!", sa jag. "Du skulle hört henne när vi tittade på en zombiefilm hos henne med killarna helgen innan hennes födelsedag. Hon och Harry förstörde allt för att de tyckte att zombien såg fejkad ut", sa hon. "Men han sa till mig efteråt att zombien verkligen såg fejkad ut", sa jag överlägset och rufsade om hennes hår. Hon försökte rätta till det "Gör så. Lyssna på dom. Lyssna inte på mig", sa Felicia. Jag skrattade och knuffade ner henne från soffan. "The war is on bitch!", skrek hon medans hon skrattade. Vi låg och brottades på golvet i ungefär en kvart innan en psykiskt störd tjej på filmen skrek jätte högt. Vi skrek lika högt och när vi sedan insåg att det var filmen garvade vi jätte länge. "Jag vinner alltid våra brottningsmatcher", sa Felicia leende. "Nej! Vi blir alltid lika. Sluta låtsas att du är bättre", sa jag och låtsades vara sur. "Okej. Vi är lika bra då", sa Felicia. "Bra", sa jag. "Medans vi hade det här löjliga argumentet sitter Julia säkert i sin säng med sin dator och kollar på ett serieavsnitt eller så är hon med sin nya kompis", sa Felicia. "Ja. Och killarna uppträder på scenen. Men vi är i Liams hus och har ätit pizza. Vem har det mest awesome? Svar, vi", sa jag och vi gjorde high five. "Kom, vi plockar upp och sen lägger vi oss i Liams mjuka säng och snackar!", sa jag. "Yey", sa Felicia och log. Vi stängde av filmen och slängde pizza kartongerna.
Vi hade legat i sängen och pratat om killar ganska länge. "Det är tur att ingen av oss har känslor för någon. We are single and ready to mingle", sa jag. Det var ju inte helt sant men det behövde inte Felicia få veta. Hon tittade ner. "Vad är problemet?" frågade jag undrande. "Sandra...", började Felicia. Jag visste att hon skulle berätta något för mig. "Jaaaaa....?" frågade jag. "Jag har känslor för någon...", sa hon. "Åh nej, säg inte att du fortfarande gillar James?" sa jag med en äcklad min. "Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! Du vet att han var min första kärlek. Men nej, det är inte han", sa hon. Jag tittade på henne med granskande ögon och försökte komma på varenda tänkbara kille hon kunde ha en crush på. "Jag tror att jag faktist har känslor för Liam", sa hon snabbt. Det kändes som jag skulle svälja min tunga. "Vad?" sa jag. Felicia tittade på mig. "Okej. Varför berättar du det här nu? Han är madly in love with you och du har suttit här utan att berätta för någon om det. Och det borde inte vara jag du berättar för, det borde vara han!", utbrast jag. "Ja, jag vet", sa hon undvikande. "Men det finns ett men eller?" sa jag. "Nej, eller, ja. Jag vet inte. Det känns som det skulle förstöra vår vänskap", sa hon oroat. "No offence Felicia. Men eran vänskap förstördes samma morgon du vaknade upp naken bredvid honom", sa jag. Hon tittade surt på mig. "Förlåt, men the truth had to get out", sa jag. Hon tittade ner, förvirrad. "Vad jag menar är, vad finns det att förlora? Ni skulle vara så fina ihop, voila, perfect couple!", sa jag. Hon log. "Kanske. Men jag vill tänka på det. Kan vi snacka om något annat?" frågade hon. Jag nickade. "Kram först!", sa jag och vi kramades.
Så Felicia hade känslor för Liam. Julia hade självklart fortfarande känslor för Niall. Och jag hade känslor för Zayn. Jag hade en känsla av att det här inte skulle sluta bra.
Så där ja! Ni har blivit urdåliga på att kommentera om jag får säga det. Statistiken är högre än någonsin men era kommentarer är nere på noll, haha. Nejdå, vi älskar er ändå! Men vi vill gärna ha respons, vad ni tycker och så. Vi sa ju att ni inte skulle få en del varenda lördag, men ni kommer att få det OM ni kommenterar tre kommentarer. Ha en superbra fredag, kramar! :*
More than perfect - Del 66
Previous:
Vi stog vid det stora fönstrerna, kollade på planet som snart skulle åka. Liam skulle åka. Hur mycket jag än inte ville det. Jag höll Sandras hand. Jag har känslor för Liam, det har jag. Det enda som stoppade mig var James förut och allt jag kände. Nu var det bara det här tre månaderna. Och problemet är, han vet inte. Och ärligt talat, har jag inget berättande planerat. Planet började röra sig och åka. Vi tjejer stod där, kollade på planet som lyfte. Och när den gjorde det, sjönk allas hjärtan lite.
En månad senare -
Julias perspektiv
"Jag hoppas du känner dig typ välkommen här. Det är inte lätt att gå i en ny klass, speciellt när man kommer mitt i terminen", sa Alice leende. Alice var den enda som jag riktigt connectat med i min nya skola. Hon var snäll, ganska rolig och lätt att prata med. "Jadå. Du är den enda som varit riktigt välkomnande", sa jag och log tillbaka. Vi satt i matsalen och åt. Det var någon äcklig sörja och det var precis så här jag kom ihåg den svenska skolmaten. I Storbritannien hade jag tagit med mig lunch till skolan varenda dag eftersom jag hatade skolmat så mycket, men här var det inte ett alternativ. "Jag vet att det här är en känslig fråga, du behöver inte svara - men vad hände mellan dig och Niall egentligen?" frågade hon plötsligt. Jag kollade på henne. "Det är okej. Vi gjorde bara slut eftersom jag skulle åka till Sverige", sa jag. Jag orkade inte förklara hela situationen. Vi kände inte varandra så bra än. "Ni var jätte gulliga tillsammans. Jag har kanske inte berättat det, men jag är typ beroende av One Direction och...", började hon. "Alice, du har sagt det typ en miljon gånger", sa jag och skrattade. "Förlåt! Men det här är jag i alla fall säker på att jag inte har sagt att jag var team Jiall från starten", sa hon. "Fanns det team också?" frågade jag undrande. "Japp. Alla vi med fanaccount på twitter och instagram var antingen team Jiall eller team Jarry", sa hon. "Vänta. Kallades jag och Harry för Jarry?", frågade jag med ett roat leende. "Både du och dina vänner har bro och ship namn med alla killarna", sa hon. "Varför visste jag inte det här?" utbrast jag. "Var glad att du inte gjorde det! Det var värsta hetsen och massa hat", sa hon. "Jag har upplevt hat. Det är i alla fall något posetivt, att det är över", sa hon. Alice tittade på mig. "Jag har sett vad folk skrivit. Och det är inte snälla saker. Eftersom jag inte kände dig kunde jag inte döma dig med du verkade vara en bra person och Niall verkade så lycklig med dig", sa hon. "Men nu känner du mig!", sa jag och log. "Japp. Och jag gillar dig. Så jag hoppas vi lär känna varandra bättre", sa hon och log. Jag log tillbaka.
Att bekanta sig med en directioner kanske inte hade varit det bästa. Men det var i alla fall någon jag kunde prata med killarna om. Jag hade trots allt också varit ett fan (som faktiskt kunde ha träffat killarna när jag ville pågrund utav Felicias relation med Liam och Sandras med Zayn) som älskade att snacka om killarna som alla andra fans. Och så länge hon inte bara pratade om de så var allting okej. "Ser du den där killen där?", frågade hon och pekade på killen jag hade haft ögonkontakt med första dagen. "Oscar?" frågade jag, eftersom det var hans namn. "Du kunde hans namn. Varför kunde du hans namn?" frågade hon. Jag skrattade. "Jag har bra namnminne. Har du en crush på honom eller något?" sa jag. "JA! Erkänn att han är ashet!", sa hon. "Visst. Han ser bra ut. Ni skulle se bra ut tillsammans", sa jag. "Tycker du?", frågade hon glatt. "Jadå", sa jag och log åt hennes entusiasm. Vi båda tittade emot honom. Efter några sekunder vände han sig mot vårat bord också. "Han tittar hitåt!", sa Alice glatt. Jag skrattade åt henne. "Varför går du inte bara och snackar med honom? Du är inte blyg precis så vad är problemet?", sa jag. "Julia! Du måste följa med mig någon gång då", sa hon. Jag nickade. "Lovar", sa jag. "Pinky promise", frågade hon bedjande. Jag skakade på huvudet och vi gjorde pinky promise innan vi reste oss upp och lämnade matsalen.
"JULIA!", ropade Sandra och Felicia. Jag kollade på deras leende ansikten genom skärmen. Skype var det bästa som fanns. Det hade nu gått en månad. "Jag saknar er!", sa jag och log mot de. "Vad händer i kalla Sverige då?" frågade Felicia. "Det är typ varmare här än i England", sa jag och rynkade ögonbrynen åt hennes dumhet. "ÄN DÅ!", sa hon. Jag log. "Inte mycket i alla fall. Jag spenderar större delen av tiden med att plugga och titta på serier. Funny life", sa jag. "Sorry to say it girl, men det var typ var du gjorde när du bodde här också", sa Sandra. "Innan jag träffade killarna ja!", sa jag. Sandra skrattade lite. "Här är det i alla fall som vanligt. Vi går till skolan varenda dag precis som vanligt", sa Felicia med uttråkad röst. "Jag saknar skoluniformen. Helt ärligt. Och de blåa skåpen. De är grå här", sa jag. "Du är weird. Hur kan du sakna att se ut som en geek varenda dag? Nu kan du ha på dig vad du vill och du borde vara glad!", sa Sandra. Jag räckte ut tungan mot henne. "Killarna har varit borta i en månad nu", sa Felicia dystert. "Jag gillar inte de för att de lämnar mig", sa Sandra. Jag log lite. "Vi ska föresten bo hos Liam en vecka", sa Sandra glatt. "Medans han är borta?" frågade jag. "Jupp. Vi kommer få mycket tid att prata om allt och så. Alla dagar kommer vara som en sleepover", sa Felicia och log. "Oh my god Feli, vi kommer ha så mysigt och kul", utbrast Sandra och de gjorde någon minifangirling gest på andra sidan skärmen. "Hallå! Jag är fortfarande här!", sa jag och låtsades vara irriterad. "Förlåt min vackra irish princess", sa Sandra. "Det är okej rosiga fluffiga drake", svarade jag och log. "Hur mår du föresten Feli?" frågade jag. "Det blir bättre för varje dag som går", sa hon. "Jag är så glad för din skull. Stay Strong", sa jag med fånig röst och en larvig gest med händerna. De skrattade. "Vad gör du i skolan? Har du hittat någon som är lika fabulous som vi?", sa Sandra. "Det är helt omöjligt", sa jag och skrattade. "Men, ja, det finns en tjej som jag snackar med i skolan. Hon är jätte snäll men vi är liksom inte close på något sätt. Men hon är bra att snacka med", sa jag. "Har denna tjej något namn?" sa Felicia. "Japp. Alice heter hon", sa jag. "Don't replace us", sa Sandra. "Won't happen", sa jag. "Julia?", sa Felicia. "Jaaa", sa jag dröjande. "Finns det några heta swedish boys i din skola?" frågade hon. Sandra kollade på henne med världens blick. "Det finns snygga ja. Men de är inget för mig", sa jag och log. "Det finns ingen förutom en för henne så tyst Felicia", sa Sandra. Det blev tyst. "Jag saknar London. Jag hatar svenska. Det är seriöst det mest lame språket i hela världen", sa jag. "Tyska är värre", sa Felicia menande. Jag skrattade. "När kommer du hit Julia?" frågade Sandra. "Pappa sa på lovet - vilket är om en och en halv månad", sa jag. "Killarna kommer inte vara tillbaka då", sa Felicia. "Harry sa att de skulle vara det! Förvirrade människa", sa jag. "Typical han", sa Sandra och flinade. "Jag messar nån av de andra. Jag kommer i alla fall tidigast om 2 månader då. Fast troligen inte förens till jul", sa jag. "Du måste skoja med mig", sa Felicia. Sandra började skaka deras dator så att skärmen blev alldeles konstig. "KVINNA! DU MÅSTE KOMMA HIT TIDIGARE!", skrek hon. Jag och Felicia skrattade. "Jag övertalar mina föräldrar. They owe me one", sa jag. "Jag måste gå nu tydligen", sa Felicia som kollade på sin mobil. "Vi får snacka jätte snart igen", fortsatte hon. Hon pussade skärmen. "Tack Felicia för saliviet på min skärm", sa Sandra och jag skrattade. Felicia svarade något som jag inte riktigt kunde uppfatta. Hon sa hejdå och Felicia lämnade Sandras rum. "Jag borde också gå", sa jag. "Ska du också dissa mig?" sa hon och gjorde en min. "Sadly ja. Jag lovade mamma och pappa att fixa middag idag", sa jag. Sandra kollade på mig och plutade överdrivet med sina läppar på det sättet bara hon kunde. Hon började sänka och höja ögonbrynen. "Luv u babe", sa hon flera gånger medans hon rörde sina ögonbryn upp och ner medans hon plutade med sina läppar. Jag började härma henne och vi satt sådär mot varandra i minst fem minuter. "Jag borde seriöst gå ok hejdå", sa jag snabbt och stängde ner. Tre sekunder senare fick jag ett kik meddelande av henne där det stod Evil Bitch. Jag skrattade och började gå ner till köket. Trots att de var så långt bort, kändes det fortfarande som om Sandra bodde precis i huset bredvid och man inte behövde gå mer en en kvart för att komma till Felicia. Jag var verkligen glad att vår vänskap inte förändrats så mycket.
Liams perspektiv
Vi var i Miami, Florida. Jag hade alltid älskat Florida. Det var en av mina favoritplatser på jorden. Speciellt Sea World i Orlando. Ikväll hade vi en konsert här i den stora American Airlines Arena. Vi hade uppträtt där förra året under Up All Night touren så det var bekant. Under dagen hade vi bara legat vid poolen och solat, men vi hade nu bestämt oss för att gå ut och träffa lite fans utanför hotellet. "It's crowded!" utbrast Louis när vi stod i receptionen och kollade ut genom glasdörrarna. Ett antal säkerhetsvakter fick stå och passa så att inte fans kom in till hotellet. "I just hope they don't rip my clothes off", sa Niall och vi skrattade. Louis och han gick ut först och alla började skrika. "You just gotta love them", sa Zayn och log. Jag, han och Harry gick också ut och alla fansen skrek ännu högre. "Hi", sa Harry och vinkade med handen till alla på sitt lilla cheeky sätt. "The fans goes crazy for you saying hi Hazza", sa jag. Han log mot mig och vi gick ut i folkmassan. "Hi Liam, can I take a picture with you? I just love you guys sooooo much", sa en tjej med brunt vågigt hår och tandställning. Jag log mot henne. "Sure babe", sa jag och tog hennes kamera och tog en bild på oss. Vi gick alla runt emellan de ungefär 200 fansen. "Niall will you marry me? Pleeease I love you", sa ett fan som stod bredvid Niall en bit ifrån mig. Han tittade först mot mig och log och sen på tjejen. "You will me my 1000th wife", sa han och tog ett kort med tjejen. Jag kramade massor av fans, skrev autografer, var med på bilder och så vidare. "Liam, will you sign my shoe?" frågade en tjej. "Ofcourse love", sa jag och log mot henne. Jag signade hennes skor och hon tittade på mig. "I hope it will be you and Felicia one day. Because you are like made for each other", sa hon. Jag log mot henne, ovetande om vad jag skulle svara. "Yeah, many of you hope so", sa jag osäkert. Hon log. "And so do you I see. I love you, bye", sa hon och försvann bara. Jag fortsatte gå runt mellan fansen. Tjejen hade tydligen sett igenom mig. Jag gillade inte att prata om det på något sätt, när jag inte visste om hennes känslor. Jag hade varit singel i ungefär två månader. Jag har inte ångrat att jag gjorde slut med Danielle. Men jag saknar att ha någon att gosa med. Det enda jag behövde var Felicias känslor. Men jag visste att hon inte mådde så bra just nu och jag ville inte pusha henne till någonting.
Efter två timmar sa Paul åt oss att vi var tvunga att gå in igen. "Our fans are so cute", sa Harry. "They are always there for us", instämde Zayn och la armen om Harry. Vi var på väg in till våra hotellrum för att hämta saker innan vi skulle åka iväg till arenan.
"So Miami are you ready for Niall to drive you to KFC?" skrek Louis i mikrofonen. På en av våra tidigare shower i år hade Niall bytit ut sista frasen i Change My Mind till "So baby if you say you want me to drive, to KFC", och det hade självklart blivit känt. Alla fansen började skrika och introt till Change My Mind började. Vi stod på plattformen över alla fans och Louis började sjunga. Den här låten skulle alltid påminna mig om Felicia. Och nu när jag stod här, var det enda jag såg hennes ansikte. Jag hade inte kunnat tolka hennes reaktion riktigt då. De bruna ögonen bara titta på mig, utan något uttryck. Jag älskade henne så himla mycket. Och jag önskade att hon kunde stå här efter den här låten, berätta för mig att hon kände samma sak för mig som jag kände för henne. Men det hände inte. Och jag undrade om det någonsin skulle hända.
Förlåt för alla mellandelar på sista tiden, håll ut människor, det kommer! Jag är fortfarande sjuk så delen kanske inte är den bästa men mitt huvud dödar mig haha. Det är föresten 28 dagar kvar tills One Directions konsert här! Ska några av er läsare gå? Både jag, Sandra och Felicia ska det i alla fall och jag längtar ihjäl mig haha. Kommentera minst tre kommentarer! :) x
More than perfect - Del 65
Previously on More than perfect:
"Sandra! I forgot to ask you", utbrast Liam plötsligt. Jag blåste på mina naglar. "What?" frågade jag. "Do you and Felicia want to stay at my place for a week?", frågade han. "Wait what? Live at your house? Why?" frågade jag. "So you and Felicia can spend more time together after... yeah you know what", sa han. Han menade hur Felicia hade mått. "Yeah, sure I guess. I'm going to talk to her. That would be kind of fun actually. Thanks Liam", sa jag. "Everything for my Sandraliciuos", sa han. Vi hade sagt de där fåniga namnen i Los Angeles när vi hade hängt upp och ner i soffan. "So see you tomorrow then?" frågade han. "Ofcourse my love! Love you", sa jag. "Love you too", sa han och la på. Killarna hade verkligen blivit som bröder för mig. Jag älskade de så mycket. De var sådana där vänner man inte kunde lägga på luren till utan att ha sagt "I love you". De var de bästa som hänt mig. Jag log lite och granskade resultatet av mina naglar. Jag kände mig ovanligt glad idag. Trots att killarna skulle åka så kändes det som något bra skulle hända snart. Något roligt.
________________________________________________________________________________________
Felicias perspektiv:
Jag hade slängt i flingorna i skålen med mjölken och började snabbt äta. Stressad, försökte jag sätta på mig hoodyn samtidigt som jag åt, något som inte var lika enkelt som jag trodde. Mobilen vibrera häftigt på bordet och jag tog genast upp den och svarade ''Hey! You're coming to the airport right?'', frågade en bekant röst. Jag hade inte ens hunnit se vem det var och jag kände verkligen inte igen rösten. ''Wait. You are one of One direction right?'', frågade jag eftersom jag skulle åka till flygplatsen och säga hejdå till killarna inom 50 minuter, och jag var knappast redo att åka. Det skulle också ta lite tid att åka dit. ''Uhm, yeah..? It's Zayn'', sa han med en förvånad ton. Jag fick genast ett leende på läpparna. ''Hey Zayn. What is wrong with your voice?'', frågade jag medan jag åt på flingorna. ''My throat is just a little bit rusty'', sa han och hostade till. ''You will still sing right? You are going on tour, you are aware about that right? Like 'hey, i can't sing but i will be fun anyway''', sa jag och imitera en mans röst på slutet. ''Thanks for caring. No, but it will be alright. Our first concert is tomorrow, so I will have time to take care of my throat'', sa han med en sarkastisk röst i början. ''I care about your fans!'', sa jag högt medan jag nästan slängde in skålen i disken. ''Yeah yeah. Are you the only one who's coming to say goodbye? .. Are Sandra coming?'', frågade han med en annan ton på slutet. Jag höjde ögonbrynen. Vad är det med de två? Och det är tid att jag får veta. ''What is going on between you and Sandra? The only thing I heard was that she saw your wiener'', sa jag medan jag knöt mina skor, med telefonen tryckt mot örat med hjälp av axeln. ''WHAT?!'', skrek han i telefonen.
Jag nästan tappade telefonen över hans höga röst. ''Easy! Yeah, she saw your wiener. Or that's what she told me? She said she ran into you when you were naked. She was telling the truth right? Because I have the feeling she didn't. Maybe you two should do it. You know, do IT. Anyway, she said it was big so be glad. Maybe she want's to do you. But she have seen your thing before, but that was a long way back. You did to IT, when you were together right?'', sa jag och skratta. ''My wiener? My dick? Oh, okay. And yes, we did do it. Alot '', sa han och skratta. ''Do you think she want's to do it with me or?..'', frågade han försiktigt. ''Not that I want to hear how you two used to do it.. You're hot, so totally'', sa jag och skratta. Han skratta högt i telefonen. ''Yes, maybe we should do it'', sa han och skratta. Vi båda skratta i luren och efter ungefär fem minuter var det äntligen tyst i luren. ''Okay, but our driver just picked me up, so now we will pick up the others. It's like a big black van. But anyway, go now before the place will be full of fans. When Julia left, no one knew we were going to the airport, but they found us anyway. But we're going to the first class, so it will be more private. We meet in the airport, and you'll get these, I don't know, kind of bracelets, you know, entrance to the vip room'', berättade han. ''No, I don't know. But yeah, sound complicated but I bet it will be easy when we're there. Sandra will be here any minute now, so we are kind of on our way'', sa jag medan jag tog min lätta skinnjacka från galgen. ''Alright see you girls there, peace out sistah'', sa han och jag kunde känna av att han log. ''Peace out brother'', sa jag innan jag avslutade samtalet. Och som om det vore magi, ringde det i samma sekund på dörren. Jag öppnade och en Sandra stog där med ett leende. ''Redo att säga hejdå?.'' Hennes leende försvann och hon kollade osäkert på mig. ''Nej.''
Och ärligt talat var jag inte heller det.
Lite senare ...
Harrys perspektiv:
De hade hämtat upp mig och Cara hade följt med mig. Hur jag skulle säga hejdå till henne förstår jag inte. Hur jag ska kunna säga hejdå till någon av tjejerna vet jag inte heller. Men på samma sekund är jag exalterad. Vi ska ut på tour, en av de roligaste sakerna någonsin, och äntligen träffa våra fans bättre. Det var en Nordamerika tour, och skulle pågå i ungefär tre månader. Usa är också helt fantastiskt, något som också är en positiv sak. Det finns inget bättre än att gå ut, sjunga för sina fans och känna kärleken. För vi har världens bästa fans, det har vi verkligen. Och vi är skyldiga allt till de. Vi hade kommit in till flygplatsen och många fans stog där. Vi hade lyckats ta foto med de mesta, men var tvugna att börja gå. En bit bort stog Felicia och Sandra, väntade på oss. De stog vid våran tour manager, Paul och var väl informerade om hur det här skulle gå till. För varje gång vi åker till flygplatsen alla tillsammans blir det nästan galet. När man åker ensam är det lugnare, men med alla här blir det dubbelt så galet. Jag, Zayn, Louis, Niall, Liam, Eleanor, Felicia, Sandra och Cara. Alla är kända för någonting. Vi hade kommit fram till tjejerna och jag släppte Caras hand när jag kramade om de två. Alla kramades och vi började gå till den andra ingången, vip ingången. Vi alla var redan full satt med att diskutera om den nya touren. Vi skulle åka med vårat privat jet, den vi använde när vi skulle åka på tour. Vi hade visat upp allt som behövdes att komma in, och började gå in i gaten. ''I'm so damn excited'', sa Louis som gick vid min ena sida. ''Right? This is like the best'', sa Liam och såg helt upphetsad ut. ''I hoped you would do some concert's here but nope. I wish we could go!'', sa Eleanor och tydligt menade hon och tjejerna. Louis la armen om henne och gav henne en kyss på kinden. ''Don't worry, you'll visit us'', sa han. ''Yeah but we won't!'', utbrast Felicia. ''Stupid school'', stöna Sandra. ''Yeah'', instämde Cara. Både Sandra och Felicia vände sina ansikten till henne. ''HEY! You can visit them anytime you want!'', ubrast Felicia. ''Yeah, BIATCH'', sa Sandra med en grimars som bara fick Cara skratta. Hon släppte min hand och la armarna om de båda. ''We can take my jet'', sa hon. Sandra sken upp direkt. ''YOU HAVE A JET?'' utbrast hon. Cara utbytte blickar med mig mig med ett leende. ''Yes, my imaginary jet'', sa hon och skratta. De båda bara suckade. ''You suck'', sa Felicia och Sandra drog ner Caras mössa som skapade skratt över alla oss. Vi hade kommit ut, och gick där flygplanen stod, påväg till vårat egna flygplan. Himlen var grå, och moln täckte över himlen. Det var inte så kallt, det var endast början av september, men man kunde känna hur det gick över till höst.
''I can't believe you're leaving too'', sa Felicia dystert. ''Yeah, it kinds of sucks. But I want to graduate soon as possible!'', sa Eleanor. Sandra hade lagt sin arm om henne. ''Who will be my girrrrl?'', sa hon och sucka. ''Yeah girl, you're the only light in my endless life'', sa Eleanor och sucka. ''I miss summer'', sa jag. ''Yeah me too! We had so much in LA'', sa Cara. ''Hey Louis, remember when me and Niall pushed you from the stairs with all those plaits?!'', sa Zayn medan han skrattade. Niall och Zayn gjorde en high five medan Louis bara log sarkastiskt. ''Yes, that felt really nice'', sa han sarkastiskt. Vi hade kommit fram till planet och trappan var nedfälld. Det spred sig en tystnad mellan alla. För ögonblicket vi hade väntat på var redan inne.
Sandras perspektiv:
Alla stod där, nästan helt knäpptysta. Harry avbröt tiden som stog still och gick fram till Cara, kramade om henne. Jag tog tag i Louis tröja, och drog in honom i en kram. Jag höll honom hårt, ville inte att han skulle gå. Felicia kramade Niall medan Eleanor kramade Liam. ''Hug every fan you see for both of us. Because your fans are just the sweetest. Call me? Alright?'', sa jag sorgligt och kollade upp mot hans ögon. Han log mot mig, och gav mig en puss på kinden. ''I promise'', sa han. ''I love you'', sa jag och tog hans hand. Han höll min i hans hårt. ''I love you too'' sa han. Jag gav honom en sista kram innan jag fortsatte mot Niall. Han kollade på mig innan han drog in mig i hans famn. ''Are you alright?'', viskade jag i hans bröstkorg. Jag kunde känna att han nickade. ''Kind of. I just miss Julia alot. I love her, you know that'', viskade han tillbaka. Jag nickade. Från sidan kunde jag se de andra krama de andra tjejerna. Jag tog bort mitt huvud från hans bröstkorg och kollade upp mot honom. ''Don't worry okay? Everything will be alright. And I know Julia, I know for a fact that she still love you, and miss you. I'm always here for you, okay?'', sa jag medan jag kollade djupt in i hans ögon. Han drog in mig i en till varm kram. ''You are so kind, do you know that? I'm always here for you too. And I swear on my life, if some guy break your heart, I will break his neck'', sa han i mitt hår. Jag kollade ner mot marken. ''Thanks'', sa jag ynkligt. Jag gick ur hans famn och gav honom en puss på kinden. Jag kollade på de andra. Zayn hade Felicia i sin famn, som fällde tårar. Jag hade inte gjort det än. Jag kommer ju snacka med killarna nästan varje vecka ändå. Men ändå, jag är så van att vara med de nästan varannan dag att det skulle kända konstigt. De är mina bröder. Eleanor och Louis stog och kysstes medan Cara kramade Niall. Cara är inte väldigt nära med killarna som vi andra är, men de är fortfarande vänner. Jag och Cara är så nära. Vi försöker träffas varje vecka, eftersom hon oftast är upptagen med photoshoots i andra länder eller har bara fullt upp i London. Men jag älskar verkligen henne, hon är en sån fin bästa vän. Jag kände någon knacka på min axel och vände mig om.
