More than perfect - Del 14
Previous:
'' You are so cute. '' sa han. Vi stog nära, några decimeter ifrån varandra. Vi båda andades häftigt efter allt garv. Är det nu det ska hända? Är det nu jag ska få min första kyss? Det här har jag väntat på alla dessa år. Det här har jag fantiserat om. Vi stog nu så nära. Vi båda ledde oss in och våra läppar mötte varandra. Jag kände hans läppar mot mina. Vi kysstes och jag kände en rusning gå igenom hela min kropp. Det kändes som som den gick igenom hela min kropp, från mitt huvud, till mina tår och tillbaka. Den var så öm, men ändå så intensiv. Jag la mina armar om honom och vi stog där och kysstes. Det var bara så perfekt. En perfekt första kyss. Och jag kommer aldrig glömma det här.
Julias perspektiv
"Jag hatar att vara osams med Sandra", sa jag och kollade bort mot där Sandra stod och pratade med Nelly och Vanessa. Felicia och Sandra är ju mina bästa vänner, men de som står mig näst närmast var Vanessa och Nelly. "Jag med. Jag önskar att vi kunde övertala henne på något sätt att vi bara ville henne väl. Och visst känns det som Nelly och Vanessa ignorerar oss? Tror du Sandra har berättat vad som hänt?", frågade Felicia medans hon tog ut sina böcker ur skåpet bredvid. Jag låste mitt skåp och rätade ut min uniformskjol. Jag hatade verkligen skoluniformer. "Nej. Jag tror att hon håller det privat. Men jag tror de vet att vi är ovänner... det är liksom ganska uppenbart", svarade jag. Jag och Felicia började gå mot våra klassrum. Hon hade bild och jag hade engelska. "Felicia... om vi inte kan övertala henne genom att prata med henne... kanske borde vi skriva till henne?" sa jag eftertänksamt. Hon tittade på mig och skrattade. "Vadå, som ett brev eller? Hur hade du tänkt att vi skulle ge det till henne? Hon försvinner ju så fort hon får syn på oss", svarade hon. Jag log. "Ge det ett försök. Jag är villig att använda alla metoder för att få henne tillbaka. Jag hatar att se henne gå runt utan oss. Jag hatar att inte kunna krama henne eller göra fula miner till henne. Möt mig på lunchrasten och vi fixar brevet, okej?" sa jag. Hon log. "Sure". Vi gav varandra en snabb kram och fortsatte mot våra klassrum.
"Är du verkligen säker på det här?", sa Felicia när vi stod utanför Sandras hus. Det var en mild torsdags kväll. "Ja. Hennes föräldrar vet säkert inte om att vi är osams", sa jag. Felicia nickade. "Nej. Tur för oss", sa Felicia. Vi log mot varandra och Felicia plingade på. Sandras mamma öppnade. "Hej", sa jag och Felicia och log. "Hejsan! Jag har inte sett er på länge tjejer. Sandra är på sitt rum, ni kan gå direkt in", sa hon. Vi hängde av oss och hennes mamma försvann in i köket. Vi gick försiktigt upp för trapporna. "Okej, nu börjar jag bli osäker", sa jag. "Fega inte ur nu. Vi fixar det här. Vad är det värsta som kan hända?" Jag fnös. "Hon kan få en allvarlig dampattack på oss. Och sen är vi körda för all framtid", sa jag. Felicia skakade på huvudet. Vi kollade snabbt på varandra innan hon knackade på dörren.
Sandras perspektiv
Jag stördes av knackningen på dörren. Jag höll på att titta på den nya episoden av Pretty Little Liars eftersom jag inte hade hunnit se den igår. Jag hade tillbringat dagen hos Brad, som vanligt. Jag hade nog aldrig känt mig såhär ensam i hela mitt liv. När jag var med Brad blev allting så mycket lättare. "Vad är det?" ropade jag. Dörrhandtaget drogs in. "Och vad fan tror ni att ni gör här?" fräste jag när jag såg vilka det var. Julia stängde försiktigt dörren bakom oss. "Sandra... vi vill bara be om förlåtelse yttligare", sa Felicia. "Jag trodde ni fattade när jag sa att jag aldrig någonsin ville snacka med er igen. Jag upprepade det för dig Julia till och med!", sa jag och blängde på dem. "Jag förstod vad du sa precis. Men jag tänker inte ge upp förräns vi är vänner igen. Vi hatar att vara utan dig Sandra", sa jag försiktigt. "Synd för er, ni kommer behöva försöka i en evighet. UT UR MITT HUS NU", skrek jag. Jag var förbannad. "HUR KAN NI ENS TRO ATT NI KAN KOMMA IN I MITT HUS BARA SÅDÄR OCH SÄGA FÖRLÅT. INTE ETT ENDA ORD KAN FÖRÄNDRA SITUATIONEN. JAG BRYR MIG FAN INTE OM ER. NI ÄR SÅ HJÄRTLÖSA. HUR KUNDE JAG ENS VÄLJA ER SOM BÄSTA VÄNNER?" skrek jag. Allting var helt hopplöst och jag började gråta. "Fö-rl-åt", stammade Julia. "Vi älskar dig Sandra. Och vi önskar att du kunde ge oss en andra chans", sa Felicia. Hon kom emot mig och försökte att krama om mig medans jag grät hysteriskt. "SLÄPP MIG!" sa jag och knuffade bort henne ifrån mig. "SLUTA STÅ DÄR OCH GLO DITT FUCKING SÄR. UT, NU, BÅDA TVÅ", vrålade jag åt Julia. "Det här är vårat sista hopp. Läs det bara snälla Sandra. Vi vill bara att allt ska bli bra igen. Ge det en chans. Om du bara läser det lovar vi att vi aldrig ska snacka med dig igen om du inte vill det. Jag älskar dig", sa Felicia och la ett brev på mig säng. Jag stirrade på det. "Jag älskar dig också", sa Julia. De lämnade mitt rum. Några minuter senare hörde jag dörren smällas igen på nedervåningen. Jag torkade bort tårarna och tittade på brevet. Varför skulle jag bry mig om något de skriver?
Det var två timmar senare och jag satt fortfarande i min säng och kollade på serier medans jag åt potatisallad, min favorit. Mamma gjorde den godaste potatissalladen. Jag kollade på klockan. Den var sex på kvällen. Episoden avslutades precis och jag stängde igen min dator. Livet var sämst just nu. Jag kollade på brevet åter igen, som inte hade lämnat sin plats. Jag suckade för mig själv och tog upp brevet.
Sandra. Du vet inte hur mycket vi älskar dig. Vi älskar dig mer än vad du någonsin kommer kunna förstå. Att se dig ledsen och sviken får oss att känna oss som de sämsta vännerna någonsin. Det var sant. De var de sämsta vännerna någonsin. En tår landade på brevet. Jag drog ett djupt andetag och fortsatte att läsa. Vi vet att allting är vårat fel. Vi vet hur mycket du avskyr Zayn. Så varför gjorde vi det? Sanningen är, att Zayn ville inget annat än att förklara för dig hur det egentligen hände. Han menade aldrig att såra dig. Men det gjorde han. Vill du ärligt veta varför vi lurade dig? Tog dig till killarna, fick dig att tro att du skulle hänga med dem när du egentligen skulle prata med Zayn? Du kom aldrig över honom. Du förtjänade att få veta sanningen, om det du såg inte var sanningen alltså. Om jag ska vara ärlig så hade de rätt. Jag hade aldrig varit över honom. Alltid låg tanken i mitt bakhuvud om att han hade sårat mig. Jag hade aldrig älskat någon mer än honom. Alla gånger han tog mig till ett hemligt ställe där han hade tagit med sig mat eller fika. När han kysste mig. När han kollade på mig och bet sig i läppen. När han skrattade åt mina skämt. När jag vaknade upp bredvid honom på morgonen. Allting hade jag saknat så förfärligt mycket. Jag kunde inte gå vidare, för att jag kunde inte acceptera att han hade kysst en annan tjej. Jag fortsatte att läsa brevet, som var hela 5 sidor långt. Man såg att det var Julia som hade skrivit det, eftersom det var hennes handstil. Jag drog försiktigt handen under ögonen och tog ett andetag när jag skulle läsa de sista raderna. Ett liv utan dig är inte tänkbart. Du är den vackraste, roligaste, finaste, snällaste, mest konstiga personen på hela jorden. Vi tre hör ihop. Och utan dig, saknas en del, och vi är inte fullbordade. Vi älskar dig så mycket att det är sjukt. Att vi tog Zayns sida istället för din... det är något som bästa vänner inte gör. Vi är inte dumma, vi förstod precis varför du inte ville se oss igen. Det har nu gått exakt 2 veckor och 5 dagar sedan du sade upp din vänskap med oss. Men en andra chans...? Kom till Julias hus när du har läst detta. Oavsett ditt beslut kommer vi aldrig sluta älska dig och vi kommer alltid vara vid din sida.
Vid det här laget storbölade jag. Jag älskade ju dem också. Men skulle jag verkligen förlåta dem så enkelt? Eller, enkelt och enkelt... det hade gått nästan tre veckor som de skrev. Felicia brukade kalla att jag buffrade om jag var sur. Jag kunde aldrig godkänna en förlåtelse förräns jag buffrat klart. Ju större bråk det var, desto längre tid behövde jag att buffra. 3 veckor. Var det lång tid nog? När jag lämnade Nialls hus hade jag beslutat mig för att aldrig bli vän med dem igen. Aldrig någonsin. Klockan började närma sig sju och jag var inte klar med biologiläxan tills morgondagen. Men det här var viktigare än allt annat. Jag gick ut, och sprang snabbt upp till Julias uppfart med brevet i handen. Hennes föräldrars bilar var inte där så troligen var de inte hemma. Hade gjort fel val? Jag tvekade innan jag tryckte in ringklockan. Det välbekande plinget hördes inne i från. Både Julia och Felicia öppnade och vi stod och tittade på varandra. "Förlåt oss", sa Julia. "Jag älskar dig såå mycket", sa Felicia och tårar rann ner för deras kinder. Jag grät också. Jag log lite. "Tack för brevet. Det fick mig att tänka. Och jag behöver nog tänka lite mer och vi behöver prata ut det här. Men ni är förlåtna... för tillfället. Men just nu litar jag inte sådär jätte mycket på er. Men jag hoppas att vi kan reda ut det", sa jag. "Kan jag få en kram?" frågade Julia försiktigt och log lite. Jag nickade. Vi alla tre stod och kramade varandra hur länge som helst där vi stod i Julias hall, gråtandes. Jag behövde dem. De gjorde jag. "Jag kan inte prata ut det här nu. Kan vi ha en sleepover imorgon?", frågade jag. Julia nickade. "Vi kan vara här. Mina föräldrar kommer vara hos några gamla vänner till dem. Vilken tid vill du komma?" sa hon medans hon torkade bort sina tårar. "Kan jag komma runt sju?", frågade jag. "Ja, det blir perfekt. Jag ska nämnligen träffa Niall imorgon direkt efter skolan", sa Julia. Man såg på henne att hon var lycklig att prata om Niall och Harry. Hon hade ju aldrig haft en pojkvän någonsin. "Du får berätta för oss allt som har hänt mellan dig och Brad på senaste tiden", sa Felicia. Jag log svagt. "Jag tror att vi har mycket att prata om. Men jag går nu. Jag ska tänka lite och så. Jag vände mig om och steg ut ur Julias hus. Jag tvekande, och sedan vände jag mig om igen. "Jag älskar er också".
Det var inte meningen att jag skulle skriva idag, men vi har haft så sjukt mycket med skolan hela den här veckan. Så förlåt för sen del. Delen blev inte alls som jag hade tänkt mig, Sandra är så grymt mycket bättre på att skriva sådana här delar, vilket hon egentligen skulle ha gjort. Besöksrekord igår på novellen föresten! Kommentera gärna vad ni tycker om novellen hittills. Kram!
More than perfect - Del 13
Previous:
"Zayn!" Det var Perrie som stod framför mig. "Are you okay? You look sick", sa hon och kände på min panna. Jag log lite och kysste henne. "I'm okay. I just want you to cuddle with me", sa jag och drog ner henne i soffan. Perrie Edwards, min stora kärlek sen snart ett år tillbaka. Jag skakade ut Sandra ur mitt huvud och hoppades bara på att hon var okej. Så länge hon var okej, var jag okej... Perrie låg på min mage och vi kollade på någon konstig tv serie. Jag tog upp min mobil och kollade på skärmen som var precis likadan som när jag lämnade den. Sandra.
______________________________________________________________________________________
James perspektiv:
Jag höll Felicias hand och ledde den. Det var idag våran årsdag. '' Okey James, where are we going? '' frågade hon förvånat. Jag log. '' You'll see. I told you, it's a surprise! '' sa jag och log stort. Jag hade tvingat henne sätta sig på en bindel över ögonen. Hon snubbla lite och skrek till lite men jag var där för att fånga henne. '' Don't worry, you are safe with me. '' sa jag och kysste hennes läppar ömt. Jag ställde henne upp. '' You have always been so romantic. '' sa hon och skratta sitt fina skratt. '' I hope you'll like this. '' sa jag. Jag tog bort ögonbindeln och ett litet gällt ljud kom från henne. Vi var på skateboardparken på kvällen. Jag hade lagt fram en picknick med lite stearin ljus i mitten av rampen. Ljuset från ljusen spredde sig ut över rampen så det såg magiskt ut med stjärnorna. Inte för att skryta själv då, men det såg väldigt romantiskt ut. Hon la sina armar om mig och log. '' James Campbell, I love you. '' sa hon och kollade in i mina ögon. Jag log. '' And I love you, Felicia Tanttu. '' sa jag. Sakta ledde vi oss båda in, möttes i en perfekt kyss. Jag tog hennes hand och ledde henne till filten. Vi båda satte oss på filten och jag öppnade korgen och tog fram de sakerna. Jag hade gjort mackor, snott en vinflaska hemifrån, lite vindruvor och övriga frukter. Till dessert blir det chokladmuffins. Hon hjälpte mig att lägga ut allt och jag hällde upp vin i två fina vinglas. '' It's kind of freezy here .. '' sa hon och gnuggade om sina armar. '' Don't worry, I got it all figured out '' sa jag och peka på en annan filt vid sidan om. Hon tog den och la den om oss. Vi satt tätt, och jag gav henne ena vinglaset. '' For us. I just fall in love with you more and more for each day. Cheers! '' sa hon glatt och höjde glaset. '' For us! '' sa jag och klinga med hennes glas. Vi båda tog en klunk och ställde sedan våra glas åt sidan. Hon la sig i sin famn och jag la mig ner så hennes huvud log mot min bröstkorg. Vi båda kollade upp mot himlen. '' This is just too perfect. I'm just waiting for the bear who will attack us next. '' sa hon. Jag skrattade och höll för magen. '' No, but seriously when is the bear coming?! '' sa hon och log stort. Jag gapskrattade och hon kunde själv inte hålla för garv. '' No, but I love it. Nothing have ever been simple in my life. And it have never been perfect. But this moment, right now, is just so perfect. '' sa hon. Jag smekte hennes huvud och pussade hennes panna. '' You make my life perfect. '' sa jag och jag kunde känna henne le. '' I love you ''.
