Jag la armen om Cara och drog henne nämre. ''Did you like our perfomance?'' frågade jag. Jag hade inte hunnit fråga henne det, något jag hade velat veta sedan vi stog på scenen. Vi alla satt vid bordet vid den fina restaurangen som nog serverade den bästa kyckligen någonsin. Alla småpratade med varandra, njöt av den goda desserten som nyss blev serverad. Sandra hade varit borta i kanske en halvtimme nu vad jag tyckte var en lång tid. ''It was crazy. Doing flips and shit, that's some good entertainment'' sa hon, något som fick mig le direkt. ''But that was so nice of you all, doing that for her. It was such a nice surprise'' fortsatte hon. ''Yeah we do kind of love her'' sa jag och flina. ''Don't be so hipster!'' sa hon. Jag bara skrattade. ''Hipster, really?'' frågade jag med ett leende. Hon hann inte fortsätta tills Niall försökte snacka med oss alla. ''Hey where is Sandra?'' frågade han, en fråga som fick oss alla undra. ''Yeah, hasn't she been in the toilet for like 40 minutes now?'' frågade Liam. ''And Zayn disappeared right after that. Perrie too'' sa Eleanor. Alla kollade runt omkring sig som om ingen hade märkt att det försvann. Ärligt talat hade jag varit för djupt i ett samtal för att märka att båda de två gått. ''Where did they go?'' frågade Louis och kollade runt omkring sig. ''Yeah like where would they go?'' sa Julia. ''Is this a coincidence?'' frågade jag. Allas uppmärksamhet vändes mot mig. ''What do mean?'' frågade Cara. Jag kollade på alla. ''Am I the only one who is suspicious? Zayn and Sandra? Past? Then Perrie, Zayns girlfriend?'' sa jag. ''Yeah, it is kind of wierd'' sa Niall. ''Okay, while you are here eating desert, I'm gonna go to the toilet, looking for Sandra'' sa Julia. Hon hade ställt sig upp och kollade ner mot oss alla. ''Am I the only one who's gonna go?'' frågade hon. ''I'm coming with you'' sa Eleanor. ''Yeah, you don't expect us boys to visit the ladies room do you?'' frågade Louis. ''Yeah yeah, sit here and eat your desert'' sa Julia och vifta med handen. De gick iväg medan jag vände mig till Cara. ''Maybe they are outside? But it's getting really dark outside..Zayn doesn't smoke anymore, why would he go out?'' frågade jag. Hon kollade på mig och log. ''Don't worry Harry, I bet they are just standing in a corner talking or something'' sa hon. ''You sure?'' frågade jag. ''Yeah, maybe Sandra wanted fresh air?'' sa hon. Jag nickade. Jag var orolig, och att alla de tre inte var här kan inte vara en slump.

 

 

Jag hade kollat i varenda toalett, till och med gått ner på golvet för att se om det var några fötter där. Eleanor hade gått till killarnas toalett för att leta. Hon var inte precis en blyg person utan var bara fokuserad på att hitta Sandra. Hon kom in till tjejernas där jag stog fullt upp med att vara orolig. Jag mötte hennes blick. ''Sandra isn't here'' sa jag. ''Yeah, not in there either'' sa hon. Jag lutade mig mot bänken och suckade. ''I really need to pee, but call Zayn for best luck'' sa hon. Jag nickade och öppnade väskan. Hennes bås stängdes och jag grävde i väskan för att hitta min Iphone. Efter att ha fått tag i ringde jag Zayn. Jag väntade medan signalerna gick och efter 30 sekunder svarade han äntligen. ''Hey Julia'' sa han. Han lät inte bra, inte ens okej. Men det kanske inte var bäst att ta upp det på mobilen. ''Hi Zayn, where are you?'' frågade jag. ''I'm at home'' sa han. Jag spärrade upp ögonen. ''You're at home?! Why did you leave?'' frågade jag snabbt. ''I just got so tired, and I just didn't feel to talk. I'm sorry that I didn't say goodbye'' sa han. Jag förstog, jag visste att det var något mer bakom den meningen. Och varför Zayn inte sa hela sanningen förstog jag inte. ''Where is Perrie and Sandra? What is happening?'' sa jag oroligt. ''Nothing is going on, like I said, I was tired and left. Perrie left with me. I don't know about Sandra, didn't she say she was going to the bathroom?'' sa han. ''What is going on Zayn, why aren't you telling me the whole truth?'' frågade jag. ''Julia, this is the whole truth, I'm just tired right now, and don't feel like talking. So could you just please just leave it like that?'' sa han. Hans röst lät utmattad, och faktiskt lite irrieterad. Jag var bara förvirrad. ''Okay I'm sorry, we're coming home'' sa jag. Han sa hejdå och jag stängde snabbt av. Någonting är fel, är det bara jag som märker det här? Eleanor kom ut från båset och gick fram till handfatet. ''Everything alright? Are they at home?'' frågade hon. ''Yeah, they left. But Sandra isn't there. I don't know where she is'' sa jag. Hon hade tvättat sina hände och torkade de med pappershanddukar. ''C'mon, let's talk to the others'' sa hon och vi lämnade toaletten. Alla satt fortfarande på sina platser, småpratade med tallrikarna tomma. Jag kom fram till bordet och mötte Nialls blick. ''Perrie and Zayn are at home, but still, Sandra is no where to be found'' sa jag. ''Have you been looking in the toilets?'' frågade Liam. ''Yeah, she's not there'' sa Eleanor. ''Okay, let's just not worry to much okay? Maybe she is just walking home, we don't know. We don't know anything for sure, but maybe she just wanted to be alone for a while'' sa Louis. ''But her bag is still here'' sa jag. Niall gick från sin stol, till mig. Jag vände mig mot honom, mot de ögonen som lugnade ner mig på sekunder. ''Let's go home and wait. She is probably on her way home already'' sa Niall medan han omfamnade mig med sina armar. Jag nickade. ''Yeah, probably the best'' Eleanor. Alla ställde sig upp och började fixa sig i ordning. ''You're sleeping with me tonight'' sa Harry till Cara. ''Okay'' sa hon bara. ''Harry, isn't that to much forward?'' sa Louis och alla skratta. Jag var fortfarande orolig, men det släppte sig lite. Det var ju inte allt för sent, inget kan ha hänt än. Eller?

