More than perfect - Del 53
Previously on More than perfect:
" Let's go and swim everybody!! " ropade han högt och gav oss alla ett hypat leende. Till min förvåning så lyfte alla på sig. " You too Julia " sa Niall och försökte dra upp mig skrattandes. " No, really it's okay I can stay here. Go and fun I don't really feel like it today " sa jag ursäktande och satte mig ner igen. " Are you okay Julia? " sa Niall oroligt. " Yeah I just don't feel like swimming today " sa jag med ett falskt leende. " Oh, okay " sa han och vände sig mot alla andra som hade iaktagit vår konversation. " Let's go! " utbrast Harry och all började springa mot vattnet, medan jag tog upp min telefon igen. Dumt nog fortsatte jag att läsa meddelandena. " You're not worth being with Niall." " What makes you so much more special than the rest of us? " " You think you're so beautiful and perfect wich you're definitly not." " Just disappear you little whore. " Det gjorde så ont att se vad folk tycker om mig. Kunde allt vara sant? För det var så det kändes. Alla ord ekade i mitt huvd. Jag hade aldrig varit någon som var hatad ( vad jag visste i alla fall). Jag hade alltid varit en person som kom överens med folk. Jag gillar inte när folk hatar mig, det är obekvämt. Mina tårar brände bakom mina ögon. Håll det inombords tänkte jag för mig själv. Det var alltid Niall som jag kom till när något händer, men jag kunde inte alltid luta mig mot honom. Det här var jag tvungen att hålla för mig själv numera. Stå ut med det. Orden ekade i mitt huvud, de kändes nästan omöjliga.
___________________________________________________________________________________
PART 1.
Julias perspektiv:
''It's so hot today!'' utbrast jag. ''Yeah I'm sweating like a pig over here!'' klagande Sandra. ''Stop complaining Sandra, remember how it is in London'' sa Eleanor. Sandra vände sig huvudet mot henne och gav henne sin peddosmile. ''Of course babe, how could I ever forget you're so smart?'' sa hon ironiskt medan Eleanor bara flina. Värmen brände och nästan sved. Hur jag skulle kunna åka från det här stället förstår jag inte. Jag mår ganska dåligt över allt faktiskt. Mer än någonsin ser jag bara negativa grejer om mig själv. Jag antar att Eleanor och ja, Liams föredetta Danielle vet hur det känns. Men jag försöker ändå kolla upp, för jag vill verkligen inte att mitt humör ska förstöra resan. Vi tjejer låg på solstolarna vid poolen, försökte få lite färg på kropparna medan vi njöt av de sista dagarna här i LA. Jag vände huvudet mot tjejerna ''Can you believe we're going home in about three days?'' sa jag och drog ner solglasögonen. Jag drog genast upp de igen efter solen som sken in. ''Not a good idea'' mumla jag till mig själv. ''Yeah, I really can't believe it. This place is really amazing! So much more than 'London''' sa Perrie med en fånig röst vid det sista. ''You can't say that! You're going on world tour in about 2 weeks! You're going to see alot of amazing places!'' sa Eleanor klagande. ''Well, yeahh..'' sa Perrie men blev avbruten. ''Hah! See, you don't have a argument! While you're swimming in Australia, we are in school!'' sa Sandra småsurt. Jag bara flinade över deras konstiga argument och vände ansiktet mot himlen igen. Jag vill verkligen inte lämna LA. Jag vill inte lämna det här fantastiska huset, våran pool, våran privata strand, mitt och Niall's perfekta sovrum... Solen, havet, LA's shopping, allt! Men vad jag skulle sakna mest? Att kunna vara med de här tjejerna varje dag, varje timme. Vara med killarna, mina närmsta vänner. Att alltid ha de här underbara människorna runt mig. Danielle är en bra vän, jag kanske inte var världens bästa med henne, och såklart saknar jag Felicia som är i London. Men ärligt talat vill jag aldrig lämna den här platsen. Att också vara här med min pojkvän, hur kan livet bli ännu mer perfekt? Verkligheten slog tillbaka, och jag märkte väl då hur alla var fast i det löjliga argumentet. ''London is alright too!'' sa Perrie mot Sandra och Eleanor. De båda kollade på varanda med arga blickar. ''That's not true!'' sa de samtidigt. Jag bara satt där och kollade löjligt på de. Men de båda avbröts när Harry kom ut. Det var som om alla hade glömt vad vi snackade om och hälsade. Han ställde sig och lutade mot Sandras solstol.