Sandras perspektiv:
'' Okey, see you later '' sa jag och kysste Brad. '' Bye! '' sa han och jag gick ut från bildörren. Jag mötte min skola, i min löjliga uniform. Det var i mitten av april, och inte så kallt längre. Jag gick med i strömmen som skulle in till skolan. Jag gick in till min korridor. Jag hörde någon ropa på mig. Vanessa sprang emot mig och gav mig en kram. '' Hi Sandra! I have missed you, feels like I haven't seen you for a long time. '' sa hon. '' Yeah, well I was sick, but I'm okey now. '' sa jag och log mot henne. Där kom en lögn ut. '' What kind of sick? '' frågade hon oroligt. '' Stomach. '' sa jag. Ännu en dålig lögn. Orkade inte förklara att jag hade fejkat att vara sjuk i en vecka. Min flyktväg var till Brad där jag hade varit varenda dag. Mamma var på konferans så hon hängde inte med, Pappa var fullt upp med jobb och trodde jag sov hemma även fast jag bara gick dit då och då, och la kuddar som min kropp i sängen. Min brorsa hade jag bara undvikigt. Hon gick med mig. '' So any news? Have I missed something? '' sa jag och hon la armkrok med mig. '' Well, Peter was cheating with Jannie, so you had right '' sa hon och jag skratta. '' Yeah I knew it. When you see them snogging in the toilet, not caring, it's kind of clear. '' sa jag och vi båda skratta. Vi hade kommit fram till mitt skåp. '' I have to go to class. You know, Mr. Devon, who always has snot hanging from his nose. '' sa jag och flina. '' Well, good luck with that! '' sa jag och log stort. Hon gick och jag öppnade låset med koden jag hade glömt bort för många gånger. Snabbt drog jag ut franska boken, rädd över att bli sen till lektionen. '' Sandra? '' sa en röst och jag kollade bakom mig. Där stog Julia, nästan stirrade på mig som om hon inte kunde tro att jag faktiskt stog där. '' Vad? '' sa jag kallt mot henne. '' Vi har letat överallt efter dig! '' sa hon sorgligt och jag bara kollade på henne. '' Varför skulle ni någonsin bry er om vart jag är? '' sa jag och fortsatte leta efter mitt skrivhäfte. '' Sandra, du vet att vi bryr oss! Och du vet att vi älskar dig. Snälla förlåt oss, så allt kan gå tillbaka som det var. '' sa hon. Hennes ögon var fyllda med sorg, men det var fortfarande de glada ögonen jag alltid har älskat. Jag kollade äcklat på henne. '' Ingenting kommer aldrig någonsin bli som förr! Jag trodde jag var tydlig om att jag aldrig vill snacka med er mer '' fräste jag. '' Snälla Sandra, försök att förs- '' sa hon men jag avbröt henne direkt. '' Jag tänker inte stå här och lyssna på ditt fucking skitsnack. '' sa jag argt. Jag kollade runt omkring mig. Korridoren var tom, alla hade gått till sina lektioner '' Lämna mig ifred nu. ''. Jag smällde mitt skåp och gick förbi henne som om hon var luft. Jag gick till korridoren bredvid, och ställde mig åt sidan. Jag lutade mot väggen och kände känslorna flöda. Jag hade aldrig snackat så med Julia. Något i mig trodde saker skulle gå till de som förr. Men det där bara bevisade det. Jag skulle aldrig kunna släppa hur de båda bedrog mig. Jag kunde bara inte kontrollera det. Några tårar rann ner men jag torkade snabbt upp de. Det är inte värt det.
Dagen efter, efter skolan ..
Julias perspektiv:
Vi satt vid bardiskarna, bredvid isrinken. Harry lovade mig för två månader sen att han skulle ta mig till en isrink, men eftersom han hade mycket på gång som Niall, hade det bara inte hänt. Även fast det var i mitten av april, så var isbanan öppen. Inte mycket folk var här, så vi hade nästan hela isen för oss själva. Jag försökte kämpa att spänna snörerna på skridskorna med Harry bredvid mig. '' Okay Harry I give up. Please help me! '' utbrast jag och han flina åt mig. '' Don't laugh at me! I just suck at .. tying skates. '' sa jag och sucka. '' How could I ever say no to you. '' sa han och log sitt fina leende mot mig. Han gick ner och spände mina skridskor. Jag avvaktade honom och log. Hans lockiga hår var lika lockigt som var vanligt. '' Done! '' sa han och jag log mot honom. '' Thanks! '' sa jag glatt. Vi satte på oss våra hjälmar. '' I just have to warn you. I suck at ice skating. '' sa jag och han log. '' Me too! Let's see how this goes. '' sa han och vi skratta. Vi båda gick klumpigt ner mot isen. Jag började åka baklänges och log mot honom. '' LIAR! '' skrek han och jag skratta. Jag körde mot honom. Han försökte åka men höll på att ramla innan jag tog tag i honom. '' Let me help you. '' sa jag. Jag tog hans mjuka hand i min och började åka. '' Okey, slowly, slowly, slowly ... '' sa han medan jag drog på honom. Jag ökade tempot. '' OKEY! SLOWER, SLOWER! '' sa han. Jag kunde inte sluta skratta. Jag stannade honom och han började skratta också. '' I'm like Bambi on ice. '' sa han och jag slutade genast garva. '' Sandra always say that when we're going ice skating. '' sa jag. Han märkte nog att jag blev upprörd och tog tag i mina händer. '' Don't think about that. Just have fun. '' sa han och la ena handen på min kind. Jag log mot honom. Vi höll varandra händer. Hans kinder var röda av kylan från isen.'' Follow my lead '' sa jag och han kollade osäkert på mig. '' Trust me. '' sa jag. Jag höll ett bättre grepp om hans händer och tog sats. Jag började snurra oss båda två. Jag kunde bara se honom, allt annat var otydligt. Han log stort och skratta, som mig. När jag hade slutat tappade jag balansen och ramlade på rumpan, han med mig. Vi båda kunde inte sluta skratta. '' Aoh, my bum! '' sa jag och skratta. Vi hjälpte varandra upp, och jag märkte nu hur nära vi var. Jag såg hur han kolla mot mig. '' You are so cute. '' sa han. Vi stog nära, några decimeter ifrån varandra. Vi båda andades häftigt efter allt garv. Är det nu det ska hända? Är det nu jag ska få min första kyss? Det här har jag väntat på alla dessa år. Det här har jag fantiserat om. Vi stog nu så nära. Vi båda ledde oss in och våra läppar mötte varandra. Jag kände hans läppar mot mina. Vi kysstes och jag kände en rusning gå igenom hela min kropp. Det kändes som som den gick igenom hela min kropp, från mitt huvud, till mina tår och tillbaka. Den var så öm, men ändå så intensiv. Jag la mina armar om honom och vi stog där och kysstes. Det var bara så perfekt. En perfekt första kyss. Och jag kommer aldrig glömma det här.
_____________________________________________________________________
Hejhej, kommentera gärna! Del kommer ej ut imorgon eftersom vi måste plugga för vi har ett prov! På torsdag kommer jag skriva igen eftersom Julia skrev åt mig på måndagen (istället för söndagen, jag var väldigt upptagen) så ja. Kommentera! KRAM.
More than perfect - Del 12
Previous:
Jag vände mig mot Felicia. " Har du någona aning om var hon kan vara någonstans? " sa jag och rynkade pannan. " Jag har ingen aning hon kan vara var som helst, hon kan vara hos någon av hennes kompisar, i ett café, i en affär. Det finns för många platser att leta på " sa hon tog min hand. " Vi delar upp oss så kanske vi hittar henne snabbare. Vi måste göra allt vi kan för att hitta henne " sa hon och drog mig mot dörren. Vi sprang sedan ut i regnet igen. Hon vinkade hej då mot mig och sprang emot tunnelbanestationen. Jag började springa mot andra hållet. Var är du? Sandra snälla var ok tänkte jag i mitt huvud. Förlåt för allt jag har gjort och jag kommer aldrig i hela mitt liv göra om det, jag ångrar det från djupet av mitt hjärta. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden men det kunde jag inte, det var för sent.
Liams perspektiv
"I don't get this shit. Like, seriousley, they're not friends anymore?" sa jag. Harry hade nyss pratat med Julia i telefon och hon hade berättat hur det utvecklat sig de senaste veckorna. Felicia hade bett mig att inte lägga mig i och att hon helst ville vara ifred, men i den här situationen kunde jag inte bara låta henne vara. "Are you going to meet Julia today? She maybe need someone", sa jag till Harry. "She is with Niall", svarade han. Jag flinade lite diskret. "Thats why the narry feelings are a bit low", sa jag. Harry försökte att dölja ett leende. "Shut up". Jag skakade på huvudet. "Anyway, I'm going to Felicia. I don't care about what she says, I want to be with her when she is sad", sa jag. Harry log mot mig. "You're a great friend to her", sa han. Jag log tillbaka och lämnade Harrys villa.
Min telefon ringde plötsligt, mitt när jag satt i bilen halv vägs på väg till henne. Jag log åt skärmen och svarade. "Hello babe", sa jag till Danielle. "Hi Liam. Everything ok?" frågade hon. "I'm still a bit worried over Felicia. She is my best friend and she means everything to me, you know that. I hate to see her upset", svarade jag. "Yeah, I understand. She seems to be a really nice girl, I would like to meet her sometime. But Liam, I was supposed to be with Eleanor today but Louis surprised her with something. Want to meet up and cuddle?", frågade hon. Erbjudandet var frestande men Felicia behövde mig. "I would love to babe, but I'm at Felicias any second. I need to talk to her", sa jag. Det var tyst någon sekund. "Oh, okay. Say hi to her from me", sa hon. "Of course. We can cuddle tomorrow, okay? Love you", sa jag och vi la på. Danielle var den underbaraste människan på jorden och jag älskade henne. Visst hade även vi våra up and downs, som i höstas. Vi hann aldrig ses och vi gjorde slut en månad, men vi kunde inte hålla oss borta från varandra. Jag log lite av tanken.
"Liam", sa Felicia när hon öppnade dörren. Jag log. "Are you alright sweetie?" frågade jag. Hon sträckte upp armarna för att krama mig. Vi stod i hennes hall och höll om varandra länge. Vi satte oss i hennes sovrum, som vi alltid brukade göra. "Your favourite chocholate", sa jag och gav en en chokladkaka jag hade tagit med. Choklad muntrade alltid upp hennee. Hon skrattade lite. "Thank you", sa hon och öppnade den. Hon gav en rad till mig och vi åt under tystnad. "Do you want to talk about it?" frågade jag. Hon nickade. "I love Sandra with my whole heart. Me, Sandra and Julia are like one person and right now, a part of that person is gone. She is my bestfriend and I hate that she hates me right now", sa hon och började gråta. "Don't cry" sa jag och höll om henne. Jag klappade henne över håret och hon grät mot min axel. "Do you know what the saddest part is? I knew this would happen. I knew it all the freaking time. But when I saw Zayn so sad... I could'nt stand it! So I took his side instead of my best friends. I'm stupid!", sa hon. "Look at me Felicia. You're not stupid. You did what you thought would help her. Nothing is blamed on you", sa jag. Hon drog bort sina tårar. "She is blaming everything on me. On me and Julia. And her opinion is the most important", sa hon. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. "She gets over it. Give her the time she needs", sa jag till sist. Hon nickade och la sig ner i min famn. "I know something that will make you feel better", sa jag och log snett mot henne. "What?" frågade hon. Jag gick till hennes dvd hylla och drog ut Toy Story. Ett leende uppenbarade sig på hennes läppar. Jag älskade Toy Story och hade gett henne alla filmer förra året i födelsedags present. "Let's watch", sa hon och log. Vi satte in filmen i dvd spelaren och la oss i hennes säng. "Hold me", sa hon tyst. Jag la mina armar runt om henne och vi kollade på filmen. Felicia betydde verkligen allt för mig. Och jag skulle göra allt jag kunde för att få Sandra att förlåta henne och Julia.
Nialls perspektiv
Daten idag mellan mig och Julia hade inte varit något övernaturligt speciellt. Hon hade kommit hit till mig runt två och vi hade spenderat timmar till att prata. Jag hade planerat att jag skulle laga middag till henne men hon hade insisterat på att hjälpa till. "I love cooking. My parents always forced me to help them cook when I was younger and now I actually like it", sa hon. Hon hade sitt långa blonda hår uppsatt i en hästsvans och hennes snelugg var rufsig. Hon hade ljusblåa jeans, en vit stickad tröja, en grå kofta och en halsband på sig. Jag hade inte tänkt så mycket på det förut, men hon hade ett litet silverkors runt halsen hela tiden. Nu vände hon sig emot mig och kollade på mig med sina gröna ögon. "Niall?" sa hon och log lite. "Sorry", sa jag ursäktande. "I'm sure you are good at cooking", fortsatte jag. Hon skakade på huvudet och log lite. "Anyway, Julia... Your necklace... are you christian?" Hon tog sin hand runt korset och nickade. Hon gick bort till stekpannan och började röra om. "Yes, I am. When no one else is there for me, I know I always have god. He is my hero and I know I can always count on him. My christianity means a lot to me", sa hon. "That is amazing, really. It is beautiful by the way, the necklace", sa jag. Jag försökte lägga lasagne plattorna rätt medans jag granskade henne i ögonvrån. "Thanks. My grandma and grandpa gave it to me when I was 13. Its been on my neck since then", sa hon. Hon kom emot mig med stekpannan och hällde över det på allt annat. Jag försöke smeta runt allting så gott det gick när jag kände hennes armar runt om mig. Jag blev alldeles varm inombords och försökte att inte tänka på det. Hon vilade sitt huvud mot min axel, bakifrån alltså. "I really do like you Niall". Gillade mig? Gillade hon mig mer än Harry? Jag visste att de också gick på dater och jag ville så gärna vinna henne. Jag vände mig om och kollade på henne. Hon log. Jag ville så gärna luta mig fram och bara kyssa henne, men istället drog jag in henne i en kram. "I really do like you too", sa jag. Jag försökte att låta neutral, men inom mig så skrek jag glädjeskrik.
Zayns perspektiv
Jag bläddrade igenom min kontakt lista på telefonen. Jag passerade massor av nummer och namn. Jag stannade när jag såg hennes namn. Sandra stod det. Jag tryckte på namnet. Kontakt uppgifter kom upp på skärmen. Jag visste inte ens om hon fortfarande hade kvar det här numret. Jag ville bara ringa henne och be om förlåtelse för allting. Jag hade verkligen sabbat alla mina chanser att få fred med henne. Jag hade nog aldrig varit så kär i en tjej som jag var i henne när vi var tillsammans. Vi hade haft allting, men allting förstördes. Jag önskar att efter att vi hade snackat då för en vecka sedan skulle hon ha förlåtit mig. Vi skulle ha kramats och allting skulle känts så bra. Jag skulle få känna hennes armar runt om mig... Jag hade svårt att erkänna det, men ibland saknade jag henne. Hennes sätt att vara på. Det perfekta leendet, att leka med hennes lockiga hår, hur hon peppade mig inför X-Factor... allting.
"Zayn!" Det var Perrie som stod framför mig. "Are you okay? You look sick", sa hon och kände på min panna. Jag log lite och kysste henne. "I'm okay. I just want you to cuddle with me", sa jag och drog ner henne i soffan. Perrie Edwards, min stora kärlek sen snart ett år tillbaka. Jag skakade ut Sandra ur mitt huvud och hoppades bara på att hon var okej. Så länge hon var okej, var jag okej... Perrie låg på min mage och vi kollade på någon konstig tv serie. Jag tog upp min mobil och kollade på skärmen som var precis likadan som när jag lämnade den. Sandra.
Ingen del idag!
Det kommer en del imorgon istället. Sandra som skulle skrivit delen idag är upptagen med sin släkt och jag (Julia) och Felicia har också andra saker för oss. Kolla bloggen imorgon istället, glöm inte att kommentera på de tidigare delarna!
oh yeah
Kram
More than perfect - Del 11
Previous:
'' Hur kunde ni!? Hur fan kunde ni?! ATT NI KUNDE TA EN OTROGEN KILLES SIDA ISTÄLLET FÖR ERAN BÄSTA VÄN? '' skrek hon medan hon grät. '' Att ni kunde utsätta eran bästa vän för det?! Ring mig aldrig igen, snacka aldrig med mig eller något! Ni är lika patetiska och hemska som honom! Jag har alltid känt att jag behöver er mer än vad ni behöver mig. Alla lämnar mig i den här fucking världen! Kanske jag förtjänade aaalllt det här! ", skrek hon och skakade på huvudet. Jag kunde inte sluta gråta. Felicia grät också. Bussen hade kommit och hon steg på. '' Sandra, vi älskar dig du vet det! '' skrek Felicia genom tårarna. Hon vände sig om och kollade på oss. "Den här fucking vänskapen eller vad ni fan kallar den är över. '', sa hon innan hon gick in i bussen och försvann. Bussen körde förbi och hon var borta. Kvar stod vi, helt ovetande om vad vi skulle göra. En av de människorna som betydde mest för oss i hela världen ville aldrig någonsin höra ifrån oss igen. Vi hade nyss förstört våran vänskap med Sandra. Alla mina minnen med henne, säkert, helt borta. Min barndomsvän. Jag känner henne och vad jag vet kommer hon aldrig vilja snacka med oss igen. Tårar rann ner från mina kinder och jag tittade på Felicia. Hon stog där, sina armar runt sig och grät. "Är det här... slutet?" fick jag ut. Med tårarna sprutade ur hennes ögon nickade hon bara.
