"Your hair always looks gorgeous but your curls today girl... perfection!", sa Cara. Jag kollade på henne genom spegeln. Hon stod bakom mig. "Thanks Cara", sa jag. Hon kysste mig snabbt på kinden och gick sedan för att hjälpa Ebba att locka sitt hår. Jag hade pyjamas på mig och en sminkös stod bredvid mig och sminkade mig. "Are you excited or are you excited Sandra?" ropade Eleanor och kom bakom mig. "I'm excited", sa jag och log mot henne. Jag ljög rätt upp i ansiktet på alla mina vänner. Men vad hade jag ärligt talat för val? "You look so pretty", fortsatte Eleanor. "You too. Love your curls", sa jag. Eleanor log. Alla tjejerna skulle ha sitt hår lockat och en ganska basic sminkning med en ljusblå ögonskugga och eyeliner för att matcha med sina ljusblåa klänningar. "SAAAANDRA, WHAT DO YOU THINK?" Felicia kom inspringande glatt och Julia gick efter henne. "Oh you look so beautiful Felicia!", sa jag. "I'm the responsible artist", sa Julia och log. "You did a great work Julia", sa jag. "You seem nervous", sa Felicia. "I kind of am", sa jag. "Don't be. You look like a princess", sa Julia . "You really do Sandra. Can't believe that I got such a beautiful best friend", sa Eleanor. "And you others look pretty good to be you too", fortsatte Eleanor och log skämtsamt. "Hey! Not fair", sa Cara. "I'm done with Ebba's hair now. It's your turn now Felicia, you are the only one left", fortsatte Cara. "I'm coming. You have to make it pretty though Cara!", hördes Felicias röst medan hon gick bort med Cara till rummet intill. "Let me do your makeup, Ebba", sa Julia, och även de två försvann in till toaletten. "And I'm gonna do mine. Will you be fine here alone my darling?" frågade Eleanor. "How can I not be fine on my weddingday?" sa jag och log halvhjärtat. Eleanor log och försvann hon också. "Is this okay, miss?" frågade sminkösen. "Yeah, it looks great. Thank you, you can leave now if you like", sa jag. "Good luck on your wedding", sa tjejen och lämnade. Jag satt kvar och tittade mig i spegeln. Jag lät mitt finger dras över mina kindben som såg väldigt bra ut. Mina naglar hade jag gjort på salong några dagar tidigare och den franska manikyren var perfekt. Helt ärligt såg jag väldigt bra ut. Allt det här var mitt drömbröllop. Jag såg ut precis som jag alltid hade föreställt mig. Uppsättningen av mitt hår fick mina lockar att se otroligt bra ut, sminkningen var perfekt. Det var bara klänningen som saknades, sen var jag en fulländad brud. "You look amazing Sandra. Truly beautiful as always", hördes en röst. "Hi Harry", sa jag. "I know I'm not supposed to be here, but I had to check on you. Are you alright?" frågade han. Jag snurrade på stolen så att jag kunde titta på honom. "I'm fine. Feeling really good", sa jag sammanbitet. "Can we please skip the lies this time?" sa Harry och kollade menande på mig. "Don't marry Jack. That's is not what you really want, Sandra", sa han. "Harry, I appreciate your concern but I'm fine, really. I want to marry Jack okay. I'm going to marry Jack. My feelings for Zayn has to be ignored", sa jag och tittade rakt in i hans ögon. "You don't want to marry him", upprepade Harry. "HARRY PLEASE LET ME BE FOR GODS SAKE! You are just making me upset! I'm trying to not think about it. Just drop it Hazz. I'm going to marry Jack, end of story", sa jag upprört. "Fine Sandra, do what you want. All I'm saying is that you are going to regret it. I saw and I heard you last night. You were destroyed. You love Zayn so much but you can't be with him. I understand. Just remember that I warned you Sandra. I'm just doing this because I love you okay?", sa han mjukt. "I know you do. But this has to be my choice", sa jag och kramade om honom. "I'll see you at the wedding darling, okay?" sa jag. "See you there", sa han och kysste mig på kinden innan han började gå ut genom dörren. Han stannade i dörröppningen och sa: "Sandra?" Jag tittade på honom. "Yes?", frågade jag. "You're gonna look really beautiful as a bride". Sedan lämnade han.