Liam stod där och log mot mig. Jag kramade om honom hårt. ''My Liam! My Liamliocus!'', utbrast jag. ''My cutie pie!'', utbrast han med en tjejröst. Jag skrattade i hans tröja. Jag backade och kollade på honom. ''Call me. Text me. Skype me. ANYTHING'', utbrast jag och skratta. Han kollade på mig med ett stort leende. ''Oh how I will miss that smile!'', sa han och drog in mig i en till kram. Jag backade återigen och kollade på honom. ''I hope everything is fine between you and Felicia'', sa jag och kollade noga på honom. ''I guess. I don't know really. I know that we're friends. But I have feelings for her, and I wonder if she feels the same'', sa han. Jag nickade. ''I know. I'll talk to her. Don't worry'', sa jag och gav honom en puss. ''Thanks'', sa han innan han släppte taget om min arm. Alla snackade, sa hejdå. Medan Cara och Harry stog där, grovhånglade. Med ett flin gick jag fram till de. ''HEY!'', utbrast jag. De slet sig ifrån varandra och kollade förvirrat på mig. ''Can I borrow this idiot one minute'', sa jag och log stort. Cara skrattade och släppte taget om Harry. Han log genast stort mot mig och vi tänkte samma sak. Han lyfte upp mig och jag skrek till. ''HARRY'', skrek jag. ''SANDRA!'', retade han tillbaka. Han hade kastat runt mig tills han äntligen tog ner mig, och fötterna stog tryggt på marken. Jag gav honom en lätt örfil. ''I'll miss you'', sa jag sorgligt. ''I'll miss you too'', sa han och började låtsas gråta. Jag skrattade. ''I can't be sad around you. Give me a hug'', sa jag. Han gav mig en hård kram, jag kunde nästan känna hur ryggraden var nära på knäckas. ''TOO.. HARD!'', fick jag ut. Han släppte mig och gav mig en puss. Jag kollade på de andra. Alla stog och snackade, förutom två. Jag kollade åt sidan och såg Felicia och Liam. De såg så lugna ut, men ändå ledsna. Jag hörde någon hosta bakom mig och vände mig. Zayn stod där och log oskyldigt. Jag klämde ut ett leende och fick försiktigt fram till honom. Det var en månad sen den där händelsen på stranden, och sen vi faktiskt sa 'I love you' till varandra. Och det kändes konstigt det gjorde det verkligen. Och det var först när jag såg Zayn då jag kände mig ledsen. Det var som om det var först nu jag insåg att de skulle åka, att han skulle åka. Jag tog tag i hans lösa tröja och han drog in mig en kram. Jag kände hans bekanta lukt och andades djupt in. För jag älskar fortfarande honom, det gör jag. Och jag undrar om han fortfarande gör det. Det var först nu tårarna rann ner på mina kinder. Vi var tysta, sa ingenting till jag klämde ut det. ''I love you'', viska jag. Det var en tystnad som dödade mig. Men han sa det faktiskt. ''I love you too''. Den här gången begärde han ingenting, inget om något förhållande. Vi bara stod där, jag i hans armar och njöt. Även fast tårarna rann. Han hostade till. ''Soo.. You saw my dick, huh?'', sa han och jag kunde känna att han log. Jag föll genast i skratt i hans armar, och han började också garva till döds. Det var en lögn, en fet lögn för att rädda mig själv. Och det här var nog det roligaste jag hört på länge.
Felicias perspektiv:
Vi stog vid det stora fönstrerna, kollade på planet som snart skulle åka. Liam skulle åka. Hur mycket jag än inte ville det. Jag höll Sandras hand. Jag har känslor för Liam, det har jag. Det enda som stoppade mig var James förut och allt jag kände. Nu var det bara det här tre månaderna. Och problemet är, han vet inte. Och ärligt talat, har jag inget berättande planerat. Planet började röra sig och åka. Vi tjejer stod där, kollade på planet som lyfte. Och när den gjorde det, sjönk allas hjärtan lite.
_____________________________________________________________________________________
Hoppas du gilla det! Kommentera minst två kommentarer, haha! (:
More than perfect - Del 64
Previous:
Vi kanske inte var tillsammans länge, men det betydde inte att jag inte älskade honom. Jag älskade varenda lite del med honom. Min mobil pep till. Det var ett sms från Niall. I repeat all the things you've said to me in my head. Julia, I won't be able to move on. Cause I'm still in love with you, läste jag. Jag grät inte ofta, men jag började storgråta direkt. Jag satte mig på sängen och bara stirrade på smset medans jag bara grät. Jag älskade honom så mycket så att det gjorde ont. Jag drog bort tårarna. Det kändes som om alla minnen strömmade igenom mitt huvud på en minut. Jag hatade tanken på att vi inte var tillsammans. Men framför allt hatade jag tanken på att det kanske aldrig skulle bli vi igen.
Julias perspektiv
Jag satt i klassrummet, i min nya skola. Jag hade tagit tunnelbanan hit till gymnasiet i centrala Stockholm. Skolan var väl okej. Jag orkade inte lyssna på läraren. Jag tittade runt på människorna i min nya klass. De var en typisk klass. De populära, de normala och töntarna. En kille fångade min blick. Han tittade på mig. Han hade gröna ögon och solbränd hy. Han såg bra ut. Det var inte förens då det slog mig. Jag tittade emot läraren. Jag skulle aldrig älska någon som jag älskat Niall. Det var en fact som jag inte skulle komma bort ifrån. Hur bra någon än såg ut, hur snäll och gullig någon än var, skulle jag alltid jämnföra honom med Niall. Jag saknade honom redan till döds. Jag började på allvar ångra att jag inte gav oss en chans. Tanken har gått fram och tillbaka i mitt huvud sedan ögonblicket vi sa hejdå. Jag hörde skolklockan ringa. Det var ovant att inte behöva ha skoluniform. Jag måste erkänna att jag faktiskt saknade blusen, kjolen och knästrumporna lite. Jag har liksom sett ut så alla dagar till skolan i sju år. Alla hade sett likadana ut, här hade alla olika kläder. Jag satte mig på en bänk vid skåpen och drog upp min mobil och kollade på twitter. Louis hade skrivit en tweet - @julia_wahlgren I miss you already :( x. Jag log lite och svarade honom. Jag kollade igenom allas tweets och gick till slut in på Nialls. Yeah guys, the rumours are true. Me and Julia are taking a break, hade han skrivit. Så nu visste alla om det. Det gjorde mig ledsen att ens läsa det. Worldwide trenderna var #WeMissJiall och #BitchIsGone. Halva fandomet hade hatat mig, halva respekterat. Jag förstod de på något konstig sätt, även om jag hade gråtit i Nialls armar i LA. Jag trodde inte på att någon skulle kunna ersätta honom. Så varför hade jag lämnat honom?
Felicias perspektiv
Jag mådde bättre. Det gjorde jag. Vad Liam hade sagt till mig dagen jag försökt skära mig hade gjort allt så mycket bättre. Jag hade världens mest fantastiska vänner som alltid var där för mig. Och det betydde något. Det betydde allt. Jag låg på min säng och tittade upp i taket. Det var fredag kväll. Julia hade varit borta i fyra dagar nu. Allt hade varit som vanligt för mig. Jag och Sandra hade varit i skolan, varit med varandra efter skolan, träffat killarna några gånger. Men imorgon åkte de på sin USA tour. Och Eleanor åkte tillbaka till Manchester och hennes universitet. Så jag och Sandra skulle bli ensamma kvar här. Livet hade varit bättre, det hade det verkligen. Men det var på väg uppåt. Jag hade haft en svacka, en dålig period, men det skulle bli bättre. Det knackade på dörren. "Kom in", sa jag och tittade upp mot dörren. Mamma kom in. Jag hade inte pratat med henne på ett långt tag. Hon satte sig på sängkanten. "Hur mår du egentligen Felicia?" frågade hon. Hon gick rakt på sak. Jag tittade på henne. "Varför bryr du dig?" frågade jag. "För att jag älskar dig", sa hon. "Det gör du inte. Du bryr dig inte ens om mig längre", sa jag och satte mig irriterat upp. "Felicia, titta på mig. Du är min dotter. Jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mitt liv", sa hon och tittade allvarligt på mig. Jag tittade granskande på henne. "Jag ser på dig att något är fel", sa hon. "Allt är fel", sa jag snabbt. "Vill du berätta?" frågade hon. "Farida är borta, död. Du skriker och är arg på mig hela tiden. Jag ser knappt pappa längre för att han bara jobbar. Jag är inte tillsammans med James längre. Min och Liams vänskap var på väg att gå ner i botten. Julia är i Sverige", sa jag bara. "Men du umgås ju mer än någonsin med Liam? Karen och jag har varit så glada över det", sa mamma. Karen, Liams mamma, och min mamma, var bästa vänner. De hade varit det sedan långt innan jag eller Liam föddes och det var så vi blivit bästa vänner. "Visst. Men saker förändras. Men det blir bättre", sa jag med gråten i halsen. "Gumman", sa mamma oroligt och klappade mig över kinden. "Jag finns här för dig", sa hon. "Varför känns det inte så då?" frågade jag. Tårar rann nu ner för mina kinder. Hon kramade om mig. "Förlåt", sa hon. Jag kunde höra henne börja gråta också. "Förlåt för att jag inte räcker till", mumlade hon. Hon släppte mig och kollade på mig. Hon strök bak en hårslinga från mitt ansikte. "Både du och jag och pappa har gått igenom något av det svåraste som kan hända i ens liv. Jag och pappa förlorade våran dotter. Du förlorade din syster. Det finns inget värre. Vi har försökt bortse från det, men det blir som om vi gömmer oss i våran egna värld. Jag borde varit där för dig när jag visste att du behövde mig", sa hon. "Ja, det borde du. Jag vet inte om jag skulle klarat mig igenom allt det här utan mina vänner", sa jag. "Jag är ledsen för det. Jag älskar dig Felicia, och jag kommer alltid göra oavsett vad. Glöm inte det", sa mamma och kramade om mig igen. Jag hade inte kramat min mamma på evigheter. Och det kändes så bra att för en gångs skull kunna känna sig liten och var i hennes armar.
Sandras perspektiv
"So you leaving tomorrow right?" sa jag med lite nedstämd röst. Jag snackade med Liam i telefon. "Yeah we do. I'm gonna miss you babe", sa han. "Naaaw. I'm going to miss you too Liamlicious. Me and Felicia will come to the airport", sa jag. "Good on yah", sa han. "Why are everyone leaving, why Leyum why?" sa jag med tillgjord röst. "We all going to leave you alone", sa han med barnslig röst. "You are mean. I'm going to send you a spoon", sa jag. "Aaaahhh spooon", ropade han. Jag började skratta. "Where are you? I bet you are not out because you would never scream 'spooon' official", sa jag och log lite. "You know me all too well. I'm actually home, packing. Do you think I should bring my black jeans or my chinos?", frågade han. "Take both", sa jag och tog fram nagellack ur en låda. "Okay then", sa han och jag hörde honom rota i väskan. Jag började måla mina naglar svarta, en färg jag älskade att ha på naglarna. "Sandra! I forgot to ask you", utbrast Liam plötsligt. Jag blåste på mina naglar. "What?" frågade jag. "Do you and Felicia want to stay at my place for a week?", frågade han. "Wait what? Live at your house? Why?" frågade jag. "So you and Felicia can spend more time together after... yeah you know what", sa han. Han menade hur Felicia hade mått. "Yeah, sure I guess. I'm going to talk to her. That would be kind of fun actually. Thanks Liam", sa jag. "Everything for my Sandraliciuos", sa han. Vi hade sagt de där fåniga namnen i Los Angeles när vi hade hängt upp och ner i soffan. "So see you tomorrow then?" frågade han. "Ofcourse my love! Love you", sa jag. "Love you too", sa han och la på. Killarna hade verkligen blivit som bröder för mig. Jag älskade de så mycket. De var sådana där vänner man inte kunde lägga på luren till utan att ha sagt "I love you". De var de bästa som hänt mig. Jag log lite och granskade resultatet av mina naglar. Jag kände mig ovanligt glad idag. Trots att killarna skulle åka så kändes det som något bra skulle hända snart. Något roligt.
Jag levererar en ny del med tråkiga nyheter! Felicia har bestämt sig för att hon inte vill skriva längre och jag och Sandra förstår henne. Det var helt enkelt inte hennes grej, hon brann inte för skrivandet. Men jag och Sandra kommer fortfarande skriva, så oroa er inte! ;) Däremot kommer det bli lite ändring av dagarna - vi kommer bara kunna skriva på lördagar ibland. Om vi inte är upptagna. Hoppas det är okej för er och att ni fortsätter att läsa i alla fall. Felicia skulle egentligen skrivit den här delen igår men jag är sjuk så jag hade tid att skriva den nu på morgonen. Sandra kommer ge er en del ikväll! Kram
More than perfect - Del 63
Previous:
Jag kollade tillbaka på Niall. Och han grät nu också. Det här var ett hejdå. Men det har var inte bara ett hejdå till honom. Det var ett hejdå till oss. Jag gick fram till honom, och han kollade ner på mig. De där fina blåa ögonen kollade in i mina, så som många gånger innan. Men det här skulle vara den sista. Den sista som faktiskt betydde något. Jag mötte hans läppar igen, och han besvarade kyssen. Men det som var så speciellt med den här kyssen var att det skulle vara våran sista.
Och med det gick jag. Ledet hade försvunnit och jag gick in till säkerhetskontrollen.
Och med det försvann jag inte bara från mina vänners liv utan även från Nialls.
Och det var mitt sista hejdå.
Julias perspektiv
Planet hade precis lyft. Jag kollade ut över min hemstad, London. Det fanns inte ord för hur mycket jag hatade att lämna Storbritannien. Lämna Sandra och Felicia. Lämna killarna och Eleanor. Men framför allt att lämna Niall efter det här... Jag tog ett djupt andetag. Jag kunde ha valt att stanna med honom, även om jag skulle bo i Sverige och han i London. Jag kunde sagt att vi kunde försöka. Men jag gjorde det inte.
Jag hade lyckats få fönsterplatsen, och satt lutad mot väggen. Det var helt otroligt att för en månad sedan hade jag varit på väg hem från LA, ovetande om att jag en månad senare skulle sitta på ett plan tillbaka till Sverige. Jag var inte på humör för att prata med någon i min familj. Både jag och Clara var ganska så irriterade på våra föräldrar. Det var inte rättvist någonstans. Jag tog upp mina hörlurar och tryckte upp låsskärmen på mobilen. Min bakgrundsbild på den låsta skärmen var fortfarande en bild på mig och Niall. Jag strök fingret över skärmen och försökte hindra tårarna från att komma. Kanske borde jag ha gett oss en chans. Jag älskade honom tillräckligt mycket för att kunna kämpa för oss. Men jag valde den enklaste utvägen. Jag slog bort tanken och låste upp telefonen. Den vanliga bakgrundsbilden var på alla oss i Los Angeles. Så många minnen. Jag undrade om jag skulle skapa några fler med dem. Jag satte på min 'sorgliga låtar' lista och tittade ut genom fönstret där jag bara såg moln. En av mina favoritlåtar av Taylor Swift kom - Last Kiss. När jag var yngre hade jag alltid varit på väg att gråta när jag lyssnade på den låten, och jag hade inte ens haft en pojkvän då. Niall var min första och det var redan över. Jag hatade tanken i huvudet. Jiall fanns inte mer. Jag och Niall hade varit halvt tillsammans sedan Mars, fast då var Harry inne i bilden också. Vi hade varit tillsammans officiellt i bara två och en halv månad. Så kort tid, men ändå så många vackra minnen. Tårarna började sakta rinna ner för mina kinder. I never thought we have a last, kiss... Never imagined we end like this, your name, forever the name on my lips, strömmade Taylors röst igenom mina öron. Dagen jag sprang till Nialls hus för att berätta hur mycket jag älskade honom hade jag aldrig någonsin trott att jag skulle behöva lämna honom. Och jag tvivlade på att jag skulle någonsin sluta älska honom, oavsett hur lång tid vi var borta från varandra. Mitt hjärta sa att jag skulle gett oss en chans att vara tillsammans. Men min hjärna sa att det aldrig skulle funka. Och av någon anledning hade jag mer litat på min hjärna. Jag rös till. Tårarna droppade ner från mitt ansikte. Jag gjorde ingen insats för att ta bort dem. Jag bara lät de droppa, medans alla sorgliga break up sånger hördes i mina öron.
Nialls perspektiv
Att veta att Julia var påväg bort från Storbritannien, bort från London, och bort från mig gjorde ont. Jag kollade ut genom fönstret där jag satt i min bil, fast i trafiken. När jag hade kommit till flygplatsen hade alla de andra redan åkt, och jag hade precis fått ett sms från Felicia att alla var hos Zayn och att jag kunde komma om jag ville. Jag behövde alla mina vänner just nu. Äntligen började bilarna framför mig rulla igen och jag körde in på gatan mot Zayns hus. Jag drog av mig mina solglasögon och kollade i spegeln. Mina ögon var rödgråtna och jag försökte få det att se bra ut igen, men det gick inte. Jag drog ett djupt andetag och klev ut ur bilen.
"Hey guys", sa jag när jag öppnade Zayns dörr som varit olåst. "Hi", hördes deras röster. Jag gick in och fick se alla i vardagsrummet. Jag såg på de alla att de hade gråtit de med. Det fanns inte ett leende på någons läppar. Eleanor satt i Louis knä i hörnet av soffan, Sandra hade huvudet lutat mot Harrys axel, Felicia höll om Zayns arm och Liam stod lutad över soffan. Alla tittade forskande på mig där jag stod framför soffan. "So... she is gone now", sa Liam och kollade på mig. "Yeah. I went to the airport", sa jag. Alla kollade förvånat på mig. Igår hade jag berättat för alla killarna att det var över mellan mig och henne på grund utav en incident, och försökt låta cool om det när jag egentligen bara velat gråta över det. "You did?" frågade Sandra och vände upp huvudet från Harrys axel. Jag nickade. "What happend?" frågade Eleanor. "I went in to the securitycheck, and there she was with her family", började jag. "Wait, I thought you guys were over?" frågade Harry förvirrat. "We are. She broke up with me the night she told me, after my reaction was 'i don't care if you leave'", sa jag. "You said what?" sa Louis och kollade surt på mig. "Yeah, that wasn't cool bro", instämde Zayn. "I didn't mean it! I was scared. Scared of the thought being without her", sa jag och satte mig ner på kanten av soffan bredvid Felicia. "What did you say to her?" frågade Felicia. Jag kollade på henne. "That I didn't mean anything I said", sa jag tyst. "And what did she say?" frågade Liam. Jag visste att alla runt om mig redan visste svaret. "That it wouldn't work out", sa jag. Det spreds en tystnad i rummet. "I'm sorry pal", sa Louis och kollade medlidande på mig. Jag försökte att inte börja gråta. Felicia klappade sin hand över min rygg. "I'm proud over you. You actually went to the airport", sa hon och försökte le mot mig. "Yeah, I think it made Julia happy. She asked us if you would come and we said no", sa Harry. "She did? I thought she was angry", sa jag. "You are so stupid. She still loved you, of course she wanted you to come", sa Sandra som om det var den mest självklara saken i världen. "No matter what, we are here for you Niall", sa Zayn och log lite. "And don't forget - If two people are meant to be together, eventually they'll find their way back", sa Sandra och log. "That line is from Gossip Girl", sa Eleanor och log mot Sandra. "Sssh, you destroy the moment", sa Sandra och flinade. Jag log mot dem. "Thank you", sa jag bara. Jag möttes bara av leende ansikten.
Sandras perspektiv
Felicia, Liam och Eleanor hade gått hem precis. Eleanor skulle packa lite saker eftersom hon snart skulle åka tillbaka till collage, Liam hade varit trött efter dagen, och Felicia ville gå hem med ursäkten att det var skola imorgon. Men jag visste också att hon ville vara lite för sig själv och figure things out. Klockan var elva och det var fem timmar sedan Julias plan hade lyft till Sverige. Vi hade beställt kinamat tidigare under kvällen och nu satt vi alla och slöade framför en film i soffan. Niall gäspade ljudligt. "Are you tired?" frågade jag och tittade skeptiskt på honom. "Yeah! It's been a long day", sa han. "You guys can sleep here if you want to", sa Zayn och kollade på oss alla. "I'm in!", sa Louis och la sig över Zayn och låtsades sova. Harry la sig också över de båda och sedan kom Niall. Det var bara jag kvar. Jag kastade mig över allihopa så att alla ramlade omkull. "I... can't... breathe..." flåsade Zayn när vi hade gått av honom. Harry kollade på honom med ett stort gulligt leende. "Anyways, I stay too", sa han. "Me too", sa Niall. Alla tittade på mig. Jag mötte Zayns blick. Pinsamt. "Uhm, you know guys, I have school tomorrow, need to get up early", sa jag och gjorde ledsen min. Men jag hade sovit över hos killarna förut när det hade varit skola dagen efter. Det slutade alltid med att jag vaknade ungefär en kvart innan skolan började och bara slängde på mig gårdagens kläder och inte ens bry mig om att sminka mig eller fixa håret, utan bara kuta till bussen. Och alltid kom jag en halvtimme försent. Och sedan klagade jag inför Felicia och Julia hur ful jag såg ut hela dagen. Typ. Men det var inte därför jag inte ville stanna. Det var bara allmänt awkward att sova över hos Zayn helt enkelt. "Stay with me Sandra!", sa Niall och Louis och Harry låtsades gråta. Jag skrattade lite. "No, I can't guys", sa jag och tittade osäkert mot Zayn igen. Han tyckte uppenbarligen också att det var pinsamt, för han tittade ner. Jag kunde se att han bet sig i läppen, något han bara gjorde om han var nervös. "Give us a big bear hug now then", sa Louis och sträckte ut armarna. Jag kramade om alla tre och kollade sedan på Zayn. Vi kramade varandra lite fumligt. "Good night Sandra", sa han. "Good night Zayn", sa jag. Våra blickar möttes och vi båda slog ner blicken. Jag gick ut ur huset i den svala sommarkvällen. Fan att det alltid ska bli så pinsamt.
Julias perspektiv
Jag vaknade upp på den trånga madrassen. Först blev jag förvirrad, och visste inte vart jag var. Rummet var ganska stort och ljust och det stod flyttkartonger över allt. Jag reste mig upp ur sängen. Sverige. Mitt ursprung. Jag var hundra procent svensk, hade väl någon avlägsen släkting med ursprung från USA men annars var jag helt svensk. Jag borde känna mig hemma här, men det gjorde jag inte. Imorgon skulle jag börja skolan igen, en ny, svensk skola. Jag hade alltid haft svårt att lita på folk och framför allt vara mig själv med folk jag inte kände mig bekväm med. Och både Sandra, Felicia, Niall, Louis, Harry, Liam, Zayn och Eleanor hade fått mig att känna mig bekväm i deras sällskap. Och få lyckades med det. Det skulle dröja ett tag innan jag kunde kalla någon här vän. Jag tittade ut genom fönstret. Det var en helt vanlig förortsgata. Allt stod på svenska och det var inte lika vackert som centrala London. Jag kollade mig omkring i rummet. Här skulle jag tillbringa mitt sista år hemma. Jag var fastbesluten om att så fort jag fyllde arton skulle jag lämna Sverige och åka tillbaka till London. Men då skulle saker och ting vara förändrat. För det var ett år tills dess. Jag avskydde redan huset, och rummet, även om det var mycket större än rummet jag haft i London.
Jag gick ner till köket. Mamma och pappa hade dukat fram frukost så som de alltid gjorde på helgmorgonar. Alla tre av mina familjemedlemmar satt runt bordet, och våran bengalkatt Dexter, som vi hade haft sedan jag var typ nio, sprang oroligt runt i huset. "Godmorgon!", sa mamma leende. Jag fattade inte hur de inte kunde känna något. London hade varit vårat hem i 7 år. Mamma och pappa hade massor av vänner där, de var vana vid att bo där. Och de brydde sig bara inte? Clara satt och åt på en toast alldeles tyst. Hon hade sitt ginger-ljusbruna hår i en slapp hästsvans och hennes lugg var helt messed up. Hon hade hatat när hon var yngre att jag kallade henne för ginger, men sanningen var att hon hade en blanding mellan den hårfärgen, brunt och blondt. Typ lite rödlätt som folk brukade säga. Hon hade växt mycket under åren. När vi kom dit hade hon bara varit sex år, och nu skulle hon fylla tretton om två månader. Hon hade haft jätte kort hår ett tag, men nu var det långa håret hon hade haft när hon var yngre tillbaka.
"Godmorgon", hälsade jag lite surmulet och slog mig ner bredvid pappa. Jag hade alltid suttit i mitt rum och kollat på någon episode av en serie när jag åt frukost och vi var lediga, men nu hade jag knappt något rum. "Så, vad tycker ni om huset då?" frågade pappa. Jag och Clara utbytte en blick. "Jag har knappt sett det än. Men det lilla jag har sett, ogillar jag", sa jag och bredde min smörgås. "Julia, var inte så otacksam", sa mamma. "Inte ens Dexter gillar huset", sa Clara. Vi båda kollade menande på våra föräldar. "Vi förstår att ni kommer sakna London och alla era vänner där men", började mamma, men Clara avbröt henne. "Jag kommer aldrig hitta någon bästis som Angelica igen", sa hon. "Ni skaffar nya vänner", sa pappa. "Det är inte bara att 'skaffa nya vänner'. Folk är alltid så dömande och man vet inte vem man kan lita på förens det gått typ ett år eller nåt", sa jag. "Överdriv inte", sa mamma. "Jag är inte hungrig", sa jag och slängde ifrån mig den halvätna mackan på bordet och reste mig.
Jag var både förbannad och ledsen. Det hade inte ens gått ett dygn och redan längtade jag sönder efter alla hemma i London. Sandra, Felicia, Nelly och Vanessa stod troligen vid skåpen i sina uniformer och pratade som alltid. Och jag var här. Jag hade vanligtvis en bra relation med mina föräldrar, och de hade alltid varit som mina bästa vänner ibland, för de var alltid där för mig. Men just nu så var jag så arg och ledsen på de för att de tvingat mig hit. Jag kollade snabbt runt i huset. Inget speciellt. "Julia, hjälp mig bära upp dina möbler", sa pappa. Jag gick och hjälpte honom.
Efter tre timmar hade vi alla basmöbler på plats. "Vad säger du? Det här kan bli ganska bra i alla fall va?" frågade han. Jag kollade på honom. "Fattar ni ingenting? Alla som jag älskar mest i världen finns i London. De enda jag har nu är ni. Jag känner ingen här. Och jag saknar redan alla som in i helvete. Det blir inte bra pappa", sa jag. Han kollade ledset på mig. "Jag förstår att du känner så här. Jag lovar att du ska få åka till London under höstlovet och vara med dina vänner", sa han. "Lovar du?" frågade jag. Han nickade. Jag kramade om honom. "Mormor och morfar kommer i eftermiddag. Är du färdig tills dess?" frågade han. "Ja", sa jag. Han stängde dörren till mitt rum. Det var ett hopp att jag skulle få åka till de i Oktober. Två och en halv månad skulle jag behöva stå ut utan dem. Jag började packa upp alla mina dekorationer. När jag nästan var klar tog jag fram fotografierna i min låda. Det fanns en bild på mig och min syster, när vi hade varit i USA första gången, sommaren jag skulle fylla tretton. Jag hade också en bild på hela min familj från två år sedan, i London. Jag placerade de två bilderna i fönstret. Sedan hade jag hur många bilder som helst på mig och Sandra, på mig och Felicia, och på alla oss tre tillsammans. De var mina bästa vänner för livet. Och så hade jag ett antal fotografier som jag nyss framkallat från den senaste tiden - alltså sen vi träffade killarna. Jag ställde upp alla på olika ställen. På mitt nattduksbord fick en bild på alla oss stå. Det var jag, alla killarna, Sandra, Felicia, Eleanor och Cara på bilden. Vi såg alla glada ut. På en hylla över sängen ställde jag en personlig bild på mig och var och en av killarna och Eleanor. Och såklart bilderna på mig och Sandra och Felicia. Jag tittade på den på mig och Niall. Niall hade hållt kameran och jag pussade honom på kinden. Jag log lite åt bilden. Vi kanske inte var tillsammans länge, men det betydde inte att jag inte älskade honom. Jag älskade varenda lite del med honom. Min mobil pep till. Det var ett sms från Niall. I repeat all the things you've said to me in my head. Julia, I won't be able to move on. Cause I'm still in love with you, läste jag. Jag grät inte ofta, men jag började storgråta direkt. Jag satte mig på sängen och bara stirrade på smset medans jag bara grät. Jag älskade honom så mycket så att det gjorde ont. Jag drog bort tårarna. Det kändes som om alla minnen strömmade igenom mitt huvud på en minut. Jag hatade tanken på att vi inte var tillsammans. Men framför allt hatade jag tanken på att det kanske aldrig skulle bli vi igen.