____________________________________________________________________________________________
Sandras perpektiv:
Jag plingade på dörren. Egentligen vet jag inte varför jag kommit hit, vi har ju inte ett sånt förhållande.Men jag behövde någon jag kunde lita på och han var den enda som jag kunde snacka med i nuläget. Jag kände hur droppar föll mot mitt ansikte. De föll bara snabbare och snabbare och blev tillslut till ösregn. Dörren öppnades och där stod han lika prefekt som alltid, Brad. Jag kände hur mitt hår klibbade sig fast vid min kind med regnet som öste ner över mitt huvud. " Hi " sa jag ynkligt. " What happened to you? " sa han förvånat och jag kände hur han granskade mig från huvudet till tårna. " Um I just... " började jag men avbröts av Brad som drog in mig i hans famn. Jag brast i gråt och han tryckte sig emot mig.
Jag låg invirad i en tjock filt med en kopp med choklad I handen. " So they lied to you huh? " sa han och kollade mig djupt in i ögonen. " Yeah I just can't believe they did something like that to me. I mean they've been my best friends for like forever. They know that I would never ever want to talk to that dougebag again and they betrayed me just like that, like it was waaay easy. I don't ever wanna befriend bitches like them again. " sa jag irriterat. Jag drack sedan en klunk ur koppen och ställde försiktigt ner den på bordet . " I can't really say that I know how it feels because I don't. But you know I'll be there to listen and comfort you any time. Honestly though, have you ever actually thought that they maybe didn't mean to hurt you. When you talk about them it really sounds like they mean a lot to you and that they would never even think about hurting you. " sa han försiktigt medan han drog in mig i en öm kyss. Jag drog mig ur hans armar. " No, they know I hate him! You don't understand they betrayed me for the guy that I hate the most in the world. How could they do that to me, I would never do that to them. Obviously they don't give a shit about me. I just feel like this is a bad dream that I never will wake up from! " sa jag och kände tårarna åter igen bränna bakom ögonen. Han kysste mig på pannan och log mot mig. " Well if your with me then I don't want you cry, I want you to smile " sa han och snelog mot mig, det var nästan omöjligt att inte le tillbaka. " That's the smile I remember " sa han och hoppade upp från soffan och höll fram handen mot mig. Jag tog den och han lyfte upp mig och kramade om mig. " So, do you want to eat something my lady " sa han med en fånig röst och bugade sig framför mig. " I would never decline such a wonderful offer " sa jag och drev tillbaka. Han lyfte upp mig och bar mig som en prinsessa. Han gick in genom dörren som ledde till hans fint inredda kök som var i en ljus blå nyans. Över spisen var det kaklat med otroligt vackra mörkblåa kakelplattor.Han satte ner mig på köksön som han hade i mitten av köket. " Macaroni and cheese? " sa jag och log varmt mot honom. " Like always " sa han och blinkade mot mig och började sen ta fram en kastrull ur en låda under min fötter. Han fick mig att känna mig trygg som om jag var hemma. Det var kanske här jag hörde hemma, med honom? Jag visste i alla fall att jag hade någon som skulle fånga mig om jag föll och det kändes bra.
Felicias perspektiv:
Upptaget stod det på skärmen bredvid kontaktbilden på Sandra. Vi visste att hon skulle blivit arg på oss men om hon bara gjort fred med Zayn hade inte allt varit så här jobbigt. Men nu blev det inte så och det är helt vårat fel att hon är ledsen, mitt fel. Om jag bara inte gått med på att Zayn skulle snacka med henne, att jag skulle ljuga för henne. Hur kunde jag vara så dum? Jag visste hela tiden att hon hatar honom med hela sitt hjärta och ändå så lät jag det här hända. Dessutom så fick jag det att drabba Julia också. Jag ringde upp julia. " Hej " hörde jag en ostabil röst från andra änden av luren. " Hej det är jag, hon svarar inte. Hon måste ha stängt av sin telefon jag kan inte nå henne. Inte för att jag skulle gjort det annorlunda heller " sa jag sorgset. " Jag vet vad du menar men hon betyder så mycket för oss det är inte så att vi kan sluta försöka. Vi måste hitta en annan lösning för om vi inte snackar med henne snart så kommer allt det här bara att bli värre och värre " sa hon och snyftade till. " Vi måste hitta henne, vi borde gå och knacka på hos henne. Det är i alla fall värt ett försök. " sa jag eftertänksamt. " Jag antar att det är det enda vi kan göra just nu jag tänker inte ge upp " sa Julia och försökte vara lite positiv men man hörde att hon inte heller hade mycket hopp kvar. Inte efter igår kväll. Vi hade gått runt överallt och letat efter henne men hon var som spårlöst försvunnen förutom att hon inte ville bli hittad. " Möt mig vid parken utanför hennes hus " sa jag snabbt och vi avslutade samtalet. Jag slängde på mig jacka och skor. Sedan for jag ut genom dörren och in till ösregnet.
Julias perspektiv:
Jag såg hur Felicia sprang emot mig där jag stod i parken. Några meter bakom mig var Sandras hus. Jag skakade av sköld, det var riktigt kallt med regnet som piskade mig i ansiktet. " Vi går in " sa Felicia flåsandes direkt när hon nått fram till mig. " Mmm " instämde jag och vi började gå mot det gula huset. Jag plingade på dörrklockan medan Felicia höll på att vrida sitt halsband fram och tillbaka. Någon öppnade dörren! Jag kände nervositeten gå igenom min kropp, jag höll på att börja gråta. Sandras mamma stack ut huvudet ur huset. Jag andades ut. " Hej tjejer ! Det var länge sen " sa hon glatt. " Mmnh aah det var det "mumlade jag mållöst. " Ehum är Sandra där? " sa Felicia och verkade förfärad. " Nej hon kom aldrig hem igår och hon har inte ringt eller något heller " sa Sandras mamma och började låta lite oroad. " Har det hänt något? " sa hon. " Det kan man säga sa jag men vi har inte tid att förklara det nu vi måste hitta henne. Så snälla om hon ringer eller kontaktar dig snälla kan du höra av dig?." sa jag oroligt. "Hm ja, så klart jag kan göra det, men om ni hittar henne,be henne komma hem är ni snälla " sa hon artigt. " Jag ska ringa runt lite, om hon kanske gått till någon i släkten. lycka till " tillade hon och log mot oss. Sedan stängde hon dörren. Jag vände mig mot Felicia. " Har du någona aning om var hon kan vara någonstans? " sa jag och rynkade pannan. " Jag har ingen aning hon kan vara var som helst, hon kan vara hos någon av hennes kompisar, i ett café, i en affär. Det finns för många platser att leta på " sa hon tog min hand. " Vi delar upp oss så kanske vi hittar henne snabbare. Vi måste göra allt vi kan för att hitta henne " sa hon och drog mig mot dörren. Vi sprang sedan ut i regnet igen. Hon vinkade hej då mot mig och sprang emot tunnelbanestationen. Jag började springa mot andra hållet. Var är du? Sandra snälla var ok tänkte jag i mitt huvud. Förlåt för allt jag har gjort och jag kommer aldrig i hela mitt liv göra om det, jag ångrar det från djupet av mitt hjärta. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden men det kunde jag inte, det var för sent.
More than perfect - Del 10
Previous:
" Yepp och vi ska träffas på Lördag med men Zayn kunde inte så du kan hänga med " sa hon och log. " Ehuum jaah det kan jag väl " sa jag osäkert. " Va bra det ska bli jätte roligt " sa hon optimistiskt. " Varför är du så positiv? Säg inte att du har planerat något igen " sa jag oroligt. " Hehehe nej nej " sa hon men kollade inte mig i ögonen. " Breätta " ropade jag och kastade mig över henne och vi rullade ner på golvet. Det här var en av våra allvarliga brottnings matcher som vi brukar ha då och då. Men det slutar alltid det samma, med att vi båda ligger flåsandes på golvet och nästan inte kan röra oss längre. Det var en av mina favorit grejer jag älskar att göra med henne eftersom om jag skulle gjort det med någon annan skulle de tro att jag är sjuk i huvudet. " Så det är ingenting? Verkligen? " sa jag medan jag satt ovanpå hennes mage. " Nej det är ingenting du ska bry dig om. " sa hon och blinkade. Nästa sekund var brottnigns matchen igång igen och hon kastade mig ner på golvet, båda skrattande i full hals.
Sandras perspektiv
"Det ska bli så kul att träffa dem igen!" sa Felicia entusiastiskt. Även jag var ganska förväntansfull. Att träffa killarna och umgås med den var något jag velat ett tag - men rädslan att Zayn var där hade hindrat mig. Men nu oroade jag mig inte, Felicia och Julia sa ju att han inte skulle vara där, och ja, då var han inte där. Därför nickade jag och instämde glatt med Felicia. "Vi ska hem till Niall", sa Julia. "Hans hus är underbart!", fortsatte hon. Jag och Felicia utbytte en blick. Vi klev av tunnelbanan och tog en buss tills vi kom fram. Både Felicia och Julia hade pladdrat på hur trevliga de var som människor och om hur kul vi skulle ha. Vi kom fram till ett stort hus. Jag tittade faschinerat på det. "Det ser underbart ut", sa jag till Julia och log. Hon log tillbaka och vi gick fram till dörren.
Niall öppnade omedelbart. "Hello!" sa han och log mot oss alla tre. Han kramade Julia och de log mot varandra. Han gav även mig och Felicia en kram och sa "Nice to see you again", till oss båda. Julia och Felicia fick av sina skor snabbare än mig och gick in vardagsrummet. Det var ovanligt tyst. Jag gick in i vardagsrummet. Det var ett stort luftigt rum med ett valv intill köket. Jag log mot alla som satt i soffan, Harry, Louis och Liam. Liam och Harry gav mig en kram. "We have met before. But just quickly and it was a while ago", sa Louis och log. "Yeah, I know. It was a really long time ago", sa jag och log tillbaka.
"It was a while ago I heard your voice", sa en välbekant röst. Han stirrade emot mig med sina bruna ögon från köksvalvet. De bruna ögonen tillhörde Zayn Jawaad Malik. "I can't believe this", sa jag och blängde på Julia och Felicia som redan satt i soffan bredvid Liam och Harry. "Can I talk to you?" frågade han. Jag stirrade på honom i några sekunder, och sen började jag gå ut. Ut ur huset. Jag ville inte se hans ansikte. "Sandra, wait", ropade han bakom mig. Han hann i fatt mig och tog tag i min hand och drog in mig i ett hörn i hallen. Vid det här laget var jag så förbannad. "What do you want? Don't you think you've hurt me enough?!" sa jag argt. Han tittade på mig och tog bort en lock som hängde vid mitt ansikte. "Don't touch me!", skrek jag och slog bort hans hand. "I want to tell you the truth", sa han och försökte vara lugn. "I think what I saw is pretty much the truth", svarade jag, utan att se honom i ögonen. "Look at me. She kissed me. I said no to her but it was too late. You were already there", sa han och jag kunde höra nästan hur han skulle börja gråta. Jag skakade på huvudet. "I don't believie your ugly lies", sa jag ilsket. "Sandra, you have to believe me. This is the truth!", svarade han. "I never wanted to hurt you. I loved you more than everything", sa han. Jag såg in i hans ögon och såg hur han var pågväg att fälla tårar. Men de ögonen sårade mig en gång, de krossade mitt hjärta. För en sekund sen kände jag mig vek och svag, men påminnelsen över hur han sårade mig kom. Orden gjorde ont i mig. För jag hade en gång även älskat honom. '' I get it, she's prettier. I wouldn't choose me either. '' sa jag med tårar i ögonen. '' That's not true Sandra! You don't know how beautiful you are to me. '' sa han. "If this is the truth, how do you explain that you went on a date with her when I broke up with you?" sa jag sårat. "Do you know how much it hurted when you told me that you saw everything, that I was a cheater, that you hated me. She was basically my rebound girl!", sa han desperat. Ilskan blossade upp inom mig. "YOU THINK THAT YOU GOT HURT? WHAT ABOUT ME THEN? YOU KISSED HER. YOU KISSED THAT FUCKING REBECCA. SHE BECAME YOUR GIRLFRIEND WHILE I SAT IN MY ROOM AND CRIED OVER YOU", skrek jag. '' Sandra.. I'm so sorry. I still miss you. Please stay. '' sa han och tårar rann ner på hans kinder. Jag tog ett djupt andetag. '' You fucking ruined me. Stupid girl, I should've known. I gave up on you. Not because I don't care, but because you didn't. You changed. And now I have done that too. Everything is different now. '' sa jag med tårar i ögonen. "But even if this is the truth Zayn, it doesn't change anything-" sa jag medan tårar rann ner. Jag kollade bara på honom med en död blick. Jag tog min jacka och gick ut. Jag såg till att smälla riktigt hårt i dörren. Inte långt där efter såg jag Julia och Felicia komma utspringandes emot mig. "Sandra!" ropade de. Jag ignorerade de bara, ville inte ha något med dem att göra. Jag gick mot busshållplatsen innan jag satte mig ner på marken och grät. Jag grät som ett litet barn. Det här var inte rättvist. Och hur kunde Felicia och Julia göra det här mot mig? Jag kände mig ensam i världen utan att någon fanns där för mig.
Medans Zayn och Sandra bråkade:
Julias perspektiv
"Sandra didn't know that he was here, did she?" frågade Harry och tittade allvarsamt på mig och Felicia. Vi skakade på huvudet. "She probably hate us right now", sa Felicia. Liam la armen om henne och hon lutade sig mot hans axel. Deras friendship var det gulligaste. "When Felicia first told me the idea I thought it was stupid, I mean, I knew she would react like this. But truth is... I don't think she ever were over him. She needed this talk. And I don't know what will happend now", sa jag. Både Niall och Harry tittade på mig och jag log försiktigt. "Wanna hear a joke?" sa Louis plötsligt. Jag log mot honom. "Sure, tell us Lou", sa Harry. Louis log först hemlighetsfullt mot oss alla. "Why did the baboon ask the giraffe why he has so long face?" Alla var tysta och tittade skumt på honom. "Because he thought his neck was his face", sa han och började skratta. "You suck"; sa jag och skrattade jag också. Alla skrattade och plötsligt hörde vi någon skrika. "Sandra", mumlade Felicia. Vi kollade på varandra. "That doesn't sound especially good", sa Niall tyst. "It definatly doesn't", instämde Liam. "Can we just have fun instead of thinking of it? It makes me feel really bad", sa Felicia. Jag nickade och ställde mig upp. Louis och Liam tittade på varandra. "ATTACK", skrek dem båda och Louis kastade sig över mig och Liam kastade sig över Felicia och de började kittla oss båda så att vi dog av skratt. Niall och Harry satt bara i soffan och skrattade åt oss. "Please... help... me", sa jag mellan skratten till Niall och Harry. Det slutade med att även Niall och Harry kom och hjälpte till att kittla oss. "Okay I'm tired", började jag efter de äntligen hade slutat. "I wondering whats going on between Sandra and Zayn. Do anyone think she will forgive him? I don't think so. I hope she don't hate us too much right now. Gosh I'm so worried. I talk to much, I do huh? She going to be so mad at us... ugh", klagade jag ledsamt. "That was a long worried line", sa Liam och skrattade åt mig. Jag tog en kudde och kastade på honom. Efter någon minut var ett kuddkrig i fullgång. Det var det bästa med de här människorna. Man kunde vara sig själv med dem, vara hur barnslig som helst. Jag saknade det i vardagen, och jag hade så kul just nu. Jag kastade iväg en kudde som hamnade rakt på Harrys huvud.