 

"Sandra were you talking to someone?" frågade Ebba som nyss kom in. Hon hade på sig allting och var helt klar. "Oh, you look so nice", sa jag, och undvek frågan. "I could swear I heared someone talking to you. It was a man's voice. Were any of the boys here?" sa Ebba storögt. "No Ebba, the make up artist just had a very manly voice okay", sa jag och log. "Okay", sa hon och log tillbaka. "All of us is pretty much done now", sa Julia. "Yes, my hair looks great!", sa Felicia. Alla tjejerna kom ut, klädda i sina klänningar och med hår och smink fullbordat. "Okay, everyone of you, stand straight! I want to see if you will look good enough", sa jag och log smått. De ställde sig bredvid varandra. De såg så vackra ut allihopa. "You guys look great. Gorgeous, super beautiful", sa jag. "It is time for you to get in to your dress now Sandra", sa Cara med ett leende. "Yeah. Get the dress", sa jag och log svagt tillbaka. Det var inte långt kvar nu. Snart skulle jag behöva stå ansikte mot ansikte med Jack och säga att jag skulle älska honom för evigt. Zayn skulle sitta där, på en utav bänkraderna i kyrkan, och höra mig säga det. Jag kände tårar svida bakom ögonlocken medan tjejerna hjälpte mig att få på mig klänningen ordentligt. Jag skulle faktiskt gifta mig med Jack. Men jag ville inte. Jag ville verkligen inte.

 

"Eleanor! Where is the damn flowers? Didn't I tell you to put them over there?" skrek Julia mot mig. "I'm sorry Julia, I'm doing it now", skrek jag tillbaka och plockade gick för att leta efter blommorna Julia snackade om. Cara och Ebba förberedde i kyrkan och hälsade gästerna välkommna medan jag, Julia, Felicia, Louis, Zayn, Harry, Liam och Niall höll på att fixa i ordning allt inför bröllopsfesten. All bordsplacering skulle vara rätt, alla blommor skulle vara på rätt plats. Jag suckade för mig själv medan jag gick ut i ett rum i lokalen där all rekvisita låg. Jag började fixa en bukett av blommor. Jag ville verkligen vara glad idag, för Sandras skull, men det var svårt. Jag kände mig inte hel utan Louis, men det var bara att bita ihop. "Hey, El? What's up?" hördes Felicias röst. "Nothing. Just making this bouquet that Julia commanded me to do", sa jag och log snett. "Yeah, she is going crazy at the moment because we have a lot more stuff to get done before the wedding", svarade Felicia och gav mig några fler blommor för att fullborda buketten. Jag log lite. "Are you okay?" frågade Felicia plötsligt. Jag stelnade till. Man märkte väl inte att jag inte var hundra procent glad? För jag var tvungen att ha den imagen. Jag kunde inte vara ledsen, inte idag. "What do you mean?" frågade jag och fortsatte med buketten, och låtsades som ingenting. "You know, with Louis? It must be hard for you to be around him all the time, especially a day like this when everyone is supposed to be happy while you are heartbroken", sa Felicia. Jag kände hennes blick och mötte hennes ögon. "Is it that obvious that I'm heartbroken?" sa jag och log sammanbitet. Felicia log tillbaka. "I'm sorry, but yes", svarade hon. "You know, I really want to be happy for Sandra's sake, I really do. It is just that it's hard. I kind of thought that I would marry Louis one day", sa jag. "I get it", svarade Felicia och fortsatte kolla på mig. "We have just been through so much together and a wedding just make me feel like it's over for real", sa jag. Buketten var klar och jag höll den nu i min hand. Jag tittade på den. "One day I will hold a bouquet like this, walking down the aisle and then look up and see the love of my life. I always wished that Louis would be that person. A part of me just don't care that he cheated on me, because I know that I will always love him anyway", sa jag. Felicia tittade på mig med ett leende. "Yeah, you probably will Eleanor. I know that you know it", svarade hon. "He is the love of my life. Always have been, always will be", sa jag och kollade ut i tomma intet. "El?" hörde jag en röst. Felicia gav mig ett stort leende och tog buketten ur mina händer och lämnade rummet. Jag vände mig om. "Lou?" svarade jag. Han gick fram mot mig. "I'm sorry. I'm a stupid dougebag and a crappy boyfriend. But I swear to you, Eleanor Jane Calder, that there haven't been one single day since we met that I haven't loved you. I'm so so so sorry that I cheated on you, I was just mad and it was the most stupid thing I could do but you know me and therefor you know that I sometimes don't use my brain. And I've been afraid to tell you this because I thought that you didn't care anymore but overhearing you say all this stuff just made me realise what a fool I've been. You are the love of my life too", sa han lättsamt. Han log stort mot mig, gav mig all sin kärlek genom en blick. Jag orkade inte bry mig om att låtsas vara svårfångad. Jag älskade Louis, så fuck allting annat. Jag slängde mig om halsen på honom och vi möttes i en kyss. "I love you", viskade jag när kyssen var avslutad. Och att sedan höra honom viska de tre små orden tillbaka, hade aldrig gjort mig gladare.