Här har ni delen! :D Kommentera minst fyra kommentarer som vanligt! :) kram
More than perfect - Del 62
Previously on More than perfect:
"Jag avslöjade Felicia när hon försökte skära sig själv", sa jag. Julias ögon blev stora och hon kollade på mig. "Vad menar du?" sa hon. Hon var nu mer orolig än innan. "Hon har varit deprimerad en längre tid", sa jag. Julia kollade beskymrat på mig. "På grund utav James, på grund ut av Farida? Allt om Liam?" frågade hon. Jag nickade. "Ja, allt som har hänt helt enkelt", sa jag. "Det här får mina problem att framstå som bullshit. Jag känner mig som den sämsta bästa vännen i världen. Vi borde sett att något var fel!", utbrast hon. "Julia, vi kunde inte. Hon var ju fullt normal runt om oss. Det är lätt att känna något inom sig men att man döljer det", sa jag. "You can hide everything with a smile", sa Julia tyst och kollade ut i tomma intet. "Precis", sa jag. Vi båda satt tysta och försökte höra vad Liam och Felicia snackade om. Men de måste pratat väldigt tyst, för man hörde ingenting. "Vad tror du de snackar om?", frågade Julia. "Vet inte. Liam är nog för uppskakad för att ens komma på något att säga. Jag var i alla fall det. Liksom, vad säger man om man avslöjar sin bästa vän med att skära sig själv?" sa jag. "Men Liam kommer alltid på smarta saker att säga. Och han kommer att göra allt för att få henne att må bra igen", invände Julia. "Ja. Han har alltid varit så protective. Han bryr sig verkligen. Han kommer nog hitta något att säga", sa jag och log svagt. Julia log tillbaka. "Allting har gått från perfekt till hemskt", konstaterade hon och kollade på mig. Hon hade rätt. Ingenting var rätt, allting var fel. Det var inte meningen att det skulle vara såhär. Felicia som var deprimerad, Julia som skulle flytta ifrån oss - och jag, som inte visste vad jag ville längre. Allting förvirrade mig. Jag tittade på henne och bara nickade.
________________________________________________________________________________________
Nellys perspektiv:
''You can't do it,'', sa jag medan Julia gick runt i sitt rum, stressad över alla saker hon inte packat. ''I wish it was that easy'', sa hon medan hon packade inför resan. ''But..'', sa jag, försökte hitta på ursäkter så hon skulle stanna. ''No but's'', sa hon. Hon hade stannat och kollade nu på mig. Jag vred på munnen. ''I'm just gonna miss you so much'', sa jag medan jag kollade ner. ''I'll miss you too'', sa hon innan hon gick fram till mig och kramade om mig. Hon kramade om mig hårt tills hon släppte taget och fortsatte packandet. ''Why didn't you pack before?'', sa jag förvånat. ''I did! I just forgot somethings. Or many things. Mum is freaked out right now, and we're leaving in about five hours'', sa Julia. ''You're crazy'', sa jag och satte mig ner på det tomma golvet. Det här rummet var nästan tomt, förutom en hög i mitten av golvet som Julia galet försökte packa. Jag hade inte vart här många gånger, men det kändes annorlunda utan alla möbler och minnen. Det var måndag idag, dagen Julia skulle åka. Jag hade kommit direkt från skolan, för att säga ett sista hejdå. ''When is Vanessa coming?'', frågade hon. ''I don't know really'', sa jag. ''I can't leave without saying goodbye to her!'', sa Julia. ''Who said you could leave without saying goodbye to me?'', sa en bekant röst från dörröppningen. Vanessa log och Julia kasta sig i hennes armar. ''I thought you would never come'', sa Julia och kramade om henne hårt. De släppte varandra och hon kom fram till mig och krama om mig. Vanessa är min bästa vän, och har alltid varit det. Julia, Sandra och Felicia har alltid varit bra vänner men våran vänskap är väldigt tight. ''So what's going on?'', frågade hon efter att ha kramat mig. ''I'm just packing last minute'', sa Julia. ''Where is Sandra and Felicia?'', frågade Vanessa. ''They are coming later, the boys are coming too. But not to the house, to the airport'', berättade Julia. ''It seems like I'll never meet those hot delicious boys'', klagade Vanessa. ''Julia just don't want them to meet you because they will fall in love with you'', sa jag och skratta. ''Yep, because I'm so irrestistable'', sa hon och skratta.
Julia hade lagt in sitt handbagage i deras familjebil och rummet stog nu tomt. ''This doesn't feel like the end'', sa jag. ''Because it isn't. I will visit you guys'', sa Julia och la armarna i kors. ''Really?'', sa Vanessa försiktigt. ''Really. Now give me a group hug'', sa hon och log. Vi alla möttes i mitten och sträckte ut armarna. Vi kramade om varandra hårt, för hårt så alla ramlade på golvet med skratt. Vi låg på varandra och skrattade. ''That was fun'', sa Vanessa och ställde sig upp. Det spred sig en tystnad, en tystnad som var jobbig. Julia log mot oss och gav oss sedan en varsin kram. ''Bye guys'', sa hon och log. ''Bye!'', sa vi båda innan vi försvann från rummet, ut från huset. Det kändes sorgligt, väldigt sorgligt. Vissa saker som när vi alla snackar vid skåpen skulle inte bli detsamma. Men det kändes inte som slutet heller.
Julias perspektiv:
Tjejerna hade gått och timmarna också. Jag gick runt i huset, kollade tillbaka på alla minnen som strömmade. Jag kunde höra hur mamma och pappa fixade det sista innan vi skulle åka. Jag har alltid levt här, alltid. Eller det är vad det känns som. Och jag har ärligt talat ingen positiv tanke om att åka tillbaka till Sverige. Kanske jag har familjen nämre, men nu är det om mig själv. Att kunna lämna mig allt det här bakom vill jag inte. Jag vill inte lämna mina vänner eller det här huset jag har växt upp som tonåring. Och framför allt vill jag inte lämna Niall. Men vad ska jag göra? Han vill inte veta något av mig. Ingenting har han gjort. Inte smsat eller ringt. Och nu har den här dagen kommit, då jag faktiskt lämnar honom. Men det blev tidigare än förväntat. För nu kommer jag lämna Storbritannien, utan ett hejdå från honom. Och allt jag trodde på visade sig kanske vara en lögn. Hans kärlek. Jag torkade bort tårarna som runnit ner med tröjärmen och gnuggade ansiktet med händerna. Jag bryr mig inte om mitt smink just nu, det är det minsta jag bryr mig om. Jag gick in till min systers rum, kollade på de tomma hyllorna som en gång varit fulla. Jag hörde ett snyftande och kollade åt sidan av rummet. Jag upptäckte min syster där, sitta mot väggen med tårar som rann ner på hennes kinder. Försiktigt gick jag fram och gled ner mot väggen. Hon kollade upp mot mig, ögonen röda med snor rinnande från hennes näsa. Hon torkade upp det och nös till. ''Prosit'', sa jag. Hon drog in snoret, och hennes tårar hade äntligen slutat rinna. ''Tack'', mumlade hon. Vi båda kollade ut mot rummet, kollade extra noga på de vita väggarna man inte lagt till förut. Förr hade hennes rum varit full med posters så man knappast såg den riktiga färgen på väggarna, något jag också hade i mitt rum i hennes ålder. Jag hade inte snackat mycket med min syster på senaste tiden, inte alls som vi brukade. Hon undrade alltid saker, saker som fick mig le. Men sen hon faktiskt blev äldre, en tonåring har det förändrats. Jag vände huvudet och kollade på henne. ''Så du är tonåring nu va?'', sa jag och log lite. Hon vände huvudet och kolla på mig. ''Typ'', sa hon, fortfarande rörd över allt gråtande. ''Har du sagt hejdå till Angelica?'', frågade jag. ''Hon gick nyss'', sa hon. Jag fick en känsla att hon inte ville snacka tills hon talade igen. ''Jag vill inte lämna henne. Hon är den enda personen här som förstår mig. Alla andra är bara jobbiga. Till exempel som mamma och pappa. Jag vill inte åka till Sverige'', sa hon och snyftade. Jag vände mig om och la armarna om henne. Hon kröp in till min famn och jag kunde höra henne gråta. Jag klappade hennes lena hår och hyschade. ''Jag finns alltid här för dig. Det är okej. Allt kommer bli okej'', sa jag, försökte intala mig själv. Men det var nästan svårt att själv tro det.
Någon timme senare...
''Jag pratade nyss med mormor och hon är väldigt glad att få träffa er igen. Ett år är en väldigt lång tid'', sa mamma medan hon höll på med sin mobil. ''Kommer vi träffa henne direkt när vi kommer dit?'', frågade Clara. ''Ja, hon kommer vänta i det nya huset'', sa hon. Jag höjde volymen på hörlurarna för att stänga ut mig och kollade ner på min mobil. Jag hann inte få en stund för mig själv till jag kunde se flygplatsen från mitt fönster. Jag drog ut hörlurarna och mötte min systers blick. ''Nu är vi här!'', utbrast pappa. Vi alla tog av säkerhetsbälterna och jag kollade ut från fönstret. Jag kollade noga och såg en grupp människor stå där, en bekant grupp. Jag lös upp direkt. ''Pappa, är det okej om jag går nu och är lite med mina vänner?'', frågade jag försiktigt. ''Gå du, bara för att jag är snäll'', sa han med en fånig röst på slutet. Jag kände äntligen energi och flög ut från bilen. Jag började springa mot den lilla gruppen och de alla vände sig när de såg mig. Alla räckte ut sina händer med stora leenden på deras ansikten. Och den enda tanken jag fick då var: Hur ska jag kunna lämna de här idioterna?
Felicias perspektiv:
Mitt ansikte hade lyst upp när jag såg Julia. De här dagarna har varit mörka för mig, någonsin som varit så annorlunda. Jag försöker må bättre, och jag är på vägen dit. Jag hade tänkt göra det, jag hade tänkt skära mig. Men om Sandra inte hade stoppat mig så hade jag gjort det. Och jag är glad att hon gjorde det. Och mitt bland allt det här skulle Julia faktiskt åka. Det skulle faktiskt hända, något jag trodde skulle avbrytas. Men här stod vi alla, skulle säga ett sista hejdå. Alla kramade om henne och hälsade. Det hade varit ett mulet väder och man kunde nu känna hur vattendroppar mot kroppen. Julias familj kom en bit bort och vi alla gick in till flygplatsen. ''Can't believe it's actually happening'', sa Zayn som hade lagt sin arm om Julias axel. ''Yeah, our music bird is going away!'', sa Liam klagande. ''How much time do we have?'', frågade Harry. ''About half an hour. My family are going to check in the bags and then we're going to security through'', sa Julia. ''So how does it feel?'', frågade Eleanor. ''Honestly? This fucking sucks'', sa hon. ''Yeah, like who am I gonna play sims with?'', frågade Sandra med en ledsen min. ''That's seriously lame'', sa Louis. ''I have messed you up one time, I can do it again'', sa Sandra och knäppte med fingrarna. ''Yeah, don't mess with us simsers!'', sa Julia. Hon och Sandra fall i skratt medan vi resten bara kollade på de. När Julia hade slutat skratta kom hon fram till mig, gav mig en extra kram. Medan började resten småprata med varandra, och var redan fullt upp i ett argument. ''Hur mår du sweety?'', frågade hon och kollade in i mina ögon. Och om jag berättade sanningen, jag mådde skit. Men jag skulle aldrig kunna ta all den uppmärksamhet från Julias sorgliga dag bara för att jag känner så. ''Jag mår bra'', sa jag och log. ''Du kan berätta för mig', sa hon. Och jag förstog då att jag kunde berätta utan att det skulle förstöra något. För jag förstog då att hon inte brydde sig om det, allt hon ville veta var om jag mådde bra. ''Jag vet inte, jag antar att jag är okej. Känns bara konstigt med allt som händer och nu att du åker.. Jag kommer sakna dig så mycke'', sa jag. Jag kunde känna hur ögonen fylldes med tårar. Hon gav mig en puss på kinden och kramade om mig. ''Jag vill inte åka, jag vill inte lämna dig. Jag kommer sakna dig. Jag älskar dig'', sa hon. Och jag kunde höra på hennes röst att hon fällde tårar. Och nu gjorde jag också det. ''Jag älskar dig också'', fick jag ut mellan tårarna. För det var svårt att säga hejdå. Ett hejdå till Julia.
Sandras perspektiv:
Jag kramade om Liam hårt. ''I hear she says goodbye to everyone invidually'', sa Liam. ''What do you think I'm hiding for?'', sa jag. Han släppte taget och kollade på mig. ''What?'', sa han förvirrat. ''I don't want to say goodbye. I hate goodbyes. And it always end with me crying'', sa jag. Jag hade släppt taget om honom och stog nu framför honom. ''I'm not the type of guy who cries'', sa han. Jag bara höjde ögonbrynen. ''Please, you cry too. I have seen you cry two times'', sa jag. ''No you haven't'', sa han bestämt. ''Yes, I have'', argumenterade jag tillbaka. ''No!'', sa han gällt. Jag bara skaka på huvudet. ''Okay, let's say so. Who has she said goodbye to yet?'', frågade jag. ''Felicia, Harry, Eleanor and now she's talking to Zayn'', sa han. Jag vände mig mot de. De stog en liten bit bort. Jag kunde se Zayn se ledsen ut och Julia i tårar. De kramades sedan länge och Zayn som pussade hennes panna. De började komma hit och jag kände paniken. Jag vände mig tillbaka till Liam. ''Holy shit, she's coming. Act cool'', sa jag. Efter några sekunder hade hon kommit fram till oss och log mot oss. Hennes ögon var röda. ''Liam can I talk to you?'', sa hon. Han nickade och följde med. Jag bara stod kvar där ensam, nervös inför det lilla samtalet. Alla stog i små grupper, snackade med varandra. Eleanor kom fram till mig och krama om mig. ''I'm not ready for this'', mumla jag i hennes hår. ''If i cried, you will cry a river'', sa hon. Jag skrattade nervöst och slog till hennes arm. ''Don't make me nervous!'', sa jag och gav henne en sur blick. Vi snackade en stund och Liam kom tillbaka där vi stog. Jag kunde se att han hade gråtit men hade torkat bort sina tårar. ''How did it go?'', frågade jag. ''I was kind of strong about it, but you will cry'', sa han. Jag känner Liam och jag förstår att han lägger upp en front för att inte verka svag. Men han är en känslig kille, en kille jag verkligen älskar för den han är. Jag klappade hans rygg och kände nervositeten bli större. Jag kunde känna någons hand mot min axel och vände mig om. ''Kan jag få snacka med dig?'', frågade Julia. Jag mötte hennes ögon. ''Måste vi?'', sa jag osäkert. ''Ja'', sa hon med en bestämd röst.
Vi hade gått till sidan och hon kollade nu djupt i mina ögon. Och jag insåg faktiskt då att Julia skulle åka. Julia. Min Julia. Att veta att hon inte skulle vara här med mig gjorde ont. Och jag kunde nästan inte acceptera det faktum att vi knappast kommer ses längre. För vi ser varandra nästan varje dag. Och nu kommer det bli månader. Jag tog tag i hennes hand och höll den hårt. ''Jag vill inte att du ska lämna mig'', sa jag. Hennes ögon fylldes med tårar. Kanske det var för att hon var ledsen eller för att jag höll hennes hand så hårt. Men jag ville inte släppa taget. ''Jag vill inte lämna dig heller'', sa hon. Nu hade mina ögon också blivit blöta. ''Vem ska nu säga att jag är hennes fluffiga rosa drake?'', sa jag och kände tårarna rinna. ''Och vem ska säga att jag är hennes prinsessa?'', fick hon ut mellan tårarna. Vi möttes i en kram och jag borrade in mitt ansikte vid hennes hals. Jag ville inte att hon skulle gå. ''Jag älskar dig'', sa hon och snyftade i min tröja. Jag tog upp ansiktet från hennes axel och kollade på henne. Med ett leende, fortfarande med tårarna som rann ner sa jag det. ''Jag älskar dig med''.
Julias perspektiv:
Jag hade sagt hejdå till varenda en nu. Ett till hejdå och jag skulle spricka till miljoner bitar. Jag kollade på alla mina vänner, snacka med varandra och skämta. Och jag skulle sakna de. För vi alla är ett gäng, en grupp. Vi är en familj. Några fans hade kommit igenom dörrarna och jag tänkte att det var tid att säga hejdå till alla tillsammans. Min mamma hade sagt att det snart var dags att gå, även fast jag inte ville det. ''It's time for me to go'', sa jag. Och med den meningen kom all uppmärksamhet på mig. ''Really?'', sa Louis med en besviken blick. Jag nickade bara. Niall var inte här. Och att veta det sved mycket. ''Is Niall coming?'', frågade jag. Men allt jag fick var besvikna ansikten. ''I don't think so Julia'', sa Harry. Jag bara nickade. ''That's okey. I bet he got better things to do'', sa jag, försökte inte gråta. Jag vände mig om och såg min pappa vinka. Han stog vid säkerhetskontrollen, höll på att lägga in saker. ''I have to go'', sa jag. ''Group hug?'', frågade Eleanor. Jag log mot henne. Vi alla samlades i en hög och kramade om varandra. Alla skrattade. Jag gav de en varsin kram och puss, och sedan började gå baklänges. Alla vinkade och jag försvann längre bort. Och destu längre bort jag gick, ju mer tårar rann ner. Jag gick från mina bästa vänner. Min familj.
(Lyssna nu på låten)
Jag hade kommit fram till säkerhetskontrollen och stog nu i ledet med min familj. De hade nu gått därifrån. Det kändes tomt. Och det kändes inte äkta. Inte äkta att lämna något av de här. Min pappa såg på mig. ''Hur är det?'', sa han och klappade min rygg. ''Det är okej antar jag'', sa jag. Men inget av det här var okej. Inget var okej när det gällde att jag inte skulle få säga hejdå till Niall. Ingenting. Men jag hörde då någon ropa mitt namn. Det kom nämre och nämre tills jag såg vem det kom från. Han stog där, helt perfekt. Och jag kände för att gråta av glädje när jag såg honom, men jag kom då ihåg vad han hade sagt. Och varför han inte hade kommit tidigare förstår jag inte. ''Niall'', viskade jag för mig själv. Vi stog nu först i ledet, och skulle lägga våra saker i lådor för att skanna av de. Jag tog tag i mammas jacka och drog. ''Jag måste ta tag i det här'', sa jag. Hon kollade på Niall och sedan mig. ''Gå du. Ta inte för lång tid på dig bara'', sa hon. Jag gick imot ledet och sa ungefär ursäkta till tjugo människor. Men det var värt det. För Niall. Jag hade nu kommit fram till honom och stog framför honom. Det kändes som en dröm att se honom. Det kändes inte som om det var verklighet. Han kunde nästan inte säga något, bara stod där och iaktog mig. Och jag gjorde samma sak. Han öppnade sin mun för att tala. ''Don't leave'', sa han som en viskning. Men vad skulle jag göra? Jag kände hur ögonen fylldes med tårar. För det var Niall som stod där. Och hur det här skulle sluta visste jag inte. ''Why did you say that?'', sa jag, försökte hålla tårarna. Han närmade sig mig och tog tag i min hand. Hans hand flätad med min. Det var så det var meningen att det skulle vara här. Men varför kändes det inte som det brukade? Något hade hänt. Och jag kunde känna det. Han hackade med rösten. ''I.. I was scared. I couldn't handle it. You don't know... when I heard you say that.. My heart just broke. I couldn't accept that the love of my life actually would leave. And I'm so sorry. I didn't mean anything what I said'', sa han. Han höll sin hand hårt i min. Jag förstog honom, och jag accepterade det. Men jag var också rädd. Rädd att förlora honom. ''I understand'', sa jag och kollade ner. Han drog mig nämre, och jag kollade upp mot hans ögon. De var lika ledsna som mina. Hans läppar snuddade mina. En sekund senare var hans läppar mot mina. Och de var menade att vara där. Han höll om mig hårt. Våra läppar lämnade varandra och jag kramade sedan om honom hårt. Tårarna forsade ut från mina ögon. ''Please don't let me go'', sa jag i hans öra. Han höll om mig hårdare. Men jag förstog då. Kanske det inte var så enkelt. Så som jag trodde. Och jag förstog att de skulle hända i det ögonblicket. Jag skulle förlora på honom. På något skulle jag. Jag gick ur hans famn och backade. Det var som om de hade slagit mig som en örfil. Jag kollade in i hans ögon. Han kunde nästan se att jag skulle göra det. Jag öppnade munnen för att viska det jag aldrig trodde jag skulle säga. ''This won't work''. Han kollade konstigt på mig. Som om han inte förstog vad jag sa. ''What?'', fick han ut. ''We can't do this'', sa jag bara. Jag grät nu, och tårar rann nu ner på hans kinder. ''What do you mean?'', sa han. ''I will miss you too much. And I won't bare the thought missing you'', sa jag och kollade in i hans ögon. ''Please.. Please don't say goodbye'', sa han. Jag darrade nästan, tårarna forsade ut. Det skulle inte funka. Det här förhållandet skulle till slut ta slut. Och jag kunde se det komma. Jag vände mig om och kollade på mina föräldrar. De gjorde kom tecknet till mig. Jag kollade tillbaka på Niall. Och han grät nu också. Det här var ett hejdå. Men det har var inte bara ett hejdå till honom. Det var ett hejdå till oss. Jag gick fram till honom, och han kollade ner på mig. De där fina blåa ögonen kollade in i mina, så som många gånger innan. Men det här skulle vara den sista. Den sista som faktiskt betydde något. Jag mötte hans läppar igen, och han besvarade kyssen. Men det som var så speciellt med den här kyssen var att det skulle vara våran sista.
Och med det gick jag. Ledet hade försvunnit och jag gick in till säkerhetskontrollen.
Och med det försvann jag inte bara från mina vänners liv utan även från Nialls.
Och det var mitt sista hejdå.
_____________________________________________________________________________________
Kommentera nu! Minst fyra kommentarer, och sorry för ett sent inlägg!
More than perfect - Del 61
Previous:
Ingenting var klart längre. Jag kände nu hur tårarna rann. Jag var inte arg längre, bara sårad. ''Then what we had is over'', hörde jag mig själv säga. Jag öppnade upp dörren och sprang ut i regnet. Regnet smackade ner på hela mig. Jag ville inte säga så, inte alls. Men ilskan över att han faktiskt inte kände något över att jag skulle åka gjorde ont. Jag grät, försökte förstå varför han sa så. När jag var tillräckligt borta satte jag mig vid trottoar kanten, med ös regnet som forsade ner på mig. Det kändes som om smärtan aldrig skulle ta slut. Och han kom inte efter mig, springandes i regnet, försökte stoppa mig. Han bara stod där hemma, inte brydde sig. Och det gjorde ont.
Det gjorde faktiskt ont att förlora honom.
Julias perspektiv
Jag hade inte sovit på hela natten. Jag fattade ingenting. Var livet så orättvist att det kunde gå från perfekt till hemskt? Jag fattade verkligen noll. Hur kunde han bara säga "Okay"? Det fanns ingenting som var okej med att jag skulle åka ifrån honom. Klockan var 7 på morgonen och inte många i London var vakna en söndags morgon som denna. Jag drog bort tårarna som inte verkade vilja sluta rinna och ringde på gång på gång på Sandras dörr. Det enda som hördes var mina egna snyftningar. "Julia, vad gör du här?" sa Sandra sömningt. "Jag gjorde slut med Niall", grät jag och kastade mig i hennes armar. "Va?", frågade hon förvirrat. Jag bara snyftade till svar. "Kom, vi går upp till mitt rum. Harry och Zayn ligger och sover i vardagsrummet", sa hon. Jag fortsatte att gråta. Vi gick in till hennes rum och jag satte mig på hennes säng och hon stängde dörren. "Vad har hänt?" frågade hon. "Jag berättade för honom", började jag och drog ett djupt andetag, "och det enda han sa var 'okay'. Han liksom brydde sig inte", sa jag. "Skojar du?" Sandra kollade på mig. Hon såg bokstavligen ut som ett frågetecken. "Varför skulle han göra så mot dig?", sa hon. "Jag vet inte! Jag är bara så arg och ledsen och jag åker till Sverige imorgon! Jag hatar det här", sa jag upprört. Sandra kollade medlidande på mig. "Du ser hemsk ut", sa hon. Jag kastade en blick i spegeln. Jag såg verkligen hemsk ut. Hela mitt smink var utsmetat och min tröjärm var alldeles svart av mascaran. Jag hade mörka ringar under ögonen och ögonen var också ganska röda av allt gråtande. Mitt hår var överallt och jag såg bokstavligen ut som om jag hade gett upp hoppet om livet. "Du har rätt", sa jag och log lite. Hon kramade om mig. "Jag ska fixa till dig sen innan killarna vaknar. Men jag kan bara inte förstå varför han gjorde sådär. Det låter inte som Niall", sa hon fundersamt. "Jag fattar det inte heller. Allt var så perfekt, och han bryr sig inte ens om att vi inte kommer ses på jag vet inte hur länge? Han sa till och med att han inte brydde sig om att jag åkte!", sa jag och tårarna började rinna igen. "Jag kommer aldrig vara tillsammans med någon igen! Du hade rätt, det enda killar gör är att såra en", sa jag. Sandra tittade på mig. "Kanske. Men det låter så jäkla konstigt. Jag är här för dig, du vet det va?" sa hon. Jag nickade. "Kom, så fixar vi i ordning dig. Folk kommer bli rädda om du går ut på gatan sådär", skojade hon. Jag kunde inte låta bli att le lite.
Efter yttligare två timmar hade vi pratat igenom det flera gånger. Sandra fattade lika lite som jag. Men jag hade i alla fall någon att prata med. Killarna hade precis vaknat och vi alla fyra satt i köket och åt frukost. "When did you get here?" frågade Zayn och kollade på mig. "This morning. I was bored so I just came over", sa jag. Sandra hade hjälpt mig att fixa i ordning mig så inga misstankar kunde ske. "You were bored in the morning so you came here? Sounds weird", sa Harry. Sandra kollade på mig med en blick som sa 'du suger på att ljuga'. Jag var verkligen en usel lögnare. "Yeah", sa jag bara. "More toast, someone?" frågade Sandra som stod borta vid brödrosten. "I want!", sa både Zayn och Harry. "How much do you guys eat?" frågade Sandra och gjorde en grimars. "Hey, you eat much too!", sa Harry. "Thats true", sa jag och log. "Okay, all of us eat much", sa Sandra och tryckte ner några mackor i rosten. "JULIA! You told Niall last night right?" frågade Harry och tittade intresserat på mig. Sandra vände sig om för att se min reaktion. "Yeah...", började jag och tittade frågande på Sandra. Hon gav mig inga svar utan kollade bara på mig. "So, how did it go? He got crushed right?" frågade Zayn. Nej, han blev inte krossad. Han brydde sig inte. Jag tog ett djupt andetag. "He took it well. It went good", sa jag och försökte se ut som om jag inte brydde mig. Både Zayn och Harry kollade på mig förvånat. "That wasn't expected", sa Harry. Jag valde att inte svara och Sandra kom tillbaka med bröden. Vi utbytte en blick medans Zayn och Harry smörade på bröden. Jag undrade hur lång tid det skulle ta innan Niall berättade för dem. Och de skulle ses redan idag. Jag tog ett djupt andetag. Imorgon åkte jag till Sverige, troligtvis för gott. "I have to go", sa jag bara och gav alla tre en snabb kram. "I call you!", ropade Sandra inne ifrån köket. Jag gick hem och lade mig i min säng igen. Det dröjde inte länge innan tårarna började komma igen.
Sandras perspektiv
"I'm going with you out, I forgot my t-shirt at Felicias place and I really want to wear it tomorrow", sa jag till Harry. Zayn hade redan gått strax efter Julia och nu skulle även Harry iväg till deras repetition inför touren. "I can give you a ride", sa han. "No, you are already late to your rehearsals. I can walk", sa jag. Jag och Harry kramade om varandra och han pussade mig snabbt på kinden innan han försvann in i sin bil.
Jag plingade på hemma hos Felicia. Hennes pappa öppnade och han såg stressad ut. "Hej", sa jag leende. "Hej Sandra. Felicia är i sitt rum, som vanligt", sa han. Jag tog av mig mina skor och gick upp för den välbekanta trappan. Av vana öppnade jag bara dörren. "WHAT THE FUCK GÖR DU?!", skrek jag när jag fick se henne. Hon satt på golvet med en rakhyvel i handen, och hon hade precis skärt ett litet sår i hennes högra handled. Hon släppte rakhyveln och började gråta. "Felicia är du helt dum? Hur kan du göra så här mot dig själv?", sa jag upprört och kramade henne. Hon låg och grät mot min axel. "Jag vill inte leva längre", snyftade hon. "Vad fan säger du?", sa jag argt. "Jag är trött på allt. Jag orkar inte. Fatta! Jag orkar inte med det här", sa hon. Jag kramade om henne. "Vi kan ta oss igenom det här tillsammans", sa jag och pussade hennes panna.