Efter ett tag kom Zayn in. Alla slutade och satte sig upp. Zayn såg helt förstörd ut. "She is gone", sa han tyst. Jag och Felicia satt tysta medans de andra killarna kramade om honom. "Thanks for your help, anyway", sa han och tittade mot mig och Felicia. "I think I should go. I'm not really in the mood", sa han ledsamt. Jag och Felicia kollade på varandra åter igen en gång och reste oss upp. "We gotta run", sa Felicia. Vi båda slängde iväg slängkyssar åt killarna som satt som frågetecken medans vi båda drog på oss våra ytterplagg och skor och kutade ut. "Hon är där", sa Felicia flåsandes. Det började bli varmare eftersom det var början av April, men det var ändå kväll. Mörkret låg över staden och bara gatulamporna lyste upp gatorna. "Sandra, vänta! Vi måste snacka", ropade jag. "Snälla förlåt oss", sa Felicia. Sandra satt ner på marken och vi hann fram till henne. Jag kunde se hur hennes mascara hade runnit ner för hennes kinder. "Snälla. Vi trodde att det här skulle vara bra för dig!", sa jag med ångest i rösten. "Allt skulle ordna sig om du och Zayn blev neutrala med varandra och han bad oss så att han kunde be om förlåtelse", sa Felicia. Sandra reste sig upp och kollade på oss. Jag hade aldrig sett en sådan besvikelse i någons ögon förut. "Vet ni vad. Jag bryr mig fan inte om Zayn och hans patetiska lögner. Jag bryr mig inte om någonting som har med honom att göra. Det är inte därför jag gråter. Vill ni veta varför jag gråter? Jag gråter för att ni två, som ska föreställa mina bästa vänner och de jag litar på mest i hela världen, sviker mig, för en person som ni vet att jag hatar av hela mitt hjärta! Det är vad som gör mig ledsen", sa hon och kollade på oss med tårar i ögonen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Felicia brukade alltid komma på något att svara men även hon var stum. "Förlåt", viskade jag. Jag kände sakta tårarna rinna. "Vi menade aldrig att såra dig, vi ville bara ditt bästa", sa Felicia osäkert. '' DET HÄR VAR FAN INTE MITT FUCKING BÄSTA! '' skrek hon. '' Sandra förlåt, snälla! '' sa Felicia med gråt i rösten. Sandra grät, darrade nästan. '' Hur kunde ni!? Hur fan kunde ni?! ATT NI KUNDE TA EN OTROGEN KILLES SIDA ISTÄLLET FÖR ERAN BÄSTA VÄN? '' skrek hon medan hon grät. '' Att ni kunde utsätta eran bästa vän för det?! Ring mig aldrig igen, snacka aldrig med mig eller något! Ni är lika patetiska och hemska som honom! Jag har alltid känt att jag behöver er mer än vad ni behöver mig. Alla lämnar mig i den här fucking världen! Kanske jag förtjänade aaalllt det här! ", skrek hon och skakade på huvudet. Jag kunde inte sluta gråta. Felicia grät också. Bussen hade kommit och hon steg på. '' Sandra, vi älskar dig du vet det! '' skrek Felicia genom tårarna. Hon vände sig om och kollade på oss. "Den här fucking vänskapen eller vad ni fan kallar den är över. '', sa hon innan hon gick in i bussen och försvann. Bussen körde förbi och hon var borta. Kvar stod vi, helt ovetande om vad vi skulle göra. En av de människorna som betydde mest för oss i hela världen ville aldrig någonsin höra ifrån oss igen. Vi hade nyss förstört våran vänskap med Sandra. Alla mina minnen med henne, säkert, helt borta. Min barndomsvän. Jag känner henne och vad jag vet kommer hon aldrig vilja snacka med oss igen. Tårar rann ner från mina kinder och jag tittade på Felicia. Hon stog där, sina armar runt sig och grät. "Är det här... slutet?" fick jag ut. Med tårarna spruntade ur hennes ögon nickade hon bara.
Så, 10 delar hittills! Hoppas ni tycker om novellen och kommentera gärna, det blir vi superglada över! :)
More than perfect - Del 9
Previous :
. "FRIENDLY REMINDER, DET FINNS ETT STORT ASSHOLE AV DE FEM VID NAMN ZAYN", sa Sandra. "Som om jag ens skulle snacka med honom", försvarade Felicia sig. "Jag syftade mer på att jag vill lära känna Harry, Niall och Louis bättre. Nu när Julia dejtar två av dem så", sa hon och kollade på mig. Jag rodnade lite. "Alltså... Harry frågade mig igår om jag ville träffa allihopa, och han sa att jag skulle ta med er", sa jag. "Och du höll det här hemligt för att?" sa Felicia och gjorde en min. "Sandras reaktion of course", sa jag och kollade menande mot henne. "Glöm att jag följer med", sa hon. "Du kommer ångra dig", försökte Felicia. Hon skakade på huvudet. "Okej, Julia, vi går. Jag snackar med Liam", sa Felicia. Jag nickade glatt. "Så, kan vi snälla snacka om någonting annat nu?" frågade Sandra.
_________________________________________________________________________________________
Felicias perspektiv :
Jag och Julia stod och väntade på att någon skulle öppna dörren. Det var idag vi skulle träffa alla hemma hos Harry. Till och med Zayn. Någon öppnade dörren, det var Niall. " Hi guys come on in ! " sa han vänligt till oss båda även om han enbart kollade på Julia. Vi steg in och kollade oss omkring. Det var väldiga stora väggar som var målade i en enkel men vacker beige nyans. Jag böjde mig ner och tog av mig mina högskaftade stövlar. Jag kollade mot Julia som redan tagit av sig skorna och stog och kollade nervöst tillbaka. Niall ledde oss in i vardagsrummet där alla satt i en bred soffa. Vi hälsade på alla och satte oss sen ner i soffan.
Alla pratade entusiastiskt med varandra och skrattade högt. Både Harry och Niall var så klart helt koncentrerade på Julia. Jag kände hur någon petade mig i sidan. Jag vände på huvudet så jag kunde se Zayn kolla allvarligt mot mig och pekade mot hallen. Först tvekade jag men ställde mig sedan upp och följde efter honom in i hallen. Väl där vände han sig om mot mig och kollade in i mina ögon. " I need your help with something " sa han förtfarande utan att röra en min. Jag fnös. " Why would I ever want to help you with anything? " sa jag kallt. " You know that I never wanted to hurt her it was all just a mistake " sa han med blicken mot marken. " I don't really give a shit about if it was an accident or if it was because you wanted to hurt her " sa jag och kollade irriterat mot honom. " Well I can't really do anything about it anymore either. It's just that i really wanna talk this out calmly with her. It never ever was my intension to hurt her It was a big mistake and I don't have the time to tell you everything right now... I'm just so sorry and she deserves an apology. " sa han med en sorglig min mot mig. Nej nej nej Felicia smält inte för det där, han sårade henne, han var anledningen för att hon satt hemma och grät i dagar! Du kan inte förlåta honom så enkelt tänkte jag för mig själv. " You just realized that? You should get an apploud because you're soooo smart! " sa jag hånande. " Please please I beg you just talk to her, if I just could talk to her one time. " sa han bedjande. Fuck my life. Jag ger upp, det går inte att inte tycka synd om killen hur mycket han än sårat henne vad kan bli värre liksom. Jag är för snäll " And you think she would agree to meet you because? " sa jag känslolöst. " Well I didn't really expect her to agree with it that easy, so I 've got a plan. This Saturday the guys and I are free so we thought we all should hang out together. Ofcourse she won't come if you tell her that I'll be there. But if you tell her that I couldn't come then she will come right? " sa han nöjt som om han kommit på en master plan. " Right " sa jag och suckade. " When she showes up with you and it will be too late to leave and I will take her aside and finally get the chance to talk to her." sa han och sne log. " Ok but theres just two things I would like to ask. One: What made you think that I would ever lie to my best friend? Two: What made you think that she will voluntarily talk to you? " sa jag och lyfte ena ögonbrynet. Man kunde se hur hans leende försvann. Han kollade besviket ner och andades tungt ut. Sedan kollade han upp med en hundvalps min. " So this is impossible after all? " sa han besviket. " OKAY,OKAY ! I'll do it, but remember you owe me big time after this. You know she'll be mad att me too! " sa jag och la händerna i kors över bröstkorgen. "Thank you thank you thank you! " upprepade han och kramade om mig. " Shut up and be quiet " sa jag och drog bort hans armar. " And remeber don't tell anyone that I'm gonna help you. Now I 'll just have to convince Julia to lie with me and ever thing will go as planned. " sa jag och gick tillbaka in i vardagsrummet.
Någon timme senare...
" Nej jag kommer itne göra det du vet hur arg hon kommer att bli när hon får reda på sanningen! " skällde Julia på mig. Jag var i mitten av att övertala henne men hon ville inte ge upp. Vi satt i taxin som var på väg mot mitt hus. " Men hon kommer inte få reda på sanningen plus kanske det här leder till att hon kommer över honom? Då kan vi alla träffas tillsammans igen även om han är där och dom kan bli vänner! " sa jag bönfallande, Hon tänkte i några sekunder. " Felicia är du säker på att det kommer att fungera? " sa hon med en oroad blick, " Allting kommer att gå bra, det ska jag se till. Julia du berhöver inte oroa dig om saken bara berätta inte hela sanningen för henne så sköter jag resten jag lovar. " sa jag med ett stort leende. " Hmmm okej då men om någonting går fel så skyller jag på dig bara så att det vet! " sa hon och vi båda började skratta.
Sandras perspektiv:
" Så hur gick det igår nu när bajskorven var där och allt? " sa jag och kollade mot Felicia som satt mittemot mig på min säng . " Det gick bra antar jag inte problem! Vi hade roligt. " sa hon positivt." Really? " sa jag inte helt övertalad. " Yepp och vi ska träffas på Lördag med men Zayn kunde inte så du kan hänga med " sa hon och log. " Ehuum jaah det kan jag väl " sa jag osäkert. " Va bra det ska bli jätte roligt " sa hon optimistiskt. " Varför är du så positiv? Säg inte att du har planerat något igen " sa jag oroligt. " Hehehe nej nej " sa hon men kollade inte mig i ögonen. " Breätta " ropade jag och kastade mig över henne och vi rullade ner på golvet. Det här var en av våra allvarliga brottnings matcher som vi brukar ha då och då. Men det slutar alltid det samma, med att vi båda ligger flåsandes på golvet och nästan inte kan röra oss längre. Det var en av mina favorit grejer jag älskar att göra med henne eftersom om jag skulle gjort det med någon annan skulle de tro att jag är sjuk i huvudet. " Så det är ingenting? Verkligen? " sa jag medan jag satt ovanpå hennes mage. " Nej det är ingenting du ska bry dig om. " sa hon och blinkade. Nästa sekund var brottnigns matchen igång igen och hon kastade mig ner på golvet, båda skrattande i full hals.
More than perfect - Del 8
Previous:
'' You see? You love her, and you don't want to end it with her! So stop being a jerk. James, you know I love you both, but I promise, when you'll say you're sorry, she will be too. Don't worry okay? '' sa jag. '' Yeah i guess so.. Thank you Sandra. '' sa han. '' Okay I need to go, see ya later? '' sa jag och gav honom en puss på kinden. '' Yeah see you later. '' sa han och log. '' And don't mess this up! '' sa jag innan jag tog väskan från bordet. '' I won't! '' hörde jag honom ropa. Jag tog min väska och la den hängade vid axeln. Jag gick ut från dörren till Mcdonalds men stannade. Jag kollade in i hans ögon och såg henne hålla hans hand. Det kändes som om den ögonkontakten varade förevigt. Jag skakade huvudet och fortsatte gå. Så länge sen jag såg in i de ögonen. Men jag bryr mig inte längre. Zayn är inte kvar i mitt liv längre.
Felicias perspektiv
Jag satt i min säng med min dator, en filt och en ben&jerry. Det plingade på dörren. Jag suckade för mig själv och kollade mig i spegeln. Jag var osminkad och mitt hår var inte fixat, eftersom jag var nyduschad, men det var inte någon större katastrof och jag orkade inte bry mig. Jag öppnade dörren och där stod James. Han hade rosor och en chokladask i handen. Jag försökte att inte le åt synen och frågade; "What are you doing here?". Han log. "I'm so sorry that I hurted you. I love you Felicia, always has, always will", sa han och räckte över blommorna och chokladen. Jag ställde ner dem på golvet i hallen och kramade honom. Jag grät i hans hals. "It's okay. Everything was my fault... Don't cry sweetie", sa han och klappade mig på ryggen. Jag kunde dröja kvar i hans armar för evigt. Men, jag kunde inte förlåta honom så här lätt. "Come in. We should talk", sa jag. Jag satte rosorna i vatten och tog med både de och chokladen upp till mitt rum. "Did Sandra tell you to do this?" frågade jag medans jag försökte hitta ett bra ställe att ställa rosenvasen. "She told me to talk to you. I figured out this all by my self". Jag vände mig om och han log mot mig. Våra bråk brukade inte hålla länge. Jag var en väldigt förlåtande person, och det var han också. Jag satte mig bredvid honom på min säng. "If we want this relationship to last, we should talk about our problems", sa jag lungt. Han tittade mig rakt i ögonen och nickade.
Efter en och en halv timme hade vi snackat om allting som vi blev sårade av, som att han var nedlåtande mot mig och så vidare. "I'll promise that I will be better", sa han. Jag nickade och vi tittade på varandra några sekunder. Sedan möttes våra läppar i en öm kyss. "I missed your lips", sa han och höll om mig. "It's been a week, James", sa jag och flinade. "I know. But our lips are like on each other every second usually", svarade han och log tillbaka. Han pussade mig på näsan och stoppade in en chokladbit i min mun. Jag var glad att vi hade löst det. Men det var en oro i mitt bakhuvud som sa att lyckan inte skulle hålla i sig särskillt länge.
Två veckor senare
Sandras perspektiv
Jag var på väg till Brad. Det var ungefär en månad sedan vi träffats första gången på den där festen. Jag gillade honom. Han var trevlig och otroligt bra i sängen. Jag flinade för mig själv när jag tänkte på det. När jag slutligen kom fram till hans längenhet plingade jag på. Vi hade träffat varandra varje dag sedan vi träffades. "Hello", sa han när han öppnade dörren och drog in mig i en lång kyss. "Hi handsome", svarade jag. Han gav mig en lång kram. Han hade på sig shorts och hade inte på sig någon tröja. Jag bet mig i läppen för han var så sexig genom att bara stå där utan tröja. "So, why all this cuteness?" frågade jag och log. "I thought we would make a change. So this time, we're not going to my bed - take a seat in my cozy couch instead", svarade han och log tillbaka. Jag kunde verkligen inte motstå hans snygghet. Jag kysste honom och han kysste mig tillbaka innan vi båda två hoppade ner i soffan. "Do you like Grudge?" frågade han och gav mig en mystisk min. "Oh no, Brad, please", sa jag. "It is too late", sa han med läskig röst och stoppade in filmen i dvdn. Han gick ut i köket och hämtade en skål med popcorn. "We're everything alright in school today?" frågade han. Han kändes lite pojkväns aktig just nu men jag gillade det faktiskt, det skulle bli mysigt. "Yup. Same old, boring school", sa jag och log snett. "I'm so glad I don't need to go there anymore", sa han och tog min hand. En hund kom in lufsande. Brad hade en super gullig hund, som han kallade Babe. Orginellt namn, ja. Brad fixade lite med filmen medans jag lyfte upp lilla Babe i knäet. "Hi Babe", sa jag. Brad skrattade. "It sounds so ridiculus. Thats why I named her that", sa han. Jag kollade på honom och skrattade. Jag gosade in mig med Babe och la mig ner i Brads knä. Babe låg ovanpå mig som en slöfock och jag klappade honom. En väldigt gosig hund med andra ord. Det hade gått ungefär en halvtimme av filmen. "This is so creepy, I'm scared", sa jag. Brad tog min hand och pussade mig på pannan. "Hold my hand, and everything will be alright", sa han med en lugnande röst.