 

Jag kröp in i den varma sängen med Niall som satt vid sin mobil i. Med de varma täcket över oss kramade jag om honom medan han fortfarande var fast med sin mobil. ''Twitter hah?'' frågade jag. ''Yes. Isn't it so cute that they are calling us Jiall?'' sa han. ''Yeah haha! I didn't really expect that they were going to make up a nickname for us, but it's really cute'' sa jag. Han la ifrån sig mobilen och kollade på mig. ''Your fans are really caring. They for sure really now how to stalk you, but they love you'' sa jag. ''You are going to get your own fans in the furture. But you are already famous now. When you'll become a singer, I know for a fact that you will have a millions of them'' sa han. ''Yeah, but now I'm only known for being 'niall from one direction's girlfriend''' sa jag. Jag släppte taget om honom och satte mig upp. ''Is that bothering you?'' frågade han. ''No it doesn't. But I'm just wondering when I'm gonna live up to my dream. I have always been dreaming about being a singer, you know that. Am I enough?'' frågade jag. Han kollade på mig och jag visste att han redan hade något att säga. ''You will be a singer in the furture, you just have to wait. And you know it will be worth it in the end. I love you, and I know that you'll be an amazing rolemodel for many people. Okay? Don't worry babe'' sa han och kysste min panna. ''Okay. I hate how you always know what to say'' sa jag och han bara flina. Han gick tillbaka till sin mobil och jag la mig ner, kollade upp mot taket. Flera timmar hade gått och Sandra var inte här. Hon svarade inte sin mobil eller något. Till och med stalking sidor på twitter som brukar stalka One directions nära och kära visste inte vart hon var. ''I'm still worrying about Sandra'' sa jag. Han kollade på mig. ''Yeah, I'm kind of worried to now. That girl really knows how to scare people. But I'm sure she's out having fun, it's still the wierd Sandra we know'' sa han. Jag nickade bara. Även Niall hade slut på ord snart. Och det betydde att han faktiskt började tveka. Han la sig ifrån mobilen och släckte sin nattlampa. Med sina armar höll han om mig, på det där speciella sättet jag älskar. ''We should name our baby Jiall'' sa han. ''Are you already thinking of that?'' frågade jag förvånat. ''I don't want a baby now, I'm just saying a way, way back in the furture. Jiall sounds fun'' sa han. Jag vände mig om och kollade på honom. ''Do you want our baby to be bullied in school?'' sa jag. Han bara skratta och jag vände mig igen. Jag litade på Niall, och ärligt talat hoppas jag att jag ser Sandra i sin säng imorgon. Om inte, kommer en väldigt dramatisk tjej röra runt på möblerna i det här huset. Och det kommer inte sluta lyckligt.