(Lyssna på låten)
"Jag vågar inte", viskade hon. "Så många jag älskade är så gott som borta ur mitt liv. Farida, James och även Liam på något sätt. Jag känner mig så ensam", fortsatte hon. "Du har alltid mig och Julia, du vet det", sa jag. Jag blev orolig över henne. Hon grät bara medans jag höll henne i mina armar. "Felicia. Hur länge har du känt så här?" frågade jag. Jag var orolig för att jag redan visste svaret. "Sen det var över mellan mig och James. Det var då allt rasade. Precis allt", sa hon. Jag strök bort hennes tårar. "Jag finns alltid här för dig, glöm inte det. Du kunde ha pratat med mig", sa jag. Jag var inte arg. Jag var ledsen för hennes skull och orolig som fan. "Jag ville inte att någon skulle veta. Jag ville att allt skulle vara som det alltid varit. Och jag trodde att det skulle bli det om jag låtsades. Men ingenting kommer bli som vanligt. Snart kommer Julia också försvinna. Yttligare en person som jag älskar", sa hon. "Julia kommer alltid vara kvar, även om hon inte bor här", sa jag. "Men det kommer inte bli samma sak", sa Felicia försiktigt. Och hon hade rätt. Saker förändrades så himla mycket. Jag hade inte tänkt riktigt på hur det skulle bli. Men annorlunda, ja, det skulle det bli. "Jag är glad att jag har dig. Jag älskar dig", sa hon tyst. "Jag älskar dig också. Jag finns alltid. Glöm inte det", sa jag. Hon låg i mina armar på golvet. Jag drog upp hennes arm där hon hade skadat sig. Det var ett väldigt litet sår, men det skulle bli ett litet ärr där. "Har du gjort det här förut?" frågade jag tyst. "Nej, det här var första gången. Men jag har varit på väg flera gånger", sa hon. "Du får inte göra så!", sa jag och strök mitt finger över hennes handled. "Du är inte ensam Felicia. Vi tar oss igenom det här tillsammans. Lova mig?" sa jag. Felicia satte sig upp och kollade på mig. "Det är inte så enkelt. Det känns som jag är i ett svart hål och ingen kan dra mig upp. För jag har själv inte viljestyrkan", sa hon. Jag kollade på henne ett ögonblick. "Försök", sa jag bedjande. Men hon svarade bara med en blick som inte var svår att tolka.
Jag hade sagt att jag skulle på toaletten, men istället hade jag ringt både Julia och Liam. Hon behövde dem just nu. Jag själv var just nu väldigt orolig. Båda mina bästa vänner hade gråtit i mina armar under dagen. Och jag visste inte hur det skulle sluta. Felicias pappa hade lämnat huset för att åka till kontoret. Felicia sa att han arbetade på tok för mycket nu för tiden. Och jag hade ju märkt att han var stressad när jag kom ut. Felicias mamma visste jag däremot inte vart hon var. Inte hemma i alla fall. Jag öppnade dörren för Julia och Liam som båda två såg väldigt oroliga ut. "What happend?" frågade Julia. "I explain to you Julia. Liam - just go and talk to her. I think she will listen to you", sa jag och kollade på Liam. "I don't even know what this is about. I'm worried", sa han. Och han såg orolig ut. Jag visste att han älskade henne så mycket. "Let her explain", sa jag. Vi alla tre gick upp och Liam gick in Felicias rum och stängde dörren. Jag och Julia sjönk ner på golvet utanför hennes rum. "Vad hände?" frågade Julia direkt. "Jag avslöjade Felicia när hon försökte skära sig själv", sa jag. Julias ögon blev stora och hon kollade på mig. "Vad menar du?" sa hon. Hon var nu mer orolig än innan. "Hon har varit deprimerad en längre tid", sa jag. Julia kollade beskymrat på mig. "På grund utav James, på grund ut av Farida? Allt om Liam?" frågade hon. Jag nickade. "Ja, allt som har hänt helt enkelt", sa jag. "Det här får mina problem att framstå som bullshit. Jag känner mig som den sämsta bästa vännen i världen. Vi borde sett att något var fel!", utbrast hon. "Julia, vi kunde inte. Hon var ju fullt normal runt om oss. Det är lätt att känna något inom sig men att man döljer det", sa jag. "You can hide everything with a smile", sa Julia tyst och kollade ut i tomma intet. "Precis", sa jag. Vi båda satt tysta och försökte höra vad Liam och Felicia snackade om. Men de måste pratat väldigt tyst, för man hörde ingenting. "Vad tror du de snackar om?", frågade Julia. "Vet inte. Liam är nog för uppskakad för att ens komma på något att säga. Jag var i alla fall det. Liksom, vad säger man om man avslöjar sin bästa vän med att skära sig själv?" sa jag. "Men Liam kommer alltid på smarta saker att säga. Och han kommer att göra allt för att få henne att må bra igen", invände Julia. "Ja. Han har alltid varit så protective. Han bryr sig verkligen. Han kommer nog hitta något att säga", sa jag och log svagt. Julia log tillbaka. "Allting har gått från perfekt till hemskt", konstaterade hon och kollade på mig. Hon hade rätt. Ingenting var rätt, allting var fel. Det var inte meningen att det skulle vara såhär. Felicia som var deprimerad, Julia som skulle flytta ifrån oss - och jag, som inte visste vad jag ville längre. Allting förvirrade mig. Jag tittade på henne och bara nickade.
Mycket händer nu va? Haha. Ni fick tidig del idag för att ni gav oss så många kommentarer så snabbt! :D Vi blir så himla glada av alla er supersöta kommentarer. You light up our world! ♥ Det kommer tyvärr inte bli någon del imorgon för alla vi tre är upptagna! Och jag kommer inte skriva på fredag, utan Sandra kommer göra det. Så nästa del kommer ut på fredag kväll av Sandra! Missa inte det! :) Fortsätt kommentera, minst 5 kommentarer nu eller? kram!
More than perfect - Del 60
Previously on More than perfect:
" London är verkligen vackert, det är inte förens nu när jag ska åka som jag faktiskt uppskattar det. " sa Julia lite sorgset medan hon kollade ut. " Det är sant, jag känner också så även om jag inte är den som ska åka " sa Felicia som ställde sig bredvid Julia som kollade ut mot havet. " Jag kommer verkligen sakna er. Om ni tror att ni kan glömma bort mig så är ni dumma. Tror ni verkligen att jag skulle låta er göra det? Aldrig i hela mitt liv kommer jag släppa de bästa vännerna jag någonsin kommer att hitta" sa Julia och vände sig om mot oss halvt tårögod. Vi alla tre möttes i en kram. " Vi kommer aldrig ens komma på tanken att glömma dig. Vi är inte bara vänner utan familj och familj håller ihop eller hur? " sa Felicia log samtidigt som vi avslutade kramen. " Tack för en underbar dag då! Det var as roligt ju, vi måste göra om det fast i Sverige, det var ju as länge sen vi var där! " sa jag och de båda skrattade lite. " Japp det måste vi göra " instämde de. Vi var bästa vänner och vi skulle älska varandra tills jordens undergång. Ända sen det blev vi tre kunde hade jag haft the time of my life tack vare de här två tjejerna. Vi hade gått igenom vått och torrt med varandra och det skulle inte sluta här utan vi skulle fortsätta att vara vad vi alltid har varit. En familj.
_____________________________________________________________________________________
Sandras perspektiv:
''Don't do that'', klagade jag över en slaskig Harry som track in chipsen i munnen med handen. ''Do what?'', sa han med munnen full med dorito chips. ''Eating like that. It's disgusting'', klagade jag återigen. ''It's not'', sa han och började dela ut korten på bordet. ''Yes it is. When you're at my place, you're not allowed to eat like that'', sa jag och tog upp mina kort. ''What are we even playing?'', frågade han. ''I don't have a clue'', sa jag och skrattade. Jag gick upp från stolen och tog tag i den nu tomma skålen. ''I love being alone in the house. And now when Alex moved out, like four months ago, I don't want to smash the house down anymore'', sa jag medan jag fyllde på skålen. ''Why did you want to smash down the house?'', frågade han. Jag kollade bak mot honom. Han vilade sitt huvud mot hans arm. Han såg ganska trött och utmattad ut. ''I just got angry all day. Nevermind, what's the matter with you? Why are you so tired?'', frågade jag medan jag la den nyfyllde skålen på bordet och satte mig ner. ''We are having rehearsal all day. Can't escape it. Our tour starts in a few weeks, and we need practice'' sa han medan han tog en näve med chips. ''Go on'', sa jag medan jag började äta. ''I'm so excited, like it's the best going on tour, meeting the fans, being with the lads. I'm just tired that's all'', berättade han. Jag nickade. ''Get some sleep Haz, and no night adventures with Cara'', sa jag och log stort. Han lös upp direkt. ''Isn't she great?'', sa han. ''I talk to her like everyday, she is having it great in Paris'', sa jag medan jag fyllde munnen med chips. Han satte sig upp direkt. ''Hey, she said she forgot her charger to her phone!'', sa han. ''Oh, trouble in paradise?'', sa jag och höjde ögonbrynen. ''I can't believe it, we are having such a great time. I just thoug-'', sa han men jag avbröt honom. ''Calm the tits down would you? I'm only messing around with you. We talk thrue skype'', sa jag med min tydliga brittiska accent och gjorde konstiga handrörelser. ''You're such a pain the ass'', sa han medan han åt på chips. ''Yes, I like to mess around in people's butts'', sa jag och skratta. Han bara flina. ''Anyway, where are your parents?'', frågade han. ''Mum is visiting a friend a hour away and dad is on vacation in Dubai. I'm having the night all by myself. Want to sleep over?'' frågade jag. ''Yeah sure, I'm too tired to drive back home'', sa han medan han blandade korten. Dörrklockan ringde och jag gick upp från stolen. Med snabba steg kom jag fram till dörren och öppnade den. En blond tjej med ett leende stog där, Julia. ''Hey come in'', sa jag glatt och hon klev in. Jag gav henne en kram och hon började ta av sig sina kor. Jag började gå mot köket. ''We are in the kitchen!'', ropade jag. Efter jag hade satt mig kom hon in. Harry gick upp från stolen och kramade om henne. ''Hellooo'', sa hon och log. Hon satte sig på en av stolarna runt bordet. ''So what's happening?'', frågade hon. ''Talking and playing cards'', sa jag. ''I don't even think we're playing'', sa han medan han började äta på chipsen. Jag kollade på Julia som verkligen försökte motstå att äta chipsen. ''Eat'', sa jag och putta skålen till henne. ''I shouldn't'', sa hon med en osäker röst. ''EAT!'', sa Harry bestämt och hon började äta. ''So this is the night huh?'', sa jag medan jag delade ut kort. ''Yep, tonight it's happening'', sa hon medan hon stressat åt chips. ''What's happening tonight, I'm confused'', sa Harry och tog upp sina kort. ''I'm telling Niall that I'm moving to Sweden'', sa hon. Han suckade. ''You know, everytime you say that it always makes me sad. Stop saying that'', sa han besviket. ''I can't help it! I don't want to move'', sa hon. ''And I defenitly don't know how to tell Niall'', fortsatte hon medan hon lutade sitt huvud mot sin hand. ''He is gonna get crushed'', sa Harry medan han la ut ett kort. ''Yeah, I don't know if I can deal with it'', sa hon. ''Julia, just rip the patch off. You can't escape this. I'm sure you two will work this out'', sa jag. Hon suckade långt. ''I just want to dig a whole and hide there. I DON'T WANT TO MOVE'', sa hon. ''Look, everything will be fine. You know I have family in Sweden so I will visit in the summer. Felicia have her grandparents there'', sa jag. ''And we can fly down to Stockholm or you can visit us. I'm sure it will get crazy with the fans, but we have to work it out. Just because you're moving doesn't mean that we won't keep in touch'', sa Harry. ''Alright then'', sa hon. ''I need to go. Need to tell Niall'', fortsatte hon. ''Okay then'', sa jag och hon ställde sig upp. ''Already? You were here for like tre minutes!'', sa han besviket. ''Just wanted little guiding'', sa hon och log. Hon pussade Harry på kinden och gav mig en snabb kram. ''BYE!'', hörde jag henne skrika från ytterdörren och två sekunder efter det hade hon gått.
''Call someone, call Liam'', sa jag medan jag tuggade på chips. ''Liam is busy tonight. I can call Louis'', sa han. ''No Louis is out with Stan. I texted him a hour ago'', sa jag. ''Just call someone fun'' sa jag och sucka. Han tog upp sin mobil och efter någon minut hade han telefonen vid örat. Jag bara satt där, uttråkad. ''Hey Zayn''. Jag spärrade upp ögonen. Jag satte mig upp. ''Hey what's up?'', sa han i telefonen. Jag satt där, skakade på huvudet. ''Want to come over to Sandra's place?'', frågade han. Jag hoppade på stolen och gjorde konstiga handrörelser. Jag kan inte träffa Zayn. Jag kollade panikslaget på honom. Han kollade tillbaka på mig, gav mig en konstig blick. ''In five minutes?'', sa han. Jag gjorde avbryta märket med händerna. ''Okay, bye'', sa han och stängde av. ''What the fuck was that?!'', sa han och imitera mina handrörelser. ''I JUST. I JUST CAN'T'' skrek jag och satte mig ner. ''Is something wrong?'', sa han och kollade irrieterat på mig. Jag stirrade på honom. ''DID SOMEONE DROP YOU WHEN YOU WERE A CHILD?'', skrek jag. ''Do you want a piece of me, huh?'', sa han irrieterat. Jag ställde mig genast upp. ''BRING IT ON'', fräste jag. Han ställde sig upp och vi var fullt upp med att sätta oss på varandra och slå varandra. Det var som om jag hade min brorsa här igen. Efter några minuter hörde jag en dörr öppnas och vi båda brottades till hallen. Jag kollade upp och såg Zayn stå där, kollade konstigt på oss. Oh fuck.
Felicias perspektiv:
''JAG BRYR MIG INTE!'', skrek jag från trappan. ''Kom ner nu!'', skrek min mamma. Jag bara gick därifrån, in till mitt rum och smällde dörren. Tavlan på ena min vägg ramlade ner. Jag kollade ner på den. Helt förstörd. En konstnär hade målat mig och Farida tillsammans när vi var i Grekland. Jag hade haft den i minst fem år, en tavla som betydde allt för mig numera. Nu låg den där på golvet, förstörd. Ett minne av henne hade förstörts. Och jag kunde inte ta det då. Jag började gråta. Tårarna forsade ut från ögonen. Jag har aldriv varit så känslig i mitt liv, det var som om varenda sak fick mig att bli upprörd. Jag kunde bara inte ta det längre. Jag var inte okej. Jag är inte okej. Det är som om varje sak får mig inse hur närmre jag är att förlora allt. Som om jag knuffas till det. Jag är trött, jag är utmattad. Trött på att känna att varenda sak jag rör förstörs. Jag är trubbel, jag skaffar trubbel. Och jag skadar bara människor runt omkring mig.
Jag gick mot sängen och la mig ner. Sakta drog jag över täcket över mig så allt blev svart. Allt var svart även utan det där täcket. Kanske det skulle bara vara bättre såhär? Om jag bara såg svart, inte kunna känna någonting. För det är vad jag vill, inte känna någonting. Jag vill inte må såhär, jag vill inte må dåligt. Men jag kan inte fixa det. Jag vet inte hur. Det är som om jag har demoner i min kropp, försöker få mig förlora mig själv. Och jag är nära att göra det. Tårarna bara rann ner, så nästan hela kudden blev blöt. Den här kudden har gått igenom mycket med mig, och jag är tacksam över det. Jag har världens bästa vänner, som går igenom vått och torrt för mig. Men även fast jag vet om det har jag aldrig känt mig så ensam. Det känns som om det inte finns en endaste människa som förstår mig, som fattar hur jag känner. Är det bara jag? För jag undrar verkligen om det finns någon annan som vet hur det känns. James var allt. Jag älskade honom, och jag gör det fortfarande. Jag ville inte att han skulle lämna mitt liv, jag ville inte att han skulle försvinna och förändras. Från att ha varit den där söta ungen som brydde sig har han blivit något jag inte kan förstå mig på. Liam var min bästa vän, och sen allt hände har inget varit detsamma. Det var som om jag inte kunde vända mig till honom längre. Och jag skapade det. Farida försvann och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gör fortfarande inte det. Jag förlorade min syster. Min familj. Och sen hon försvann så har inget varit rätt i den här familjen. Mamma bara pekar ut allt jag gör fel, pappa bara arbetar för att försvinna härifrån. Och jag förstår honom, jag vill också försvinna härifrån. Här ligger jag, helt ensam. Och jag förstår det. Jag är deprimerad. Det är sanningen. Men sanningen är också att jag vill dö.
Och någon gång, snart, kommer jag också göra det.
Julias perspektiv:
Jag kollade ut från bussfönstret. Det hade blivit mörkt och regnet smackade ner. På gatorna hade det blivit djupa regnpölar som flög när bilarna körde våldsamt på vägen. Jag kollade ner på mina ben och drog ner tröjan längre. Jag vill inte. Jag vill inte göra det. Jag kan inte göra det. Jag kan inte lämna honom. Hur ska jag? Hur ska jag kolla in i hans ögon, säga det. De ögonen jag kollat in i så många gånger. Men det här skulle vara en av de sista. Jag såg vattendroppar på mina jeans och först då insåg att tårar rann ner på mina kinder. Det här var löljigt. Jag har inte ens berättat det, och redan gråter jag. Jag torkade bort de snabbt. Bussen hade stannat vid min station och jag gick upp från sätet, ut från bussen. Genast när jag kom ut blev jag blöt och började springa. Mina converse hade blivit blöta och jag fortsatte springa. Efter kanske ha sprungit i åtta minuter hade jag kommit fram till hans uppfart och till hans dörr. Jag bankade på dörren för att komma in från regnet. Han öppnade dörren och ett leende spred på hans ansikte. Jag försökte le, bara lite. Men inget ville komma. Att se honom stå där gjorde bara allt för ont. Han kollade på mig. Jag stod fortfarande där i regnet. För det gjorde så ont.
''Come in, it's blody raining!'', sa han och drog in mig. Han stängde dörren efter mig. Jag var helt genomblöt, med sminket förstört och håret. Han la sina händer om min nacke och log. ''You're so cute'', sa han innan han tryckte sina läppar mot mina. Jag besvarade kyssen, en kyss jag inte ville skulle sluta. För hans läppar på mina hör ihop. Och att inte kunna kyssa de här läpparna på månader tills vi skulle träffas igen skulle göra ont. Och för en sekund glömde jag allting. Jag glömde att jag faktiskt skulle flytta från London, till Sverige. Jag glömde att jag skulle flytta ifrån Niall. Jag glömde oroandet om att berätta till honom. För i den sekunden var det bara jag och han, som det alltid varit. Hans läppar lämnade mina och han log mot mig. Och då var allt plötsligt tillbaka igen. Något jag inte ville. Det var som om han såg det, såg att något dåligt skulle hända. Han backade och kollade på mig. ''What is it?'', frågade han. Jag kollade in i hans ögon. Försökte inte att gråta. ''I'm-'', fick jag bara ut. Jag lutade mig på väggen och sjönk ner. Jag kunde bara inte stå just nu. Han satte sig på sina knän och la armen på min axel. ''Tell me what's wrong, I can fix it'', sa han. Men han kunde inte. Det här skulle vara det svåraste jag någonsin gjort. Han kollade förvirrat på mig. ''Did someone hurt you?'', sa han argt. ''No..'', fick jag ut. Jag la handen över munnen. Jag skulle ta det värre än vad han skulle. Och jag släppte då ut det. Jag sa de små hemska orden och lät de lösa i världen.
''I'm moving back to Sweden''. Hans blick förändrades på en sekund. Han sa inget, bara stod där och kollade ner. Han klämde sedan ut ett leende, ett leende jag inte kände igen. Och han nickade. ''Okay'', sa han bara. Jag kollade på honom förvirrat. Det var som om jag inte förstod. ''Okay?'', sa jag. Jag hade nu ställt mig upp. ''Okay, so you're moving back to Sweden'', sa han bara. Jag hade inte väntat den reaktionen. Jag hade väntat att han faktiskt skulle bli ledsen, att han kanske faktiskt skulle känna något. Men han bara stod där, log mot mig. ''Niall, don't you get it? I'm moving back to Sweden, I won't live here anymore'', sa jag igen. ''I get that'', sa han bara. Jag försökte inte bli irrieterad över det. Men jag kunde inte hålla det. ''DON'T YOU FUCKING GET IT?!'', skrek jag. ''YOU WON'T SEE ME EVERYDAY'', skrek jag. Det var inte meningen att låta så arg, jag var bara så förvirrad. ''I fucking get it!'', sa han argt tillbaka. ''Is this how you feel?! I thought you cared about me!?'', skrek jag. ''I don't fucking care if you leave!'', skrek han. Och det gjorde ont. Ont att höra det komma från honom. Honom, Niall. Ingenting var klart längre. Jag kände nu hur tårarna rann. Jag var inte arg längre, bara sårad. ''Then what we had is over'', hörde jag mig själv säga. Jag öppnade upp dörren och sprang ut i regnet. Regnet smackade ner på hela mig. Jag ville inte säga så, inte alls. Men ilskan över att han faktiskt inte kände något över att jag skulle åka gjorde ont. Jag grät, försökte förstå varför han sa så. När jag var tillräckligt borta satte jag mig vid trottoar kanten, med ös regnet som forsade ner på mig. Det kändes som om smärtan aldrig skulle ta slut. Och han kom inte efter mig, springandes i regnet, försökte stoppa mig. Han bara stod där hemma, inte brydde sig. Och det gjorde ont.
Det gjorde faktiskt ont att förlora honom.
_______________________________________________________________________________________
Kommentera minst 4 kommentarer! :) Hoppas du gilla det. Ha det bra!
More than perfect - Del 59
Previously on More than perfect:
''Jag ska flytta tillbaka till Sverige''. Jag mötte Sandras ansikte. Det var som om hon heller inte kunde tro det. Julia kollade bara på oss, en blick jag aldrig någonsin sett henne använda. Men det var Julia. Julia som skulle lämna oss. Ingen av oss protesterade för vi förstog att det inte var en bra ide. Det var bara en tystnad som kändes att vara en evighet. ''Menar du allvar? Eller är det här ett skämt?'' frågade Sandra. Jag bara satt där och försöka buffra det här. ''Det är allvar. Jag vill inte åka, men jag måste'' sa Julia och jag såg hur tårar fyllde hennes ögon. Jag vände mig om igen och kollade på Sandra igen. Hon satt nu där i tårar. Och det var då jag insåg att jag också gjorde det.
_________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
" I'm gonna miss you so much! " utbrast Eleanor som reagerade först. " It really feels awful that you're going " fortsatte jag. Det kändes konstigt att veta att hon skulle åka, jag skulle sakna henne så mycket! " I'm gonna miss my little Julia " sa Louis och skrattade lite. " So are you looking forward to going? " frågade Liam lite osäker på vad han skulle säga. " Are you kidding me? I fougt with my mom in like an hour! But my grand parents are there so it's at least good that I can meet them more often. " sa Julia och log. " So you're gonna miss us? " sa jag med en tillgjord röst. " Of course I'm gonna miss you! I'm gonna leave all of my best friends behind it's not like that's very easy " sa hon och kastade en kudde på mig. " Okay okay I now you're gonna miss me because I'm so loveable " sa jag och fick ännu en kudde i ansiktet. " Hahaha oh shut up " sa Eleanor. Alla började skratta. "I'm gonna miss you" sa Zayn som inte hade sagt något på ett tag. " Hopefully we'll all get used to it and I'll make you visit me quite often so I think it'll be alright " sa hon och skrattade sitt underbara skratt. Det skulle jag sakna, hennes skratt. Det var en av grejerna jag skulle sakna med henne. Hon var nästan alltid glad, bara en allmänt positiv person som skrattade mycket. Jag älskar sånna människor.
Julias perspektiv:
" Hug? " frågade jag och sträckte ut armarna mot dem. Alla kastade sig in i kramen. Det kändes tryggt att ha deras armar runt omkring mig och jag ville inte släppa taget. Jag skulle sakna alla så mycket, jag menar kom igen de är ju mina bästa vänner. Snart lättade trycket av kramen och alla drog sig ur. " I love you guys " sa jag och alla gav mig ett var sitt leende. " We love you too " sa de alla samtidigt. " Well I guess I have to go home and pack. " sa jag och suckade tungt. " What already? " sa Louis besviket. " I'm going in a couple of days and we've got like everything in the house to pack. It'll take quite a while. Not because I'm really looking forward to packing so much stuff. It'll take like days. " sa jag klagande. " I get what you mean " sa Liam och ställde sig upp. Sedan räckte han ut handen åt mig. Jag tog den och han drog mig upp från soffan. Det här skulle nog vara den sista gången jag var hemma hos Harry. Eller förhoppningsvis inte för alltid men kanske för något år, tills jag hälsar på igen. Men vi kommer precis ha flyttat och köpt ett nytt hus och så. Det kommer kosta en del pengar så antagligen kommer jag inte komma hit på ett långt tag. Medan jag gick mot hallen " tog jag farväl " av huset. Det fanns så många saker som jag var tvungen att lämna. Egetligen så ville jag ju stanna här med dom. Men jag visste också att jag inte hade något annat val än att flytta. Så det var bara att acceptera och sedan göra det bästa av tiden som jag har kvar här. Jag satte på mig mina hög klackade skor snabbt och sedan min jacka. " By the way, why didn't you invite Niall here? "sa Zayn och kollade frågande mot mig. " I thought that I had to tell him alone. It's more than just telling him, it's gonna be really hard. " sa jag medan jag fumlade med min mobil som låg i jack fickan. " Just a little bit of advice, the longer you wait. The harder it'll be " sa Liam och log varmt mot mig. " I know I'll tell him soon! Well I better get going. " sa jag och öppnade ytterdörren. " BYEEE " hörde jag alla skrika efter mig där jag gick på gatan. Jag vände mig om och vinkade en sista gång. Nu började jag tänka på Niall. Hur skulle jag berätta? Vad Liam sa var sant jag var tvungen att berätta för honom så snart som möjligt.
Sandras perspektiv:
" Det här ska bli så roligt, jag har alltid velat gå på madam tussaud med er! " utbrast jag lyckigt och kollade upp mot solen som bländade mig. " Aaah jag med men kön as lång! Vi har stått här i typ 1 timme och vi är inte ens framme än! " klagade Felicia. " Kom igen det här är en av Julias sista dagar i London, var inte så negativ " sa jag med ett leende och letade i min väska efter min system kamera. " Jaaaa, jag vet men det är varmt och vi bara står här " muttrade hon lite. " Kom igen, en grupp bild? " sa jag och drog in dem under mina armar. " Le " sa Julia och jag knäppte bilden. Vi alla ställde oss så att vi alla såg bilden som vi nyss tagit. " EUUW " utbrast jag. På bilden stog jag som en alien i mitten av dom. " Skojar du ? Ni blev ju bra kolla på min dubbel haka! " ropade Felicia. Vi allra brast i skratt. Det var så här jag ville att dagen skulle vara, vi skulle ha en rolig dag tillsammans eftersom det var en av dom sista och det var det bara att inse. Jag ville verkligen göra det bästa av tiden vi har tillsammans. " Kolla det är inte långt kvar! Äntligen! " sa Julia glatt medan vi äntligen kom inomhus, även om kön såklart fortsatte där inne.
Vid entrén av byggnaden fanns det ett glas bord där det stod massa ögon med olika färger och också ett på börjat huvud. Över hade man placerat en liten skärm som visade hur de hade gjort dockorna och hur de mätte osv. Vi alla tre stod fascinerade och glodde på skärmen som tre idioter. Längre in gick kön lite fortare och vi gick runt friare. Vi skippade såklart att ta bilder med några gamla weird artister som var så gamla att vi inte ens kände igen dom. De hade till och med gjort Napoleon och Barack Obama. Det var otoligt coolt att se. Vi stod och posade med Zack Efron, Vanessa Hudgens, Miley Cyrus, Brad Pitt, Angelina Jolie, Jim Carrey, Justin Bieber och Demi Lovato. Så klart var det så många fler! Det var helt otroligt hur många de var. När vi kom till Logan Lerman var jag och Felicia nära att ta sönder vax figuren. Det spelar ingen roll om det var en docka den var ändå as lik honom och han var HET. Vi gick förbi Britney Spears, Beyonce, Amy Whinehouse och Rihanna som vi alla tog bilder av. Snart kom vi till slutet och där stod inga mindre än One Direction. För att vara helt ärlig så var dockorna väldigt lika dem. Okej såklart det fanns skillnader men ingen skulle kunna göra det helt perfekt liksom. Bra jobbat till den som gjorde det här, tänkte jag i mitt huvud. " Can you be so kind and take a picture of us please? " frågade Julia en random kille som stod bredvid. Han nickade kort och vi ställde oss på plats. Det blev som en photo shoot fast istället för wannabe modell bilder gjorde vi de bästa peddo bilderna någonsin. De skulle kunna få vem som helst att skratta. När vi kommit ut skrek jag " NEXT STOP - LONDON EYE! " och vi sprang mot närmaste taxi. Inte direkt för att vi hade bråttom men jag antar att det bara var något typsikt som antagligen bara vi skulle göra.