Ungefär en timme senare var filmen slut och jag gäspade trött. "I'm so tired, what time is it?" frågade jag honom. "10pm", svarade han och flinade. "Seriousley? I feel like I can fall asleep right here, right now", sa jag. Han hade fortfarande sin hand i min. "This was a really good night", sa jag och gäspade jag med. "I agree", sa han. Hans andra hand började leka med mitt hår och innan jag visste ordet av hade jag somnat.
Morgonljuset strålade mig i ögonen. Jag vaknade och sträckte på mig. Jag låg i Brads säng, och han låg bredvid mig. Jag log för mig själv. Bästa lördagsmorgonen. Jag kommer ihåg hur mycket jag hade älskat att krypa in i Zayns armar på mornarna. Men Zayn var borta ur mitt liv nu. Jag kramade Brad bak i från. "Hi sleepy head", viskade jag. "Good morning beautiful", sa han och kysste mig. Jag hade troligen dålig morgon andedräkt men who cares. Han får skylla sig själv att han kysste mig. Jag log mot honom. Kanske kunde det här bli min vardag.
Julias perspektiv
Vi satt hemma hos mig en lördags kväll. Sandra hade varit hos Brad hela kvällen och natten dagen innan och hon var på sitt bästa humör just nu.
"Så, vem känner du mest för i nuläget?" frågade Sandra mig. Jag hade ställt frågan till mig själv ett antal gånger. Jag hade nog inget riktigt svar på den frågan. Av mina första två dejter i hela mitt liv hade Nialls varit bäst. Men sedan hade jag varit på två till med båda av dem, och jag hade svårt att välja. "Ingen aning"; sa jag ärligt. "Niall är en sådan underbar ängel och Harry är den lilla cupcaken. Jag har verkligen ingen aning", fortsatte jag. "Jag skulle vilja träffa alla killarna", sa Felicia eftertänksamt. "Asså att alla vi tre gjorde det". Sandra gav henne världens bitchblick. "FRIENDLY REMINDER, DET FINNS ETT STORT ASSHOLE AV DE FEM VID NAMN ZAYN", sa Sandra. "Som om jag ens skulle snacka med honom", försvarade Felicia sig. "Jag syftade mer på att jag vill lära känna Harry, Niall och Louis bättre. Nu när Julia dejtar två av dem så", sa hon och kollade på mig. Jag rodnade lite. "Alltså... Harry frågade mig igår om jag ville träffa allihopa, och han sa att jag skulle ta med er", sa jag. "Och du höll det här hemligt för att?" sa Felicia och gjorde en min. "Sandras reaktion of course", sa jag och kollade menande mot henne. "Glöm att jag följer med", sa hon. "Du kommer ångra dig", försökte Felicia. Hon skakade på huvudet. "Okej, Julia, vi går. Jag snackar med Liam", sa Felicia. Jag nickade glatt. "Så, kan vi snälla snacka om någonting annat nu?" frågade Sandra.
Vi pratade inte om någon kille under resten av kvällen, utan vi myste i min soffa och tittade på klassiska tjejfilmer och åt mängder av chips, popcorn och godis. Men hela tiden tänkte jag på dem. Niall - eller Harry?
More than perfect - Del 7
Previous:
'' Me starting fights?! You are always the one who criticizes me! It's like you don't appreciate me! '' fräste jag. '' That's because you are a fucking bitch. ''. Det kändes som en stöt. Det kändes som om någon hade knivhuggit mig i hjärtat. Han såg hur jag reagera det och jag såg genast att hans ansiktsuttryck ändrades. Jag kände tårarna rinna. '' I'm so sorry Felicia, I didn't mean that... I was so an- '' sa han tills jag avbröt honom. '' GET OUT! GET OUT OF MY FUCKING HOUSE! '' skrek jag. Tårarna forsade ner. '' Felicia, I love you, I'm so so- ''. Jag torkade bort tårarna som inte vill sluta rinna. '' OUT! NOW! '' skrek jag. Jag såg nu att han var påväg att gråta men gick fram till mig för att krama mig. Jag backade. '' Don't touch me. I want you out. Now. '' sa jag utan att kolla på honom. Jag kunde inte kolla på honom längre. Jag hörde hans steg, och en dörr stängas. Jag vara sjönk ner till golvet. Mina tårar ville inte sluta rinna. Hur kunde han säga så? Efter det här vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta honom.
______________________________________________________________________________________
Felicias perspektiv:
'' Berätta nu om den här mystiska killen är! '' utbrast jag. '' Ja, vem är det då? '' instämde Sandra nyfiket. Julia stog vid spegeln och applicerade lite mascara. '' Ni kommer kommentera, och jag gillar inte det! '' sa hon. '' Nej, nu tycker vi att du berättar. '' sa jag. Julia vände sig mot oss. '' Okej, ni kommer döma mig nu, och jag har inte berättat det här men aja ... '' sa hon. Hon satte sig på sängen där vi redan satt. Man såg att hon tvekade. '' Spit it out. '' sa jag. '' Okej. Jag har liksom gått på dejt med Harry.. och nu ska jag gå ut på dejt med Niall. '' sa hon. '' Ohhhhh, någon känner sig lite naughty! '' sa Sandra och jag garvade. '' Innan ni dömer mig, hear me out! Jag gillar båda de här killarna, båda är söta och har så fina personligheter. Jag vet bara inte vem jag vill ha. '' sa hon. '' Okej, gå på den här dejten med Niall och välj. '' sa jag och Julia nickade. '' Nej! Du har äntligen chansen att leva som cat women, och du ska inte slänga iväg det med att bara ha gått på en dejt! Nej, du ska dejta de båda och när det blivit rikitigt seriöst mellan er så ska du välja. Det jag menar är att du måste lära känna de mer, och när du dejtat de ett tag kommer du veta vem du vill ha. Liksom bra sidor, och dåliga sidor. '' sa Sandra. '' Okej, ta tillbaks det jag sa. Liksom, även hur kanske hemskt det låter så kommer det kanske vara något roligt. Du kommer känna uppmärksamhet från två killar, och jag tror inte det är någon som inte vill ha det liksom. '' sa jag. Sandra nickade. '' Är ni säkra? '' sa Julia. '' Helt säkra. '' sa jag. '' Och medans du går och flörtar med två killar, ska vi två sitta här och snacka om våra patetiska liv. '' sa Sandra. '' Japp, high five för det '' sa jag och vi gav varandra en highfive som blev misslyckad. '' Okej, ser jag bra ut? '' frågade hon. '' Du ser ut som en blomma i slutet av regnbågen! '' sa jag med en utlänsk driv röst. Hon reste sig från sängen och Sandra smacka hennes rumpa. '' Nu gå och flörta! '' sa hon. '' Okej, vi ses om kanske 3 timmar! Woop woop! '' sa hon. Hon tog sin väska och stängde dörren. Så fort hon hade gått vände Sandra sig mot mig. '' Okej, jag vet att något fel, berätta nu nu nu NU! '' utbrast. '' Jag har haft ett till allvarligt bråk med James. '' sa jag och suckade. '' OMG, jag visste det! Fan vad bra! Jag menar... fan vad dåligt. Handlar det om samma sak från festen? '' sa hon. '' Igår kom han, och jag trodde att han skulle säga förlåt för det han gjorde mot mig på festen men istället så frågade han vad han hade gjort. Liksom what? Och istället för att säga något förlåt så bråkar han med mig och kallar mig bitch! Den bitchen! Och han vet vad som hände för några månader sedan när han kalla mig det. '' sa jag. '' Killar lär sig verkligen aldrig. Liksom what the fuck dude? Aja, du låt mig snacka med honom så får han lite vett i huvudet. '' sa Sandra och jag nicka. '' Gör det du. '' sa jag. '' Och by the way, även fast jag är vän med James så är jag helt klart på din sida om det här. '' sa hon. '' Naaaaaaaaaaaaw '' fick jag ut och krama henne. '' Okej, aja nu slutar vi snacka om det här, utan startar senaste episodet av Awkward. '' fortsatte jag medan jag öppnade ett chips paket.
Julias perspektiv:
Jag gick ut från Sandras hus och såg mig omkring. Det hade blivit lite mörkt, klockan var 18.00 i svensk tid. " Julia! " hörde jag en röst ropa. Jag vände mig om och såg Niall stå borta vid en bil. Jag log och gick emot honom. Han gav mig en oväntad kram och jag besvarade den. " Hi! Everything alright? " frågade han och log sitt speciella lilla leende. " Yeah, and you? ", sa jag och nickade. " I'm perfect! " sa han och log brett. Vi klev in i bilen. Niall berättade att han precis tagit körkort, för någon månad sedan, och att jag var den första tjejen han körde i sin egna bil. Jag skrattade. " I feel honored ", sa jag och log mot honom. " So, where are we going? You told me it was a secret ", sa jag. Han log hemlighetsfullt. " We're soon there. You won't be surprised ", sa han. Vi svängde in vid en gata och Niall parkerade. Jag tittade upp bredvid mig. Nandos. " How did I know? " sa jag och skrattade. Niall skyndade sig ut och öppnade dörren för mig. " Thank you.", sa jag och log. Hittills hade jag lett hela tiden. Bra tecken där. Vi gick in till restaurangen och direkt hälsade Niall på personalen som han kände. Jag bara stog där lite awkward och log. Vi satte oss och han log mot mig. '' Why are you looking at me like that? '' frågade jag generat. '' You just look so ... beautiful. '' sa han och blev generad och jag rodnade. '' So what do you want to order? '' frågade Niall och gav mig en meny. Jag kollade ut genom fönstret och såg att paparazzis samlade sig utanför. Niall hade märkt det och kollade på mig. '' Do you want to get out of here? '' sa han och snelog mot mig. Jag var förvirrad. '' Yeah, what, yeah okey. '' sa jag ställde mig upp. Han ställde sig upp och tog min hand. Han sprang och jag släpades med. Vi sprang utanför dörren, hoppade igenom alla paparazzis, mot bilen. Han öppnade dörren åt mig även fast tusen paparazzis sprang efter oss. Jag kunde inte sluta skratta och han satte sig senare på förarsätet. Snabbt körde han förbi alla och vi båda kunde inte sluta garva. '' Okay, that was so much fun! You are crazy! '' fick jag ut. Han garvade fortfarande åt det. '' Well, I live a dangerous life. '' sa han mystiskt och jag skratta. '' I know a great place we're we can be alone. '' fortsatte han och log sitt fina leende. Jag log tillbaka. Han svängde in vid en parkering. Bredvid fanns det en liten korvkiosk. Han parkerade. '' WAIT HERE! '' skrek han nästan. Han skyndade sig snabbt ut och sprang nästan till min dörr. Jag kunde inte hålla mig för garv. Han öppnade dörren. Han måste verkligen vara en gentleman. Några minuter senare hade hade vi köpt korv med bröd och låg på hoven på bilen. Det var mörkt, och stjärnorna lyste på himlen. '' This is so amazing Niall. '' sa jag och han kollade mot mig. '' No, you are. '' sa han och jag log. '' I love when you blush. '' sa han och jag skratta. '' And I love when you smile. '' sa jag och log stort. Vi kollade upp mot himlen och njöt. Jag kände en hand ta tag i min. En liten rusning gick igenom min kropp. Två handskar mot varandra, även det kunde jag känna värmen från hans hand.
En dag senare ...
Sandras perspektiv:
'' James, you have to stop fight with Felicia! '' sa jag argt på honom. '' Sandra, I'm not the one who started! '' sa han surt tillbaka. '' Okay, do you love Felicia? '' frågade jag lugnt. '' Yes. '' svarade han. '' Do you want to end everything with her? '' frågade jag. '' No .. ''. Jag gav honom en irrieterad min. '' You see? You love her, and you don't want to end it with her! So stop being a jerk. James, you know I love you both, but I promise, when you'll say you're sorry, she will be too. Don't worry okay? '' sa jag. '' Yeah i guess so.. Thank you Sandra. '' sa han. '' Okay I need to go, see ya later? '' sa jag och gav honom en puss på kinden. '' Yeah see you later. '' sa han och log. '' And don't mess this up! '' sa jag innan jag tog väskan från bordet. '' I won't! '' hörde jag honom ropa. Jag tog min väska och la den hängade vid axeln. Jag gick ut från dörren till Mcdonalds men stannade. Jag kollade in i hans ögon och såg henne hålla hans hand. Det kändes som om den ögonkontakten varade förevigt. Jag skakade huvudet och fortsatte gå. Så länge sen jag såg in i de ögonen. Men jag bryr mig inte längre. Zayn är inte kvar i mitt liv längre.
________________________________________________________________________________
Förlåt för ett sent inlägg, vart lite upptagen! Kommentera! :)
More than perfect - Del 6
Previous:
Jag var glad att jag ringt och bjuddit ut henne på dejten. Annars hade Niall gjort det först och det skulle förstört allting för mig. Att få fortsätta se hennes leende skulle var som i en dröm. Jag tror att jag skulle kunna göra henne lycklig, men jag vet också att Niall inte kommer att ge upp så enkelt. Men något får mig verkligen att tro att den här tjejen är värd att kämpa för. " What is it? " , frågade Julia och skrattade. " Oh nothing at all I was just daydreaming a bit " , sa jag, vi hade gått en bit så jag måste ha varit dagdrömt ett tag. " What was it about? ", frågade hon interesserat. " Umm... well..... " , mumlade jag. Jag kunde ju inte säga att jag tänkte på henne. " It's privat or something right? " log hon förstående. " Mmm yeah kind of, sorry " , sa jag ursäktande.
" It's fine, I know what you mean if I told everybody my thoughts they would think I'm crazy or something " , sa hon. Jag skratta. Jag iaktog henne medan hon kollade bort. Hennes hår såg så lent ut, hon såg så vacker ut. Jag förlora lite hopp om kärleken när jag och Taylor gjorde slut, men det känns som om det här kan faktiskt bli något riktigt bra.
_________________________________________________________________________________________
Sandras perspektiv:
Jag gick in till rummet. Han låg i sängen och log mot mig. Försiktigt försökte jag lägga mig ner bredvid honom utan att spilla kaffet, och han la sedan sin arm om mig. '' Here's your coffe! '' sa jag glatt och gav honom koppen. Jag tog en liten klunk från min egna. '' Okay, so I don't know anything about you. I just had sex with a stranger. '' sa jag. Han skrattade. '' Well, my name is Brad, but you already know that. I'm nineteen years old, and I just finished school. '' sa han och tog en klunk. '' How do you know Felicia? '' frågade jag och drog mitt finger längst hans six pack. Hans fingrar lekte i mitt hår. '' My dad is friend with her dad, so we kinda know each other. '' sa han. Jag tog en klunk men upptäckte plötsligt en tatuering vid sidan av hans mage som jag konstigt nog inte sett innan. '' When did you get this? '' frågade jag och lät mitt finger cirkulera runt hans tatuering. Jag märkte att det var något som inte presenterade något så bra eftersom han tog ett djupt andetag och tog sin hand från mitt hår. '' I got it when I was sixteen... My mum died when I was 7. '' sa han. '' Oh, I'm so sorry. '' sa jag och ångra att jag fråga. '' Don't be. '' sa han. Jag kände att det var en jobbig stämning men som tur avbröt han den. '' I love your hair ''. Jag log. '' Thanks. I didn't like it when I was younger, i hated it. I just wanted to shave it off, because I was feeling so bad about it. One of my biggest weaknesses. '' sa jag. '' Whaaat? I love your hair! Fa-bu-lous! '' sa han med en tillgjord bögig röst och jag skrattade. '' No but seriously, it's beautiful. '' sa han sedan och jag log. '' So tell me about you. '' fortsatte han. '' Ömh, I'm turning seventeen this year so don't worry. I don't know .. i like to sleep, and eat like every teenager... that's it'' sa jag och han skratta. '' So sleep and eat is favourite thing to do? '' sa han. Jag kunde inte hålla mig från att garva. '' Yeeah haha, I don't know. '' sa jag och log stort. Jag satte mig upp och han satte sig bekvämare. '' No talents? '' sa han och log. '' Haha well I have secret talent. '' sa jag. '' Oh tell me! '' sa han. '' Well, if I tell you I have to kill you. '' sa jag mystiskt och han skratta. '' Tell me! '' sa han retsamt. '' Okay, be prepared.. '' sa jag. Sakta tog jag ut tungan från munnen och petade med den på näsan. Han började gapskratta och jag kunde inte hålla mig för garv heller. '' Yeah, you are wierd! '' sa han och skratta. '' What about you? Everyone have a secret talent. What's yours? '' frågade jag. Han satte sig upp. '' Okey, look. '' sa han. Jag kollade på hans ansikte och märkte att hans näsborrar spärrades upp jätte mycket så han såg så dum ut. Jag gapskrattade. '' Impressive huh? '' sa han och höjde sina ögonbryn. Jag fick ut ett yes mellan gapskratten. Efter att ha garvat i fem minuter var jag äntligen tyst. '' Well, i have another secret talent. I make the best Macaroni and cheese. '' sa han och log mot mig. '' Great. '' sa jag och var rädd över det han skulle säga näst. '' Maybe I can make it for you someday. You know, a date. '' sa han. Jag hostade till. '' Oh no Brad... can't we just have it like this? It's so simple and easy... Last time I had a relationship, it ended so badly that .. I just don't know if I can do it again. Like, we are not strangers anymore! What about just having fun, like we're having now! You know .. talking and well, sex. '' sa jag och kollade ner mot mina händer. '' You just described every guys dream. '' sa han och log stort mig. Jag tog min och hans kopp och la den på sängbordet. Jag kröp till hans mage och satte mig vid slutet av den. '' So are you in? No feelings, just sex and talking. Like, friends with benefits. '' sa jag. Han satte sig upp så våra ansikten var nära. '' I'm in. '' sa han och log sitt sexiga leende. Jag la armarna om honom och kysste honom. Jag ställde frågan försiktigt. '' So... what about making that famous macaroni and cheese? .. '' sa jag sakta och väntade ivrigt på svar. '' With pleasure my lady! '' sa han och jag skrattade.
Felicias perspektiv:
Jag satt i min soffa, och bläddrade mellan kanalerna. Jag hade fortfarande ont i huvudet från dagen innan och vad jag än såg stördes jag av det. Klockan var 7 och jag hade inga planer för ikväll förutom att sitta och sura. '' Vi ska bara gå och göra lite ärenden, vi kommer om en timme! ''' hörde jag mamma ropa från hallen. Jag hade inte ens lust att ropa och efter någon minut hade pappa och mamma gått ut. På varje kanal visades det bara romantikfilmer. Jag slängde fjärrkontrollen till andra änden av soffan. Varför måste James vara så elak ibland? Han är alltid så jäkla nedlåtande mot mig, och att han snackar så mot mig på min födelsedag? Hur kunde han? Det här har alltid varit ett stort minus hos honom, men han har aldrig sjunkit så lågt innan. Och jag kunde inte tåla det längre. Jag är så arg på honom men jag kunde inte längre hålla det inne. Jag kände tårarna rinna ner. Jag torkade snabbt bort de, men vad jag än gjorde slutade de inte. Är jag inte värd att kämpa för längre? Jag hörde dörrklockan ringa och gick upp för soffan. Jag gick fram till dörren och öppna den. '' James, what are you doing here? '' sa jag och försökte slänga dörren i hans ansikte men hans fot stoppade den. Jag fortsatte in till vardagsrummet men han följde efter. '' Okay Felicia, I don't get it. What have I done wrong? '' sa han. '' What you have done?! You ruined my birthday! '' skrek jag på honom. '' I didn't ruin anything! It is you who always flirt with that Liam! '' skrek han. '' Oh my god. He's my fucking best friend. Are you so stupid?! I was with him all night because you were such a dick! '' skrek jag argt. '' You always start fights with me. Stop being such a drama queen! '' sa han argt tillbaka. '' Me starting fights?! You are always the one who criticizes me! It's like you don't appreciate me! '' fräste jag. '' That's because you are a fucking bitch. ''. Det kändes som en stöt. Det kändes som om någon hade knivhuggit mig i hjärtat. Han såg hur jag reagera det och jag såg genast att hans ansiktsuttryck ändrades. Jag kände tårarna rinna. '' I'm so sorry Felicia, I didn't mean that... I was so an- '' sa han tills jag avbröt honom. '' GET OUT! GET OUT OF MY FUCKING HOUSE! '' skrek jag. Tårarna forsade ner. '' Felicia, I love you, I'm so so- ''. Jag torkade bort tårarna som inte vill sluta rinna. '' OUT! NOW! '' skrek jag. Jag såg nu att han var påväg att gråta men gick fram till mig för att krama mig. Jag backade. '' Don't touch me. I want you out. Now. '' sa jag utan att kolla på honom. Jag kunde inte kolla på honom längre. Jag hörde hans steg, och en dörr stängas. Jag vara sjönk ner till golvet. Mina tårar ville inte sluta rinna. Hur kunde han säga så? Efter det här vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta honom.
More than perfect - Del 5
Previous:
"Problemet är, basically, att det är två freaking killar! Jag hade inte varit osäker om det var en av dem men det är TVÅ. Två super gulliga och trevliga killar... Felicia jag får panik!" skrek Julia upprört. Jag hörde skrik från badrummet bredvid. "Låter som om någon annan också har problem", sa jag. Hon spärrade ögonen i mig för att få ett svar. "Kolla. Alltså just nu har jag världens värsta huvudvärk, och jag försöker att inte tänka på James, han och jag bråkade faktiskt på min födelsedag, och två killar som är bästis med min bästa vän och med i världens mest kända band flörtar med dig och Sandra... ja va fan är hon? Snälla Julia, kan vi snacka om det här imorgon?" sa jag bedjande. "Okej då", sa hon och låste upp dörren. Vi gick ut genom toaletten och dörren stötte ihop med den andra dörren. Jag vände mig om och kollade mot Niall och Harry som kom ut genom den andra toaletten. Julia och jag tittade på varandra med våran speciella min. Hennes mun var som ett O och jag flinade lite. Vi tittade upp och såg Sandra komma ner för trappan med en kille. Hon var alldeles rufsig i håret. Vi alla tre kollade på varandra. Damn.
_______________________________________________________________________________________
Sandras perspektiv:
Ljuset från fönstren in till vardagsrummet sved i mina ögon medan jag försökte kollade mig omkring. Det var som om en bomb landat i rummet. Det låg plastglas utspridda på golvet överallt och även kläder. Jag försökte lyfta mig upp försiktigt men men slogs av smärtan som kom från baksidan av mitt huvud. Jag tänker aldrig på att dagen efter kommer jag må dåligt fysiskt och psyskiskt. Ångest och sån skit. Jag lyfte mig upp sakta. Min mage kurrade till, jag satte handen på magen och ställde mig upp. Jag aktade mig för glas som var utt spritt på golvet. Jag tyckte synd om Felicia som måste städa upp efter alla. Sedan gick jag in genom dörren som ledde till köket och gick fram till kylskåpet. " Sandra? " hörde jag nedan för mig. Det var Felicia som låg där, hon måste deckat på golvet igår natt tänkte jag. Hon sträckte fram handen mot mig och jag hjälpte henne upp. " Aaaaaaj mitt huvud gör as ont " klagade Felicia medan hon satte sig ner vid en av de vita stolarna vid köksbordet. Jag började ta fram massa grejer ur kylskåpet ost, smör, yoghurt och vad vi behövde mest just nu mjölk. Medan vi började bre mackor och hyvla ost så hörde vi ett " Godmorgon " bakom oss. Äntligen hade Julia också vaknat. Hon satte sig ner bredvid Felicia på andra sidan bordet. De hade lärt sig att sätta sig på andra sidan bordet så att jag kunde se dom, annars mådde jag alltid illa. " Sandra! Vem var den där killen, du måste berätta allt! sa Julia med nyfikna och väldigt trötta ögon. " Brandon tror jag... nej, han hette Brad! Ja det hette han. " sade jag medan jag försökte gömma att jag faktiskt var lite generad över att snacka om det. " Han var as snygg ju! Jag undrar vad som hände mellan er igår, inte för att det är så svårt att gissa " sa Felicia retsamt medan hon blinkade åt mig. " Ha-ha-ha " sa jag sarkastiskt. " Skulle inte ni gjort samma sak om en snygg kille började snacka med er liksom. " tillade jag. Julias blick sjönk ner mot bordet. " Joo, antagligen " sa Felicia eftertänksamt. "Kan du skicka mjölken? " frågade jag Julia. Hon räckte snabbt över mjölken som nästan var tom efter att ha cirklat runt ett tag. Det blev tyst. Jag andades ut tungt. " Jahapp, vad ska ni göra idag då? " frågade jag för att bryta tystnaden. " Inget, jag ska sova ut. Jag kommer antagligen decka på soffan när jag kommer hem i alla fall" , sa Julia och gäspade. "Jag måste försöka städa upp det här kaoset innan mina föräldrar kommer hem " sa Felicia ledsamt. Jag kollade mot klockan som fanns över dörren i köket. Hon var halv 4. " Det vorde nog bäst om jag drog nu, klockan är rätt mycket. " sa jag. " Ja " höll Julia med. Vi plockade ihop våra grejer snabbt och började sätta på oss ytterkläder. " Hej då '' sa Felicia och pussade oss på kinden och kramade oss. Jag öppnade dörren och kände hur soljuset bländade mig. Jag kände mig lite som en vampyr.
När jag kommit hem och duschat så sminkade jag mig lätt och satte på mig låga mjukis byxor och en vanlig mörkblå pösig tröja. Min telefon som låg bredvid mig vibrerade. Eftersom jag inte kände igen nummret så öppnade jag sms:et snabbt och läste igenom det. " Hi it's Brad. I had an outstanding night yesterday and I were just wondering if you would want to do it again ? ". And for the record I also just wanted to tell you how beautiful you looked last night cause I forgot. xo " Det var länge sen jag fått ett sånt sms, det kändes bra. Jag fnissade till lite, det kändes väldigt bra för att vara ärlig. Mina smidiga fingrar svarade snabbt " It would be a pleasure to meet a hot guy like you again. Just name a time and place. " . Svaret kom lika snabbt som jag skrivit mitt och det stod " Now ? " Jag skrev bara min adress i nästa sms och det plingade snart på dörren. Jag öppnade dörren och mötte hans blick. Han såg verkligen oemotståndelig där han stod och snelog emot mig. " We only have 50 minutes before my parents comes home " sa jag snabbt och drog honom innan för dörren och sparkade igen den. Han sparkade av sig skorna och börjadae intensivt kyssa min hals. Han lyfte upp mig så att mina ben var tajt runt hans midja. Kyssarna blev bara hetare medan han tryckte mig mot väggen. Jag drog i hans lockar medan jag kände hettan emellan oss. Med hans händer innanför min tröja drog han av mig den snabbt. Hans var sedan länge redan av.
Harrys perspektiv:
Jag knappade in numret som jag fått av Julia under festen. Efter 3 signaler svarade hon. " Hello? ". " Oh, hi it's me Harry " , sa jag. " Hi how are you? It really feels like it's been a while we met. ", sa hon glatt. " Yeah it really does. But now that you mention it, we really should meet up sometime" , sa jag och väntade spänt på svaret. " Yeah sure that would be fun! " , sa hon vänligt med hennes ängla liknande röst. Jag pustade ut. " Maybe we can meet up this saturday? " , sa jag ivrigt. " Sounds good, can we meet at 1 pm ? " , sa hon. " Yeah that's fine with me! Then it's a date " sa jag med ett leende på läpparna. " Yeah but I gotta go so I see you then goodbye! " sa hon och sedan lades luren på.
Jag och Julia gick i parken, det sprang runt några hundar på gräsplätten bredvid gångvägen. Hon såg asgullig ut som vanligt. Egentligen ville jag ta hennes hand men jag ville inte skrämma iväg henne liksom. När hon märkte att jag kollade på henne så kollade hon generat ner. " Do you want ice cream? " , frågade jag medan vi passerade glasskiosk. " Umm yeah sure " , sa hon och log mot mig, jag älskar hennes leende. Jag slet mig slutligen ifrån hennes leende och vänte mig mot försäljaren. " Two ice creams thank you, one with vanilla flavour and one with chocolate. " , sa jag och började ta fram min plånbok ur min bakficka för att betala. " Here you are " , sa Julia och sträckte fram sin hand där det låg 3 pund. Jag stängde hennes hand försiktigt och kollade djupt in i hennes gröna ögon. " I'm not gonna let you pay, that's a guys job " , sa jag och skrattade lite. " But I... " , försökte hon men jag avbröt henne. " Just smile and eat your ice cream " sa jag och hon log och tog emot glassen. Jag var glad ringt och bjuddit ut henne på dejten. Annars hade Niall gjort det fförst och det skulle förstört allting för mig. Att få fortsätta se hennes leende skulle var som i en dröm. Jag tror att jag skulle kunna göra henne lycklig, men jag vet också att Niall inte kommer att ge upp så enkelt. Men något får mig verkligen att tro att den här tjejen är värd att kämpa för. " What is it? " , frågade Julia och skrattade. " Oh nothing at all I was just daydreaming a bit " , sa jag, vi hade gått en bit så jag måste ha varit dagdrömt ett tag. " What was it about? ", frågade hon interesserat. " Umm... well..... " , mumlade jag. Jag kunde ju inte säga att jag tänkte på henne. " It's private or something right? " log hon förstående. " Mmm yeah kind of, sorry " , sa jag ursäktande.
" It's fine, I know what you mean if I told everybody my thoughts they would think I'm crazy or something " , sa hon. Jag skratta. Jag iaktog henne medan hon kollade bort. Hennes hår såg så lent ut, hon såg så vacker ut. Jag förlora lite hopp om kärleken när jag och Taylor gjorde slut, men det känns som om det här kan faktiskt bli något riktigt bra.
Lite viktig info!
Hej alla snälla människor därute!
Så vi tänkte att vi skulle skriva lite saker, så ni hänger med om vem som skriver vilka dagar.
Måndagar - Ingen del tyvärr! Vi har lång skola då, ingen har humöret att skriva,
alla är trötta, plugg och sånt jobbigt.
Tisdagar - Sandra.
Onsdagar - Felicia.
Torsdagar - Julia
Fredagar - Julia
Lördagar - Felicia
Söndagar - Sandra
Som ni ser så skriver alla två gånger i veckan var. Och varje del är ingen freestyle eller att man improviserar, utan vi alla sitter ner, diskuterar över vad som kommer hända i den delen och sånt. Faktiskt skriver alla tillsammans, vi går in på utkast allihoppa, ändrar vad vi tycker ser fel ut, lägger till något och sånt. Så även fast det står ett namn och det är en viss dag så är det allas ord som är i delen!
Så alla vet hur vi skriver och funkar.
Tack så mycket för att ni läser! Och kom ihåg att feedback ger oss motivation att skriva!
Kramar,
More than perfect - Del 4
Previous:
"Julia, James!" ropade Felicia. Jag och James gick fram till Felicia. Även Sandra stod där, och hon hade redan hälsat på de tre killarna som stod mitt emot dem; Liam, Harry och Niall. "So guys this is my boyfriend James and this is my best friend Julia", sa hon och log. Jag mötte killarnas blickar och log. Killarna hälsade på James och sedan på mig. "I'm Liam", sa Liam och log snett. "I know. I'm Julia". Han log mot mig och jag vände mig emot den krullhårige pojken, Harry. "Hi, I'm Harry. Nice to meet you". Jag log mot honom. "And I'm Niall". Niall hade den mest gulliga dialekten ever och den var mycket sötare i verkligenheten än på alla klipp. Jag log stort. "Nice to meet you guys".
Sandras perspektiv
Jag kollade ut över Felicias vardagsrum. Många dansade i mitten av vardagsrummet. Alla festade runt, drack. Jag var inte full, eftersom festen starta för kanske 40 min sen. Men efter några shots kände jag mig lite flummig men jag var ändå medveten. Felicia snackade med två av våra kompisar, Nelly och Vanessa, och Julia stod och pratade med Niall och Harry. Jag gick till mitten av vardagsrummet och började dansa för mig själv bland människorna. Jag dansade där en stund när jag plötsligt kände en hand vid min midja bakom mig. Jag fortsatte och var med '' in to it ''. Vi dansade nära varandra, och jag kände hur det pirrade lite. Hans händer höll mig om min midja och följde med mina rörelser. Jag vände mig om och avslöjade hans ansikte. Jag kände inte honom och han såg äldre ut. Han hade brunt hår med några lockar, blåa uppenbara ögon, rak näsa och fina läppar. Han hade en spänd käke och jag kunde sa hans spända armar om mig. Han var bara så het. Vi dansade tätt intill varandra och mitt hjärta dunkade snabbare. Jag kollade upp mot honom, och han log ett sexigt leende mot mig. Tiden stog nästan still. Jag log tillbaka och innan jag nästan visste ordet av det möttes hans läppar mina. Det var en öm kyss som bara blev intensivare efter varje sekund. Vi stog nu och grovstrula mitt på dansgolvet. Han drog sina läppar från mina. Våra ansikten var nära, jag kunde känna hans andedräkt med en lukt av mint men ändå lite alkohol. '' What's your name? '' sa han med sin djupa röst. '' Sandra. You? '' sa jag och log mot honom. '' My name is Brad. So Sandra ... Do you wan't to go upstairs? ... '' sa han och log sexigt mot mig. Jag tog tag i hans nacke och drog in honom i en passionerad kyss. '' I think you know the answer.. '' sa jag och släppte inte blicken från honom. Han log och tog min hand. Jag skulle aldrig vara så självsäker, kändes konstigt men något händer äntligen.
Julias perspektiv
Jag log lite mot Harry och Niall innan jag vände på klacken och gick bort. Jag var urtörstig och gick in till Felicias kök. Eftersom jag var den enda människan som inte drack så hade hon inte ställt fram colan, utan jag fick hämta den ur kylen. Jag tittade lite snett bort mot Harry och Niall. De såg ut och snacka om något, väldigt intimt. Niall märkte att jag kollade åt deras håll och han mötte min blick. Även Harry vände sig emot mig och jag tittade snabbt ner och hällde upp ett glas med cola. Jag hörde hur någon kom emot mig och vände mig om. Ett par klarblåa ögon tittade in i mina. "I was just about to ask you if I could go and get a drink for you, but it looks like you don't drink?" sa Niall och log lite blygsamt. Jag rodnade lite. "Nah, I'm not that kind of girl... My friends call me innocent", sa jag. Jag var alltid rädd att folk skulle döma mig för att jag var emot allting som ansågs vara "farligt för hälsan" - när jag var yngre och inte ville följa med så tror jag de flesta uppfattade mig som tråkig. "Oh, I see. You are a good girl... I like good girls". Jag tittade ner, och hettan blossade upp på mina kinder. Han skrattade lite. Jag mötte hans ögon igen. Han log, och jag log tillbaka. "Did the sun just come out or did you just smile at me?", frågade han. Okej. Det där var troligen en av de gulligaste saker en kille någonsin sagt till mig. Jag visste inte vad jag skulle säga och slängde bara ur mig något. "You make me blush!", sa jag och la mitt ansikte i mina händer. "You know what... I need to talk to Sandra about something... see you later...". Situationen hade precis blivit så pinsam den bara kunde. Jag kollade runt i folkhavet och letade efter Sandra. Killar brukade inte flörta med mig. Jag menar, jag hade killkompisar, sure, men liksom, de var kompisar. I sådana här situationer visste jag inte vad jag skulle göra. Jag såg Sandra dansa med någon random kille. Jag kollade mot henne med rynkade ögonbryn. "Jag antar att jag får hitta Felicia istället då...", sa jag tyst för mig själv. Jag såg inte Felicia någonstans. Great. "Looking for someone?" En hand grabbade tag i min handled. " Hi Harry. Yeah, I trying to find Felicia, but I don't see her anywhere", svarade jag. "I can help you", svarade han. Jag log tacksamt mot honom. Vi letade runt medans vi småpratade. "She is probably somewhere with James", sa jag. "Her boyfriend?" frågade han. Jag nickade. "She is truly madly deeply in love with him. They are like the perfect couple", svarade jag. Harry log snett. Jag granskade honom. Han hade underbara ögon. Jag älskade ögon hos killar. Det var det första jag noterade alltid. Och hans leende var helt perfekt. För att inte tala om hans hår. Jag log mot honom. "There must be something wrong with my eyes, I can't take them off you", sa han och skakade på huvudet. Jag fortsatte le, men mina kinder var så röda att jag knappt kunde andas. "I need some air", sa jag. Han hann inte säga något mer innan jag gick ut på Felicias balkong.
Det var iskallt ute, eftersom det var Februari, men det var så varmt där inne så det var bara skönt. Jag kände en stark röklukt och kollade mig omkring. "Felicia, vad fan gör du?" sa jag och ryckte cigaretten ut ur hennes hand och stampade på den med mina klackar. "Åh, varför tog du min cigarett?" Hon vinglade till och jag la hennes arm om mig. "Är du okej?" undrade jag. Hon luktade alkohol och rök, blandat med hennes parfym. "Jag och James bråkade", sa hon. "Var är han nu?" frågade jag henne. "Han drog. Lika bra, den jäveln", sluddrade hon. Jag suckade och drog med henne in. "Is she okay?" undrade Niall och Harry. "She is really drunk", sa jag, och försökte undvika att tänka på deras tidigare flörtar med mig. "Can we help?" undrade Harry oroligt. "Can you go and get Liam? Think he can help her out actually", sa jag. Harry försvann in i folkmassan. "What happend?" undrade Niall. "She fought with her boyfriend", sa jag och tittade menande på honom. "Wait, how are you not drunk?" frågade jag honom. Jag visste att Niall gillade att dricka och det förvånade mig att han lät som om han inte hade druckit alls. "I wanted to try to be good, like you", sa han och log. Jag log blygt tillbaka. Harry kom tillbaka med Liam. "Wow. Congratz Felicia", sa Liam och tog henne från mig. Hon hade somnat. Bäst att låta henne sova lite då. Vi gick upp till hennes rum och la henne på sängen medans Liam gick och hämtade en huvudvärkstablett från badrummet. Han la den bredvid hennes säng och kysste henne ömt på pannan. "She is totally crazy", sa han och skakade på huvudet. "No, she just having fun", sa Harry och log. Vi gick ner och festen pågick.
Efter ungefär två timmar hade Harry och Niall båda flörtat med mig mer. Det kändes inte så bra att båda gjorde det. Tidigare under kvällen hade jag bytt nummer med de båda, eftersom de hade frågat, så jag antar att de kommer att ringa om några dagar. Helt plötsligt såg jag Felicia komma ner från trappan. "Mitt huvud gör så jävla ont", sa hon till mig. "Men festen måste fortsätta. Hur länge sov jag?" Hon vinglade till lite. Självklart var hon fortfarande full. "2 timmar", sa jag kort. Felicia försvann samtidigt som både Niall och Harry kom emot mig. Niall han först. Han la sin arm runt om mig. Under kvällens gång hade han druckit lite mer, men han var inte full som Felicia. Jag undrade vad han skulle säga nu... varenda sak någon av han och Harry hade sagt till mig hade ungefär slutat med att jag sprang iväg. Typ, 'jag ska kolla till Felicia' eller något i den stilen hade varit min ursäkt. Jag hade verkligen ingen aning om hur jag skulle reagera. Klockan var runt två på natten. "Tell me... how does it feel to be the most beautiful girl in the whole room?" frågade Niall plötsligt. Jag tittade på honom och log, men en hand tog tag i min och drog i den, bort från Niall. "Let's dance", sa Harry. Jag dansade med honom, med mina klumpiga steg. Jag såg ut som Finn Hudson i Glee när jag dansade. Dessutom var jag väldigt förvirrad och jag visste inte vad jag höll på med. En annan hand kom och ryckte Harrys händer från mina. "I need to talk to you Harry. Now", sa Niall och drog med honom. Jag bara stod där och stirrade efter dem.
Harrys perspektiv
"She is mine!", sa Niall. "What make her yours?" sa jag. "I told you I thought she was cute. And she really is. She haven't really responded when I flirt with her but anyway, SHE IS MINE", skrek han. "Oh come on! I think she is really cute too! And I need a girl who really cares about me", sa jag. "You had a girlfriend two months ago, Taylor Swift, remember?" sa Niall irriterat. "If some of us need a girlfriend, it is me. DOT. Don't dare touch her", fortsatte han. "Oh please, don't remind me of her. It makes me upset. Lets make a deal", sa jag surt. Jag ville helst ha henne för mig själv redan nu. "We get to know her. And then, she choose between us okay?" Nialls ögon smalnade och han funderade. "Deal" Vi tittade på varandra och slog upp dörren.
Felicias perspektiv
Jag hade bestämt mig för att inte bry mig om James. Mitt huvud dunkade och jag såg Julia komma emot mig. "Vi måste snacka. Kom", sa hon och tog med mig till toaletten. Toaletten var det perfekta stället att snacka på. När vi tre hade behövt snacka om något privat när vi gick i högstadiet hade vi alltid stått inne i toaletten. Vi gick in och Julia låste. Det luktade som om någon hade spytt här inne tidigare och vi båda två gjorde en grimars av lukten. "Vad ville du säga?" undrade jag. Huvudet fortsatte att dunka. "Okej. Harry och Niall båda flörtade med mig. De har gjort det hela kvällen. Jag har inte reagerat tillbaka och jag vet inte vad jag ska göra!" sa hon olyckligt. "Det är ju bra! Du behöver en bra kille och de är bra!", sa jag. "Jag ser inte problemet". Hon suckade och himlade med ögonen. "Problemet är, basically, att det är två freaking killar! Jag hade inte varit osäker om det var en av dem men det är TVÅ. Två super gulliga och trevliga killar... Felicia jag får panik!" skrek Julia upprört. Jag hörde skrik från badrummet bredvid. "Låter som om någon annan också har problem", sa jag. Hon spärrade ögonen i mig för att få ett svar. "Kolla. Alltså just nu har jag världens värsta huvudvärk, och jag försöker att inte tänka på James, han och jag bråkade faktiskt på min födelsedag, och två killar som är bästis med min bästa vän och med i världens mest kända band flörtar med dig och Sandra... ja va fan är hon? Snälla Julia, kan vi snacka om det här imorgon?" sa jag bedjande. "Okej då", sa hon och låste upp dörren. Vi gick ut genom toaletten och dörren stötte ihop med den andra dörren. Jag vände mig om och kollade mot Niall och Harry som kom ut genom den andra toaletten. Julia och jag tittade på varandra med våran speciella min. Hennes mun var som ett O och jag flinade lite. Vi tittade upp och såg Sandra komma ner för trappan med en kille. Hon var alldeles rufsig i håret. Vi alla tre kollade på varandra. Damn.
More than perfect - Del 3
Previous:
" Jag fixar det jag lovar Sandra, förlåt jag tänkte verkligen inte på det " sa jag med ånger i rösten. " Det är lungt bara du fixar det så är det okej " sa hon kort. Man märkte att hon fortfarande var väldigt irriterad, jag log lite. Det var en så typiskt sak som Sandra skulle säga. Det var också en av dom grejerna som gjorde henne till Sandra, en av andledningarna till att jag älskade henne. Julia och Sandra betyder mest i hela världen för mig, dom är som små änglar som är skickade till världen för att skapa fred och lycka. Jag skulle göra vad som helst för att behålla dom i mitt liv. Om någon skulle såra dom skulle jag få damp attacker och börja misshandla folk, ingen vacker syn. Jag älskar dom mer än allting.
Felicias perspektiv
"Happy birthday to you, happy birthday to you, happy birthday dear Felicia, happy birthday to you". Det var mina föräldrar och min syster som kom in sjungandes. "Grattis på födelsedagen!" sa min mamma och kramade om mig. Jag fyllde 17 år idag, det var den 16 Februari. Jag log nyvaket. "Tack så mycket", sa jag. Pappa ställde ner en bricka med frukost på min säng. Brickan innehöll varm choklad med grädde och marshmellows, två toasts med skinka och ost på, fruktjuice och en cupcake. Jag gnuggade mig trött i ögonen. "Hur känns det att vara 17 då?" sa min syster. "Ingen skillnad", sa jag och skakade på huvudet. "Öppna dina presenter nu då", sa pappa och log stort. I presenterna hittade jag lite blandade saker - kläder, pengar, smink, presentkort - och en sprillans ny iPhone 5. Min gamla mobil funkade inte så bra och Sandra och Julia brukade ofta skrika på mig för att jag inte laddade den. "Tack så hemskt mycket", sa jag. Jag kände mig så glad. Mamma, pappa och syrran lämnade rummet så att jag fick äta min frukost ifred. Jag hade en stor dubbelsäng och för tillfället var lakanen ljusrosa, ungefär samma nyans som min vägg. Jag längtade så efter festen. När jag hade ätit upp allt det goda gick jag ner till köket. "Vi ska åka nu älskling", sa mamma och pussade mig på pannan. De skulle stanna hos mormor idag och imorgon eftersom jag hade min fest. Och efter festen skulle Julia och Sandra sova över här så att vi kunde städa och fixa efteråt. "Julia och Sandra kommer väl snart?" frågade pappa. Jag nickade, gav båda en kram och de gick. "Jag ska också kila iväg nu, ha kul", sa min syster och gick även hon ut från dörren. Det blev tyst i huset. Det var lika bra att duscha innan de kom, så jag gick upp igen och gick in i duschen. Jag kände mig så excited och kunde knappt vänta.
Julias perspektiv
Jag hade precis kommit ut ur duschen och mitt blonda hår var nytvättat och rufsigt. Jag slängde en snabb blick på klockan och sa ett snabbt "fan" för mig själv. Jag hade duschat för länge, självklart. Som tur var så var inte Sandra och Felicia så snabba de heller så 10 minuter mer eller mindre spelade inte någon större roll. Jag blåste håret, tvättade ansiktet, slängde på mig ett linne och ett par mjukis och sprang ner för trappan. "Mamma, har du sett min väska?" ropade jag. "Jag kan inte hålla ordning på alla dina saker Julia", sa hon och stack ut huvudet från köket. Jag kollade runt och såg att den låg under trappan. Jag satte upp mitt hår i en slarvig bulle, slängde ner mitt smink och mina kläder jag skulle ha ikväll i väskan och tryckte ner mina fötter i mina uggs. "Hejdå, jag ringer imorgon" sa jag och slängde på mig min stora jacka. Sandra och jag bodde grannar och hade gjort sedan hon flyttade hit. Jag gick upp för hennes familjs uppfart, så som jag hade gjort minst en miljon gånger tidare. Hon öppnade. Hennes lockiga hår var utsläppt och hon hade som jag på sig mjukisar och en stor väska med sig. "Are you ready to go?" frågade jag. "Japp, ge mig en minut att sätta på mig skorna bara". Vi gick hem till Felicia och på vägen snackade vi om festen på kvällen. "Jag kommer dricka mig drunk. Det kommer bli kul", sa hon och log. Jag skakade på huvudet. "Inte imorgon när du har din hangover". Jag hade kind of alltid varit emot det här med att dricka och sådant. Sandra och Felicia kallade mig för deras innocent friend. Passade ganska bra in på mig. Jag var 17 år och hade inte fått min första kyss än. Jag vet, det är helt otroligt. Jag har aldrig varit bra på att få killar och inte heller riktigt velat. Jag hade varit olycklig kär en gång och sedan dess hade jag varit rädd för att bli kär... och dessutom väntade jag på den rätte. Jag vet, jag är patetisk.
Vi plingade på Felicias hus och hon öppnade. "Grattis på födelsedagen!" sa jag och Sandra i mun på varandra och vi gruppkramades. Vi kramades kanske en aninges för hårt eftersom vi ramlade på golvet och började asgarva. Vi slängde våra saker i hallen och gick upp i hennes rum med våra enorma väskor. "Vad har ni med er egentligen?" sa Felicia och skrattade lite. "Ett kilo smink", sa jag. Just nu hade jag inget smink på mig. Mitt ansikte hade några finnar här och där, men jag hade alltid haft problem med det och var van. Sminket döljde alltid så himla bra och jag använde kanske därför lite för mycket smink. Jag erkänner att jag är väldigt avundsjuk på Sandras och Felicias perfekta hyer, men ja. Ingen är perfekt and thats life. "Vi har presenter till dig", sa Sandra och log. Vi alla kastade oss på Felicias säng och hon öppnade presenterna. Vi hade båda köpt tröjor till henne och hon älskade de tydligen. "Ni måste se min klänning nu!" utbrast Felicia. Hon öppnade sin garderob och tog ut en laxrosa, grå, axelbandslös klänning med en rosett på. Den var supergullig. "Wow", sa Sandra. "Eller hur, wow", instämde jag. Under hela förmiddagen sminkade vi oss, målade naglarna och fixade i orning för festen. "James ska ta med sig sprit och sådant, vi har typ bara öl hemma", sa Felicia. "Låter bra", sa Sandra medans hon stoppade i sig en pizzaslice. Folk skulle dyka upp runt 8pm, så vi åt lite redan nu. Vi pratade om allt möjligt och skrattade åt urfåninga saker. När klockan var halv åtta gick vi upp och fixade oss det sista. Sandra hade en vit och ljusblå klänning med halvt öppen rygg, Felicia hade klänningen hon visade oss innan och jag hade en svart spetstopp och en gröngul kjol. "Jag känner mig ganska basic i jämnfört med er", sa jag medans jag stod och fluffade upp mitt hår. Vi alla hade våra hår utsläppta och jag måste säga att vi alla tre såg ganska bra ut. "Let's party" skrek Sandra och vi alla gjorde en konstig dans där vi stod i Felicias sovrum.
Det plingade på dörren och inom en halvtimme hade nästan alla kommit. Jag gick runt och småpratade med folk. Vi var kanske femton stycken, och de enda som saknades nu var Liam och de två killarna han skulle ta med sig. Jag var en directioner, helhjärtat. Jag lyssnade otroligt mycket på killarnas musik och jag hade varit med dem sen start. Men jag skulle inte fangirla när jag såg dem. Jag hade träffat Zayn några gånger när han var tillsammans med Sandra, men jag hade aldrig träffat någon av de andra killarna så det skulle bli väldigt kul. Felicia stod i ett hörn och strulade med James när det återigen plingade på dörren. De var de sötaste paret någonsin. Felicia gick och öppnade och James kom fram till mig. "Who is not here yet?" frågade han. "Liam and his friends", sa jag och log svagt mot honom. "Well, I hope they not steal Felicia from me", sa han. "What are you talking about?" sa jag och skrattade. "We were actually busy!" sa han och log lite. Jag skrattade igen. Han var perfekt för Felicia, 100 gånger fram och tillbaka. "Julia, James!" ropade Felicia. Jag och James gick fram till Felicia. Även Sandra stod där, och hon hade redan hälsat på de tre killarna som stod mitt emot dem; Liam, Harry och Niall. "So guys this is my boyfriend James and this is my best friend Julia", sa hon och log. Jag mötte killarnas blickar och log. Killarna hälsade på James och sedan på mig. "I'm Liam", sa Liam och log snett. "I know. I'm Julia". Han log mot mig och jag vände mig emot den krullhårige pojken, Harry. "Hi, I'm Harry. Nice to meet you". Jag log mot honom. "And I'm Niall". Niall hade den mest gulliga dialekten ever och den var mycket sötare i verkligenheten än på alla klipp. Jag log stort. "Nice to meet you guys".
More than perfect - Del 2
Previous:
Just nu är jag så lycklig som man kan bli. Jag har min pojkvän James, och jag älskar honom jätte mycket. Vi brukar alltid gå hem till varandra och ja ... hångla. Vi har strulat på ganska många ställen. Toaletten, skolmatsalen, i bussen, i tunnelbanan, i cafeet, i skateboardparken, ja ... ungefär överallt. Livet leker just nu och allt känns möjligt. Mina ögon reagera över någon som knäppte fingrarna framför mitt ansikte. '' Hallå, du har typ varit deck i typ tre minuter nu. '' sa Sandra. '' Hahah, det såg ut som om du putade med läpparna och skulle kyssa någon. Kanske du tänkte på James? '' sa Julia retandes. '' Ooooooohhhh '' sa Sandra och gjorde en ful min. '' Hahahah var inte så löjlig! '' sa jag och garva till medan jag slog de båda två med en kudde. Jag älskar de båda två, även hur konstiga dem än är.
____________________________________________________________________________________________
Felicias perspektiv:
" Hello? " hörde jag från telefonen. " Hi Liam! How are you? " sa jag med ett leende på läpparna. " It's good, everything's going up so I'm really happy. And you? " svarade han med sin djupa stämma. " I'm good but anyways, you know it's my birthday soon right? " frågade jag. " How could I ever forget " sa han och skrattade.
" Yeah, and my mom is gonna let me have a party with all of my friends so I was just wondering if you're going to be able to make it? " frågade jag medan jag började gå runt i huset eftersom jag blivit rastlös. " Ofcourse I will and I'm not having any work that weekend either so I'm coming! But can I bring some of my boys with me? "
frågade han. " Um, sure you can, that would be awesome " svarade jag glatt och gick in i mitt rum. " Good but I really gotta go now, sorry! " sa han med en lite dyster ton. " It's okay, I know you've got work to do. So I guess I'll see you then, bye! " sa jag och la på luren.
Jag suckade och kollade mig i spegeln som var fast spikad på min ljus rosa vägg. Min eyeliner och mascara hade smetat ut sig under mina ögon i två svarta fläckar, jag påminde lite om en tvättbjörn. Det var länge sen jag hade träffat Liam. Jag saknade honom och hans sätt han alltid kunde på mig att le oavsett situationen. Hur dåligt jag än mådde så fick ljudet av hans underbara röst mig alltid att le. Han betyder mycket för mig och jag såg fram emot att träffa honom. Jag slängde oförsiktigt telefonen på sängen. Sedan satte jag mig ner vid mitt vita skrivbord där min gamla laptop stod, som jag fått av min mamma när jag var 14 år. Jag loggade snabbt in på skype samtidigt som jag inte kunde sluta le över den goda nyheten som jag skulle dela med mig om. Det tog inte mer än 10 sekunder för Julia och Sandra att svara. " Hallå? " sa Sandra med sin väldigt bekanta och välkomnande röst. "Jag ska ha en fest, min mamma har äntligen sagt ja! " skrek jag glatt i micken. " Oh my god på riktigt? Vi kommer ha så jävla roligt! " skrek Julia. " Jaaaa, gud va roligt äntligen någonting att se fram emot " sa Sandra entusiastiskt. " Vilka har du bjudit dit ? frågade Julia medan jag hörde Sandra nynna på någon sång i bakgrunden. " Jag har bjudit mina barndoms vänner, lite folk från skolan och några andra " sa
jag och började snart nynna med Sandra. Det slutade med att vi alla tre satt där och sjöng " I'm sexy and I know it " så högt och falskt som vi bara kunde. Sen kom jag ihåg att jag glömt berätta något. " Tjejer jag glömde nästan berätta en grej, jag ringde Liam. Han sa att han skulle komma, men han sa också att han skulle ta med några av killarna " sa jag muntert. " Du gjorde vad?! Du vet att han kanske kommer ta med Zayn! Är du seriös, vill du förstöra min dag? Vad tänkte du på egentligen? Vi skulle ha asroligt och så kommer Zayn? Säg att du skojar med mig. " skrek Sandra genom skärmen medan jag sjönk ner i stolen av skam. Hur kunde jag glömma bort det? " Men...ehmm... förlåt.. " började jag men blev avbruten av Sandras hysteriska skrikanden. " Men Sandra ta det lungt, Felicia kan säkert ringa tillbaka till Liam och fråga om han kan undvika att ta med Zayn med tanke på omständigheterna? " sa Julia som försökte lugna ner Sandra lite. " Jag fixar det jag lovar Sandra, förlåt jag tänkte verkligen inte på det " sa jag med ånger i rösten. " Det är lungt bara du fixar det så är det okej " sa hon kort. Man märkte att hon fortfarande var väldigt irriterad, jag log lite. Det var en så typiskt sak som Sandra skulle säga. Det var också en av dom grejerna som gjorde henne till Sandra, en av andledningarna till att jag älskade henne. Julia och Sandra betyder mest i hela världen för mig, dom är som små änglar som är skickade till världen för att skapa fred och lycka. Jag skulle göra vad som helst för att behålla dom i mitt liv. Om någon skulle såra dom skulle jag få damp attacker och börja misshandla folk, ingen vacker syn. Jag älskar dom mer än allting.
More than perfect - Del 1
Sandras perspektiv:
Jag, Felicia och Julia satt i mitt rum, snackade och lyssnade på musik som strömmade från radion. Vi alla bor i centrala London. Vi alla har en bakgrund från Sverige, jag tror det är därför vi alla blev vänner. Jag flyttade hit till London när jag var 12 år för att min pappa hade blivit förflyttad till kontoret här i London. Jag ville inte åka men annars skulle han förlora sitt jobb. Jag antar att stanna kvar med mina vänner i Sverige inte var ett alternativ. Så jag fick helt enkelt lägga mitt gamla liv bakom mig. Samma sak var det nästan med Julia, hennes mamma fick ett bättre jobb också. Julia har långt rakt blont hår till midjan som ser helt perfekt ut och gröna ögon. Hon älskar musik, och vill någon dag bli sångerska. Jag tror jag själv att hon kommer bli det för jag beundrar hennes röst så mycket. Hon har en syster som är 12 år och lika söt som hon själv. Hon flyttade hit när hon var tio, alltså innan mig. Det visade sig att vi var grannar, och träffade varandra för första gången när vi båda skulle slänga soporna i sophuset, precis när jag hade flyttat dit. Vi båda kom från Sverige, som var väldigt konstigt, och sen dagen har vi varit oskiljaktiga. Ett år senare kom Felicia till London och vi träffade henne första gången när hon var ny i våran klass. Med hennes charm och roliga sida blev vi alla tre bästa vänner direkt. Felicia har långt vågigt/lockigt brunt hår och bruna kattögon. Hon har små smile gropar, som gör hennes leende ännu vackrare. Hon har också en jätte vacker röst, men själv vill hon satsa på stylistyrket. Jag tycker det passar perfekt för henne. Hon vill att jag också ska göra det med henne, och att vi ska vara som ett team och hjälpa Juliet. Hon har också en äldre syster som är 21 år. Hennes föräldrar flyttade till England innan hon föddes och hon hade lärt sig svenska eftersom hela hennes familj snacka det. Hon växte upp Wolverhampton. Hennes föräldrar var bästa vän med självaste Liam Payne's föräldrar. Så Felicia och han har känt varandra hela livet och är bästa vänner.
Jag själv då?
Jag har själv långt hår, nästan till midjan, väldigt lockigt. Jag hade kort hår när jag var yngre, men jag insåg helt enkelt att om jag sparade det så skulle lockarna bli vackrare än vad det var. Jag har bruna ögon, och enligt Felicia stora rovdjursögon. Jag vet inte om det finns något annat som är '' speciellt '' fint med mig. Folk säger jag har ett fint leende? Min familj är kristen och jag har också en bror, 2 år äldre. Vad jag vill bli? Det vet jag inte än. Jag visste förut men nu är jag bara förvirrad. Jag har inget planerat och jag låter gud take the wheel. Nu är vi alla 16 år, tonåringar som försöker hitta en mening med livet.
Vi satt och snackade om den söta killen i andra klassen. '' Ja hans läppar är såå .. '' sa jag men avbröts. Mitt hjärta sjönk. Från radion kunde jag höra Zayns röst. Zayns solo i Little things. Jag flög upp och nästan våldsamt stängde jag av radion. '' Din jävla horunge! Jag hatar dig! Din otrogna jävel! '' skrek jag åt radion som om jag var galen. '' Sandra, låt honom inte förstöra din dag. Han förtjänar inte dig. Du är värd så mycket mer, han var otrogen mot dig.'' sa Julia. '' Varför tänker du på en kille som krossa ditt hjärta?! '' skrek Felicia. '' Jag vet inte okej? '' sa jag. '' Den där killen tog nästan ditt hjärta, stampa på den och sedan gav tillbaka den! Du vet att varje gång jag träffar honom med Liam nästan bitchblickar jag honom för det han gjorde! Sandra, jag kommer aldrig låta en kille såra dig sådär igen. Och inte Julia heller. Vi är dina bästa vänner, och vi älskar dig. '' sa Felicia nästan. '' Sluta tänk på det, låt det inte komma till dig '' sa Julia och de båda kramade om mig.Jag förstog ju. De båda har ju rätt. Jag måste sluta tänka på det som har hänt, och tänka på framtiden istället. '' Du vet att det är hans födelsedag va? '' sa Julia försiktigt. '' Aa. '' sa jag kort. Jag skakade mina axlar för att ruska ut mig allt negativt. Jag har gått vidare, men jag bara hatar att prata om hur det sluta mellan mig och Zayn. Julia ställde sig upp och bytte låt på radion. En hypelåt kom. Jag såg snabbt hur ett leende bredde sig ut på Felicias ansikte. '' Så kom igen, nu tänker vi inte på det utan vi har some fun! '' sa Julia och drog upp mig på golvet. Hon vevade runt mina armar och jag skratta. Felicia kom efter och gjorde sina snygga moves bakom mig. Jag kunde inte sluta garva. De vet verkligen hur man kan få mig glad igen. Jag är så glad att jag träffa de, ett liv utan de känns ganska omöjligt.
Felicias perspektiv:
Efter några minuter satte jag mig ner på sängen utmattad. Jag kommer ihåg allt väl när jag presenterade Sandra och Zayn. Visst, jag presenterade de men bara det. Resten gjorde det själva. De träffade varandra under sommaren, två och ett halvt år sedan när Zayn var med på bootcamp. Jag tog med Sandra när jag skulle gå och stötta Liam. Men POOF! så flörtades det och dejtades det. Allt blev bara så fel. När Sandra kom backstage till x factor finalen för att stötta Zayn, så såg hon det. Hon såg Zayn kyssa Rebecca. Jag kommer ihåg när hon kom till mig, och grät. Hon kunde inte förlåta Zayn och hon ville inte lyssna på hans ursäkt. Men jag vet nu att hon är över honom. Hon behöver inte en sån människa i sitt liv. Det har själv inte hänt mig. Just nu är jag så lycklig som man kan bli. Jag har min pojkvän James, och jag älskar honom jätte mycket. Vi brukar alltid gå hem till varandra och ja ... hångla. Vi har strulat på ganska många ställen. Toaletten, skolmatsalen, i bussen, i tunnelbanan, i cafeet, i skateboardparken, ja ... ungefär överallt. Livet leker just nu och allt känns möjligt. Mina ögon reagera över någon som knäppte fingrarna framför mitt ansikte. '' Hallå, du har typ varit deck i typ tre minuter nu. '' sa Sandra. '' Hahah, det såg ut som om du putade med läpparna och skulle kyssa någon. Kanske du tänkte på James? '' sa Julia retandes. '' Ooooooohhhh '' sa Sandra och gjorde en ful min. '' Hahahah var inte så löjlig! '' sa jag och garva till medan jag slog de båda två med en kudde. Jag älskar de båda två, även hur konstiga dem än är.
lifestorieswithoned
Hejhej!
Välkommen till våran One Direction novell. Vi är tre tjejer som driver den här novellen, Julia, Sandra och Felicia, och vi har alla varit directioners i över ett år. Novellen kommer handla om oss tre, och vi lovar er, det kommer vara mycket draman. Ni kommer få en del varenda dag förutom Måndagar för då går vi i skolan väldigt länge. Vi hoppas ni alla kommer gilla novellen, kommentera gärna delarna för då får vi feedback. Kram