 

"Felicia varför har du blommorna? Jag trodde jag bad Eleanor? Aja, nevermind, ställ de där borta", sa jag och viftade mot där blommorna skulle stå. "Hon och Lou redde ut några saker", sa Felicia med ett flin. "VA? Åh gud så bra, vad glad jag blir för dem!", utbrast jag glatt. Felicia log. "Det här gjorde mig asglad men vi har seriöst ingen tid att spilla, ställ blommorna där de ska vara okej?" sa jag. "Jaja, boss", sa Felicia sarkastiskt och jag lipade åt henne. "Harry! Get over here!", ropade jag sedan. "Can you just check in the kitchen so the chefs is doing all right?", frågade jag. "Julia, why would they fail? This is their job", svarade Harry. "Please Haz don't argue with me right now, just go and check, please", sa jag. Harry himlade med ögonen och försvann. Jag kollade runt på vad alla höll på med, och alla såg hyfsat sysselsatta ut utom Zayn som satt vid en av borden och bara stirrade ut. Jag såg att något var fel och gick fram till honom. "Are you okay Zayn?" frågade jag. "Yes, I'm fine", sa han och log mot mig. Jag orkade inte pressa honom på information. "Good, then can you go and join Liam over there. He is putting up some decorations", sa jag. Zayn reste sig upp. "All right", svarade han. "And by the way, I know that you're not fine so you and I are going to have a talk later, okay?", sa jag. "Okay", sa han med en ointresserad röst. "You're acting all bossy", sa Niall som hade rullat fram sin rollstol till mig. "I'm sorry. I just really want Sandra's wedding to be perfection. She really deserves that so I'm just making sure that everything is going smoothly, even though I have to be a bitch to everyone to get there. And the fact that I can't help with anything myself, at least not the big things is frustrating me as hell", sa jag med en stor suck. "Take a deep breath Julia", sa Niall och log. Jag andades in och ut. "Feeling better?" frågade han. "Nah, not really. But I can pretend that I do", sa jag. Jag lutade mig ner och kysste honom. "I'm glad you are here, even though it's in a wheelchair", sa jag. "You'll see, I will probably be able to walk soon again", svarade han. "I hope so", svarade jag och kollade in i hans blåa ögon. "Otherwise our kid is going to be really bored because no one is going to play with him. I can't really imagine you running around after her or him", sa Niall med ett flin. "Hey! That's not fair! I can be a really good playfriend if I want to", sa jag och slog till honom lättsamt på axeln. Min mobil pep till. People are beggining to arrive to the church now, hade jag fått från Cara. "People are arriving to the church", sa jag till Niall. "Sandra have to be here any minute now, right?" frågade Niall. "Her car is over there", ropade Liam. "I'm going to talk to her to make her ready. A limo is going to pick her up to drive her to the church later so you all better get ready to go to church soon. Us bridesmaids are going with her", sa jag. "Julia, everything in the kitchen was fine", kom Harry ut och sa. "That's great Harry. Sorry for being so bossy", sa jag. Han drog in mig i en kram. "I know you're doing it for Sandra", sa han. "Yeah", svarade jag. "Harry, can you help me into the car? We better get to the church", sa Niall. "Yeah. Are you guys coming?" frågade Harry och vände sig mot Liam och Zayn. "Yes, we are almost done. We'll come in a bit!", sa Zayn. "Let go Niall", sa Harry. Jag gav Niall en snabb kyss. "See you in church", sa jag och log. Jag började gå mot Sandras bil som var en bit längre bort från resten av allas bilar. Hon satt kvar i baksätet och stirrade rakt framåt. 

