Jag kunde se henne gå iväg. Allt var så förvirrande. Det var inte meningen att det skulle sluta såhär. Ilskan som hade legat där länge nu hade grävts upp, och jag kände bara hur jag ville slå något. Jag gick snabbt in i huset, med spända knytnävar. Hur kunde Perrie vara så jävla dum? Förstöra allt för mig? Och vad hon hade sagt ville jag veta. Det var inte meningen att hon skulle komma igår kväll. Jag kände mig ensam, ville ha något, ringde Perrie, hon kom hit och vi gjorde det. Men inget mer var det. Jag ville inte ringa henne alls egentligen, men efter att inte ha sett Sandra på så länge kände jag mig inte hel längre. Jag älskar Sandra, och jag har varit villig att vänta på henne. Jag förstår att hon har blivit sårad för många gånger för att kunna ha ett förhållande på länge, men vad skulle jag då göra? Jag kände mig ensam och det var allt. Och när hon kom hit, kanske bad om mer så förstörde jag det. Nej, hon förstörde det. Jag kom in till huset, slängde upp dörren. Perrie stog vid diskbänken i köket, och jag gick snabbt fram till henne. ''What the fuck did you do?!'', skrek jag argt. Hon såg rädd ut, men just nu var jag för arg för att bry mig. Hon stod bara där, med öppna ögon. ''Tell me Perrie!'', skrek jag. Hon öppnade munnen för att tala, men stod fortfarande ordlös. ''I'm ..I- I don-'', stammade hon. Jag gick närmre henne, stirrade in i hennes ögon. ''I told her we were back together'', sa hon, kollade ner i golvet. Jag la händerna vid tinningarna i frustration. ''ARE YOU FUCKING KIDDING WITH ME?!'', skrek jag argt. Jag gick från henne och vände ryggen från henne. ''I'm sorry Zayn! I'm so sorry! I just missed you so much, and then you called and ... Maybe this was meant to be?'', sa hon försiktigt. Jag vände mig, mötte hennes ansikte. ''What?'', sa jag irriterat. ''I- I don't know'', stummade hon. ''Maybe you should be with me! Maybe last night brought us back together!'', sa hon och gick närmare mig. Hon tog sin hand och smekte min kind. Jag var så frustrerad och arg. Hon hade förstört allt jag kämpat för. Sandra. ''Don't touch me'', sa jag argt och hon tog genast ner handen. Tårar började bildas i hennes ögon. Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Tårar rann ner på hennes kind, och jag bara stod där och iakttog henne. ''I'm so sorry Zayn! I just discoverd I still love you! And you love me too, I know that! Right?'', sa hon desperat. Jag kollade in i hennes ögon. ''Why do you do this Perrie?'', sa jag äcklat. Hon kollade på mig, torkade bort sina tårar. ''BECAUSE I'M ALONE! Okay?! I'm tired of not feeling loved. When you kissed Sandra, that broke my heart a bit. I thought I hated you, that I would never want to see you again'', sa hon. Hon la handen på min bröstkorg och mötte mina ögon. ''But then.. You called me. Things changed. I just knew that this was a chance for us. And Zayn, underneath everything, you know that you have feelings for me'', sa hon. Jag älskar Sandra, det gör jag. Men det var inte länge sen jag och Perrie var tillsammans. Och ibland kändes det skönt att ha någon där. Jag skakade på huvudet. Jag tog bort hennes hand från mitt bröst och backade. ''I need to think''. För ärligt talat behövde jag det. 

