Det hade gått ett antal veckor. Killarna hade varit borta på tour i två veckor, Eleanor hade varit i Manchester på collage. Perrie och Danielle hade jag knappt snackat med. Men nu var både Eleanor och killarna tillbaka i London för att fira att jag fyllde år i övermorgon. Då hade jag funnits 17 år på jorden. Och det kändes konstigt. Det var också hela 6 månader sedan jag träffade killarna första gången. Ett halvår med de i mitt liv. Och förhoppningsvis många år till.

 

Jag, Felicia, Niall, Harry och Zayn låg i min soffa och tittade på en dålig skräckfilm. Det regnade ute, vilket inte var ovanligt för London. "I don't get this movie", sa Harry och stirrade på skärmen. Jag vände mig om och tittade på honom. "I mean, what is that?" sa han och rynkade på näsan medans han pekade på skärmen. Något som såg ut att vara en blanding mellan en zombie och varulv var på skärmen. Jag log för mig själv. "What is it doing?" frågade Felicia med en äcklad min. "This movie sucks. Can we turn it off?" frågade Niall. Jag tog upp zappen och stängde av. "I will dream about that zombie werewolf thing for weeks", sa Zayn. Jag skrattade. "Zayn will have nightmares", retades jag och Felicia skrattade. Zayn gjorde en ful min.  Det var kväll och det var mörkt ute. Mina föräldrar var på nedervåningen och sov troligen, eftersom klockan var runt tolv. Min syster, som var tretton, låg troligen också och sov i rummet bredvid. "This is the last night I don't have to go to bed around twelve. Summerbreak is over soon", sa Felicia klagandes. Vi började skolan igen samma dag som jag fyllde år. Tillbaka till alla människor i skolan. Usch. "But it is something posetive in that day too", sa Niall och kollade på mig leendes. "Julias birthday!", sa Harry och gjorde en jippiegest. "I'm just turning 17, it isn't that big", sa jag och fingrade på en kudde som jag höll i handen. "It is", sa Zayn och tittade på mig. "But I don't feel excited", sa jag. "How can you not be excited? You get gifts!", sa Felicia. Jag log. "I was excited for that when I was younger. Now I have everything I need right next to me", sa jag med en töntig röst. Felicia tog en kudde och la den över mitt ansikte. "Now you shut up", sa hon. Hon tog bort kudden. "It is a wet spot there", sa Niall och skrattade. "Shut up", sa jag, men kunde inte låta bli att le. "Julia drooling!", sa Felicia och alla skrattade. "You're all mean", sa jag, fast även jag log. "It pretty much sucks that you are in school on your big day", sa Harry. "We will pick you all up after school and then we're going to have a perfect afternoon and night", sa Niall och drog mig intill sig. "It sounds good. I like that", sa jag och kysste honom. Jag visste att jag inte skulle tillbringa lika mycket tid med Niall som jag hade gjort under sommaren den kommande tiden. Jag hade tyckt att de två senaste veckorna var jobbiga, så hur skulle det då gå när det var flera månader vi snackade om? För det skulle hända, att jag skulle behöva vara utan killarna i flera månader. "Can we watch another movie?" frågade Zayn efter ett tag. "I want to watch a feel-good movie", instämde Felicia som satt lutad mot Zayn. Jag och Niall satt på golvet framför de andra. "Just choose a movie and turn it on, I'm going to get more candy", sa jag och gick ner. Jag sträckte mig försiktigt för att nå upp till godishyllan för att få ner godiset utan att väcka mamma och pappa. Jag kände en enorm ångest över att Niall snart skulle åka iväg igen. Att vara utan någon man älskar är svårt. Jag ville inte vara utan honom över huvudtaget. Jag suckade och gick upp för trappan igen. Det skulle gå bra. Så länge Sandra och Felicia var här skulle allting vara ganska bra.

 

Jag hade precis mött upp Louis för en promenad genom London. Klockan var runt tio på morgonen och det var inte många ute. Jag visste att de andra killarna (förutom Liam som hade velat vara för sig själv) hade sovit hos Julia med Felicia under gårdagen och jag kunde räkna ut att de fortfarande sov. Louis och Eleanor hade varit i deras hus under gårdagen och jag hade varit dödstrött av någon anledning. Och eftersom jag verkligen hade gått och lagt mig tidigt, hade jag varit uppe tidigt och ringt Louis för att att tvinga honom att följa med på en promenad med mig. Konstigt nog var han redan vaken så han hade glatt följt med. 