 

Jag kan inte göra det här, men jag måste. Jag kan inte, men jag måste. Orden upprepades i mina tankar gång på gång. Jag kände mig hjälplös. Hela jag skakade. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag mådde illa och kände att jag bara ville spy. Spy ut alla känslor, så att jag inte behövde känna så här. Tårar brände bakom mina ögonlock. Jag hörde någon knacka på rutan och vände mitt ansikte för att se Julia. Jag öppnade dörren. "Du ser så vacker ut!", utbrast hon och drog ut mig ur bilen. Julia omfamnade mig men jag kunde inte krama henne ordentligt tillbaka. Min kropp kändes som spagetti och hela min kropp var fylld av ångest. "Hur känner du dig?" frågade hon med ett stort leende. "Bra, jag mår bra", svarade jag känslolöst. "Sandra, hur mår du? Du är alldeles vit", sa Julia med ett oroat uttryck i ansiktet. Då bröt jag ihop. Tårarna började forsa ner och jag bara grät. "Varför gråter du?" frågade Julia och jag hörde oron i hennes röst. Hon drog in mig i sin famn och klappade mig lugnande på ryggen. Plötsligt slutade jag böla och lät bara tårarna tyst droppa. Jag bet ihop. Jag kunde inte berätta för henne. Jag kunde bara inte. "Det är lyckliga tårar", sa jag och kollade på henne med ett svagt leende. "Är du säker?" frågade hon. "Jadå. Jag är bara nervös och... och väldigt lycklig", sa jag osäkert. Hon log. "Jag blev riktigt orolig där. Här, jag har några servetter i min handväska", sa hon och började rota i sin väska. Jag fokuserade på att andas in och ut, in och ut, lugnt och sansat. Hon tog några servetter och försökte dra bort mina tårar utan att förstöra mitt smink. Hon hade en koncentrerad min när hon gjorde det, petig för att inte förstöra något. "Tack", sa jag när hon var klar. Hon log lite. "Förlåt för det där, jag vet inte vad som hände riktigt", sa jag. "Don't you worry. Jag förstår att du är nervös Sandra", sa hon och log. Jag var nervös och fylld med ångest. Just nu ville jag helt ärligt bara krama om Zayn och höra honom säga att allt skulle bli bra och att jag inte behövde oroa mig. "Var är alla andra?" frågade jag. Jag kände plötsligt en enorm viljestyrka att snacka med honom innan bröllopet. "Killarna åkte nyss, Cara och Ebba är i kyrkan och tar emot gästerna. Du, jag, Felicia och Eleanor ska åka nu också", sa Julia. Det var redan försent. Jag var tvungen att gifta mig nu. "Kom", sa Julia och tog min hand. Vi började gå mot lokalen där festen skulle hållas. "There you are! We have to go now, we're going to be late otherwise!", sa Eleanor. "Yeah, let's go", sa Felicia. Vi alla gick mot limousinen och hoppade in. De såg alla tre väldigt fina ut med sina ljusblåa klänningar och lockade hår, även Julia trots hennes gravida mage. Limousen körde och vi satt alla i tystnad. Jag behövde verkligen det. Tusen tankar snurrade runt i mitt huvud. Harrys ord ekade i mitt huvud. "Don't marry Jack, it's not what you really want". Nej, det var inte vad jag egentligen ville, men hade jag något val? Såklart du har ett val Sandra, intalade jag mig själv i hjärnan. Det var bara att jag hade svårt att våga välja det andra. Hela den här dagen skulle ha varit helt perfekt, men jag kände verkligen inte att jag var lycklig på något sätt. Jag var snarare helt förkrossad. I kyrkan satt nu alla mina vänner och släktingar samlade, min mamma troligen gråtandes av lycka över att hennes dotter skulle gifta sig. Vad hon inte visste var att jag bara ville dö inombords. Jag ville bara skrika, gråta, springa långt långt bort. Men jag kunde inte. Jag började skymta kyrkan och mitt hjärta började slå snabbare. Vi körde upp mot kyrkan. Jag kunde se Ebba och Cara vänta utanför kyrkan, leendes när de såg bilen.  "It's time Sandra", sa Julia och kollade på mig. Jag kollade på henne och sedan upp mot kyrkan. Jag drog ett djupt andetag. Ja, nu var det dags.