''Seriously Jack, that's really disgusting'', sa jag och kollade på Jack som hade lagt rullade skinkbitar i sina näsborrar. Resten av killarna satt och hojtade, kollade på en av mina så kallade bästa vänner. Mer en pajas än en bästa vän. Men vad skulle jag göra? Gå och sätta mig hos tjejerna? Aldrig någonsin. Done that already. Nej, jag tyckte faktiskt om mina killvänner även hur löjliga de än kan vara. Men ibland kunde de vara för mycket. ''Hey Ebba! Don't be so lame'', hojta Brandon. ''I'm not lame, you're acting like children'', sa jag en aning irriterat. ''What's up with your mood today? Are you having your period or something?'', sa Peter. ''My mood is like it always is'', sa jag och tog upp min mobil. ''Oh, you're having your period!'', utbrast Jack löjligt. ''What are you, five years old?'', sa jag irrieterat. ''Don't be so cocky'', sa James medan han stoppade i sig en bit av sin macka. ''You shouldn't be cocky to me. Oh wait, didn't your girlfriend leave you for Liam in One Direction?'', sa jag kaxigt. ''Shut up Ebba'', sa han argt med mat i munnen. James var oftast ganska cool mot mig, men ibland blev han för mycket. Vi hade hooked up en gång tidigare, och ibland hände det att vi flörtade. Men om det någonsin kommer bli oss? Inte säkert. Jag tog min mobil, la den i väskan och gick upp från stolen. ''Where are you going?'', frågade Brandon. ''Away. You're acting like dicks'', sa jag och började gå. Jag kände plötsligt en smäll mot mitt ass, och vände mig om direkt. Jack log stort och killarna höll sig för skratt. Med fart puttade jag Jack från stolen och han ramlade genast av. ''You're such a jackass'', sa jag argt innan jag försvann från matsalen. Med snabba steg gick jag mot den enskilda toaletten och stängde snabbt efter mig. Jag gick fram mot handfatet och lutade mig mot det. Ärligt talat brukar de inte vara sådär. Jag var inte oftast heller såhär mot någon av de. Det händer bara saker i mitt liv just nu som jag inte kan hantera. Saker jag inte vill tänka på.

 

Jag vände mig om och mötte mig själv i spegeln. Jag flyttade mitt eldröda hår från sidan och rufsa till det en aning. Vanligtvis brukade mina ögon lysa sin isblåa färg, men sen allt mörker jag hittat i mig själv känns de inte som om de lyser så starkt längre. Jag mår ju inte dåligt längre, men fortfarande upptäcker jag något för varenda dag som går. Medans jag öppnade dörren för att gå ut letade jag efter min skåpnyckel till mitt skåp. Jag gick ut från toaletten men kände plötsligt en smäll mot hela kroppen. Jag ramlade ner på golvet och mötte hennes ögon. De var bruna stora ögon, med mörka ögonbryn till. Hela min väskas innehåll hade ramlat ut vid fallet och hon började genast hjälpa till. ''I'm sooo sorry, didn't see clearly'', sa hon och försökte samla allt snabbt. ''No, it's okey. It was my fault too'', sa jag och hjälpte till. Hon kollade upp på mig och log och sedan fortsatte med att samla böckerna. Hon stoppade genast och stirra på mig. ''Wait, aren't you that awesome girl who can skate like Stacy Peralta?!'', utbrast hon. ''Uhm, I guess?'', sa jag. ''Oh my god, you are crazy. Like good crazy. What you can do is SICK. I wish I could do all that stuff. Don't get me wrong, I'm quite good, but you are AWESOME!'', sa hon med uppspärrade ögon. ''Haha, thanks'', sa jag med ett leende. Vi hade samlat ihop grejerna och lagt tillbaka de i väskorna. Jag ställde mig upp och hon kollade fortfarande på mig, sittandes på marken. ''Want a hand?'', sa jag och sträckte ut handen. ''Oh sorry'', sa hon och tog tag i den. Hon gjorde en min när hon lyftes upp och jag kollade konstigt på henne. ''I'm not a lunitic, I just hit someone in the face really hard'', sa hon och visade upp en röd höger handflata. Jag skrattade till. ''Why did you hit someone in the face?'', sa jag leendes. ''Oh just a guy. A total jerk. But I'm over it'', sa hon och kollade ner. Jag hade känt den här tjejen i två minuter, och jag förstod att det var mer bakom den historien. Och inte för att hon såg okej ut när hon snacka om det. ''OH, I'm sorry, I forgot to ask your name, Jr Stacy Peralta'', sa hon med ett leende. ''I'm Ebba'', sa jag och log. ''I'm Sandra'', sa hon. Jag kände igen det där namnet. Faktiskt väldigt väl. Och det var då jag kom ihåg. ''Wait, aren't you dating that Zayn guy from One Direction? Or that you're best friend with them?'', fråga jag, första gången jag startade ett samtalsämne med henne. ''The first is totally not true, I'm not even friends with him. And the second thing is actually true'', sa hon. Jag nickade och hon log mot mig. En tjej dök upp bredvid henne och la armkrok med henne. En tystnad spred som jag inte var så bekväm med. ''Sorry, this is Nelly!'', sa Sandra och pekade på tjejen. ''Nelly, this is Ebba'', fortsatte hon. Jag nickade. ''Hi. Sandra we need to go'', sa hon. ''Oh, something important?'', frågade hon. ''Yes, kind of'', sa Nelly. Sandra kollade på mig. ''Well it was nice to meet you. See you sometime?'', frågade Sandra. Jag nickade. ''Sure, sometime''. Hon log innan hon försvann med Nelly och jag kunde höra deras röster. Diskret försökte jag lyssna på de. ''Don't talk to her''.