Taxin stannade på den närmaste gatan till London eye. Felicia betalade snabbt och vi hoppade ut ur bilen. " Det ser så vackert ut här! " sa Julia och kollade upp mot London eye och sedan ner mot vattnet som låg bakom. Fram till det stora hjulet så var det en gullig gata som in ramades med två långa rader med träd. Folk, till stor del par, gick där på gatan och pratade skrattade. Vi alla utbytte en blick och sedan började vi gå längs gatan. " Hur kommer det sig att vi inte varit här tillsammans tidigare? " sa jag och fortsatte kolla fram mot London eye. De stora vagnarna som hängde ner var stora och såg ut att väga rätt så mycket. Det var ungefär 30 pers i varje vagn. " Jag vet inte, antagligen för att det här är en turistattraktion och vi bor här. Men det är kul att komma hit i alla fall! " sa Julia och tog våra händer. Efter att ha stått i en inte så lång kö så betalade vi mannen som släppte in oss i en vagn. Jag och Felicia hade redan innan bestämt att vi skulle betala extra så vi kunde på en egen vagn, så att det blev en ännu bättre upplevelse. " London är verkligen vackert, det är inte förens nu när jag ska åka som jag faktiskt uppskattar det. " sa Julia lite sorgset medan hon kollade ut. " Det är sant, jag känner också så även om jag inte är den som ska åka " sa Felicia som ställde sig bredvid Julia som kollade ut mot havet. " Jag kommer verkligen sakna er. Om ni tror att ni kan glömma bort mig så är ni dumma. Tror ni verkligen att jag skulle låta er göra det? Aldrig i hela mitt liv kommer jag släppa de bästa vännerna jag någonsin kommer att hitta" sa Julia och vände sig om mot oss halvt tårögod. Vi alla tre möttes i en kram. " Vi kommer aldrig ens komma på tanken att glömma dig. Vi är inte bara vänner utan familj och familj håller ihop eller hur? " sa Felicia log samtidigt som vi avslutade kramen. " Tack för en underbar dag då! Det var as roligt ju, vi måste göra om det fast i Sverige, det var ju as länge sen vi var där! " sa jag och de båda skrattade lite. " Japp det måste vi göra " instämde de. Vi var bästa vänner och vi skulle älska varandra tills jordens undergång. Ända sen det blev vi tre kunde hade jag haft the time of my life tack vare de här två tjejerna. Vi hade gått igenom vått och torrt med varandra och det skulle inte sluta här utan vi skulle fortsätta att vara vad vi alltid har varit. En familj.
__________________________________________________________________________________
Hoppas ni gillar delen och skriv KOMMENTARER!!!! Tack för att ni läser och glad påsk på er! <3
More than perfect - Del 58
Previously on More than perfect:
Pappa la ner presentpappret i en påse och mamma tittade nu glatt på mig. "Öppna kuvertet nu!", sa hon. Jag tittade från mamma till pappa till Clara. Den enda som inte såg allt för glad ut var Clara och jag öppnade försiktigt kuvertet. Jag drog ut en flygbiljett till Sverige. "Åh, ska vi till mormor och morfar eller farmor och farfar?" sa jag leende. "Nej", sa mamma och pappa och kollade hemlighetsfullt på varandra. "Vi ska flytta tillbaka till Sverige!", sa pappa entusiastiskt. Mitt leende försvann direkt. "Jag har fått ett bättre jobb där igen, och alla trivs väl bättre i deras hemland?" sa mamma glatt. Nej. Nej. Nej. Ordet ekade i mitt huvud. Jag tittade upp på mina föräldar med en blick som jag aldrig gett dem förut. Hur kunde de?
_____________________________________________________________________________________
Julias perspektiv:
Jag bara stirrade på mina föräldrar. Flytta tillbaka till Sverige? Jag vill inte det. Här har jag mina vänner, min pojkvän. Jag kan inte lämna de. Inte bara det, jag trivs här i England. Jag har inte ens minnen från Sverige, bara hur faktiskt mitt liv verkligen startade när jag flyttade hit. London är mitt hem, inte Sverige. De stog där och väntade på ett svar. Men vad skulle jag säga? Nej mamma, du kan stanna på ditt jobb här för jag vill inte åka. Det känns så fel att säga det. Jag kollade ner på biljetterna. Vi ska åka om en vecka. En vecka och sen är jag borta. Borta från mina vänners och pojkväns liv. Jag kollade upp mot de igen. Jag öppnade munnen för att tala. ''Menar ni allvar?'' fick jag ut. De båda gav mig förvirrande blickar. ''Ja, vi åker inom en vecka. Det kommer bli ganska mycket packning de här dagarna'' sa mamma. Jag kollade på Clara som stog där med armarna i kors. ''Kolla inte på mig, jag vill ju inte åka'' sa hon. ''Ni kan inte mena allvar?!'' sa jag och flög upp från sängen. ''Jag kan inte lämna England, det är mitt hem!'' sa jag argt. ''Du kommer trivas i Sverige. Kommer du ihåg hur negativ du var när vi sa att vi skulle flytta till England? Kolla hur mycket du trivs nu!'' sa Pappa. ''Ja, och det är just därför jag inte vill åka! Mamma jag har alla mina vänner här, jag har Niall här! Jag kan inte åka!'' sa jag frustrerat. Clara hade försvunnit från rummet och pappa hade satt sig ner på stolen. ''Gumman, du kan skaffa nya vänner! Du är också ung för kärlek, sånt är livet'' sa mamma. Jag bara stirrade på henne. Hur kunde hon säga så? Jag har redan gått igenom det här, varför ska jag göra det igen? ''Snälla, kan du inte stanna på ditt jobb här? Snälla mamma!'' bad jag. Pappa ställde sig upp. ''Julia, vi trodde att det här var kanske något du ville'' sa han. Jag lyfte upp händerna i frustration. ''Hur kan det här vara något jag vill?! Lämna mina vänner, min pojkvän?!'' sa jag argt. ''Nu kan du träffa dina kusiner oftare, mormor och morfar, farmor och farfar. Du kan bli närmare släkten'' sa han. ''Pappa, det är något bra, men ni förstår inte! Hur ska jag lämna Sandra och Felicia? De har varit mina bästa vänner sen föralltid!'' sa jag. Mamma pekade sitt finger mot mig. ''Slut diskuterat! Vi åker oavsett om du vill eller inte. Vi ska börja packa om några dagar och jag förväntar att du hjälper till. Jag vill inte bråka med dig på din födelsedag, men du har inget att säga om det här'' sa mamma med en bestämd röst. Och med det försvann hon från mitt rum, med pappa efter sig. Jag satte mig på sängen och sjönk ner. Jag vill inte åka, jag kan inte åka. Hur ska jag berätta det? En ännu jobbigare fråga. Hur ska jag berätta det till Niall?
Jag öppnade mitt skåp och la in min väska. Jag var inte glad, eller excited. Nyheten hade totalt förstört min födelsedag. Vad jag trodde skulle bli en grym dag visade sig att inte vara det. ''Happy birthday Julia!'' utbrast Nelly som hade smygit sig till mitt skåp. ''Thanks Nelly'' sa jag. ''So what did you do on summer break?'' frågade jag medan jag tog ut min noteringsbok. ''Just been in france all summer. Met a really cute guy there, a summer romance!'' sa hon. Jag nickade och log. ''Oh cool, so it's been great?'' frågade jag. ''Yes really great. But tell me about your summer! Photos of you, Sandra and Felicia being with One Direction in LA is everywhere!'' sa hon. ''Yeah, it was a great summer. Had lots of fun. We were there in about a month and lived in a beautiful beach house, and had a own pool and beach. First we lived in a great hotel, but fans of One Direction knocked on our doors so we had to move to something more private. So yeah, that's when we moved in to that awesome villa'' berättade jag. ''Sounds great. And Harry is a real hotty. Can't believe you dated him. But now your together with Niall, and he is super hot. You should introduce me to Harry sometime'' sa hon. ''Yeah Harry is such a sweetheart. Sorry for you, but he's not available'' sa jag medan jag letade efter pennan som mystiskt nog hade försvunnit. ''Seriosuly?! Oh man. Who is he dating?'' frågade hon. ''Cara Delevingne. She is really great. She and Sandra are really close, best friends. She is also really funny and wild, perfect for him'' sa jag. ''Are you telling me that he is dating 'The Cara Delevingne'? She is like the new Kate Moss! And that Sandra and her are best friends?'' sa hon. Jag nickade. ''She is really beautiful. They are perfect for each other. And Sandra and her have the same sense of humor'' sa jag. ''Your summer sounds so much greater than mine'' sa hon. Sandra kom fram till oss med böcker i sina händer. Samma sekund som hon såg mig slängde hon bort böckerna dramatiskt och stirrade på mig. Med ett steg sprang hon fram till mig och hoppade över mig. ''HAPPY BIRTHDAY PRINCESS!'' skrek hon i mitt öra. Jag ramlade ner på golvet med henne över mig. ''No you couldn't just say Happy Birthday like a normal person!'' sa jag och skrattade. Hon ställde sig upp och hjälpe mig upp. ''But that wouldn't be me'' sa hon och log. ''Hey Sandra!'' sa Nelly som stog bredvid henne. ''Heeeey Nelly! Missed you so much! Sorry that we couldn't meet up, have been in LA most of the summer with my sweethearts'' berättade hon medan de kramade om varandra hårt. ''Yeah, Julia told me. But it wasn't the first time I heard about it, it's all over the internet'' sa Nelly. Jag hade äntligen hittat min geografi bok. ''Yeah, you know is a tough life being a celebrity'' sa Sandra och borstade bort ingenting från axeln. Nelly bara skratta. ''Really tough'' sa hon. ''Where is Felicia?'' frågade jag. ''She told me she missed the bus'' sa Sandra. ''Being late first day of school? That don't seem good'' sa jag medan jag stängde skåpet. ''Can't believe it's first day of school!'' utbrast Nelly. ''A second ago it was the last day of school!'' sa Sandra. Jag stog nu lutad mot skåpet och kollade på de. ''Where is Vanessa?'' frågade jag. ''Don't know really'' sa Nelly. Jag såg en tjej gå förbi oss, den tjejen. Leslie. Skolans tjej som alla killar ville ha och alla tjejer ville va. Det var iallafall något jag, Nelly, Felicia, Sandra och Vanessa inte tyckte. ''Look at that bitch'' sa Nelly. Leslie fortsatte gå till James skåp där han stog och snackade med sina vänner. Han vände sig om och log kaxigt mot henne, sedan möttes de i en kyss. Hon vände till oss och log hånfullt, sedan fortsatte hon gå. James stog bara där, lutad mot skåpet med armarna i kors med skateboarden vid hans fötter. Den där snygga populära killen hade förvandlats till en kaxig, skolkande, rebell unge. Sandra bara bitchblickade James. ''That fucking prick. I thought he was my bestfriend, but he is just a stupid moron. Thinking he's so fucking tough'' fnäste hon. Jag såg hur hon spände sin knoge. ''Don't let him ruin your day'' sa Nelly. ''He changed. Can't believe we were friends with him'' sa jag. Vi alla stog där, hatade på honom. Den arga spänningen försvann när en stressad men ändå glad Felicia sprang mot oss. ''HAPPY BIRTHDAY JULIA!'' sa hon och mötte mig i en kram. Hon andades häftigt. ''You do know class started like five minutes ago?'' sa hon. ''SHIT!'' utbrast Sandra. Vi alla började gå snabbt i korridoren och gick förbi James och hans vänner. Jag såg hur Felicia och han stirrade på varandra. Just nu orkade jag inte fokusera på deras problem. För jag själv har stora problem, några som jag inte ens vet hur jag ska ta itu med.
Dagen efter...
Felicias perspektiv:
''I'm so tired. Seriously got 3 hours sleep'' sa jag. Vi hade kommit in till mitt sovrum, efter en lång dag i skolan och för Zayn, en lång dag med rehearsal för deras turne de skulle ha inom några veckor. ''Why?'' frågade Zayn. ''I can't just stop think about Li-'' sa jag men stannade genast. Zayn vet inget. Och jag vill inte avslöja just nu att jag har haft sex med Liam, och undrar om mina känslor för honom. ''Who?'' sa han och lyfte upp sina ögonbryn. ''No one'' sa jag och satte mig på min stol vid bordet. Han sjönk ner på min säng. ''Who is it?'' upprepade han. ''It's not a big deal'' sa jag och vifta med handen. ''God damn woman, tell me who!'' sa han. Jag suckade. Jag tänkte berätta men tvekade direkt. ''Li-Liumaad'' sa jag sakta och uttalade orden försiktigt. ''Liumaad?'' sa Zayn och kollade löjligt på mig. Jag svalde. ''Yes, Liumaad!'' konstatera jag. ''Okay where did you meet this Liumaad?'' frågade han. Jag kollade ner på skrivbordet och kollade på anteckningsblocket. Jag försökte komma på något snabbt. ''I met him this summer, on writing camp'' sa jag och försökte få ut ord så snabbt som möjligt. ''You didn't go to a writing camp'' sa han. ''Yes I did!'' sa jag osäkert. ''Okay..'' sa han bara och ruska på huvudet. Jag andades ut. Det var ju sant. Det enda jag kan tänka på är Liam. Han är fast i mitt huvud. Jag vet bara inte hur jag känner.
''I brought chocolate, and coca co-'' sa en röst som kom från trappan och in till mitt rum. Sandra tvärstannade när hon såg Zayn. Hon nästan tappade coca colan flaskan och gav mig en blick med ögonen uppspärrade. Jag fattar inte vad som är med henne, har det hänt något mellan Zayn och henne? ''Oh you didn't tell me Zayn was going to be with us'' sa hon osäkert och jag såg hur hon svalde tungt. ''I was just leaving'' sa han och log ett väldigt tillgjord leende. Han gick upp. De möttes i dörröppningen och gick åt samma sida. ''i'm gonna go this way'' sa hon men de gjorde samma misstag igen. ''Just go-'' sa han men de båda gick åt samma sida igen. ''Umh'' fick hon ut. ''I'm going your left'' sa han. De försökte igen med gick åt samma sida. Han suckade och tog tag i hennes armar. Hans armar spände till när han lyfte upp henne och vände henne till andra sidan. ''Bye'' sa han och jag vinka. Han försvann från rummet medan Sandra bara stod där och strök sin tröja. ''Okey'' sa hon till sig själv. ''Det var kul'' sa hon. ''Vad var allt det om?'' sa jag förvånat. ''Oh ingenting.. I LA...'' sa hon och såg fundersam ut. Hon la Coca Cola flaskan och chokladen på bordet. ''Fortsätt'' sa jag. ''Jag såg hans sak'' sa hon snabbt. Jag höjde ögonbrynen. ''Du såg hans..'' sa jag med toning på slutet. ''Ja, hans wiener'' sa hon och svalde. Jag skrattade och la handen över munnen. ''Men du har redan sett den?'' frågade jag. ''Vi var tillsammans då, och jag kom inte ihåg hur den ... såg ut'' sa hon. ''Okej, hur var den?!'' sa jag med ett leende. Hon kollade ner. ''Den var.. Den var stor'' sa hon osäkert. Jag bara skrattade. Det kändes som om hon ljög. ''Du kommer inte på det här bara va?'' sa jag med ett leende. Man kunde nästan tro att hon var i samma situation som jag hade med Zayn. ''Nej. Den var stor...och ja lång'' sa hon. Jag bara log stort. ''Okej, vet du var Julia är? Hon borde vara här nu'' sa jag. ''Hon är-'' sa hon men avbröts av en röst.
''Hey!'' sa Julia som kommit innanför dörren. ''Hej Julia, var var du?'' frågade jag. ''Jag tog med lite choklad'' sa hon. ''Vi har redan choklad'' sa jag. ''Du kan aldrig ha tillräckligt med choklad!'' sa Sandra och log stort. ''Yeah, seriously Felicia'' sa Julia med en tillgjord röst och jag bara skratta. ''Så gillade du din födelsedag?'' frågade jag. ''Ja, loved it! Så kul att äta på Nandos och hänga hos Liam'' sa hon. ''Hoppas du gillade min present'' sa Sandra. ''Gillade den? JAG ÄLSKADE DEN! Runaway dreams kläder?!'' sa hon med en excited röst. ''Och din också! Du vet hur mycket jag ville ha den där väskan'' sa hon efter att ha vänt sig till mig. ''Bra, blev lite orolig där'' sa jag och log. ''Så vad händer? Jag kan fatta att Sandra tog med sig choklad för hon är Sandra, men när du hämtar, betyder att du har nyheter'' sa jag. Hon la chokladen på bordet. ''Det är något jag måste berätta till er'' sa hon och svalde tungt. ''Det låter viktigt'' sa Sandra. Hon pekade på sängen. ''Sätt er ner'' sa hon. Jag mötte Sandras blick. Vi båda satte oss ner på sängen. ''Skräm mig inte nu'' sa Sandra. ''Jag måste'' sa Julia. ''Vad händer?'' frågade jag oroligt. ''Kom ihåg att det här är något jag inte kan påverka. Jag önskar jag kunde'' sa hon. Det kändes som sekunder som tickade ner. Det var något som oroade Julia, jag kunde se det. Och då släppte hon ut det. Som om det vore så enkelt. ''Jag ska flytta tillbaka till Sverige''. Jag mötte Sandras ansikte. Det var som om hon heller inte kunde tro det. Julia kollade bara på oss, en blick jag aldrig någonsin sett henne använda. Men det var Julia. Julia som skulle lämna oss. Ingen av oss protesterade för vi förstog att det inte var en bra ide. Det var bara en tystnad som kändes att vara en evighet. ''Menar du allvar? Eller är det här ett skämt?'' frågade Sandra. Jag bara satt där och försöka buffra det här. ''Det är allvar. Jag vill inte åka, men jag måste'' sa Julia och jag såg hur tårar fyllde hennes ögon. Jag vände mig om igen och kollade på Sandra igen. Hon satt nu där i tårar. Och det var då jag insåg att jag också gjorde det.
___________________________________________________________________________
Jag vet att ni inte har kommenterat tillräckligt, men jag är generös under påsken :)
More than perfect - Del 57
Previous:
" Jag pallar inte med det här längre din gamla kärring " sa jag irriterat och rusade ut genom dörren, in i huset. Men hon fortsatte att springa efter mig. Det var då hon tog upp något som verkligen gick mig på nerverna. " DIN SYSTER SKULLE INTE VELAT ATT DU RÖKTE HON SKULLE VETAT BÄTTRE!! " skrek hon efter mig. Jag vände mig och kvick och kollade rasande mot henne. " Men vet du vad? Om du inte har märkt det så är hon inte här för hon är död. Jag sprang upp för trappan, in till mitt rum och stängde dörren med en hårt smäll. Jag skönk ner mot dörren medans tårar sipprade ner för mitt ansikte. Jag kände mig bara ledsen och arg.. Hur vågade hon ta upp Farida? Jag kände hur jag bara ville ta sönder något men försökte lugna mig. Sandra brukade säga till mig att jag ska lugna ner mig när jag är arg så känns det bättre. Oftast så funkade det, tack Sandra, men för stunden kände jag bara hur dåligt jag mådde. Över inte bara det här utan allt som jag gjort. Det var bara överdrivet deprimerad.
Julias perspektiv
Det hade gått ett antal veckor. Killarna hade varit borta på tour i två veckor, Eleanor hade varit i Manchester på collage. Perrie och Danielle hade jag knappt snackat med. Men nu var både Eleanor och killarna tillbaka i London för att fira att jag fyllde år i övermorgon. Då hade jag funnits 17 år på jorden. Och det kändes konstigt. Det var också hela 6 månader sedan jag träffade killarna första gången. Ett halvår med de i mitt liv. Och förhoppningsvis många år till.
Jag, Felicia, Niall, Harry och Zayn låg i min soffa och tittade på en dålig skräckfilm. Det regnade ute, vilket inte var ovanligt för London. "I don't get this movie", sa Harry och stirrade på skärmen. Jag vände mig om och tittade på honom. "I mean, what is that?" sa han och rynkade på näsan medans han pekade på skärmen. Något som såg ut att vara en blanding mellan en zombie och varulv var på skärmen. Jag log för mig själv. "What is it doing?" frågade Felicia med en äcklad min. "This movie sucks. Can we turn it off?" frågade Niall. Jag tog upp zappen och stängde av. "I will dream about that zombie werewolf thing for weeks", sa Zayn. Jag skrattade. "Zayn will have nightmares", retades jag och Felicia skrattade. Zayn gjorde en ful min. Det var kväll och det var mörkt ute. Mina föräldrar var på nedervåningen och sov troligen, eftersom klockan var runt tolv. Min syster, som var tretton, låg troligen också och sov i rummet bredvid. "This is the last night I don't have to go to bed around twelve. Summerbreak is over soon", sa Felicia klagandes. Vi började skolan igen samma dag som jag fyllde år. Tillbaka till alla människor i skolan. Usch. "But it is something posetive in that day too", sa Niall och kollade på mig leendes. "Julias birthday!", sa Harry och gjorde en jippiegest. "I'm just turning 17, it isn't that big", sa jag och fingrade på en kudde som jag höll i handen. "It is", sa Zayn och tittade på mig. "But I don't feel excited", sa jag. "How can you not be excited? You get gifts!", sa Felicia. Jag log. "I was excited for that when I was younger. Now I have everything I need right next to me", sa jag med en töntig röst. Felicia tog en kudde och la den över mitt ansikte. "Now you shut up", sa hon. Hon tog bort kudden. "It is a wet spot there", sa Niall och skrattade. "Shut up", sa jag, men kunde inte låta bli att le. "Julia drooling!", sa Felicia och alla skrattade. "You're all mean", sa jag, fast även jag log. "It pretty much sucks that you are in school on your big day", sa Harry. "We will pick you all up after school and then we're going to have a perfect afternoon and night", sa Niall och drog mig intill sig. "It sounds good. I like that", sa jag och kysste honom. Jag visste att jag inte skulle tillbringa lika mycket tid med Niall som jag hade gjort under sommaren den kommande tiden. Jag hade tyckt att de två senaste veckorna var jobbiga, så hur skulle det då gå när det var flera månader vi snackade om? För det skulle hända, att jag skulle behöva vara utan killarna i flera månader. "Can we watch another movie?" frågade Zayn efter ett tag. "I want to watch a feel-good movie", instämde Felicia som satt lutad mot Zayn. Jag och Niall satt på golvet framför de andra. "Just choose a movie and turn it on, I'm going to get more candy", sa jag och gick ner. Jag sträckte mig försiktigt för att nå upp till godishyllan för att få ner godiset utan att väcka mamma och pappa. Jag kände en enorm ångest över att Niall snart skulle åka iväg igen. Att vara utan någon man älskar är svårt. Jag ville inte vara utan honom över huvudtaget. Jag suckade och gick upp för trappan igen. Det skulle gå bra. Så länge Sandra och Felicia var här skulle allting vara ganska bra.
Sandras perspektiv
Jag hade precis mött upp Louis för en promenad genom London. Klockan var runt tio på morgonen och det var inte många ute. Jag visste att de andra killarna (förutom Liam som hade velat vara för sig själv) hade sovit hos Julia med Felicia under gårdagen och jag kunde räkna ut att de fortfarande sov. Louis och Eleanor hade varit i deras hus under gårdagen och jag hade varit dödstrött av någon anledning. Och eftersom jag verkligen hade gått och lagt mig tidigt, hade jag varit uppe tidigt och ringt Louis för att att tvinga honom att följa med på en promenad med mig. Konstigt nog var han redan vaken så han hade glatt följt med.
"I'm in love with you peddosmiles. Teach me how to do it!", sa Louis. Han hade precis sagt något korkat och jag hade svarat ironiskt med ett peddosmile. "It is a gift that only one person can have. And thats me of course", sa jag hemlighetsfullt. "Okay, let me try", sa Louis och samlade sitt ansikte. Sen tittade han på mig med den fulaste minen jag någonsin sett. Jag började gapskratta. "You can't!", skrattade jag. "I can", sa han och slog mig skämtsamt på axeln. Jag fortsatte skratta. "Stop laughing! How about this?" frågade han. Jag fortsatte skratta ännu mer. "You suck", sa jag mellan skratten. "And you are a mean peddo!", sa han. "Now its time for revenge", sa han och lyfte upp mig på sin axel och sprang med mig. "You call this revenge?" sa jag och skrattade. Han fortsatte springa tills vi ramlade ihop i en hög, mitt på trottoaren. Vi var nu utanför den största skateboardparken i London.
Jag tittade upp och fick se ett välbekant ansikte lite längre bort. "There is James!", sa jag. "James the guy who broke Felicias heart?" frågade Louis. "Yeah. But I can't just not say hi. That would be rude", sa jag. Jag kunde inte precis säga att Felicia hade krossat hans hjärta också. Men ja. "Okay", sa Louis och vi började gå. "James!", sa jag och log försiktigt och vinkade emot honom. James slängde en blick på Louis och kollade sedan på mig. "Hi Sandra", sa han utan någon speciell entusiasm i rösten. "I'm Louis", sa Louis. James svarade inte. "So, how you doing?" frågade jag för att starta konversationen. "I'm fine", sa han enkelt, utan att titta på mig. Jag såg hans vänner lite längre bort. "James, it is okay if you feel sad about you and Felicia. It is natrual, and you can talk to me", sa jag. Han tittade upp mot mig. "I don't care about her. And I don't care about you either. We are not even friends", sa han med en konstaterande röst. Jag tittade på honom. "You were always my best male friend", sa jag. "Let's face it Sandra, we were just friends because me and the slut were together. So we don't need this anymore, you can go", sa han. "What did you just call her?" frågade jag argt. "Slut", sa han självsäkert. "Back off dude", sa Louis och ställde sig framför mig som för att skydda mig. Han hade hittills varit tyst. James tittade mot Louis med hat i blicken. "It's your fault, everything. You and your pathetic friends ruined my relationship", skrek han mot Louis. Han lugnade ner sig lite. "But it doesn't matter. Because she was just this little whore all the time", fortsatte han. "How dare you!", sa jag. Jag var nu förbannad. "I've always dared Sandra. I just kept it inside of me", sa han. Det var som en helt annan sida av den supergulliga killen som alltid brukade bry sig om Felicia, som brydde sig om mig och Julia. "WHAT THE FUCK HAPPEND TO YOU!?", skrek jag. "IT ISN'T MY FAULT THAT FELICIA SLEPT WITH LIAM! SHE RUINED OR RELATIONSHIP! THE FUCKING SLAG RUINED EVERYTHING!" skrek han över hela parken. Louis kollade på mig. Han visste ju inte om det där om Felicia och Liam. "What the fuck", sa han tyst så att James inte skulle höra. Jag suckade. Jag var arg och orkade inte förklara nu. "YOU CHEATED ON HER BEFORE YOU EVEN KNEW THAT SHE HAD SEX WITH HIM!", skrek jag tillbaka. "I COULD SEE IT SANDRA! I could see it! Everything was changed. I tried to repare our relationship but apparently she didn't want to! And when you all went to LA I just couldn't do it anymore!", sa han argt. "She is just a whore. A slut. A slag. And nobody really cares about her", sa han. Det förvånade mig hur han inte kunde vara känslig att snacka om det. Han stod och pratade om henne som om det var någon han verkligen hatade. Jag var så jävla förbannad på honom. Jag gick emot honom för att örfila honom. Men Louis stoppade mig. "He isn't worth it Sandra", sa han i en lugnande ton. "Let's go", fortsatte han. Louis drog bort mig och jag tittade bak mot James. Han pekade fuck you till mig med ett elakt leende. "YOU ARE SO DEAD TO ME JAMES CAMPBELL", skrek jag över hela skateboardparken. Men han fortsatte att bara stå där och le. Från att varit bästa vänner var han bara ett ansikte. En främling.
Julias perspektiv
Jag vaknade av det välbekanta sjungandet på morgonen. Jag öppnade ögonen och log mot mina föräldrar och min syster. Clara, min syrra, kastade sig på sängen direkt och slängde några presenter över mig. "Tack för att du slänger allt på mig", sa jag. "Som alltid", sa hon och log ironiskt. "Grattis!", sa min mamma på sitt överentusiastiska sätt. Men både hon och pappa såg gladare ut en någonsin. De frågade mig de vanliga frågorna, hur känns det, är det kul, har du sovit gott. Precis som vanligt. "Öppna dina presenter nu!", sa pappa glatt. Det var 5 presenter, tre större och två stycken lite mindre. Och även ett kuvert. "Öppna kuvertet sist!", sa mamma leende. "Öppna min först! Jag köpte den faktiskt helt själv. Du kommer älska den", sa Clara och log. I hennes paket hittade jag en jätte gullig sommarklänning. "Tack Clara", sa jag och kramade henne. I de övriga hittade jag en ny dator, ett par stora pärlörhängen, vilket jag alltid använder vanligtvis, fast dessa var äkta medans mina gamla var oäkta, ett par nya converse med amerikanska flaggan, ett par hollisterjeans samt ett presentkort. Typiska presenter för tonåringar i min ålder. "Tack så mycket, jag älskar dem", sa jag och kramade om alla i min familj. Pappa la ner presentpappret i en påse och mamma tittade nu glatt på mig. "Öppna kuvertet nu!", sa hon. Jag tittade från mamma till pappa till Clara. Den enda som inte såg allt för glad ut var Clara och jag öppnade försiktigt kuvertet. Jag drog ut en flygbiljett till Sverige. "Åh, ska vi till mormor och morfar eller farmor och farfar?" sa jag leende. "Nej", sa mamma och pappa och kollade hemlighetsfullt på varandra. "Vi ska flytta tillbaka till Sverige!", sa pappa entusiastiskt. Mitt leende försvann direkt. "Jag har fått ett bättre jobb där igen, och alla trivs väl bättre i deras hemland?" sa mamma glatt. Nej. Nej. Nej. Ordet ekade i mitt huvud. Jag tittade upp på mina föräldar med en blick som jag aldrig gett dem förut. Hur kunde de?
Har suttit i evigheter med den här delen känns det som! Så, vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? Hoppas ni gillar den, KOMMENTERA MINST 5 KOMMENTARER!
och btw tack för alla tidigare kommentarer, we löööve you♥♥
More than perfect - Del 56
Previously on More than perfect :
Jag låste upp mitt stora hus. Det var nästan som om jag kunde föreställa mig att Danielle och Loki skulle vara här när jag öppnade. Men ingen Loki kom och skällde på mig. Ingen Danielle kom heller. Jag saknade henne inte riktigt, men jag saknade hennes närvaro. Jag gick runt och kollade i huset. Alla Danielles grejer var borta. På köksbordet låg hennes hemnycklar. Jag svalde. Jag ogillade tystnaden. Och i det ögonblicket insåg jag att jag faktiskt var helt ensam.
________________________________________________________________________________
Sandras perspektiv:
Jag, Julia och Felicia satt hemma hos Julia invirad i filtar med varsin kopp med varm choklad. Det var länge sen som vi hade haft en chill dag tillsammans alla tre då vi bara satt och snackade och garvade tillsammans.
" Har ni hört Taylor Lautner har gjort slut med sin flickvän! " utbrast Julia och visade artikel i en skvaller tidning som hon satt och läste fokuserat. " Taylor Lautner och hans nya flickvän har redan gjort slut efter 2 veckor av dejtande. En källa säger att det var flickvännen som gjort slut med Taylor pågrund av hat. " läste Julia högt. hon högt. " Är tjejen helt dum eller? Det spelar ingen roll hur mycket hat man får. Om det var för Taylor skulle jag hoppa av en klippa. Han är bara för het för hans eget bästa. Det är inte hans fel att han föddes snygg och blir stalkad av tjejer " sa Felicia och lutade sig mot Julia så att hon kunde läsa resten av artikeln. " Sant, han är as het. He can rape me anytime " instämde jag och gjorde ett pedosmile mot de båda. De garvade och besvarade mig med varsin asful min.Vi alla skrattade i kramper . " I'M THE MASTER OF PEDOSMILES " ropade Felicia, som tur var så var Julias föräldrar inte hemma idag. " NEH VI ALLA VET ATT DEN SOM GÖR FULASTE MINERNA ÄR JAG " ropade jag ännu högre. Felicias ansikte var ovanligt böjbart. Det kunde vrida sig hur som helst så hon kunde enkelt göra en ultimate ugly face. Men mina miner kunde definitivt mäta sig med hennes. " Jaja. ni är båda fula jag vet. Men alla märker ju att JAG är den vackra här " sa Julia och gjorde ännu en ful min. Vi alla fortsatte garva tills vi inte hade någon som helst energi kvar. Vi satt alla ihop sjunkna på soffan tysta tills Julia avbröt tystnaden. " Så Felicia vad har du gjort sen du kommit till London då? " sa hon medan hon kollade ner på Felicia som låg på hennes mage som en kudde. " Tjaa jag har ju legat hemma för det mesta, umgåtts med min familj och såå. Jo jag har ju snackat med James. Det är helt över nu, jag fattar inte att jag var tillsammans med den duchebagen. Men i alla falla så är det så mycket skönare att slippa den skit högen nu. Men sen träffade jag ju Danielle i stan och hon berättade om deras break up. ÅÅÅH, jag hatar att jag är orsaken till att de gjorde slut. Jag blev verkligen as förvånad när jag såg att hon var tillbaka i London. " sa hon frustrerad och satte sig upp i skräddar position. " Så vad ska du göra åt hela Liam grejen? Ska du snacka med honom och reda ut allting eller? " sa jag och lyfte mig kopp från bordet och tog en klunk. Så himmelskt gott, jag tackar gud att han skapade varm choklad. Vi hade tidigare köpt mini marsmellows och grädde som vila i. Det var så gott att jag kunde dö, eller ah såklart inte bokstavligen. " Jo jag tror jag ska låta det vara ett tag. Jag vill inte göra saker värre och plus klarar jag nog bara inte av att ta itu med det just nu. Jag är bara så osäker på hela grejen. " sa hon och kollade osäkert mot oss. " Det är bra, bara du inte ignorera hela grejen . ju längre du väntar ju värre blir det och det vet du. Kom bara ihåg det, men jag förstår att du inte kan fixa allt nu men bara strunta inte i situationen. " sa hon och kollade på Felicia med ett klokt ansiktsuttryck. Det fick mig att tänka på hela Zayn grejen. Det var exakt så de hade sagt till mig om jag hade berättat. Fast kanske hade de skrikigt på mig eftersom jag inte hade berättat om det från början. Jag ångrar lite att jag inte gjort det så jag kunde ha haft någon att snacka med om saken. Men just nu var det bara bättre att låtsas som ingenting. Felicia satte däremot huvudet på spiken direkt. " Har du några problem du vill dela med dig av? Jag vet att Julia har det mest perfekta livet ever men Niall just nu. " sa hon och log mot mig medan hon gav Julia liten I hate you but I still love you bllick. Samtidigt så knackade det på dörren. " COME IN! " ropade Julia högt. Dörren öppnades och stängdes sedan hörde man Nialls röst eka i huset. " Where are you babe? " "Upstairs " svarade hon kort och väntade tills Niall kom upp springandes för trappen." Hello everybody " hälsade han och gick sedan fram till Julia och kysste hennes.... länge. Jag kunde inte hålla mig från att utbrista " euw ". Det hade varit något jag gjort sedan jag varit liten. Det var för att jag skämdes över sånt där, speciellt vid romantiska scener i filmer, det gjorde mig väldigt generad. " So where were we?" frågade Julia även om jag hoppats att de skulle glömt vad vi pratade om innan. " I was just gonna tell you that I actually don't have any problems " sa jag och kollade leende på alla som tydligen inte märkt att jag ljög. För något var fel, väldigt fel.
Julias perspektiv:
Jag och Niall stod vid dörren och hade precis sagt hejdå till Felicia och Julia. Han vände sig om mot mig och kysste mig, drog upp mig för trappen så vi kunde sätta oss i soffan igen. Sedan kollade han halvt allvarligt mot mig. " So... what do you want for your birthday? And don't say nothing because we all know that there's something we all want. Plus want to get you something you'll really like! " sa han gulligt mot mig. Jag kunde stirra på honom i flera år utan att tröttna. Han var för underbar och perfekt. " Well I'm not really sure, you can buy me anything really. If it's from you anything's special " sa jag lutade mig fram så jag kunde kyssa honom. " Does that mean that you won't tell me what you want..? " sa han larvigt och log. " Hahaha no I won't tell you. Because all I want is youuuu. " ropade jag högt i huset. Jag tog upp första bästa kudden och kastade den i hans ansikte. " Oh no, did you just declare war? I don't really think that was a great desicion. " sa han utmanande . " You bet that was a declaration of war and you know what? I'm a pro att pillow fights so I have nothing to fear " sa jag med en ful röst medan jag kastade ännu en kudde på honom. Sedan bröt kuddkriget ut , kuddarna flög över rummet härs och tvärs. Sedan brottade han ner mig på golvet och sa " You see? I won this fight easly " " I won the pillow fight, you won the who can wrestle down who fight. " sa jag och log ett lekfullt leende. " I won't stop if you don't tell me that I won! " sa han envis och log. " Won't stop what? Sitting on me? " sa jag och då började han kittla mig. Jag skrattade och skrattade fast jag ville inte ge upp. Men till slut hade jag skrattat så mycket att jag fick ont i käkarna. " OKAY STOP, STOP! NIALL YOU ARE THE BEST OKAY? YOU WON THE PILLOW FIGHT. " skrek jag mellan skratt attackerna. " I told you right? " sa han och skrattade. Han sträckte fram handen mot mig och hjälpte mig upp. Jag la mina händer runt hans axlar och drog in honom i en kyss. " I love you Niall " viskade jag i hans öra. " I love you more " viskade han tillbaka. Vad skulle jag göra utan den här underbara människan i mitt liv.
Felicias perspektiv:
Det var ungefär en timme sen jag kommit hem från Julia. Direkt hade jag satt mig vid min data och kollat på en av mina favorit serier Vampire Diaries. Mitt i episoden då det var som mest spännande hör jag en irriterande röst nerifrån. " FELICIA TÖM DISKMASKINEN " skrek min mamma. " Omg "klagade jag och drog av mig mina hörlurar och hasade mig ner för trappan. " Jag kommer mamma " sa jag när jag gått ner för ungefär halva trappen. Kunde hon inte bara göra det själv det är inte så jobbigt att tömma en jäkla diskmaskin. Men såklart älskar hon att störa mig. Men under alla år hade jag lärt mig att man inte skulle tjafsa emot när det gällde mamma. Men ibland var det lite svårt att hålla käften för mig. " Felicia ? Har du ätit min choklad? " skrek hon argt. Seriöst igen? tänkte jag och gick in i köket där hon stod med ett tomt choklad papper i handen. " Förlåt då, men jag var sötsugen! " sa jag irriterat. " Köp egen choklad då " sa hon och började bli argare och argare. Jag gick ut på vår ute plats och försökte lugna ner mig själv. Jag drog fram ett paket med cigaretter i en liten gömma jag hade bakom några statyetter som vi hade på baksidan. Där låg också en blå gullig tändare med små lila blommor på. Jag tände en cigarett och drog ett djupt bloss. Ja, jag hade börjat röka. Det lugnade mig, det kändes bara skönt. Det var inte så att jag var beroende eller något men jag rökte när jag kände mig stressad eller arg osv. Då kom mamma rusande ut efter mig på uteplatsen men hon stannade i dörröppningen när hon såg vad jag höll i. " Vad i helvete...." började hon som om hon inte riktigt fattade vad som hände. " VA FAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?! " skrek hon och sprang fram emot mig och ryckte cigaretten ur min hand. " Du får inte hålla på med sånt här skit? Va fan har hänt med dig Felicia du är inte så här? " sa hon och kollade på mig med en orolig men mest arg blick. " Hahahahahah, du vet ingenting om mig längre. Tror du att du känner mig eller? Inte direkt för att du bryr dig heller. Så snälla låt mig bara vara i fred och göra vad jag vill. " Vad tror du att du är?! Så länge du bor i MITT hus så gäller mina regler! Vilket betyder ingen rökning! " skrek hon åt mig medan hon stampade fötterna i marken i frustration. " Jaha? Så då får inte du heller röka eller? För du röker väl fan fem paket om dagen! " skrek jag och gjorde en awesome comeback. " Jag röker om jag vill " sa hon och försökte låta bestämd. " Jag pallar inte med det här längre din gamla kärring " sa jag irriterat och rusade ut genom dörren, in i huset. Men hon fortsatte att springa efter mig. Det var då hon tog upp något som verkligen gick mig på nerverna. " DIN SYSTER SKULLE INTE VELAT ATT DU RÖKTE HON SKULLE VETAT BÄTTRE!! " skrek hon efter mig. Jag vände mig och kvick och kollade rasande mot henne. " Men vet du vad? Om du inte har märkt det så är hon inte här för hon är död. Jag sprang upp för trappan, in till mitt rum och stängde dörren med en hårt smäll. Jag skönk ner mot dörren medans tårar sipprade ner för mitt ansikte. Jag kände mig bara ledsen och arg.. Hur vågade hon ta upp Farida? Jag kände hur jag bara ville ta sönder något men försökte lugna mig. Sandra brukade säga till mig att jag ska lugna ner mig när jag är arg så känns det bättre. Oftast så funkade det, tack Sandra, men för stunden kände jag bara hur dåligt jag mådde. Över inte bara det här utan allt som jag gjort. Det var bara överdrivet deprimerad.
________________________________________________________________________
Jag ber om ursäkt för att delen kom idag istället för igår men jag var verkligen as trött så jag hoppas att ni gillar delen. Julia skriver också idag som vanligt. Kommentera!!!
More than perfect - Del 55
Previous:
"I don't want to let you go" viskade han. Och hur ont det än gjorde att säga det gjorde jag det. "If you love me, you will" viskade jag. Jag ställde mig upp, redo att gå iväg. Han bara satt där och kollade ut, vågade inte möta mina ögon. På något sätt ville jag inte gå, men jag måste. Med tårar som rann ner gick jag därifrån, längre och längre bort. Tills Zayn och stranden var långt borta. Det gjorde ont, det kändes som om jag skulle dö. Mitt hjärta dunkade så snabbt och tårarna bara rann. Jag kan inte göra det. Jag kan inte känna den där smärtan igen. Vi kanske inte var menade tillsammans, vi kanske aldrig borde hittat varandra från början. Jag älskar dig Zayn. Jag är bara rädd att jag kommer förlora mig själv igen. Inte kunna känna någonting, bara vara tom med ingen lust att prata. Och tillslut kommer det inte finnas mycket kvar. Tillslut kommer jag vara borta. Förevigt.
Sandras perspektiv
Jag kollade upp mot det stora huset. Zayn gick bredvid mig i tystnad. Imorgon skulle vi lämna allt. Åka tillbaka till London, fortsätta med våra liv. Zayn öppnade ytterdörren. "Where the fuck were you? I thought you left too!" hörde jag Julias röst. Hon var helt uppskakad. Jag hörde det på henne. Jag gick fram till dörren. Julias uppmärksamhet gick från Zayn till mig och hon kastade sig emot mig och kramade mig. "Vart var du? Jag var så orolig", sa hon och började gråta. "Det är okej. Jag är okej", sa jag. "Idiot. Jag har oroat mig så jävla mycket. Jag trodde du var död!", sa hon och tittade på mig. Jag klämde fram ett litet leende. Hon kramade om mig igen och jag kurade upp mig i hennes armar - något jag brukade kalla för köttbullekram. "Oh my god, Sandra!", hörde jag Harrys röst och alla andra kom ner för trappan, i underkläder, pyjamasar eller morgonrockar. Harry sprang emot mig och lyfte upp mig och kramade om mig. Alla kramade om mig förutom Perrie som stod i dörröppningen och tittade emot mig. "We were so worried!", sa Eleanor och kramade om mig länge. "Don't ever do that again Sandra, do you understand?", sa Liam och tittade allvarligt på mig. De brydde sig faktiskt, de gjorde det. Jag kollade försiktigt på Zayn. Han mötte mig blick, log halvhjärtat, och gick in i vardagsrummet. Alla var entusiastiska över att jag var tillbaka, och alla killarna läxade upp mig om att jag inte bara kunde springa iväg sådär. Jag kände mig fortfarande död inombords. Och jag visste inte hur länge till jag skulle göra det.
Vi hade ätit frukost, alla hade satt på sig kläder och fixat sig. Sista dagen i LA. Jag ville just nu bara hem. Jag ville träffa Felicia, som jag saknade grymt mycket, jag ville bara sitta bredvid mina föräldrar i vår soffa. Jag ville gå runt i London och lyssna på musik och tänka.
Det förvånade mig att Perrie inte hade åkt här i från än. Och jag borde snacka med henne. Alla var i sina rum och packade sina saker. Alla var på bra humör och jag hörde skratt och prat från allas rum. Jag gick in i Perries rum - Zayn hade troligen sovit i Felicias rum igen under natten. "Perrie", sa jag bara. Hon tittade på mig, uttryckslöst. Hon satte sig ner på sängen. "I believed you once again. You can't be trusted. And I'm not going to accept your apologies anymore", sa hon. Hon tog ett djupt andetag. "I lied to you. I have feelings for Zayn", sa jag och satte mig bredvid henne. "That is kind of obvious. And he have feelings for you too. And I am here, left", sa hon och tittade ner på sina händer. Hon började gråta. "You will find your special someone one day", sa jag. Jag tittade på tårarna som rann ner för hennes ansikte. Hon snyftade till. "The thing is, I actually thought Zayn was that guy", sa hon och tittade upp på mig, "I trusted you and you lied. But I broke up with Zayn and I can't be mad on you. Actually, I don't have any feelings about you at all. You are just a face to me right now", sa hon. "I understand that, and I'm sorry Perrie. I hope you know that. I wanted to deny that I liked him so bad. Not only for my own sake, for your too. I never wanted to hurt you. But I can't make any more excuses. And my feelings for you were real. I really saw you as one of the best persons I knew, a friend", sa jag. Jag kände att tårarna rann ner för mina kinder nu också. Vi satt båda två bredvid varandra, gråtandes. "I actually don't care anymore. You were not the person I thought you were", sa hon. Jag satt tyst, och bara grät. För orden hon sa stämde. "I'm not the person I thought I was either", sa jag. "Goodbye Sandra", sa Perrie och tittade ner. Jag förstod att det var ett hejdå för att hon ville att jag skulle gå, men också ett hejdå förevigt. "Bye Perrie", sa jag tyst och lämnade rummet.
Eleanors perspektiv
Jag vaknade av den irriterande väckarklockan och kollade på Louis bredvid mig. "Babe, its time to get up", sa jag sömndrucket och ruskade på honom. "Noo", sa han. Klockan var sju och vårat plan skulle gå om lite väl 4 timmar. "Come on", sa jag och började försiktigt pussa honom över hela ansiktet. "I don't want to", sa han igen, fortfarande med ögonen slutna. Jag kysste honom på munnen och drog upp honom i sittande ställning. "So, good morning sleepyhead", sa jag. "What time is it?" frågade Louis och rufsade om sitt hår. "7 am. Our flight is about 4 hours, so you should get ready!", sa jag och reste mig ur sängen. "And don't dare to fall asleep again!", sa jag innan jag gick in i duschen.
När jag väl kom ut igen så hade Louis satt på sig sina kläder. "Good boy", sa jag och log mot honom. "Yeah. I deserve a kiss now", sa han och gick närmre mig. Han la händerna om min midja och kysste mig. "After today I won't see you in a while", sa jag när vi avslutat kyssen. "I know. It will be painful being without my babe", sa han. Vi började gå ner mot frukosten. "You're going on tour, and I'm going back to collage", sa jag och gjorde sadface. "Yeah and every single minute I'm gone I will think of you. And you will think of me", sa han och log. Jag log tillbaka och vi kom ner i köket.
"Good morning", sa jag leendes. "This morning is not good", sa Sandra. Alla såg döda ut där de satt och åt. "I don't want to go home", klagade Harry. "This month was so perfect", sa Niall och pussade Julia på kinden. Hon satt i hans knä. Både hon och Sandra hade mjukiskläder på sig och hade båda håret i en bulle. Alla åt frukost och ingen orkade riktigt snacka. "Knock knock", hördes en röst. "Pauly!", sa Zayn med en löjlig röst när han fick se Paul i dörröppningen. "Hi guys", sa han leende. "Did the boys do well?" frågade han mig. "Yeah, totally", sa jag och log mot Louis. "Surprising", sa Paul. "We became good boys here", sa Liam och försökte se allvarlig ut. "I wish I could believe that", sa Paul och alla log. "But anyway, are you guys ready to go?" fortsatte han. "Yeah. I'm so ready to get out of this place", sa Perrie och gick ut i hallen och gjorde i ordning sig. Alla kollade på varandra och Paul såg förvirrad ut. "Okay. I wait for you in the car. And don't be lazy! We're going about 15 minutes", sa han och även han försvann. "Come Niall. Let's go and get our bags", sa Julia och reste sig från hans knä. Alla gick upp till sina respektive rum och hämtade sina saker.
"Then we are on our way home", sa jag. Vi hade inte riktigt samma placering som när vi åkte hit - och dessutom var ju varken Felicia eller Danielle kvar här. Jag tyckte att det var synd att Danielle och Liam hade gjort slut. Danielle hade blivit min bästa vän och jag kunde bara tacka det faktum att Liam var tillsammans med henne för det. Men även om det var över mellan dem skulle jag såklart fortfarande träffa henne. "It feels quite good actually, the thought of being back in London", sa Harry, som satt framför mig. Bredvid honom satt Liam och Perrie. Perrie snackade absolut inte med någon just nu, och jag visste att hon var ledsen, men hon ville inte prata. Inte med oss i alla fall - hon skulle säkert ringa Jesy, Jade och Leigh-Anne direkt när hon kom hem. Hon hade hörlurar på sig och lyssnade inte på konversationen. "But I'm going to miss my girly!", sa Sandra som satt bredvid mig, längst in vid fönstret. "And I'm going to miss you too girl!", sa jag och kollade på henne med en ledsen min. "And no one going to miss us nope", sa Louis som satt vid min andra sida. "Of course silly. We all will miss you boys", sa Julia. Hon satt mitt emellan Liam och Niall. "So, when do you guys go on tour?" frågade Sandra. "About one week", sa Zayn. "But we will be back for your birthday Julia!", sa Liam. "Yeah, you are the last one out of all of you girls", sa Harry. "I feeling kind of young", sa Julia och gjorde en beskymrad min. "You are just a month younger than me Julia", sa Sandra. "But you are 4 years and one month younger than me", sa jag och log. "Shut up", sa Julia och log tillbaka. "And my birthday is a week after", sa Liam efter ett tag. "Okay are we just going to talk about birthdays? Mine isn't before february next year!", sa Harry. Alla flinade. "I miss my mum", sa Louis plötsligt. "And you is supposed to be a man", sa Zayn. "Shut up you Zayn! I know you miss yours too!", sa Louis i försvar. Alla skrattade.
Flygresan var otroligt lång. Eftersom vi flög under dagen kändes det som om de 10 timmarna vi var i luften tog en evighet. Alla underhöll sig på sitt egna sätt. För att skynda på tiden började jag och Sandra kolla på en film när det var ungefär 3 timmar kvar av tiden, men den var dötrist så jag somnade mot Louis axel.
"El! You missed the end!", sa Sandra. "I were asleep", sa jag. "When did you fall asleep?" frågade hon och gjorde en min. "When a half hour had passed on the movie", sa jag och gnuggade mig i ögonen. Jag kollade mig omkring och alla underhöll varandra. "You suck", sa Sandra. "What happend?" frågade jag och försökte låta intresserad. Sandra började berätta hur filmen hade slutat och jag var helt ärligt glad att jag missat det. "No, sad for me I missed it", sa jag när hon berättat klart. "I know you don't care, I know you too well!", sa Sandra och låtsades bli sur. "It is just a halv hour left now", sa Louis som kollade på sin mobil. "Yeey", sa jag. "Flights seriously make me bored. Like, really bored", sa Harry. "Is Cara in London?" frågade Zayn. "Yep. I'm going to take her to Cheshire this week. So I can tell my mum about us", sa han. Sandra naw:ade och Niall log. Jag kollade ut genom fönstret och jag såg London från ovan. Jag log lite. Borta bra, men hemma bäst.
Liams perspektiv
"Felicia just texted, she is on the airport", utbrast Julia. "I miss her!", sa Niall bredvid henne. Jag saknade henne jag med. Så mycket. Men jag visste inte riktigt vad som skulle hända mellan oss nu. Hon visste mina känslor, men när jag hade berättat de för henne hade hon bara lagt på luren. "We are now landing on Hearthrow, London. Please make sure you have your seatbelts on and you chairs straight. Thank you", sa piloten i högtalaren. "We're landing", sa Sandra och klappade entusiastiskt händerna. "It sounds like you hated being in LA", sa Louis och kollade menande på henne. "No! I just miss London. In some weird way", sa hon och rynkade på ögonbrynen. "Home sweet home!", utbrast Harry när vi dunsade ner i marken. Alla hade väldigt bråttom att få ner sina väskor och komma ut ur planet. "It is fans out there as usual. Maybe I should get Felicia?" frågade Paul. "Yeah, do so", sa Zayn. "Or else she will drown in all fans", sa Niall. "And we don't want that", fortsatte Eleanor. "I miss her so much", sa Sandra. "Let's go and get her!", sa Louis leende. Vi gick ut ur planet och man hörde redan skriken. "I can already hear the fans scream", sa Julia. "Me too", sa jag. Vi kom ner till rullbandet och tog alla våra väskor. "I see the fans", sa Harry. "This reminds me of the first time we got back from LA", sa Niall. Jag skrattade vid tanken. "The fans were so crazy then!", sa jag. "A girl took the arm off my hoody! Like seriously, how is that even possible?" sa Louis. Alla skrattade och vi tog våra saker. "Felicia!", ropade Sandra glatt. Alla vände sig om och där stod hon. Hon log stort vid synen av oss alla och jag kunde inte heller låta bli att le. Hon hade plattat sitt vanligtvis lockiga hår och hon såg lika vacker ut som vanligt. "Alla gick fram till henne och turades om att krama om henne. "We have so much to tell you!", sa Julia. "You missed quite a lot", sa Sandra. Alla pratade med henne. Jag kollade emot henne och hon mötte min blick och gick mot mig. "We keep going!", ropade Zayn. Jag nickade. "Hi", sa jag. "Hi", svarade hon. Vi kramade varandra. "How are you? I mean, after the break up and stuffs", sa hon. "I'm fine, but how do you know about the break up?" frågade jag. "I met Danielle in London last week", sa hon. "Oh no", sa jag och gav henne en orolig blick. Vi började gå efter de andra som faktiskt var snälla och tog foton med några fans. "Yeah, exactly. She hates me now", sa hon. Vi gick tysta. Det var ganska pinsamt. Det var så mycket jag ville säga till henne men jag visste inte var jag skulle börja.
"Are everyone going home to their own place tonight?" frågade Harry när vi satt i bilen efter att ha tagit oss ut i genom alla fans. "Yeah. I bet everyone wants to sleep in their own bed now", svarade jag. "It will feel weird to not share bed with you honey", sa Julia och tittade på Niall. "Yeah! I will be alone in my big bed", sa han. Perrie var fortfarande tyst. Hon hade inte sagt ett ord till någon av oss sedan i går kväll. "I'm going to get my stuff from your house Zayn", sa hon och tittade på honom. Zayn nickade utan att svara. Perrie var tjejen som alltid, alltid var glad. Men hon var helt annorlunda nu. Jag kunde se det på henne. "Where are you staying?" frågade Eleanor oroligt. "I'm going to Jesy", sa Perrie utan att titta på henne. Felicia såg ganska förvirrad ut och Sandra gav henne en min som sa "I'll tell you later". Första stoppet var Zayns hus och både han och Perrie gick ut ur bilen. Alla lyckades få en kram av Perrie förutom Sandra. Zayn kramade alla och de försvann. En efter en hoppade alla ut ur bilen. När Julia skulle av tog det en ganska lång stund innan Niall hade kysst klart henne och alla himlade med ögonen. Till slut var det bara jag och Sandra kvar och nu skulle även hon gå av. "Bye Liam", sa hon och kramade mig. "Bye Sandra. Text me tomorrow okay?", sa jag. "Sure. Love you", sa hon och gav mig en puss på kinden när hon gick ut.
Jag låste upp mitt stora hus. Det var nästan som om jag kunde föreställa mig att Danielle och Loki skulle vara här när jag öppnade. Men ingen Loki kom och skällde på mig. Ingen Danielle kom heller. Jag saknade henne inte riktigt, men jag saknade hennes närvaro. Jag gick runt och kollade i huset. Alla Danielles grejer var borta. På köksbordet låg hennes hemnycklar. Jag svalde. Jag ogillade tystnaden. Och i det ögonblicket insåg jag att jag faktiskt var helt ensam.