 

Jag kollade mot de stängda dörrarna. Bakom de satt runt 150 människor. Jag la handen på bröstkorgen. Känseln i fingrarna hade försvunnit, och jag stod där, med snabba andetag. Jag mötte Felicias leende och innan jag visste om det spelades musiken i kyrkan. Dörrarna öppnades och jag kollade på tjejerna som sakta gick på de vackra vita rosenbladen. Alla människors ögon vändes till dörren och jag var tillräckligt åt sidan för att de inte skulle se mig. This was it. Det här var ögonblicket jag hade väntat på hela mitt liv, sen jag var 5 år. Min pappa kom fram till mig, tog min hand. Han la sin hand på min kind och gav mig sitt fina leende jag hade växt upp till. ''Jag är så stolt över dig. Du är ung, men du är en av de mest smarta människorna jag känner och du är den vackraste kvinnan jag vet. Du kanske är Jacks fru, men du kommer alltid vara min lilla tjej'', sa han och log med sina fina ögon. Jag kollade på min pappa, som hade åldrats genom åren. Jag kommer fortfarande ihåg när han kunde lyfta upp mig på sina axlar, eller bära mig upp till sängen när jag hade somnat på soffan. Han var min pappa. Och han gav mig styrkan att göra det här. ''Jag älskar dig pappa. Du är min hjälte'', sa jag och log genom smärtan. ''Och du är min'', sa han. Jag förenade min arm med hans och jag tog mitt första steg. Med min pappa vid min sida kändes det här enklare. Vid altaret stod han. Min Zayn. Han log sitt fina leende mot mig. Med sina vackra ögon kollade han på mig. Han var min framtid. Men när jag väl kom fram såg jag att det inte var Zayn. Det var Jack. När jag kollade åt sidan såg jag honom. Zayns ögon. De var inte glada, och han log inte heller. Han såg krossad ut. Precis som jag. Alla människor jag älskade var samlade i ett rum. Jag kollade upp mot tjejerna som hade varit här för mig i vått och torrt. Jag kollade på killarna. Harry, Niall, Liam, Louis...Zayn. De alla log mot mig, och jag förstod då. Jag förstod att jag var tvungen att göra det här. Inte för mig, inte för Jack. Bara så att alla jag älskade skulle vara samlade en liten stund till. Och innan jag insåg det så var jag framme. Min pappa kysste min panna innan han släppte taget om mig. Jag ville bara att han skulle hålla mig lite längre. Jack mötte mig, och vi gick upp på trappstegen som kändes som berg. Han var vacker. Hans blonda hår, fina solkyssta hud. Han var perfekt. Men han förtjänade någon bättre. Någon som inte älskade en annan man. Han mötte mina ögon, kollade på mig som om han visste att något fel. Prästen hade börjat tala och jag stod där ordlös. ''Are you okey?'', mimade han. Mina ögon blev fyllda av tårar, men jag tänkte inte låta en enda falla. ''I'm fine'', mima jag tillbaka. Jag var inte okej. Den lögnen hade kommit undan många år. ''We have gathered here to witness pure true love..'', sa prästen. Men det var det enda jag hörde. Jag stod där, kollade ner på mina och Jacks händer. Det var bara inte rätt. ''And anyone who's against this marriage.. Speak now or forever hold your peace'', sa prästen. Jag kollade ner, stängde ögonen hårt för att hindra tårarna falla. Det var tyst i kyrkan. Jag kunde höra hur Jack andades tungt. Som om tystnaden skulle vara förevigt. Men det varade inte förevigt. ''I am'', hörde jag en röst säga. Hela kyrkan var i chock, och det var jag med. Jag kollade ner från trappstegen till publiken. Där stod han. ''Zayn?'', var det enda jag fick ut. Jag släppte Jacks händer, lät de vila mot de fina vita tyget. ''Sandra you can't marry him. And i know you don't want to. I want you. I want your sleepy confused look when you wake up. I want to be the warmth that fills the space in your bed. I want to be the sheets your fingers crave at night, the blanket that wraps around you all night. I want to discuss with you, to be stubborn and quick-witted with you. I want to have differences between us. I want your flaws, every single one of them. I want to go into the deepest coners of your mind and never get bored of you'', sa han. Jag lät tårarna falla. Alla kollade på oss, allas ögon var på oss. ''Zayn is this the best time to discuss this?'', sa jag försiktigt medan jag sakta gick fram mot honom. Han kollade in i mina ögon. ''I don't care. I don't care if I have to talk in front of 150 people just to prove my love to you. I want all of you. How when you can't sleep at night, you let your fingers draw on my back. How when something involves an old person in a movie you cry. How you can eat 8 donuts by yourself and not even feel bad about it. How when you sometimes feel nervous you have a tendency to talk really fast and sludderly and nobody understands you. I do. I understand you'', sa han. Mina tårar rann och vi stod 3 meter ifrån varandra. Jag torkade försiktigt bort mina tårar. ''You do?'', sa jag. ''I do'', sa han. ''But what about our past?'', sa jag. Han skakade på huvudet. ''I know that what we been through is tough. No one can understand it, and only we know the truth. And I'm so sorry. For hurting you so many times. But I love you Sandra. So much that it hurts when i think about you with someone else.. I'm sorry for.. I'm so sorry for what happend 2 years ago, at the Bethlem Royal Hospital. I should've never let you go. I said that's what I wanted. But the truth is that I want every single piece of you. It's been really hard. But if you give me the chance, I want to spend the rest of my life making it up to you'', sa han. Jag kollade på Jack. Han stod där i ilska. Jag gick sakta upp mot honom. Han kollade på mig, med sina ledsna ögon. Jag kysste hans kind sakta. ''I love you Jack. I really do. But I'm not the one for you. You deserve someone who don't think of someone else. Who truly want to spend their life with you. You're so perfect. And I don't deserve you. I truly wish you all the hapiness in the world'', sa jag. Han nickade. ''I know how you feel about him. And it's okey. Because I love you too. And If i can't make you happy..'', sa han och kollade in i mina ögon. Men han avslutade aldrig den meningen. Han gick, lämnade dörrarna öppna. Det var sista gången jag såg Jack. Men jag älskade verkligen honom. Jag kollade på Julia. Hon log med tårar i ögonen. Som om det här var det hon alltid ville. Jag vände mig om och mötte Zayn. Han log mot mig. ''So you love me huh?'', sa jag med ett leende. ''I love you Sandra'', sa han och skratta. Vi närmade varandra, stod snart nära. ''I feel kind of stupid in this dress'', sa jag och log. ''You're beautiful'', sa han. Det kändes som ett magiskt ögonblick. Som om vi var de enda människorna här. Som om livet stod still runt omkring oss. Jag kunde känna hans lukt jag älskade. Han höll min nacke, och då hände det. Våra läppar förenades. Hans läppar vid mina. Människorna, människorna som jag älskade klappade alla sina händer. Det var magiskt. Han kollade nu på mig och upptäckte mina tårar. ''Why are you crying?'', frågade han oroligt. Jag log och la handen på hans kind, lät ännu mer tårar falla. ''I'm just so happy'', sa jag. Med det kysste han mig igen. Han var min nu...och jag var hans. Den här gången tänkte jag inte låta honom gå. Aldrig igen.