''Where are the others?'' frågade Perrie. ''We just came home from the photoshoot, the other's are in inside'' sa han. ''Did you have fun?'' frågade jag. ''Yeah it was really fun. But we had to be shirtless'' sa han och log. Sandra vände sig direkt. ''Oh my god, I'm looking forward to see that'' sa hon med ett leende. Han log sitt cheeky leende mot henne. ''Sandra you know you can see my faboulous six pack anytime!'' sa han och de båda skratta. Louis, Niall och Zayn kom ut med stora leenden. ''We missed our ladies!'' sa Louis och gav Eleanor en puss på kinden. Niall sprang genast fram till mig och vi möttes i en kyss. Alla visslade och jag bara skrattade. ''Okay okay!'' sa Niall klagande. Han la sig ner och höll sina armar om mig. ''Where is Liam?'' frågade Eleanor. ''He is taking a shower'' sa Zayn. Han hade satt sig vid Sandras solstol, något jag kunde se retade upp Perrie litegrann. ''So what did you do other than the photoshoot today?'' frågade jag. ''We went shopping'' sa Niall. ''What did you buy?'' frågade Sandra. ''Well, if we tell you it won't be a surprise'' sa Harry. Hon drog ner sina solglasögon och kollade på alla. ''I can't believe it! Or actually I can. I told you I don't want any presents!'' utbrast hon. ''When we give it to you, you'll forget what you just said!'' sa Louis. ''Yeah, I promise, you'll love my present'' sa Zayn. Hon kollade på honom och log. Vad jag kunde känna var det en spänning i luften. Jag kollade bak på Niall och jag tror han förstod vad jag mena. ''Did you buy what I told you to buy Louis?'' frågade jag. Han nickade. ''She will love it'' sa han. Sandra kollade nyfiket på mig. Jag förstog genast vad den minen betydde. ''NA! I'm not gonna tell you'' sa jag bestämt. ''Hey why didn't you tell me to buy it?'' frågade Niall. Jag kollade osäkert på de andra. ''Well Niall.. you are kind of bad keeping secrets'' sa jag sakta. Alla log mot mig. ''That's not true!'' protesterade han. ''It kind of is'' sa Zayn. ''It's not!'' sa han lite småsurt. ''What are you giving me Niall?'' frågade Sandra, tydligen testade honom. ''A -'' sa han men stoppade sig själv. ''Yep'' sa Zayn och alla skrattade. Jag vände mig om och kollade på honom. ''I still love you!'' försökte jag. ''I don't love you anymore'' sa han lite surt. Jag bara log stort. ''Ohhhh baby, you do!'' sa jag och tog tag i hans kinder. Jag tryckte mina läppar mot hans, och han besvarade genast kyssen. ''I think I'm gonna puke'' sa Sandra. ''It's your birthday tomorrow, and we will celebrate you in 1D style, don't forget that'' sa Harry. ''Yeah it's gonna be the best!'' sa hon glatt. Och det skulle verkligen bli en annorlunda dag.