Jag log till lite innan jag började gå. Första gången på länge jag kom överens med en tjej. Och hon var inte heller ett psyko.

Jag hade nyss kommit hem från skolan och hade begravt mig i den mjuka soffan. Jag hade inte sett Sandra på hela dagen, även fast jag visste att hon var i skolan. Men jag brydde mig inte. Hon kunde knappast berätta sanningen i flera månader. Här har jag avslöjat allting, trott att vi var bästa vänner och så släpper hon bara den bomben? Jag skakade på huvudet. Jag ville inte koncentrera mig på det. Det enda jag kunde koncentrera mig på var Niall. Jag hade faktiskt inte sett honom sen igår morse när han han gick till studion. Han krashade hos Harry när det blev för sent, och ensam blev jag här. Det kändes annorlunda att vara helt ensam i London. Hela min familj var i Sverige, flera 1000 mil ifrån mig. Men jag hade gått med på det, och det här beslutet gladde mig.

 

Jag hörde en dörr öppnas och jag lös upp direkt. En blond rufsig Niall kom in i vardagsrummet och planterade en kyss på mina läppar.''Hi'', sa jag och log. Han slängde sig bredvid mig och tog tag i fjärrkontrollen. ''Hey babe'', svarade han. Efter vi hade småpratat lite allmänt satte han på tv:n och riktade sin uppmärksamhet dit. ''Where is Sandra?'', frågade han. Jag kollade ner på min mobil innan jag svara. ''I kicked her out''. Han vände sig direkt mot mig och stirra. ''What? Why?'', utbrast han förvirrat. ''Because I'm not friends with her anymore'', sa jag. Hans spände sina ögonbryn förvirrat. ''Can you please explain to me why?'', sa han. ''Because she didn't tell me! She didn't tell me that she and Zayn has been hooking up and kissing and shit! Now she's pregnant! I can't believe she didn't tell me. I tell her EVERYTHING. I mean it, everything. And she couldn't tell me?'', utbrast jag. Han kollade konstigt på mig och stängde av tv:n. Jag kollade förvirrat på honom, eftersom den där minen verkade inte rätt. Han satte sig upp rätare. ''I can't believe you are saying this. Are you this selfish?'', sa han. Jag kollade förvånat på honom. ''Niall, she's pregnant'', upprepa jag. ''I heard what you said. I didn't knew about this, I'm Sandras best friend, and am I this upset as you? Julia, are you fucking kidding with me? Our best friend are telling us she's pregnant, and the first thing you do is kick her out?!'', sa han och började höja sin röst. Han hade nu ställt sig upp och kollade ner på mig. ''I'm- i..'', mumla jag men han avbröt mig. ''And what if they were having something? Why wouldn't you let them have that? Why would you don't want that for your best friend?'', sa han irrieterat. ''I'm just saying, she didn't told me!'', försäkrade jag. Han kollade argt på honom. ''So this is about you? Cause lately I've been feeling that most things is about you'', sa han argt. Jag kollade irrieterat på honom. ''I'm not saying that, you are getting this completely wrong. But maybe she doesn't deserve him, maybe-'', sa jag men hans höga röst avbröt mig återigen. ''So you're saying that he is too good for her? Does that mean that I'm too good for you?!'', sa han högt med en arg röst. Han började gå från vardagsrummet och jag sprang efter honom. ''NO, Niall hear me out!'', sa jag högt. ''No Julia! This is my home too, and Sandra is one of my closest friends. You are fucking selfish for doing that to her. You're fucking unbelievable'', sa han argt. Han tog sin jacka och försvann snabbt från huset. Jag stod bara där med händerna över ansiktet. Hade jag verkligen förstört allting?

____________________________________________________________________________________

Hoppas du gilla det! Nu kom Ebba in också! Vad tycker ni om den nya karaktären? Fyra kommentarer till nästa? Kommentera och säg vad du tycker (: