"You really needed to get out from your bed", sa Nelly och kollade menande på mig. "Maybe", sa jag och tittade undvikande på henne. "Can you at least try to relax and have fun?", sa hon. Jag hade inte lämnat mitt hus sedan jag kom hem från Los Angeles. Första delen av tiden hade jag bara legat i sängen och funderat på hur jag skulle formulera mig när jag berättade för James. Och de två senaste dagarna hade jag bara velat försvinna. Jag hade spenderat fyra år av mitt liv med James. Vi hade klickat direkt, och varit tillsammans sedan vi var 13 år. Det var så otroligt lång tid och jag hade trott att vi var endgame - men nu var allt över. Precis allt. "Yeah", sa jag och log mot Nelly. Hon besvarade leendet och tog mig under armen. "Thanks for telling me about Leslie and James by the way", sa jag. "I don't want my friend to be with such a jerk as him. I can't get that he did that to you! I've always felt like he was the kind of guy that never would hurt anyone", sa hon funderande. "So I thought. He was always sweet, but when he was angry, he was really angry. I mean, he hurt me a couple of times, but that was words. I never thought he would cheat on me", sa jag. Nelly visste visserligen inte om mig och Liam, och även om jag litade på henne ville jag inte sprida det. "Me and Vanessa just walked by and we were like 'Oh my god is that James?' and then we saw him kiss Leslie so we took a photograph and send it to you", sa Nelly. "I really appreciate it. Thank you", sa jag och kramade hennes arm. "Where is Vanessa now by the way?" frågade jag. "She is in France", sa hon. "Right. She going there every year", sa jag. Vanessas familj hade ett sommarhus i Frankrike och de brukade spendera minst en månad där under somrarna.

 

Vi fortsatte gå när ett gäng killar kom emot oss. Det dröjde inte länge innan jag såg vilka de var. "Oh my god. Nelly, hide me!", utbrast jag. "What?" sa hon förvirrat innan hon såg dem. "No Felicia. Just walk by and pretend that you don't care about your break up", sa hon snabbt, eftersom de kom närmare. "How?!", frågade jag stressat. "Fake laugh or something", sa hon. De kom emot oss. Jag gick bara förbi dem, och gjorde världens fulaste fejk skratt så att Nelly började skratta på riktigt. "And there goes the slut", hörde jag James röst och hans killkompisar skrattade. Det kändes konstigt att tänka att jag faktiskt hade kramat alla hans vänner i korridoren när vi sågs, att vi faktiskt varit vänner. För nu var det som om jag bara var ett random ex till deras kompis som de inte snackat med. Nelly slutade tvärt att skratta. Hon stannade och stirrade efter dom. "How dare they?", sa hon och var på väg att gå efter dem. "No, Nelly don't!", sa jag. "Why did he call you slut? He cheated on you! Fucking manwhore", sa hon. Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte berättade om Liam. Jag förstod precis varför han kallade mig hora. Jag tog ett djupt andetag. "I don't know", ljög jag. "Can we just... keep going?" sa jag och drog med henne. "Are you ok?" frågade hon oroligt. "Yeah. I'm fine", sa jag och log prövande.

Men jag visste att jag långsamt skulle gå under.

 

"Have anyone seen Julia?" frågade jag. Jag och Harry hade varit ute några timmar och hade nyss kommit tillbaka. Ingen svarade. Jag gick ut på verandan. "Sandra! Where is Julia?" frågade jag. Sandra vände sig om. Hon hade en solklänning, sitt hår i en bulle och sina solglasögon. Hon hade näsan i en bok. Resten av gänget var nere på stranden. "I don't know. She was here an hour ago, I thought she just had to pee or something but she didn't come back. Maybe she's still in there", sa hon och försökte att inte börja le. Jag log åt henne och hon log tillbaka. "I just go and look in our bedroom", sa jag. "Do so", sa hon och fortsatte att läsa. Jag gick upp för trappan och in i sovrummet. Julia låg ihopkrupen i sängen och grät. Jag blev genast orolig. "Princess, what's wrong?" sa jag och la mig bredvid henne i sängen och kramade om henne. "Why am I so awful?" frågade hon. "What happend? I thought we were over this", sa jag och pussade hennes hår. Hon vände sig om och kollade på mig. "All of your fans hate me", sa hon. Jag hade helt ärligt väntat mig att det skulle hända. Det här var den största nackdelen. Eleanor, Danielle och Perrie hade tagit igenom sig mycket hat. Och nu var det Julias tur.

Jag kollade oroat på henne.

 

"Don't care about them", sa jag och torkade bort hennes tårar. "But I hate being hated. I can't do anything about it", sa hon. Hennes gröna ögon glänste av tårarna. "They're just jealous because you are so beutiful", sa jag. Hon skakade på huvudet. "So many of them says the opposite. They say that I'm ugly and that I don't deserve you. Maybe they're right", sa hon. Tårarna rullade ner för hennes kinder. Jag önskade att jag kunde göra något åt det här. "They are so wrong. Julia, there is a reason that I chose you of all girls out there. Because you are special. You are the special, cute girl who stole my heart. And I don't want to be with anyone but you, no matter what they say", sa jag och kysste henne. "I want to believe you so badly. But it feels so hard. Everyone hating on me. I don't know if I can take it", sa hon med en darrande röst. "You have to trust me when I say that I haven't met anyone like you. You are perfect in my eyes. You are my irish princess, don't forget that", sa jag. Hon log lite. "I love your smile", sa jag. "I hate it", sa hon. "Don't. And don't let them bring you down. Think of it like this - you are here with me and the boys, wich, without bragging, is the thing the most of our fans want. But instead, they sitting by their computers and writing you hate while you laying in my arms", sa jag. Hennes leende blev större. "I want you to be happy, and I want you to smile. This will be hard but we will make it. Together. I'm always here for you darling", sa jag. "Why are you the most perfect boy in the world?" frågade hon och gosade in sig i min famn. "Because I have the most perfect girl. She got those gorgeous green eyes, that soft blonde hair, the most perfect lips who tastes like stawberries. She gives me the perfect kisses, she got the cutest laugh I ever heard. She is just all perfect and I'm honered to be her boyfriend", sa jag och drog bort hennes hår från ansiktet. "Do you really mean everything?" viskade hon. "Everything", viskade jag tillbaka. "Don't listen to them. I'm here to protect you babe", fortsatte jag. "I love you Niall. I know I say it like all the time, but I really mean it. I never met anyone like you and you make me so happy. I thank god every day that I have you", sa hon. Vi kysstes länge. Och det var perfekt.

 

När jag inledde förhållandet med Niall så var jag beredd på att jag skulle få både hat och kärlek. Jag älskade alla fansen som skrev gulliga tweets till mig, som hashtaggade #weshipjiall och taggade mig. Men så klart hade allting en baksida. Ingenting kan vara perfekt. Att bli hatad, att läsa alla saker folk som inte ens känner en skriver, det är hårt. Och det är smärtsamt. Jag hade bara bestämt mig för att gå in på twitter när jag var inne för att hämta min bikini och hade mötts av allt detta hat. Fans som berättade hur ful jag var, som undrade hur Niall kunde välja mig av alla personer, som sa att jag inte förtjänade att vara tillsammans med Niall eller känna killarna. Ord sårar. Jag har vetat det hela mitt liv. När jag var yngre hade jag haft dåliga vänner, och jag skulle aldrig glömma hur det kändes att få elaka ord slängda på en av folk man kallade vänner. 

 

Jag kollade på Niall. "Thanks for saying all those things", sa jag och smekte hans kind. "My biggest fear is that you would become unhappy. I want you to feel that I'm always there for you. I want you to know how much you mean to me and how much I love you. Never forget that. Never believe their words over mine. Can you promise me that?" Jag nickade. "I know that you are there for me. Your words matter. I love you so much. Thank you Niall. For everything", sa jag. Han pussade min hjässa och höll om mig. Vi låg där bredvid varandra. Jag ville tro på vad han sa. Jag ville verkligen det. Men jag hade aldrig riktigt trott på mig själv. Alltid haft ganska dåligt självförtroende. Jag måste medge att Niall hade stärkt det... men det sänktes av att läsa vad alla tyckte om mig.   Hur mycket jag än ville tro på att han tyckte att jag var perfekt som jag är var det svårt för mig. Och jag tvivlade på att jag någonsin skulle våga tro på det. 

---

Hello alla läsare! Tack så mycket för kommentarerna vi får, vi älskar er, miljoner pussar och kramar! Ni gör oss superglada när ni kommenterar. Hoppas ni gillade delen, kommentera vad ni tycker! :)