Dagen efter på morgonen, Sandras födelsedag
Zayns perspektiv:
Jag hyschade åt alla. ''Quiet everyone!'' viskade jag. Alla stog i pyjamas, nyvakna utanför Sandras dörr. Liam bar fatet med pannkakor med sirap, jordgubbar och grädde. Bredvid stog det ett litet ljus. ''Everyone ready?'' frågade han. Alla nickade utmattat. Han nickade och försökte öppna dörren med sina armbåge. Något som han misslyckades med. ''Help anyone?'' frågade han och Eleanor öppnade försiktigt. Ljus spred snabbt in i det halvmörkna rummet. Hennes gardiner var stängda om alla i sina fönster och vad såg ut som en klump låg hon där. Hennes hår var utsprett över andra kudden bredvid. I sina armar kramade hon om en av sina många kuddar. Jag visste om hur hon gillar att känna sig omgiven av någon. Något jag alltid kommer minnas är hur hon älskade att jag höll om henne när vi sov. Även ibland höll hon om mig. Något jag faktiskt insåg jag hade saknat mycket. Julia och Perrie gick till fönstrerna och öppnade alla gardiner. Genast strömmade ljuset in i rummet och med ett ryck vaknade hon. Hon kisade mot oss, kollade antagligen på 9 nyvakna idioter. ''I have a gun...'' mumlade hon med en nyvaken hes röst. ''Waaaakiee'' sa Louis och satte sig vid sängkanten. Hon satte sig upp och Eleanor justerade kudden så hon kunde luta sig. Hon gnuggade ögonen och Liam la brickan på hennes ben. ''Ohhh, you made me pancakes!'' sa hon med en glad hes röst. ''Everything for you babe'' sa Niall medan han lutade sig och gav henne en kyss på kinden. ''And you have to do something with that morning breath'' sa han. ''That's yours too'' sa hon med ett flin och alla skrattade. ''But I wasn't expecting company'' sa hon. ''Well you do now! We have an awesome birthday planned out!'' sa Harry. Hon bara log av förväntan. Julia la sig bredvid henne i den stora sängen. ''Can I please tell you what we have planned? I'm gonna explode soon!'' sa Niall. Hon nickade och han log stort. Han var precis påväg att säga det innan jag avbröt honom. ''Hey! Don't tell her then it won't be a surprise!'' sa jag och log stort. ''It's a surprise?'' sa hon. Hon kollade på mig som om jag vore ett stort paket under julafton. ''Yeah, later! Eat and get dressed. Nothing fancy because you will get.. yeah i can't tell you more'' sa Liam. ''Oh my god, I can't wait. I'm gonna eat like a pig'' sa hon. ''Yeah I can help you with that'' sa Julia. ''Yeah me too'' sa Eleanor. ''Sure! Now boys out! It's time for some girl talk!'' sa Sandra och log stort. Jag verkligen längtar att få se hennes leende när hon ser vår överraskning.
PART 2.
Sandras perspektiv:
Det kändes som om den där bilen hade kört i evigheter. Mina fötter hade somnat, min nacke gjorde ont pågrund av det jobbiga nackstödet och vad det kändes som hade mitt lockiga hår blivit alltför stort. Och på topp av allt det hade jag en bindel. ''Are we there yet?'' sa jag med en klagande röst. ''Stop asking that, we're there soon you muggleborn'' sa Louis. Vad jag visste satt han och körde den stora bilen. Där satt Julia, Niall, Eleanor, Cara och Harry. ''I don't even know where we going'' sa Cara. Cara var en jätte bra vän, någon jag alltid beundrat. Och att hon är tillsammans med en av mina bästavänner gör allt ännu bättre. De var perfekta för varandra, med båda samma humor. Jag hörde Harry viska men kunde inte uppfatta orden. ''HEY! Did you just whisper the surprise to her!?'' skrek jag. ''Mayyybbeee'' sa han mysteriskt. ''CAN SOMEONE PLEASE JUST TELL ME WHERE WE GOING!?'' klagade jag. ''Son of a bitch, just wait Sandra!'' sa Niall. ''I don't want to wait!'' sa jag småsurt. ''It will all be worth it in the end'' sa Julia. ''No, this damn thing is ruining my make up!'' sa jag klagande. ''We are there soon, 10 minutes'' sa Eleanor. Allt jag kunde var mörker, något jag verkligen inte beundrade. ''I hate this, and I hate this birthday'' sa jag surt och la armarna om kors. ''Stop acting like a damn baby, we are there soon'' sa Louis. ''Don't let me hit you Lou'' sa jag surt. Oroandet om mitt smink ville inte sluta. ''Can I atleast put some new make up on?'' frågade jag. ''No!'' sa Julia. ''Oh come on!'' sa jag. ''We are there sooooon! Stop complaining'' sa Harry. ''I have an idea! I can put some make up on you Harry!'' utbrast jag. ''No Sandra'' sa han. Jag log för mig själv. ''But I have already done that one time before, why not this time?'' sa jag och flina. Alla började skratta och jag visste att Harry var generad. ''SANDRA! That was only a one time thing! AND YOU SAID YOU WOULDN'T TELL ANYONE!'' sa han argt. ''Harry is a girl!'' utbrast Cara och alla började gapskratta. ''Dude that's dope!'' sa Louis och fortsatte skratta. ''I hate you'' sa han, tydligen till mig. ''I know you love me'' sa jag med ett leende. Jag kände bilen tvärstanna, antagligen Louis dåliga bil kunskaper. ''We are FINALLY here!'' sa Julia glatt. ''Oh can someone take of this thing now?!'' sa jag. ''Not yet'' sa Niall. ''NOT YET, ARE YOU KILLING ME?'' skrek jag. Jag kände någon gå mot min bildörr, sedan någon som kollade in. ''Okay, let's go guys!'' hörde jag Zayns röst. Jag lyckades ta tag i hans arm innan han drog ut den och höll den hårt. ''Guys, you mean girls too right?'' frågade jag. ''You'll see'' sa han. Jag hörde några gå ut från dörrarna. ''WHAT IS HAPPENING?!'' skrek jag. De enda jag hörde var ljudet från den öppna bilfönstret, människor som talade långt bort. Efter någon minut hörde jag någon öppna min bildörr, och sedan tog tag i min hand. Jag skrek, rädd över om det var faktiskt nu någon skulle våldta mig. ''Det är bara jag'' hörde jag Julias röst. ''Julia, snälla säg vart i är. Jag är orolig, mitt smink är förstört, mitt hår har blivit stort, jag tror mitt ass syns genom den här klänningen, det är varmt och jag svettas.. Vad händer?!'' sa jag med en orolig röst. ''Du kommer älska det'' sa hon och hon hjälpte mig ut från bilen. Jag kände mina converse möta mark och jag leddes försiktigt. ''Lovar du? Du lovar att ni inte planerar att våldta mig?'' frågade jag. Hon skrattade. ''Jag lovar'' sa hon. Jag fortsatte gå tills jag kände hur Julia bromsade för mig. ''Are you ready?'' hörde jag Eleanor säga. Jag nickade och kände hur någon pysslade med min ögonbindel. Efter det var den av och jag kunde äntligen se vad jag kollade.
Det första jag såg var killarna som stog vid en stor scen, med microfoner i sina händer. ''This is for our best friend Sandra. We love you, and HAPPY BIRTHDAY'' sa Louis i micken. Musiken startades till en låt jag kände till så bra, Kiss you. I det stora högtalarna bummrade det ut musiken och jag bara stog där, helt ordlös. Solen sken och vi befann oss på den mest vackraste stranden jag någonsin sett. Mitt där stog det en stor scen där killarna nu sjöng, och längre upp var det en mysig restaurang. De hade gjort de så fint vid scenen och jag bara kände för att gråta av glädje. Överallt fanns små vackra lampor som skiftade fina färger Har de verkligen gjort allt detta för mig? Bredvid mig stog Julia, Perrie, Eleanor och Cara och dansade för fullt. Med de började jag hoppa för fullt, skrek och skrattade. Jag kollade upp på scenen och möttes Zayns blick. Jag förstog direkt att det hade varit hans ide. Med mina vänner dansade jag som aldrig förr, som om ingenting var på allvar längre och bara hade kul. Jag bara släppte loss på ett sätt jag aldrig gjort. Och att vara där, dansa med mina vänner, ha mina andra vänner sjunga för mig, bara ha det så roligt som det kan bli fick mig verkligen inse. Jag älskar de här idioterna.
Några timmar senare ...
De där timmarna vi spenderade vid dansgolvet och scenen var några av de roligaste timmarna i mitt liv. Jag hade genast kysst varenda en på kinden efter det där, med glädjtetårar på kinderna. Jag älskade de, och hur de hade fått mitt liv plötsligt bli så perfekt förstår jag inte. Efter allt hoppande, skrattande och dansande ville nästan alla ta det lite mer lugnt och vi hade satt oss vid restaurangen vid stranden. Det var så fint och mysigt. Ett stort bord fyllt med god mat var ännu en perfekt sak med den här födelsedagen. Jag hade fått öppna mina presenter, som om den här överraskningen inte var nog. Det jag hade fantiserat om min födelsedag var att vi bara skulle sitta hemma, kanske äta lite tårta och ha kul. Jag hade verkligen inte tänkt på det här. Vad jag trodde var en perfekt kväll visade sig vara ingenting jämfört med det här. Av finaste Julia hade jag fått en Louis Vouitton väska, som antagligen var väldigt dyr. Jag kommer ihåg att jag tjatade hur snygg den var när vi satt hemma hos henne och hon måste lagt det på minnet, iallafall hur mycket jag tjatade. Genast hade jag frågat hur hon hade kunnat ha råd med den, men hon sa bara att det var en hemlighet. Ganska snabbt tog jag och accepterade presenten men vem kan motstå en Louis Vouitton? Niall hade gett mig ett kort från Nandos, något som erbjöd gratis mat så länge som jag lever. Vi båda delar en kärlek till nandos, något han visste väl. Av Louis och Eleanor hade jag fått ett presentkort på Top shop på 5000 kr! Av Liam hade jag fått vackra Jeffrey Campbell skor, några jag alltid velat ha. Jag kommer ihåg att jag nämde att jag älskade sådana skor, och den där fina människan har verkligen ett bra minne. Zayn och Perrie hade också gett mig en present, ett presentkort på en av de finaste spa:n i London med många behandlingar. Hur alla de kunde spendera så mycket pengar på en present förstår jag verkligen inte. Men jag var så tacksam för de. ''Now open our present!'' sa Harry med en upphetsad röst. Cara gav mig en tiffany ask och jag kollade med stora ögon på de. Sakta öppnade jag locket, och en vacker ring visade sig. ''Oh my god!'' skrek jag till. Jag tog genast upp den och satte den på mitt finger. ''This must have cost so much!'' sa jag med en gäll röst. ''Tell her what it means!'' sa Harry ännu mer upphetsat. ''That we're married?'' frågade jag och alla skratta. ''No, this ring presents love. How you are a single lady, but that just means that you wait for the right one'' berättade Cara. Julia och jag naawade. ''Thank you so much, it's so beautiful and I love it!'' sa jag och kramade om Cara och Harry. ''Thank you everyone so much! I really loved everything, and you made my birthday to the best day I ever thought it could be!'' sa jag glatt. Alla bara log mot mig. ''You deserve it'' sa Julia. ''Thanks'' sa jag. ''It's not over yet, I got one more present'' hörde jag Zayn säga. Jag kollade på honom. ''You do?'' sa jag. ''Yeah'' sa han och ställde sig upp. Han tog upp en medelstor ask från sin ficka och gick fram till min stol. Jag ställde mig upp och kollade på honom. Han öppnade asken och jag häppnades. Det var en vacker vit kedja med tre strålande diamanter. Jag bara stirrade på honom, överraskad. Han tog upp halsbandet från asken och ställde sig bakom mig. Jag lyfte upp håret och han hjälpte mig sätta på det. Jag kände med fingrarna på diamanterna, som om jag inte själv kunde tro det. Framför alla viskade han i mitt öra. ''Just because you're so special'' viskade han. Jag älskade halsbandet så mycket men det var fel. Att han kunde ge framför sin flickän ett nog väldigt, väldigt, väldigt dyrt diamanthalsband till sin ex flickvän var fel. Jag kollade på honom. ''Thank you so much, I really love it. I can't believe you bought it to me'' sa jag. Men jag sa det inte som jag skulle göra det. I vanligt fall skulle jag börja skrika, attackera honom med kramar. Jag bara förstår inte. Jag gillar Zayn, jag gör det. Jag har känslor för honom. Men vad han gjorde var inte rätt. Han förstog det, han förstog att något var fel då. Jag kollade på de andra. ''I'm just gonna go to the ladies room'' sa jag och klämde ut ett leende. Jag gick därifrån med snabba steg, och så fort jag hade gått så de inte kunde se mig gick jag ut från restaurangen. Jag bara behövde ta luft, lite tid att tänka. Allt bara gick för fort plötsligt. Jag var bara så förvirrad. Som en instinkt sprang jag mot stranden. Det hade blivit mörkt och kunde höra hur vågorna slängde sig. Det var en kall vind och jag kände sanden som trängde sig in genom mina converse. Jag kan bara inte förstå Zayn. Hur vill han ha det? Han gillar mig, jag gillar honom men ändå verkar allt bara vara så suddigt. Allt det här med Zayn kommer jag antagligen aldrig förstå mig på, och jag önskar verkligen jag kunde. För de här känslorna jag har för honom är faktiskt äkta. Jag trodde aldrig jag skulle låta mig få känslor för honom, men på något sätt har de bara alltid funnits där. Men jag är sårad. Sårad över hur han kanske aldrig skulle kunna lämna Perrie, hur han kysste henne framför mig. Och alla saker som har hänt mellan mig och Zayn är så förvirrande att jag får huvudvärk när jag tänker på de.