 

__________________________________________________________________

DET HÄR VART PART 1, SNART KOMMER PART 2. Hoppas ni gilla det, kommentera vad ni tycker nu när det äntligen blev ett lyckligt slut för Sandra och Zayn! Hoppas ni har ett trevligt lov <3

 

Men bara för en snabb update..

EN DEL KOMMER UT VÄLDIGT, VÄLDIGT SNART (inom 2-3 dagar). Vi har skrivit det mesta av delen, 

Jag vill bara själv säga att det har varit så jäkla kul att skriva den här delen. Jag själv älskar att skriva, och har verkligen njutit av det här! Men eftersom vi har så mycket pågrund av skolan, så har det varit skit jobbigt. Vi ber verkligen om förlåtelse. Jag har älskat att skriva den här novellen, men jag har ganska många saker jag själv måste ta itu med. Jag är ändå så jäkla ledsen att vi faktiskt ska sluta skriva här!

Så snart är den sista delen här..

 

Men! Även fast det är slutet på novellen, så är det inte slutet av bloggen! Bloggen kommer vara öppen, öppen för vem som helst att läsa och uppleva. Ni kan läsa den tremiljoneretttusenfemhundrafemtiosju gånger till om ni så gärna vill! Nån dag, när vi inte har lika mycket i skolan så kommer vi börja skriva igen. Och det är for fact sant. Nästa gång kommer det bli ännu större, och ännu bättre. Så vad jag och Julia tänkte är att istället för att ni går in på den här sidan och uppdaterar hela tiden för att se om att vi har börjat på en ny novell

 

Nästa gång vi börjar skriva igen, så kan vi maila er om ni vill. Så ni vet att vi har börjat igen. Det kommer inte vara något komplicerat bara ''Hejhej, vi har börjat skriva igen''. Så om ni är intresserade, skriv era email adresser i kommentarerna! :) Stay tuned, för snart är den sista delen här.