 

 

Jag satt i vardagsrummet med Louis, Harry, Cara och Eleanor. Jag kollade ner på klockan. Det var nu 26 timmar sen Sandra sägs 'försvunnit'. Klockan var ungefär halv åtta på kvällen. Jag fick henne försvinna, jag. Allt det här var mitt fel. Det var jag som fick henne springa ifrån mig. Och jag kan inte släppa den där kyssen. Hur hennes läppar lämnade ett märke förevigt. Hade jag fått någon sömn? Allt jag tänkte på var henne. Men det enda jag nu kunde tänka på vart hon var. Men någon tanke i bakhuvudet försöker verkligen tänka att hon är i säkerhet. Men varför kan jag inte släppa det då? Allt var så mörkt, hur klarade hon sig? Tänk om något har hänt henne, hur ska jag någonsin fortsätta? Jag kollade på mina händer som faktiskt nästan skakade. Vart fan är hon? Jag ljög till Julia, jag är medveten om det. Men att berätta allt som hände på stranden kommer bli för mycket. För stort. Perrie kunde inte kolla på mig. Hon kunde knappast tala. Hon bara sa till mig att skjutsa hem henne. Ingen annat. Inget skrik, ingenting. Bilfärden kändes som evigheter. Och tystnaden kändes som tusen nålar i kroppen. Hon hade sedan fortsatt till sitt rum och sedan dess hade jag inte sett henne. Jag vågade inte möta henne. Jag hade faktiskt en gång älskat henne så mycket. Och nu hade allt förändrats. Julia kom in till vardagsrummet med Liam och Louis. ''Is Sandra home yet?'' frågade Julia. ''No..'' sa Harry. Julia som nyss varit så lugn blev galen på två sekunder. ''ISN'T SHE HOME YET?!'' skrek hon. ''OH MY GOD. MAYBE SHE HAS BEEN MURDERED. MAYBE SOMEONE RAPED HER?! WHERE IS SHE?! MAYBE SHE DIDN'T SURVIVE THE NIGHT. HOLY SHIT, WHAT AM I GONNA DO WITHOUT HER.. WHO WILL HUG ME AND TELL ME I'M HER PRINCESS?! WHO?! TELL ME WHO PEOPLE?!'' skrek hon. ''I thought shopping would take this of my mind, BUT NOTHING WORKS'' fortsatte hon. Louis flög upp från soffan. ''Okay, I'm getting really worried. We are going out looking for her'' sa Louis och kolla på oss alla. ''We need to go now'' sa jag, rädd att efter varje sekund så skulle hon bara vara längre bort. Alla höll med direkt och gick upp från soffan. Som om det hängde på våra liv sprang vi efter våra jackor. Niall slängde nycklarna mot mig som jag fångade kvickt. ''Drive the range rover, and I'll drive the other'' sa han. ''Okay, Eleanor, Julia, Harry, are coming with me'' sa jag. Alla nickade. ''The rest of you go with Niall'' fortsatte jag. ''Okay, if you have found her go back home. We meet here in about 2 hours'' sa Niall. ''Okay let's go people'' sa Harry och alla gick ut från den stora dörren. Jag låste upp bilen och hoppade in, och väntade in de andra. Louis satte sig på passangerare sätet medan de alla satte sig där bak. ''Okay where do we go first?'' frågade jag. ''Let's go to milkshakecity. She love that place'' sa Eleanor. Jag nickade och startade motorn. Jag körde stressat, i hopp med att hitta henne. Om inte, kommer allt bara falla sönder. 

 

Det hade gått snart 2 timmar. Vi hade letat över hela staden, men hon var helt borta. Hon var spårlöst försvunnen. Jag svängde in vid gatan där det nästan inte körde några bilar. Det hade blivit mörkt, bäcksvart och det enda som lös upp allt var staden. Jag parkerade vid gatan och lutade mig bak. ''We are never gonna find her'' hörde jag Eleanor mumla. ''Don't say that. She's here somewhere'' sa Harry. Jag slängde av säkerhetsbältet och gick ut från bilen. Med en smäll stängde jag bildörren. Jag var arg, orolig, trött och ledsen på samma gång. Alla gick ut från bilen. Det var svalt ute och vinden blåste litegrann. Någonstans i mörkret var hon, helt ensam. Och det skrämde mig. Jag hörde någon snyfta bakom mig och vände mig. Julia stog där, i tårar. Jag gick fram till henne och kramade om henne. ''What if we never find her?'' viskade hon i min tröja. Jag kramade om henne hårdare. ''We will'' viskade jag bara. Men jag var inte säker på det längre. ''She is out there, problaby lost, scared in the dark. All alone. Maybe she's dead?'' sa hon mellan tårarna. Jag ville förneka det, jag ville verkligen det. Men efter att ha letat varje hörn av den här staden kändes det hopplöst. Jag pussade Julias panna och höll om henne hårt. Eleanor kom in kramen och sedan resten av alla andra. Eleanor hade fått tårar och jag såg hur Harry höll sig för att gråta. Det gjorde jag med. Vi såg en annan range rover svänga in och jag såg en glimt av henne. Sandra. Ut från bilen kom Louis, Cara, Niall och Liam ut. Ingen Sandra. Louis såg stressad och orolig ut. Vi släppte gruppkramen och jag mötte hans blick. Han såg utmattad ut, orolig ut. Jag har aldrig sett honom så. Han kollade allvarligt på mig. ''I'm calling the police'' sa han. Vi båda ville inte göra något så allvarligt av det här. Men vi var tvungna. För Sandra är där ute.

Helt ensam.