Jag hörde någon komma springandes och ropade mitt namn. Jag vände mig om och såg ett bekant ansikte komma. Han stannade där jag kunde se honom. ''Why did you leave?'' frågade han. ''Because Zayn, I'm confused! I'm really confused about everything right now! You like me, you say! But why are you still with Perrie?!'' sa jag argt, med en hög röst. Det var inte meningen att bli arg, jag bara behövde få ut det. ''Are you really fucking asking me this?!'' skrek han åt mig. ''I SAID THAT I COULD LEAVE HER FOR YOU! That day I said that! How can you say it like everything is my fault?!'' skrek han. Jag var bara så arg på honom. Jag vill inte gilla honom. Jag vill ta bort de här känslorna för de svider för mycket. ''It shouldn't be this fucking hard! I can't do this Zayn!'' skrek jag. ''You don't even like me!'' skrek han argt. Jag stirrade på honom. ''DON'T YOU GET IT?! I HAVE FEELINGS FOR YOU! How can you not get it!'' skrek jag. Han bara stog där, stirrade på mig. Och för någon sekund kändes det som allt var mitt fel. Hur han kysste mig, hur Perrie fick reda på, hur tydlig han är med sina känslor. ''I didn't know'' sa han bara. Jag bara kände hur ilskan trängde genom all glädje jag hade känt. ''AND DIDN'T YOU GET THAT WHEN YOU KISSED HER, THAT EVERYTHING I FELT INSIDE WAS PAIN?!'' skrek jag. Han bara stog där och kollade på mig. Jag kunde se ilskan han hade utanpå men smärtan han hade genom ögonen. Han hatade det här lika mycket som jag. ''DON'T YOU FUCKING THINK IT HURT'S FOR ME TOO? EVERYTHING ABOUT YOU FUCKING SICKING ME!'' skrek han. Orden bara slängdes i mitt ansikte. På min födelsedag. ''I just can't do this right now. Not now, not today! Everything is so fucking messed up'' sa jag argt. Jag gick förbi honom men kände hur han tog tag min handled. ''WHAT?!'' skrek jag. Snabbt drog min kropp mot sin, och vad jag trodde aldrig skulle hända hände. Hans läppar mötte mina och jag kände hur mina armar dolmade bort. Jag trodde jag skulle putta bort honom men plötsligt kunde jag inte. Allt jag ville var att vara där med Zayn. Och det kändes som det faktiskt var oss igen. Och jag ville att det skulle vara oss. Jag ville inte att den där kyssen skulle ta slut. Att känna hans läppar mot mina... Hur kunde jag glömma det? Och när jag kysste honom kändes allt rätt, allt kändes värt att kämpa för. Och jag ville inte släppa taget. ''Zayn?'' hörde jag en röst säga. Perries röst. Jag lämnade Zayns läppa och vi båda kollade på henne. Hon stod där, i tårar. Jag hade inga ord, inga ursäkter. Jag kysste Zayn, och jag ville inte att det skulle ta slut. Men plötsligt efter allt som hade känts så enkelt, var allt lika förvirrande igen. Jag bara vände mig om och sprang. Jag ville bara försvinna, sjunka ner i jorden och aldrig komma tillbaka. Men jag sprang bara, sprang från mina vänner, från Perrie och från Zayn. Men jag tappade något det ögonblicket. Mig själv.
________________________________________________________________________
Hoppas du gilla det, ARBETADE VÄLDIGT LÄNGE! 6 kommentarer till nästa del :)
Kommentarer
Postat av: Lol
Så bra! :)
Postat av: ida
jättebra del verkligen! tog sin tid men var så värt det! ni är alla riktigt duktiga på att skriva :))
Postat av: Erika
Jättebra kapitel, precis som vanligt :) och det var värt att vänta på detta kapitel :D ni alla är riktigt gryma på att skriva!
Postat av: Läs-missbrukaren
Skynd, måste ha MEEEER !!!! :O
Postat av: Hiba
ahhh my feeelllsss!! why you do this tomeehh! ni är sjukt begåvadee!! men plz hitta ett sätt så perrie inte blir såraaadd....:/ att hon får ett sms från en kille and she realize shelike that guy and not zayn and she tell zayn and it gets goood!!! plzzz
Trackback