 

"I'm in love with you peddosmiles. Teach me how to do it!", sa Louis. Han hade precis sagt något korkat och jag hade svarat ironiskt med ett peddosmile. "It is a gift that only one person can have. And thats me of course", sa jag hemlighetsfullt. "Okay, let me try", sa Louis och samlade sitt ansikte. Sen tittade han på mig med den fulaste minen jag någonsin sett. Jag började gapskratta. "You can't!", skrattade jag. "I can", sa han och slog mig skämtsamt på axeln. Jag fortsatte skratta. "Stop laughing! How about this?" frågade han. Jag fortsatte skratta ännu mer. "You suck", sa jag mellan skratten. "And you are a mean peddo!", sa han. "Now its time for revenge", sa han och lyfte upp mig på sin axel och sprang med mig. "You call this revenge?" sa jag och skrattade. Han fortsatte springa tills vi ramlade ihop i en hög, mitt på trottoaren. Vi var nu utanför den största skateboardparken i London.

 

Jag tittade upp och fick se ett välbekant ansikte lite längre bort. "There is James!", sa jag. "James the guy who broke Felicias heart?" frågade Louis. "Yeah. But I can't just not say hi. That would be rude", sa jag. Jag kunde inte precis säga att Felicia hade krossat hans hjärta också. Men ja. "Okay", sa Louis och vi började gå. "James!", sa jag och log försiktigt och vinkade emot honom. James slängde en blick på Louis och kollade sedan på mig. "Hi Sandra", sa han utan någon speciell entusiasm i rösten. "I'm Louis", sa Louis. James svarade inte. "So, how you doing?" frågade jag för att starta konversationen. "I'm fine", sa han enkelt, utan att titta på mig. Jag såg hans vänner lite längre bort. "James, it is okay if you feel sad about you and Felicia. It is natrual, and you can talk to me", sa jag. Han tittade upp mot mig. "I don't care about her. And I don't care about you either. We are not even friends", sa han med en konstaterande röst. Jag tittade på honom. "You were always my best male friend", sa jag. "Let's face it Sandra, we were just friends because me and the slut were together. So we don't need this anymore, you can go", sa han. "What did you just call her?" frågade jag argt. "Slut", sa han självsäkert. "Back off dude", sa Louis och ställde sig framför mig som för att skydda mig. Han hade hittills varit tyst. James tittade mot Louis med hat i blicken. "It's your fault, everything. You and your pathetic friends ruined my relationship", skrek han mot Louis. Han lugnade ner sig lite. "But it doesn't matter. Because she was just this little whore all the time", fortsatte han. "How dare you!", sa jag. Jag var nu förbannad. "I've always dared Sandra. I just kept it inside of me", sa han. Det var som en helt annan sida av den supergulliga killen som alltid brukade bry sig om Felicia, som brydde sig om mig och Julia. "WHAT THE FUCK HAPPEND TO YOU!?", skrek jag. "IT ISN'T MY FAULT THAT FELICIA SLEPT WITH LIAM! SHE RUINED OR RELATIONSHIP! THE FUCKING SLAG RUINED EVERYTHING!" skrek han över hela parken. Louis kollade på mig. Han visste ju inte om det där om Felicia och Liam. "What the fuck", sa han tyst så att James inte skulle höra. Jag suckade. Jag var arg och orkade inte förklara nu. "YOU CHEATED ON HER BEFORE YOU EVEN KNEW THAT SHE HAD SEX WITH HIM!", skrek jag tillbaka. "I COULD SEE IT SANDRA! I could see it! Everything was changed. I tried to repare our relationship but apparently she didn't want to! And when you all went to LA I just couldn't do it anymore!", sa han argt. "She is just a whore. A slut. A slag. And nobody really cares about her", sa han. Det förvånade mig hur han inte kunde vara känslig att snacka om det. Han stod och pratade om henne som om det var någon han verkligen hatade. Jag var så jävla förbannad på honom. Jag gick emot honom för att örfila honom. Men Louis stoppade mig. "He isn't worth it Sandra", sa han i en lugnande ton. "Let's go", fortsatte han. Louis drog bort mig och jag tittade bak mot James. Han pekade fuck you till mig med ett elakt leende. "YOU ARE SO DEAD TO ME JAMES CAMPBELL", skrek jag över hela skateboardparken. Men han fortsatte att bara stå där och le. Från att varit bästa vänner var han bara ett ansikte. En främling.