En ganska lång mellandel :3
Hoppas ni gillade den i alla fall hehe, kommentera! Vi vill höra era åsikter. Tycker ni föresten att novellen är förutsägbar eller är det spännande? Vi vill veta allt! Kommentera minst 5 kommentarer, Felicia skriver imorgon! :)
Part 2: More Than Perfect: Del 54
Previously on More than perfect:
''What if we never find her?'' viskade hon i min tröja. Jag kramade om henne hårdare. ''We will'' viskade jag bara. Men jag var inte säker på det längre. ''She is out there, problaby lost, scared in the dark. All alone. Maybe she's dead?'' sa hon mellan tårarna. Jag ville förneka det, jag ville verkligen det. Men efter att ha letat varje hörn av den här staden kändes det hopplöst. Jag pussade Julias panna och höll om henne hårt. Eleanor kom in kramen och sedan resten av alla andra. Eleanor hade fått tårar och jag såg hur Harry höll sig för att gråta. Det gjorde jag med. Vi såg en annan range rover svänga in och jag såg en glimt av henne. Sandra. Ut från bilen kom Louis, Cara, Niall och Liam ut. Ingen Sandra. Louis såg stressad och orolig ut. Vi släppte gruppkramen och jag mötte hans blick. Han såg utmattad ut, orolig ut. Jag har aldrig sett honom så. Han kollade allvarligt på mig. ''I'm calling the police'' sa han. Vi båda ville inte göra något så allvarligt av det här. Men vi var tvungna. För Sandra är där ute.
Helt ensam.
_______________________________________________________
Julias perspektiv:
Vi stog fortfarande vid sidan av gatan men båda Range Rover:na slarvigt parkerade. Det var hon som var anledningen varför den här resan slutade såhär. Hon, Sandra. Hon är helt försvunnen. Och att veta att vad som helst kan ha hänt henne gör ganska ont. Klockan var elva på kvällen. Hon försvann för mer än en dag sen. Hon borde vara här. Hon borde stå här, säga att att det bara är ett skämt och att ingenting är fel. Men hon är spårlöst försvunnen. ''Miss, do you want to tell me more about Sandra?'' frågade polismannen mig. Men jag kunde inte. Jag kunde inte stå där, snacka om mina bästa vän som är försvunnen. Han såg vänlig ut, en medelåldersman med mustach och en polishat mitt på huvudet. Jag bara skakade på huvudet, som om jag inte kunde få ut ett ord. ''We can help you sir'' sa Eleanor med Harry vid sidan. ''Come with me'' sa han och ledde de till polisbilen där de samtalade. Jag kunde bara se hur de båda förklara, med polismannen som nickade. Niall stog vid sin mobil, försökte desperat nå restaurangen de vart på för att se om hon kom tillbaka. Cara och Liam satt vid en stor sten på sidan av vägen där de samtalade. Cara såg helt skakad ut och Liam såg helt nere ut. Något som var ovanligt av honom. Louis satt i ena Range Rovern, bara lutade sitt huvud mot sin hand medan han kollade ner på något jag inte såg. Jag kollade mot sidan av vägen. Där satt Zayn och kollade ut. Vid ena sidan kunde man se en sån vacker utsikt över halva LA. Men inte ens det kunde muntra upp humöret som flög runt. Jag greppade extra hårt i Nialls hoody jag fått låna och gick över Zayn. Han bara satt där, kastade stenar ner över den branta stigen. Försiktigt satte jag mig ner, rädd för att ramla ner. Jag vände mig mot Zayn. Hans ansikte var uttrycktslöst. Han såg bara blek och tom ut. Tystnaden över den här platsen var konstig. Ingen hade något att säga. Ingen ville säga något. ''Zayn'' försökte jag. Han bara satt där, kollade ut över LA. Det var som om han med blicken försökte leta efter Sandra. Som om han skulle. Jag kollade ut över LA. Det var vackert. Men jag vill hem. Jag vill hem till London, där jag har min familj, Felicia, mina vänner och där jag hade Sandra. LA hade varit så spännande tills jag såg hur läskigt det faktiskt var. ''Julia, I lied to you''. Jag vände mig mot Zayn. Jag bara kollade förvirrat på honom. ''What?'' fick jag ut. Han kollade in i mina ögon. De var så sorgsfulla. ''I was there when Sandra ran away'' sa han. Han hade ljugit hela den här tiden. Varför? Vad har han för anledning? Jag bara stirrade på honom. ''Why didn't you tell me the truth?!'' sa jag argt. ''I was scared. That I was the reason why she left'' sa han. Hur arg jag än var på honom såg jag det. Han var verkligen ledsen. Och jag kunde se det. Jag satte mig nämre honom och han vände sig till mig. Men Nialls stora ärmar la jag mina armar om hans nacke. Han lutade sitt huvud mot min axel och jag mot hans. Jag kunde höra hans djupa andetag. ''I miss her so much'' mumlade han i hoodyn. Jag la min hand och klappade hans huvud som om han vore ett litet barn. ''Me too Zayn, me too''.
Nialls perspektiv:
Klockan var ungefär 1 på natten och alla var helt trötta. Efter att ha letat, snackat med poliser, väntat så var alla utmattade. Julia och Zayn hade båda somnat. Vi hade kommit fram till huset och Louis parkerade bilen. Jag knäppte upp Julias bälte och gick ut från bilen. Med all min kraft lyfte jag upp henne i brudposition där hon sov. Medan Liam öppnade dörren bar jag in henne och upp för trappan. När jag hade kommit in till vårat rum la jag henne försiktigt på sängen. Med så mjuka handtag som möjligt tog jag av hennes skor och la kudden bättre under hennes huvud. Hon andades djupt medan jag la täcket om henne. Hon såg så trött ut och behövde verkligen vila. Jag kilade ut från rummet och stängde försiktigt dörren. Jag gick ner till köket där jag såg Harry och Liam stå vid bardisken. ''What a crazy night, feels so strange not having Sandra here. I'm so worried'' sa jag. ''Yeah, can't really believe it. She is always here being you know, Sandra, and suddenly she's just completly gone.. It's just hard'' sa Liam. Harry tog upp mjölkpaketet och drack upp det sista. Han var så tyst för att vara han. ''Are you alright mate?'' frågade jag. ''Yes.. No, i'm not. Don't like the thought knowing she is all alone out there. I want to be with her right now you know'' sa han. Jag nickade. ''Yeah.. Maybe some sleep would help'' sa jag. ''Yes, I think we all need it'' sa Liam. ''Did Cara left?'' frågade jag. ''Yeah, she is taking the plane back to London this morning'' sa han. ''I completly forgot we are leaving the day after tomorrow!'' sa Liam. ''Did you forget packing?'' frågade Harry. ''Yes, I think I should start right away'' sa han. ''Yeah do so'' sa jag. Samtidigt som Liam försvann från köket kom Louis. ''I'm so fucking tired'' sa jag medan jag gnuggade ögonen. ''Go to sleep mate'' sa han. ''No, I can't stop thinking about this, I'm quite sure I won't get any sleep tonight'' sa jag. ''It's soon 1:30'' sa Louis. ''I think I won't get any sleep either'' sa Harry. ''Let's drink some beer and play fifa. It should lighten up our mood a bit'' sa Louis. ''Sounds good'' sa jag. ''Zayn's sleeping?'' frågade Harry. ''Yeah like a bear. He is really exhausted after this'' sa Louis. Harry hade hämtat lite öl från kylen och vi gick mot vardagsrummet. ''I can't believe Sandra and Zayn once were together'' sa Harry. ''Yeah, it was such a long time ago'' sa Louis. ''I remember how I first met her. She was backstage with Felicia, and they served chocolate cakes in small portions. I remember how I grabbed the last one, but she was sure she grabbed it first. And then for like a half an hour we had a fight who would have the last chocolate cake. I remember I admired how much she ate'' berättade jag. Vi hade startat fifa och höll på att starta en ny match. ''The first time I met her was when I was also backstage and I was walking around shirtless. When I went passed her, she whistled. After that, we talked and I remember I thought she was really funny, and we laughed so hard about how she whistled, because it sounded really bad'' sa han med ett leende. ''Yeah she was, and is great. We will found her, won't we?'' frågade jag. ''We are traveling home the day after tomorrow. We can't just leave her here if we don't find her'' sa Louis. ''Okay, let's make a deal guys. We are not leaving LA until we find her'' sa Harry. Jag och Louis nickade. ''Okay, deal'' sa jag. Harry och Louis hade börjat köra och jag kollade på matchen uttråkad. ''Hey guys, remember how I said I don't think I will sleep tonight? Well I guess I were wrong. Goodnight!'' sa jag snabbt. Utan att de fick en chans att stoppa mig hade jag redan försvunnit från vardagsrummet, nästan springandes mot sängen.
Zayns perspektiv:
Jag hörde hemtelefonen ringa högt i huset. Jag tog en titt på min väckarklocka. ''6.02''. Efter att ha kämpat mig upp från sängen hittade jag telefonen på byrålådan i hallen. Jag svarade med en nyvaken röst. ''Hey'' fick jag ut av den rostiga rösten. ''Is this were the group of people live who had a missing person, named Sandra Ibrahim?'' frågade en manlig röst. ''Yes?'' sa jag plötsligt helt nyvaken. ''This is Scheriff Darwin calling. We have found Sandra'' sa rösten. Jag hörde de orden jag aldrig trodde jag skulle höra. Mitt hjärta dunkade snabbare, min puls blev bara högre. ''Really?!'' skrek jag. ''Yes. She was found on the street, beside a beach, just outside LA. She don't want to move, she is quite traumatized. She just want someone she knows to drive her home. Could you pick her up or is there anyone else who could take her home?'' frågade rösten. ''I'm coming right away. Is there an adress?'' frågade jag. Mannen gav adressen och jag stängde genast av. Snabbt drog jag på ett par mjukisbyxor och en ren vit t-shirt och sprang sedan ner. Slarvigt satte jag på mig skorna och tog bilnycklarna. Jag hoppade in i bilen och började gasa. Jag ska till Sandra. Sandra lever. Hon är okej. Allt kändes äntligen bra igen.
Jag hade åkt i ungefär en halvtimme och hade äntligen kommit till rätt adress. En polisbil stog där, väntade. Jag stannade bilen och sprang ut från bilen till polisbilen. En man stog där, skrev på något papper. ''I'm here to pick up Sandra'' sa jag. Han kollade på mig. ''Yes okay'' sa han. ''Where is she?'' frågade jag. Med pennan han hade i handen pekade han mot stranden. En bit bort satt en tjej, en väldigt bekant tjej. ''Thank you sir'' sa jag. ''Don't be to rush on her. She is not very well, and very lost. She feels pretty bad mentally, what I see. She is very confused, and if it's big it can really put the person in a strange place. But I'm going now'' sa han. Jag nickade. ''Thank you'' sa jag snabbt. Men jag hade ingen tid att förlora. Hon satt där, kollade ut mot vågorna. Och jag måste berätta hur jag känner. Jag måste veta vad hon känner. Jag sprang mot stranden och kände hur mina skor fylldes med sand. Jag kom nämre och nämre henne tills jag stog bakom henne. Hela hennes klänning var nästan förstörd, hon var barfota och hennes hår var slarvit knutet i en hästsvans. Försiktigt satte jag mig där, bredvid henne. Jag vände mig mot henne. Men hon bara satt där, kollade ut över vattnet. Hon hade inget ansiktsuttryck, bara helt tom med inga känslor. Hennes mascara var utsmetat, hon hade gråtit. Läppen var spräckt med blod som smetat ut sig. Hennes ögon var blodröda, som om de hade sprängts. Jag kollade ner på hennes hals och upptäckte rivsår, som om hon hade rivit sin hals. Hon såg helt förstörd ut. Utanpå och innanpå.
(lyssna på låten nu)
Sandras perspektiv:
Jag kollade på vågorna som flöt upp mot stranden och ner igen. Det såg så fridfullt ut. Som en plats att vila på. Jag hade suttit här under natten, kollat ner mot vattnet. Jag hade inte ätit något, inte känt något. Jag kände mig tom, men jag kände mig ändå full med känslor. Vet någon hur det känns att känna sig död, men ändå levande på samma gång? Det var som om jag inte kunde röra mig, som om jag var fast i den här stranden. Jag var skakad, jag var lite förstörd. Men den där kvällen tog bort något från mig. Och jag förstog att det saknades. Jag kunde känna det. Jag visste att Zayn satt där. Jag kunde nästan bara inte tro det. Jag sprang den kvällen för jag var rädd och förvirrad. Mitt huvud ville sprängas, jag kunde inte tänka rakt längre. Allt bara snurrade och jag behövde förstå. För jag förstår ingenting längre. Och sen hade jag sprungit så långt att jag inte visste var jag var. Det var mörkt, och jag kunde inte se någonting. Allt jag hörde var vågor som slängde sig och nattens tystnad. Jag kunde inte hitta hem. Jag kunde inte. Han satt där, iakttog mig som om jag vore något monster. Men det var fortfarande jag. Jag kanske inte är hel just nu, inte alls mig själv, men jag är fortfarande jag. Jag har aldrig varit så rädd. Det kändes som om jag var fast i en mardröm jag inte kunde ta mig ur. Men jag kunde tänka när jag satt timme efter timme, kollade på vågorna. Och jag kunde äntligen förstå hur det var. Allt stog så klart, och jag kunde äntligen förstå det jag tänkt på så mycket. Men allt jag hörde nu var tystnad och Zayns andetag. Jag lyckades ta mig från den platsen då jag inte kunde sluta stirra på havet och kollade på honom. Jag mötte hans ögon. ''Sandra'' sa han bara. Jag kände tårarna rulla ner på mina kinder. Jag hade saknat honom. Och jag hade gjort allt för att vara i hans famn för en flera timmar sedan. Men nu plötsligt kollade jag bara på honom, försökte se om jag hade rätt. Och det var då jag hörde de. Det var två år sedan jag hade hört de. De var så simpla ord, men med så meningsfulla betydelser. ''I love you Sandra''. Jag klämde ut ett leende medan tårarna rann ner på mina kinder. ''I love you Zayn'' sa jag. Jag såg hur han log mot mig, men tänkte om det var på riktigt. För allt jag har gått igenom det här 37 timmarna har känts oriktiga. Jag vågar inte älska Zayn. Jag gör det, men jag vågar inte. Jag kollade nu sorgset på honom, med tårar som rann ner. ''Do you hear me? I love you'' upprepade han. Jag bara nickade. ''I hear you Zayn'' sa jag bara. ''But..I can't'' fick jag ut. Och att se hans ögon förändras på den sekunden gjorde ont i hjärtat. Men jag har börjat tro att det inte finns något ställe att göra ont i hjärtat på längre. För den har krossats för många gånger. Han bara kollade på mig. ''I can't be with you because I'm only gonna get hurt in the end. I don't dare to go thrue that again. I have loved someone three times. You broke my heart. Brad broke it too. And know I'm saving myself. Saving from getting hurt'' sa jag. Jag såg hur tårar rann ner på hans kinder. ''All i ever did was love you-'' sa jag men blev avbruten. ''I'm not going to hurt you'' sa han medan han kolla på mig med sina ledsna ögon. ''I've heard those words before'' sa jag. Mina tårar ville inte sluta rinna. ''I'm just sad right now. And i discoverd that I'm not who I say I am. I'm just a helpless girl screaming for help. Everything changed. It's not you, it's me. And i need to think, i need some time to find myself again. Or we both will lose me"sa jag medan tårarna forsade ner. Han kollade på mig förvirrat. Desperat tog han tag i mina händer, höll de hårt i sina. "Please.. please don't say that. It can be, it can be us. Now when we know how we really feel can we-" sa han men jag bara skakade på huvud. "I'm scared. I'm scared Zayn. I can't ... I can't go thrue it again. I'm scared that you love me now, and one day you'll just get tired. Tired of being with me. How would i survive that?" sa jag. Jag försökte torka bort tårarna men det var ingen ide. "I needed you then. I was screaming but you couldn't hear. I needed you to fight for me" sa jag. Han kollade på mig med tårar. Han kunde inte förstå. Jag kunde inte förstå. Jag älskar Zayn, jag älskar honom verkligen. Men jag är så rädd att bli sårad igen. Jag hade honom, han hade mig. Men han sårade mig. När jag äntligen hade hittat en ny, när jag äntligen kunnat älska någon igen svek han mig. Hur ska jag någonsin kunna kolla på någon och säga "Han kommer göra mig lycklig". De alla gör det men sen blir allt bara svart. Och jag tror att av båda de har de krossat mitt hjärta. Kanske Rebecca kysste honom och inte han. Men att ha trott på en syn så länge är det svårt att släppa det. Det kan aldrig bli oss två. Jag tror jag alltid velat det. Men det är inte hans fel, det är mitt. Det är jag som inte tror på kärlek. Jag förlorade mig själv. Jag kände mig tom och ensam.. Hur jag skulle kunna släppa honom vet jag inte. Hur jag ska sluta älska honom vet jag inte. Han kollade på mig sorgset, något jag inte kunde tåla. Han öppnade munnen för att tala. "I don't want to let you go" viskade han. Och hur ont det än gjorde att säga det gjorde jag det. "If you love me, you will" viskade jag. Jag ställde mig upp, redo att gå iväg. Han bara satt där och kollade ut, vågade inte möta mina ögon. På något sätt ville jag inte gå, men jag måste. Med tårar som rann ner gick jag därifrån, längre och längre bort. Tills Zayn och stranden var långt borta. Det gjorde ont, det kändes som om jag skulle dö. Mitt hjärta dunkade så snabbt och tårarna bara rann. Jag kan inte göra det. Jag kan inte känna den där smärtan igen. Vi kanske inte var menade tillsammans, vi kanske aldrig borde hittat varandra från början. Jag älskar dig Zayn. Jag är bara rädd att jag kommer förlora mig själv igen. Inte kunna känna någonting, bara vara tom med ingen lust att prata. Och tillslut kommer det inte finnas mycket kvar. Tillslut kommer jag vara borta. Förevigt.
VAD TYCKER NI? Kommentera mycket nu tills ikväll när Julias del kommer ut :)
PART 1: More than perfect - Del 54
PART 1.
Previously on More than perfect:
Jag gick förbi honom men kände hur han tog tag min handled. ''WHAT?!'' skrek jag. Snabbt drog min kropp mot sin, och vad jag trodde aldrig skulle hända hände. Hans läppar mötte mina och jag kände hur mina armar dolmade bort. Jag trodde jag skulle putta bort honom men plötsligt kunde jag inte. Allt jag ville var att vara där med Zayn. Och det kändes som det faktiskt var oss igen. Och jag ville att det skulle vara oss. Jag ville inte att den där kyssen skulle ta slut. Att känna hans läppar mot mina... Hur kunde jag glömma det? Och när jag kysste honom kändes allt rätt, allt kändes värt att kämpa för. Och jag ville inte släppa taget. ''Zayn?'' hörde jag en röst säga. Perries röst. Jag lämnade Zayns läppa och vi båda kollade på henne. Hon stod där, i tårar. Jag hade inga ord, inga ursäkter. Jag kysste Zayn, och jag ville inte att det skulle ta slut. Men plötsligt efter allt som hade känts så enkelt, var allt lika förvirrande igen. Jag bara vände mig om och sprang. Jag ville bara försvinna, sjunka ner i jorden och aldrig komma tillbaka. Men jag sprang bara, sprang från mina vänner, från Perrie och från Zayn. Men jag tappade något det ögonblicket. Mig själv.
_______________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
Jag la armen om Cara och drog henne nämre. ''Did you like our perfomance?'' frågade jag. Jag hade inte hunnit fråga henne det, något jag hade velat veta sedan vi stog på scenen. Vi alla satt vid bordet vid den fina restaurangen som nog serverade den bästa kyckligen någonsin. Alla småpratade med varandra, njöt av den goda desserten som nyss blev serverad. Sandra hade varit borta i kanske en halvtimme nu vad jag tyckte var en lång tid. ''It was crazy. Doing flips and shit, that's some good entertainment'' sa hon, något som fick mig le direkt. ''But that was so nice of you all, doing that for her. It was such a nice surprise'' fortsatte hon. ''Yeah we do kind of love her'' sa jag och flina. ''Don't be so hipster!'' sa hon. Jag bara skrattade. ''Hipster, really?'' frågade jag med ett leende. Hon hann inte fortsätta tills Niall försökte snacka med oss alla. ''Hey where is Sandra?'' frågade han, en fråga som fick oss alla undra. ''Yeah, hasn't she been in the toilet for like 40 minutes now?'' frågade Liam. ''And Zayn disappeared right after that. Perrie too'' sa Eleanor. Alla kollade runt omkring sig som om ingen hade märkt att det försvann. Ärligt talat hade jag varit för djupt i ett samtal för att märka att båda de två gått. ''Where did they go?'' frågade Louis och kollade runt omkring sig. ''Yeah like where would they go?'' sa Julia. ''Is this a coincidence?'' frågade jag. Allas uppmärksamhet vändes mot mig. ''What do mean?'' frågade Cara. Jag kollade på alla. ''Am I the only one who is suspicious? Zayn and Sandra? Past? Then Perrie, Zayns girlfriend?'' sa jag. ''Yeah, it is kind of wierd'' sa Niall. ''Okay, while you are here eating desert, I'm gonna go to the toilet, looking for Sandra'' sa Julia. Hon hade ställt sig upp och kollade ner mot oss alla. ''Am I the only one who's gonna go?'' frågade hon. ''I'm coming with you'' sa Eleanor. ''Yeah, you don't expect us boys to visit the ladies room do you?'' frågade Louis. ''Yeah yeah, sit here and eat your desert'' sa Julia och vifta med handen. De gick iväg medan jag vände mig till Cara. ''Maybe they are outside? But it's getting really dark outside..Zayn doesn't smoke anymore, why would he go out?'' frågade jag. Hon kollade på mig och log. ''Don't worry Harry, I bet they are just standing in a corner talking or something'' sa hon. ''You sure?'' frågade jag. ''Yeah, maybe Sandra wanted fresh air?'' sa hon. Jag nickade. Jag var orolig, och att alla de tre inte var här kan inte vara en slump.
Julias perspektiv:
Jag hade kollat i varenda toalett, till och med gått ner på golvet för att se om det var några fötter där. Eleanor hade gått till killarnas toalett för att leta. Hon var inte precis en blyg person utan var bara fokuserad på att hitta Sandra. Hon kom in till tjejernas där jag stog fullt upp med att vara orolig. Jag mötte hennes blick. ''Sandra isn't here'' sa jag. ''Yeah, not in there either'' sa hon. Jag lutade mig mot bänken och suckade. ''I really need to pee, but call Zayn for best luck'' sa hon. Jag nickade och öppnade väskan. Hennes bås stängdes och jag grävde i väskan för att hitta min Iphone. Efter att ha fått tag i ringde jag Zayn. Jag väntade medan signalerna gick och efter 30 sekunder svarade han äntligen. ''Hey Julia'' sa han. Han lät inte bra, inte ens okej. Men det kanske inte var bäst att ta upp det på mobilen. ''Hi Zayn, where are you?'' frågade jag. ''I'm at home'' sa han. Jag spärrade upp ögonen. ''You're at home?! Why did you leave?'' frågade jag snabbt. ''I just got so tired, and I just didn't feel to talk. I'm sorry that I didn't say goodbye'' sa han. Jag förstog, jag visste att det var något mer bakom den meningen. Och varför Zayn inte sa hela sanningen förstog jag inte. ''Where is Perrie and Sandra? What is happening?'' sa jag oroligt. ''Nothing is going on, like I said, I was tired and left. Perrie left with me. I don't know about Sandra, didn't she say she was going to the bathroom?'' sa han. ''What is going on Zayn, why aren't you telling me the whole truth?'' frågade jag. ''Julia, this is the whole truth, I'm just tired right now, and don't feel like talking. So could you just please just leave it like that?'' sa han. Hans röst lät utmattad, och faktiskt lite irrieterad. Jag var bara förvirrad. ''Okay I'm sorry, we're coming home'' sa jag. Han sa hejdå och jag stängde snabbt av. Någonting är fel, är det bara jag som märker det här? Eleanor kom ut från båset och gick fram till handfatet. ''Everything alright? Are they at home?'' frågade hon. ''Yeah, they left. But Sandra isn't there. I don't know where she is'' sa jag. Hon hade tvättat sina hände och torkade de med pappershanddukar. ''C'mon, let's talk to the others'' sa hon och vi lämnade toaletten. Alla satt fortfarande på sina platser, småpratade med tallrikarna tomma. Jag kom fram till bordet och mötte Nialls blick. ''Perrie and Zayn are at home, but still, Sandra is no where to be found'' sa jag. ''Have you been looking in the toilets?'' frågade Liam. ''Yeah, she's not there'' sa Eleanor. ''Okay, let's just not worry to much okay? Maybe she is just walking home, we don't know. We don't know anything for sure, but maybe she just wanted to be alone for a while'' sa Louis. ''But her bag is still here'' sa jag. Niall gick från sin stol, till mig. Jag vände mig mot honom, mot de ögonen som lugnade ner mig på sekunder. ''Let's go home and wait. She is probably on her way home already'' sa Niall medan han omfamnade mig med sina armar. Jag nickade. ''Yeah, probably the best'' Eleanor. Alla ställde sig upp och började fixa sig i ordning. ''You're sleeping with me tonight'' sa Harry till Cara. ''Okay'' sa hon bara. ''Harry, isn't that to much forward?'' sa Louis och alla skratta. Jag var fortfarande orolig, men det släppte sig lite. Det var ju inte allt för sent, inget kan ha hänt än. Eller?
Några timmar senare ...
Jag kröp in i den varma sängen med Niall som satt vid sin mobil i. Med de varma täcket över oss kramade jag om honom medan han fortfarande var fast med sin mobil. ''Twitter hah?'' frågade jag. ''Yes. Isn't it so cute that they are calling us Jiall?'' sa han. ''Yeah haha! I didn't really expect that they were going to make up a nickname for us, but it's really cute'' sa jag. Han la ifrån sig mobilen och kollade på mig. ''Your fans are really caring. They for sure really now how to stalk you, but they love you'' sa jag. ''You are going to get your own fans in the furture. But you are already famous now. When you'll become a singer, I know for a fact that you will have a millions of them'' sa han. ''Yeah, but now I'm only known for being 'niall from one direction's girlfriend''' sa jag. Jag släppte taget om honom och satte mig upp. ''Is that bothering you?'' frågade han. ''No it doesn't. But I'm just wondering when I'm gonna live up to my dream. I have always been dreaming about being a singer, you know that. Am I enough?'' frågade jag. Han kollade på mig och jag visste att han redan hade något att säga. ''You will be a singer in the furture, you just have to wait. And you know it will be worth it in the end. I love you, and I know that you'll be an amazing rolemodel for many people. Okay? Don't worry babe'' sa han och kysste min panna. ''Okay. I hate how you always know what to say'' sa jag och han bara flina. Han gick tillbaka till sin mobil och jag la mig ner, kollade upp mot taket. Flera timmar hade gått och Sandra var inte här. Hon svarade inte sin mobil eller något. Till och med stalking sidor på twitter som brukar stalka One directions nära och kära visste inte vart hon var. ''I'm still worrying about Sandra'' sa jag. Han kollade på mig. ''Yeah, I'm kind of worried to now. That girl really knows how to scare people. But I'm sure she's out having fun, it's still the wierd Sandra we know'' sa han. Jag nickade bara. Även Niall hade slut på ord snart. Och det betydde att han faktiskt började tveka. Han la sig ifrån mobilen och släckte sin nattlampa. Med sina armar höll han om mig, på det där speciella sättet jag älskar. ''We should name our baby Jiall'' sa han. ''Are you already thinking of that?'' frågade jag förvånat. ''I don't want a baby now, I'm just saying a way, way back in the furture. Jiall sounds fun'' sa han. Jag vände mig om och kollade på honom. ''Do you want our baby to be bullied in school?'' sa jag. Han bara skratta och jag vände mig igen. Jag litade på Niall, och ärligt talat hoppas jag att jag ser Sandra i sin säng imorgon. Om inte, kommer en väldigt dramatisk tjej röra runt på möblerna i det här huset. Och det kommer inte sluta lyckligt.
Zayns perspektiv:
Jag satt i vardagsrummet med Louis, Harry, Cara och Eleanor. Jag kollade ner på klockan. Det var nu 26 timmar sen Sandra sägs 'försvunnit'. Klockan var ungefär halv åtta på kvällen. Jag fick henne försvinna, jag. Allt det här var mitt fel. Det var jag som fick henne springa ifrån mig. Och jag kan inte släppa den där kyssen. Hur hennes läppar lämnade ett märke förevigt. Hade jag fått någon sömn? Allt jag tänkte på var henne. Men det enda jag nu kunde tänka på vart hon var. Men någon tanke i bakhuvudet försöker verkligen tänka att hon är i säkerhet. Men varför kan jag inte släppa det då? Allt var så mörkt, hur klarade hon sig? Tänk om något har hänt henne, hur ska jag någonsin fortsätta? Jag kollade på mina händer som faktiskt nästan skakade. Vart fan är hon? Jag ljög till Julia, jag är medveten om det. Men att berätta allt som hände på stranden kommer bli för mycket. För stort. Perrie kunde inte kolla på mig. Hon kunde knappast tala. Hon bara sa till mig att skjutsa hem henne. Ingen annat. Inget skrik, ingenting. Bilfärden kändes som evigheter. Och tystnaden kändes som tusen nålar i kroppen. Hon hade sedan fortsatt till sitt rum och sedan dess hade jag inte sett henne. Jag vågade inte möta henne. Jag hade faktiskt en gång älskat henne så mycket. Och nu hade allt förändrats. Julia kom in till vardagsrummet med Liam och Louis. ''Is Sandra home yet?'' frågade Julia. ''No..'' sa Harry. Julia som nyss varit så lugn blev galen på två sekunder. ''ISN'T SHE HOME YET?!'' skrek hon. ''OH MY GOD. MAYBE SHE HAS BEEN MURDERED. MAYBE SOMEONE RAPED HER?! WHERE IS SHE?! MAYBE SHE DIDN'T SURVIVE THE NIGHT. HOLY SHIT, WHAT AM I GONNA DO WITHOUT HER.. WHO WILL HUG ME AND TELL ME I'M HER PRINCESS?! WHO?! TELL ME WHO PEOPLE?!'' skrek hon. ''I thought shopping would take this of my mind, BUT NOTHING WORKS'' fortsatte hon. Louis flög upp från soffan. ''Okay, I'm getting really worried. We are going out looking for her'' sa Louis och kolla på oss alla. ''We need to go now'' sa jag, rädd att efter varje sekund så skulle hon bara vara längre bort. Alla höll med direkt och gick upp från soffan. Som om det hängde på våra liv sprang vi efter våra jackor. Niall slängde nycklarna mot mig som jag fångade kvickt. ''Drive the range rover, and I'll drive the other'' sa han. ''Okay, Eleanor, Julia, Harry, are coming with me'' sa jag. Alla nickade. ''The rest of you go with Niall'' fortsatte jag. ''Okay, if you have found her go back home. We meet here in about 2 hours'' sa Niall. ''Okay let's go people'' sa Harry och alla gick ut från den stora dörren. Jag låste upp bilen och hoppade in, och väntade in de andra. Louis satte sig på passangerare sätet medan de alla satte sig där bak. ''Okay where do we go first?'' frågade jag. ''Let's go to milkshakecity. She love that place'' sa Eleanor. Jag nickade och startade motorn. Jag körde stressat, i hopp med att hitta henne. Om inte, kommer allt bara falla sönder.
Det hade gått snart 2 timmar. Vi hade letat över hela staden, men hon var helt borta. Hon var spårlöst försvunnen. Jag svängde in vid gatan där det nästan inte körde några bilar. Det hade blivit mörkt, bäcksvart och det enda som lös upp allt var staden. Jag parkerade vid gatan och lutade mig bak. ''We are never gonna find her'' hörde jag Eleanor mumla. ''Don't say that. She's here somewhere'' sa Harry. Jag slängde av säkerhetsbältet och gick ut från bilen. Med en smäll stängde jag bildörren. Jag var arg, orolig, trött och ledsen på samma gång. Alla gick ut från bilen. Det var svalt ute och vinden blåste litegrann. Någonstans i mörkret var hon, helt ensam. Och det skrämde mig. Jag hörde någon snyfta bakom mig och vände mig. Julia stog där, i tårar. Jag gick fram till henne och kramade om henne. ''What if we never find her?'' viskade hon i min tröja. Jag kramade om henne hårdare. ''We will'' viskade jag bara. Men jag var inte säker på det längre. ''She is out there, problaby lost, scared in the dark. All alone. Maybe she's dead?'' sa hon mellan tårarna. Jag ville förneka det, jag ville verkligen det. Men efter att ha letat varje hörn av den här staden kändes det hopplöst. Jag pussade Julias panna och höll om henne hårt. Eleanor kom in kramen och sedan resten av alla andra. Eleanor hade fått tårar och jag såg hur Harry höll sig för att gråta. Det gjorde jag med. Vi såg en annan range rover svänga in och jag såg en glimt av henne. Sandra. Ut från bilen kom Louis, Cara, Niall och Liam ut. Ingen Sandra. Louis såg stressad och orolig ut. Vi släppte gruppkramen och jag mötte hans blick. Han såg utmattad ut, orolig ut. Jag har aldrig sett honom så. Han kollade allvarligt på mig. ''I'm calling the police'' sa han. Vi båda ville inte göra något så allvarligt av det här. Men vi var tvungna. För Sandra är där ute.
Helt ensam.
_____________________________________________________________________________________
Den här delen kommer bestå av 2 PARTER! Idag, nu kommer en och imorgon, ungefär vid 4 kommer part 2! Sedan kommer OCKSÅ en del av Julia på kvällen. Hoppas du gilla det! Kommentera mycket nu va? :)
More than perfect - Del 53
Previously on More than perfect:
" Let's go and swim everybody!! " ropade han högt och gav oss alla ett hypat leende. Till min förvåning så lyfte alla på sig. " You too Julia " sa Niall och försökte dra upp mig skrattandes. " No, really it's okay I can stay here. Go and fun I don't really feel like it today " sa jag ursäktande och satte mig ner igen. " Are you okay Julia? " sa Niall oroligt. " Yeah I just don't feel like swimming today " sa jag med ett falskt leende. " Oh, okay " sa han och vände sig mot alla andra som hade iaktagit vår konversation. " Let's go! " utbrast Harry och all började springa mot vattnet, medan jag tog upp min telefon igen. Dumt nog fortsatte jag att läsa meddelandena. " You're not worth being with Niall." " What makes you so much more special than the rest of us? " " You think you're so beautiful and perfect wich you're definitly not." " Just disappear you little whore. " Det gjorde så ont att se vad folk tycker om mig. Kunde allt vara sant? För det var så det kändes. Alla ord ekade i mitt huvd. Jag hade aldrig varit någon som var hatad ( vad jag visste i alla fall). Jag hade alltid varit en person som kom överens med folk. Jag gillar inte när folk hatar mig, det är obekvämt. Mina tårar brände bakom mina ögon. Håll det inombords tänkte jag för mig själv. Det var alltid Niall som jag kom till när något händer, men jag kunde inte alltid luta mig mot honom. Det här var jag tvungen att hålla för mig själv numera. Stå ut med det. Orden ekade i mitt huvud, de kändes nästan omöjliga.
___________________________________________________________________________________
PART 1.
Julias perspektiv:
''It's so hot today!'' utbrast jag. ''Yeah I'm sweating like a pig over here!'' klagande Sandra. ''Stop complaining Sandra, remember how it is in London'' sa Eleanor. Sandra vände sig huvudet mot henne och gav henne sin peddosmile. ''Of course babe, how could I ever forget you're so smart?'' sa hon ironiskt medan Eleanor bara flina. Värmen brände och nästan sved. Hur jag skulle kunna åka från det här stället förstår jag inte. Jag mår ganska dåligt över allt faktiskt. Mer än någonsin ser jag bara negativa grejer om mig själv. Jag antar att Eleanor och ja, Liams föredetta Danielle vet hur det känns. Men jag försöker ändå kolla upp, för jag vill verkligen inte att mitt humör ska förstöra resan. Vi tjejer låg på solstolarna vid poolen, försökte få lite färg på kropparna medan vi njöt av de sista dagarna här i LA. Jag vände huvudet mot tjejerna ''Can you believe we're going home in about three days?'' sa jag och drog ner solglasögonen. Jag drog genast upp de igen efter solen som sken in. ''Not a good idea'' mumla jag till mig själv. ''Yeah, I really can't believe it. This place is really amazing! So much more than 'London''' sa Perrie med en fånig röst vid det sista. ''You can't say that! You're going on world tour in about 2 weeks! You're going to see alot of amazing places!'' sa Eleanor klagande. ''Well, yeahh..'' sa Perrie men blev avbruten. ''Hah! See, you don't have a argument! While you're swimming in Australia, we are in school!'' sa Sandra småsurt. Jag bara flinade över deras konstiga argument och vände ansiktet mot himlen igen. Jag vill verkligen inte lämna LA. Jag vill inte lämna det här fantastiska huset, våran pool, våran privata strand, mitt och Niall's perfekta sovrum... Solen, havet, LA's shopping, allt! Men vad jag skulle sakna mest? Att kunna vara med de här tjejerna varje dag, varje timme. Vara med killarna, mina närmsta vänner. Att alltid ha de här underbara människorna runt mig. Danielle är en bra vän, jag kanske inte var världens bästa med henne, och såklart saknar jag Felicia som är i London. Men ärligt talat vill jag aldrig lämna den här platsen. Att också vara här med min pojkvän, hur kan livet bli ännu mer perfekt? Verkligheten slog tillbaka, och jag märkte väl då hur alla var fast i det löjliga argumentet. ''London is alright too!'' sa Perrie mot Sandra och Eleanor. De båda kollade på varanda med arga blickar. ''That's not true!'' sa de samtidigt. Jag bara satt där och kollade löjligt på de. Men de båda avbröts när Harry kom ut. Det var som om alla hade glömt vad vi snackade om och hälsade. Han ställde sig och lutade mot Sandras solstol.
''Where are the others?'' frågade Perrie. ''We just came home from the photoshoot, the other's are in inside'' sa han. ''Did you have fun?'' frågade jag. ''Yeah it was really fun. But we had to be shirtless'' sa han och log. Sandra vände sig direkt. ''Oh my god, I'm looking forward to see that'' sa hon med ett leende. Han log sitt cheeky leende mot henne. ''Sandra you know you can see my faboulous six pack anytime!'' sa han och de båda skratta. Louis, Niall och Zayn kom ut med stora leenden. ''We missed our ladies!'' sa Louis och gav Eleanor en puss på kinden. Niall sprang genast fram till mig och vi möttes i en kyss. Alla visslade och jag bara skrattade. ''Okay okay!'' sa Niall klagande. Han la sig ner och höll sina armar om mig. ''Where is Liam?'' frågade Eleanor. ''He is taking a shower'' sa Zayn. Han hade satt sig vid Sandras solstol, något jag kunde se retade upp Perrie litegrann. ''So what did you do other than the photoshoot today?'' frågade jag. ''We went shopping'' sa Niall. ''What did you buy?'' frågade Sandra. ''Well, if we tell you it won't be a surprise'' sa Harry. Hon drog ner sina solglasögon och kollade på alla. ''I can't believe it! Or actually I can. I told you I don't want any presents!'' utbrast hon. ''When we give it to you, you'll forget what you just said!'' sa Louis. ''Yeah, I promise, you'll love my present'' sa Zayn. Hon kollade på honom och log. Vad jag kunde känna var det en spänning i luften. Jag kollade bak på Niall och jag tror han förstod vad jag mena. ''Did you buy what I told you to buy Louis?'' frågade jag. Han nickade. ''She will love it'' sa han. Sandra kollade nyfiket på mig. Jag förstog genast vad den minen betydde. ''NA! I'm not gonna tell you'' sa jag bestämt. ''Hey why didn't you tell me to buy it?'' frågade Niall. Jag kollade osäkert på de andra. ''Well Niall.. you are kind of bad keeping secrets'' sa jag sakta. Alla log mot mig. ''That's not true!'' protesterade han. ''It kind of is'' sa Zayn. ''It's not!'' sa han lite småsurt. ''What are you giving me Niall?'' frågade Sandra, tydligen testade honom. ''A -'' sa han men stoppade sig själv. ''Yep'' sa Zayn och alla skrattade. Jag vände mig om och kollade på honom. ''I still love you!'' försökte jag. ''I don't love you anymore'' sa han lite surt. Jag bara log stort. ''Ohhhh baby, you do!'' sa jag och tog tag i hans kinder. Jag tryckte mina läppar mot hans, och han besvarade genast kyssen. ''I think I'm gonna puke'' sa Sandra. ''It's your birthday tomorrow, and we will celebrate you in 1D style, don't forget that'' sa Harry. ''Yeah it's gonna be the best!'' sa hon glatt. Och det skulle verkligen bli en annorlunda dag.
Dagen efter på morgonen, Sandras födelsedag
Zayns perspektiv:
Jag hyschade åt alla. ''Quiet everyone!'' viskade jag. Alla stog i pyjamas, nyvakna utanför Sandras dörr. Liam bar fatet med pannkakor med sirap, jordgubbar och grädde. Bredvid stog det ett litet ljus. ''Everyone ready?'' frågade han. Alla nickade utmattat. Han nickade och försökte öppna dörren med sina armbåge. Något som han misslyckades med. ''Help anyone?'' frågade han och Eleanor öppnade försiktigt. Ljus spred snabbt in i det halvmörkna rummet. Hennes gardiner var stängda om alla i sina fönster och vad såg ut som en klump låg hon där. Hennes hår var utsprett över andra kudden bredvid. I sina armar kramade hon om en av sina många kuddar. Jag visste om hur hon gillar att känna sig omgiven av någon. Något jag alltid kommer minnas är hur hon älskade att jag höll om henne när vi sov. Även ibland höll hon om mig. Något jag faktiskt insåg jag hade saknat mycket. Julia och Perrie gick till fönstrerna och öppnade alla gardiner. Genast strömmade ljuset in i rummet och med ett ryck vaknade hon. Hon kisade mot oss, kollade antagligen på 9 nyvakna idioter. ''I have a gun...'' mumlade hon med en nyvaken hes röst. ''Waaaakiee'' sa Louis och satte sig vid sängkanten. Hon satte sig upp och Eleanor justerade kudden så hon kunde luta sig. Hon gnuggade ögonen och Liam la brickan på hennes ben. ''Ohhh, you made me pancakes!'' sa hon med en glad hes röst. ''Everything for you babe'' sa Niall medan han lutade sig och gav henne en kyss på kinden. ''And you have to do something with that morning breath'' sa han. ''That's yours too'' sa hon med ett flin och alla skrattade. ''But I wasn't expecting company'' sa hon. ''Well you do now! We have an awesome birthday planned out!'' sa Harry. Hon bara log av förväntan. Julia la sig bredvid henne i den stora sängen. ''Can I please tell you what we have planned? I'm gonna explode soon!'' sa Niall. Hon nickade och han log stort. Han var precis påväg att säga det innan jag avbröt honom. ''Hey! Don't tell her then it won't be a surprise!'' sa jag och log stort. ''It's a surprise?'' sa hon. Hon kollade på mig som om jag vore ett stort paket under julafton. ''Yeah, later! Eat and get dressed. Nothing fancy because you will get.. yeah i can't tell you more'' sa Liam. ''Oh my god, I can't wait. I'm gonna eat like a pig'' sa hon. ''Yeah I can help you with that'' sa Julia. ''Yeah me too'' sa Eleanor. ''Sure! Now boys out! It's time for some girl talk!'' sa Sandra och log stort. Jag verkligen längtar att få se hennes leende när hon ser vår överraskning.
PART 2.
Sandras perspektiv:
Det kändes som om den där bilen hade kört i evigheter. Mina fötter hade somnat, min nacke gjorde ont pågrund av det jobbiga nackstödet och vad det kändes som hade mitt lockiga hår blivit alltför stort. Och på topp av allt det hade jag en bindel. ''Are we there yet?'' sa jag med en klagande röst. ''Stop asking that, we're there soon you muggleborn'' sa Louis. Vad jag visste satt han och körde den stora bilen. Där satt Julia, Niall, Eleanor, Cara och Harry. ''I don't even know where we going'' sa Cara. Cara var en jätte bra vän, någon jag alltid beundrat. Och att hon är tillsammans med en av mina bästavänner gör allt ännu bättre. De var perfekta för varandra, med båda samma humor. Jag hörde Harry viska men kunde inte uppfatta orden. ''HEY! Did you just whisper the surprise to her!?'' skrek jag. ''Mayyybbeee'' sa han mysteriskt. ''CAN SOMEONE PLEASE JUST TELL ME WHERE WE GOING!?'' klagade jag. ''Son of a bitch, just wait Sandra!'' sa Niall. ''I don't want to wait!'' sa jag småsurt. ''It will all be worth it in the end'' sa Julia. ''No, this damn thing is ruining my make up!'' sa jag klagande. ''We are there soon, 10 minutes'' sa Eleanor. Allt jag kunde var mörker, något jag verkligen inte beundrade. ''I hate this, and I hate this birthday'' sa jag surt och la armarna om kors. ''Stop acting like a damn baby, we are there soon'' sa Louis. ''Don't let me hit you Lou'' sa jag surt. Oroandet om mitt smink ville inte sluta. ''Can I atleast put some new make up on?'' frågade jag. ''No!'' sa Julia. ''Oh come on!'' sa jag. ''We are there sooooon! Stop complaining'' sa Harry. ''I have an idea! I can put some make up on you Harry!'' utbrast jag. ''No Sandra'' sa han. Jag log för mig själv. ''But I have already done that one time before, why not this time?'' sa jag och flina. Alla började skratta och jag visste att Harry var generad. ''SANDRA! That was only a one time thing! AND YOU SAID YOU WOULDN'T TELL ANYONE!'' sa han argt. ''Harry is a girl!'' utbrast Cara och alla började gapskratta. ''Dude that's dope!'' sa Louis och fortsatte skratta. ''I hate you'' sa han, tydligen till mig. ''I know you love me'' sa jag med ett leende. Jag kände bilen tvärstanna, antagligen Louis dåliga bil kunskaper. ''We are FINALLY here!'' sa Julia glatt. ''Oh can someone take of this thing now?!'' sa jag. ''Not yet'' sa Niall. ''NOT YET, ARE YOU KILLING ME?'' skrek jag. Jag kände någon gå mot min bildörr, sedan någon som kollade in. ''Okay, let's go guys!'' hörde jag Zayns röst. Jag lyckades ta tag i hans arm innan han drog ut den och höll den hårt. ''Guys, you mean girls too right?'' frågade jag. ''You'll see'' sa han. Jag hörde några gå ut från dörrarna. ''WHAT IS HAPPENING?!'' skrek jag. De enda jag hörde var ljudet från den öppna bilfönstret, människor som talade långt bort. Efter någon minut hörde jag någon öppna min bildörr, och sedan tog tag i min hand. Jag skrek, rädd över om det var faktiskt nu någon skulle våldta mig. ''Det är bara jag'' hörde jag Julias röst. ''Julia, snälla säg vart i är. Jag är orolig, mitt smink är förstört, mitt hår har blivit stort, jag tror mitt ass syns genom den här klänningen, det är varmt och jag svettas.. Vad händer?!'' sa jag med en orolig röst. ''Du kommer älska det'' sa hon och hon hjälpte mig ut från bilen. Jag kände mina converse möta mark och jag leddes försiktigt. ''Lovar du? Du lovar att ni inte planerar att våldta mig?'' frågade jag. Hon skrattade. ''Jag lovar'' sa hon. Jag fortsatte gå tills jag kände hur Julia bromsade för mig. ''Are you ready?'' hörde jag Eleanor säga. Jag nickade och kände hur någon pysslade med min ögonbindel. Efter det var den av och jag kunde äntligen se vad jag kollade.
Det första jag såg var killarna som stog vid en stor scen, med microfoner i sina händer. ''This is for our best friend Sandra. We love you, and HAPPY BIRTHDAY'' sa Louis i micken. Musiken startades till en låt jag kände till så bra, Kiss you. I det stora högtalarna bummrade det ut musiken och jag bara stog där, helt ordlös. Solen sken och vi befann oss på den mest vackraste stranden jag någonsin sett. Mitt där stog det en stor scen där killarna nu sjöng, och längre upp var det en mysig restaurang. De hade gjort de så fint vid scenen och jag bara kände för att gråta av glädje. Överallt fanns små vackra lampor som skiftade fina färger Har de verkligen gjort allt detta för mig? Bredvid mig stog Julia, Perrie, Eleanor och Cara och dansade för fullt. Med de började jag hoppa för fullt, skrek och skrattade. Jag kollade upp på scenen och möttes Zayns blick. Jag förstog direkt att det hade varit hans ide. Med mina vänner dansade jag som aldrig förr, som om ingenting var på allvar längre och bara hade kul. Jag bara släppte loss på ett sätt jag aldrig gjort. Och att vara där, dansa med mina vänner, ha mina andra vänner sjunga för mig, bara ha det så roligt som det kan bli fick mig verkligen inse. Jag älskar de här idioterna.
Några timmar senare ...
De där timmarna vi spenderade vid dansgolvet och scenen var några av de roligaste timmarna i mitt liv. Jag hade genast kysst varenda en på kinden efter det där, med glädjtetårar på kinderna. Jag älskade de, och hur de hade fått mitt liv plötsligt bli så perfekt förstår jag inte. Efter allt hoppande, skrattande och dansande ville nästan alla ta det lite mer lugnt och vi hade satt oss vid restaurangen vid stranden. Det var så fint och mysigt. Ett stort bord fyllt med god mat var ännu en perfekt sak med den här födelsedagen. Jag hade fått öppna mina presenter, som om den här överraskningen inte var nog. Det jag hade fantiserat om min födelsedag var att vi bara skulle sitta hemma, kanske äta lite tårta och ha kul. Jag hade verkligen inte tänkt på det här. Vad jag trodde var en perfekt kväll visade sig vara ingenting jämfört med det här. Av finaste Julia hade jag fått en Louis Vouitton väska, som antagligen var väldigt dyr. Jag kommer ihåg att jag tjatade hur snygg den var när vi satt hemma hos henne och hon måste lagt det på minnet, iallafall hur mycket jag tjatade. Genast hade jag frågat hur hon hade kunnat ha råd med den, men hon sa bara att det var en hemlighet. Ganska snabbt tog jag och accepterade presenten men vem kan motstå en Louis Vouitton? Niall hade gett mig ett kort från Nandos, något som erbjöd gratis mat så länge som jag lever. Vi båda delar en kärlek till nandos, något han visste väl. Av Louis och Eleanor hade jag fått ett presentkort på Top shop på 5000 kr! Av Liam hade jag fått vackra Jeffrey Campbell skor, några jag alltid velat ha. Jag kommer ihåg att jag nämde att jag älskade sådana skor, och den där fina människan har verkligen ett bra minne. Zayn och Perrie hade också gett mig en present, ett presentkort på en av de finaste spa:n i London med många behandlingar. Hur alla de kunde spendera så mycket pengar på en present förstår jag verkligen inte. Men jag var så tacksam för de. ''Now open our present!'' sa Harry med en upphetsad röst. Cara gav mig en tiffany ask och jag kollade med stora ögon på de. Sakta öppnade jag locket, och en vacker ring visade sig. ''Oh my god!'' skrek jag till. Jag tog genast upp den och satte den på mitt finger. ''This must have cost so much!'' sa jag med en gäll röst. ''Tell her what it means!'' sa Harry ännu mer upphetsat. ''That we're married?'' frågade jag och alla skratta. ''No, this ring presents love. How you are a single lady, but that just means that you wait for the right one'' berättade Cara. Julia och jag naawade. ''Thank you so much, it's so beautiful and I love it!'' sa jag och kramade om Cara och Harry. ''Thank you everyone so much! I really loved everything, and you made my birthday to the best day I ever thought it could be!'' sa jag glatt. Alla bara log mot mig. ''You deserve it'' sa Julia. ''Thanks'' sa jag. ''It's not over yet, I got one more present'' hörde jag Zayn säga. Jag kollade på honom. ''You do?'' sa jag. ''Yeah'' sa han och ställde sig upp. Han tog upp en medelstor ask från sin ficka och gick fram till min stol. Jag ställde mig upp och kollade på honom. Han öppnade asken och jag häppnades. Det var en vacker vit kedja med tre strålande diamanter. Jag bara stirrade på honom, överraskad. Han tog upp halsbandet från asken och ställde sig bakom mig. Jag lyfte upp håret och han hjälpte mig sätta på det. Jag kände med fingrarna på diamanterna, som om jag inte själv kunde tro det. Framför alla viskade han i mitt öra. ''Just because you're so special'' viskade han. Jag älskade halsbandet så mycket men det var fel. Att han kunde ge framför sin flickän ett nog väldigt, väldigt, väldigt dyrt diamanthalsband till sin ex flickvän var fel. Jag kollade på honom. ''Thank you so much, I really love it. I can't believe you bought it to me'' sa jag. Men jag sa det inte som jag skulle göra det. I vanligt fall skulle jag börja skrika, attackera honom med kramar. Jag bara förstår inte. Jag gillar Zayn, jag gör det. Jag har känslor för honom. Men vad han gjorde var inte rätt. Han förstog det, han förstog att något var fel då. Jag kollade på de andra. ''I'm just gonna go to the ladies room'' sa jag och klämde ut ett leende. Jag gick därifrån med snabba steg, och så fort jag hade gått så de inte kunde se mig gick jag ut från restaurangen. Jag bara behövde ta luft, lite tid att tänka. Allt bara gick för fort plötsligt. Jag var bara så förvirrad. Som en instinkt sprang jag mot stranden. Det hade blivit mörkt och kunde höra hur vågorna slängde sig. Det var en kall vind och jag kände sanden som trängde sig in genom mina converse. Jag kan bara inte förstå Zayn. Hur vill han ha det? Han gillar mig, jag gillar honom men ändå verkar allt bara vara så suddigt. Allt det här med Zayn kommer jag antagligen aldrig förstå mig på, och jag önskar verkligen jag kunde. För de här känslorna jag har för honom är faktiskt äkta. Jag trodde aldrig jag skulle låta mig få känslor för honom, men på något sätt har de bara alltid funnits där. Men jag är sårad. Sårad över hur han kanske aldrig skulle kunna lämna Perrie, hur han kysste henne framför mig. Och alla saker som har hänt mellan mig och Zayn är så förvirrande att jag får huvudvärk när jag tänker på de.
Jag hörde någon komma springandes och ropade mitt namn. Jag vände mig om och såg ett bekant ansikte komma. Han stannade där jag kunde se honom. ''Why did you leave?'' frågade han. ''Because Zayn, I'm confused! I'm really confused about everything right now! You like me, you say! But why are you still with Perrie?!'' sa jag argt, med en hög röst. Det var inte meningen att bli arg, jag bara behövde få ut det. ''Are you really fucking asking me this?!'' skrek han åt mig. ''I SAID THAT I COULD LEAVE HER FOR YOU! That day I said that! How can you say it like everything is my fault?!'' skrek han. Jag var bara så arg på honom. Jag vill inte gilla honom. Jag vill ta bort de här känslorna för de svider för mycket. ''It shouldn't be this fucking hard! I can't do this Zayn!'' skrek jag. ''You don't even like me!'' skrek han argt. Jag stirrade på honom. ''DON'T YOU GET IT?! I HAVE FEELINGS FOR YOU! How can you not get it!'' skrek jag. Han bara stog där, stirrade på mig. Och för någon sekund kändes det som allt var mitt fel. Hur han kysste mig, hur Perrie fick reda på, hur tydlig han är med sina känslor. ''I didn't know'' sa han bara. Jag bara kände hur ilskan trängde genom all glädje jag hade känt. ''AND DIDN'T YOU GET THAT WHEN YOU KISSED HER, THAT EVERYTHING I FELT INSIDE WAS PAIN?!'' skrek jag. Han bara stog där och kollade på mig. Jag kunde se ilskan han hade utanpå men smärtan han hade genom ögonen. Han hatade det här lika mycket som jag. ''DON'T YOU FUCKING THINK IT HURT'S FOR ME TOO? EVERYTHING ABOUT YOU FUCKING SICKING ME!'' skrek han. Orden bara slängdes i mitt ansikte. På min födelsedag. ''I just can't do this right now. Not now, not today! Everything is so fucking messed up'' sa jag argt. Jag gick förbi honom men kände hur han tog tag min handled. ''WHAT?!'' skrek jag. Snabbt drog min kropp mot sin, och vad jag trodde aldrig skulle hända hände. Hans läppar mötte mina och jag kände hur mina armar dolmade bort. Jag trodde jag skulle putta bort honom men plötsligt kunde jag inte. Allt jag ville var att vara där med Zayn. Och det kändes som det faktiskt var oss igen. Och jag ville att det skulle vara oss. Jag ville inte att den där kyssen skulle ta slut. Att känna hans läppar mot mina... Hur kunde jag glömma det? Och när jag kysste honom kändes allt rätt, allt kändes värt att kämpa för. Och jag ville inte släppa taget. ''Zayn?'' hörde jag en röst säga. Perries röst. Jag lämnade Zayns läppa och vi båda kollade på henne. Hon stod där, i tårar. Jag hade inga ord, inga ursäkter. Jag kysste Zayn, och jag ville inte att det skulle ta slut. Men plötsligt efter allt som hade känts så enkelt, var allt lika förvirrande igen. Jag bara vände mig om och sprang. Jag ville bara försvinna, sjunka ner i jorden och aldrig komma tillbaka. Men jag sprang bara, sprang från mina vänner, från Perrie och från Zayn. Men jag tappade något det ögonblicket. Mig själv.
________________________________________________________________________
Hoppas du gilla det, ARBETADE VÄLDIGT LÄNGE! 6 kommentarer till nästa del :)
