Alla i huset var upptagna idag. Julia var på en dejt med Niall, Liam hängde med Zayn till gymmet, Louis och Eleanor hade gått till stranden och Harry var någonstans med Cara. Så nu var det bara jag och Perrie kvar i huset. Alla fattade vad det betydde. Ja, en rejäl awkward silence, vi båda satt i varsin del av soffan och stirrade mot tv:n där de visade något gammalt avsnitt av big bang theory. Jag kunde inte tro att för ett tag sen så var vi nära vänner. Jag skulle till och med säga en av de närmaste vännerna jag hade. Det borde inte vara så här, jag var tvungen att fixa det här. Jag visste inte riktigt hur vi låg, det var lite svårt att förstå, jag behövde göra det här klart. Jag harklade mig. " Hrm, Perrie can I talk to you about something? " sa jag och sänkte volymen på tv lite. " Sure actually I wanted to talk to you too " sa hon och vände sig mot mot så att hon kollade rakt in i mina ögon. " Well, I really just wanted to like ask about how it is between us I mean, I care about you so much and I would like us to be friends again. I consider you as a close friend that I don't want to lose. I don't like Zayn that way it's not at all like that " babblade jag på även om det sista var en lögn, jag hade känslor för honom. Mina känslor hade börjat komma tillbaka, kyssen jag såg gör fortfarande ont. Det fick mig att inse att det kanske var mer känslor där än vad jag trodde det var, men det skulle jag aldrig kunna berätta för henne. Aldrig. " Breath , it's fine Sandra . I consider you as a close friend too and I want us to be friends again. I believe you guys and I'm going to forgive you " sa hon medan ett leende spred sig på hennes läppar. " Oh that's so great ! I'm so happy, thank you ! " sa jag och vi möttes i en kram. Jag hade saknat hennes kramar men jag och hon visste att det inte kunde bli som förut. Jag måste helt enkelt acceptera det. Ingenting skulle bli till detsamma. Och jag har känslor för Zayn, osäkra. Men jag känner fortfarande smärtan över deras kyss.

 

 

Jag satt på min säng och läste lite ur en Harry Potter bok för att skingra mina tankar. De böckerna skulle alltid betyda så mycket för mig, men hur bra de än är så räckte det inte. Jag tvivlade att någonting skulle kunna få mig att sluta tänka på det. Jag kände mig tom och ensam. Det var någonting jag upplevt förut, jag kunde vara omringad av folk men ändå känna mig ensam. Min mamma och pappa var här, de älskade mig och var redo att göra allt för mig men det räckte inte. Det kändes som om alla runt omkring mig sakta slingrade sig ur mina händer och försvann ur mitt liv. Jag försökte hålla de kvar men hur mycket jag än försökte så försvann de i alla fall. Jag var inte bra nog, jag kunde inte göra det. Jag lade ifrån mig Harry Potter boken på sängkanten. Det var femman så den var verkligen tung. Hur orkade hon skriva så mycket? Jag som fick ont i handen av att skriva några rader i skolan, inte för att hon skrev förhand men ändå det måste ju ta en hel del tid inte med tanke på fantasi. Sakta hasade jag mig fram till min garderob dekorerad med stora speglar. På den hade jag under min livstid klistrat på massa bilder från de bästa händelserna i mitt liv, men så klart lite andra grejer också. Det fanns en bild på mig, Sandra och Julia förra sommaren då vi grillade kött och korv vid stranden. Vi badade och garvade och hade the time of our lives, allting var så annorlunda nu. De var i LA och hade roligt men det var också allt jag någonsin kunde önska för dom. En annan bild fångade min uppmärksamhet. Det var en bild på mig och min syster för ett år sen då hon var vid min sida. Vi gjorde båda otroligt fula miner. Mitt ansikte hade alltid varit böjbart och likså min systers. Jag log lite tills jag märkte att den största mängden bilder på speglarna innehöll James. Någon som jag visste jag aldrig, aldrig, någonsin skulle förlåta. Inte för att jag direkt hade någon rätt att säga så - vad jag gjorde var ju i princip värre. Men att cheata är att cheata hur man än gör det. Ilskan började bubbla inuti mig. Jag ville ta sönder allt i mitt rum och kasta ner allting på golvet och ha en riktig damp attack som man kan se folk ha på reality shower på tv. Men så klart kunde jag inte ta sönder allt i mitt eget rum så jag drog ner alla bilder som överhuvudtaget innehöll eller påminde honom och samlade de i en hög på mitt skrivbord. Dramatiskt kastade jag mig i stolen och drog våldsamt  ut en sax ur en av skrivbordslådorna där jag hade mina pennor, sudd och linjaler. Koncentrerat klippte jag ut honom ur varenda bild.

 

Jag andades ut tungt, Jag kände fortfarande tyngden av honom, sorgen. Hans ansikte när jag berättade. Det här räckte inte, det kändes som om jag höll på att brytas sönder. Det här var tvungen att göras, jag måste glömma honom, försökte jag övertala mig själva. Jag tömde varenda vrå i mitt rum av saker som jag antingen fått av honom eller som han glömt här. Till slut hittade jag en gammal tjock tröja som han lånat mig när jag varit kall. Jag kände doften av hans lätt igen kända axe blandat med hans egen speciella doft. Nej, glöm det, glöm allt! Jag kastade den i högen av cd-skivor, böcker, kläder, pennor och andra random saker som han brukade glömma här. Jag lyfte upp allt i famnen och lade in det i en plast påse som jag hämtat från köket. Sedan gick jag ner för trappen, på med skorna och ut genom dörren. Med en onödigt våldsam rörelse slängde jag ner allt på marken och kollade på mitt " mästervärk ". Nu var det bara lite eld kvar. Jag letade i min ficka ett tag innan jag på botten hittade en gammal ful grön tänder. Sittandes på huk tände jag först eld på en av böckerna. Elden spred sig vacker och majestätiskt över allt i högen. När jag insett vad jag gjort kände jag mig chockad, väldigt chockad. Alla minnen, flera år av mitt liv bort blåsta på mindre än en minut. Det var deprimerande. Jag stod vid elden och bara drömde mig bort i min egen lilla värld. Det var vad jag gjorde när något hänt, jag tänkte över bråket. Nu var allt över.

 

Tårarna ville inte sluta rinna och mitt hjärta dunkade snabbare för varje sekund som gick. Hur ska jag kolla in i hans ögon och säga det? Han såg att något var mer fel än vad det var med min andning och kollade oroande på mig. ''Felicia, are you okay?'' sa han oroligt. Han torkade sina tårar och kollade skrämt på mig. Jag andades som om jag hade slut på luft och mitt hjärta dunkade snabbare hela tiden. Jag kollade in i hans ögon. ''I had sex with Liam''. Jag såg bomben släppas. Efter det blev allt i slow motion. Jag såg hur James slängde ner bordet och skrek mot mig. Jag kunde inte höra något klart längre. Det var som om jag inte kunde höra något annat än mina egna tankar. Han skrek, galet och allt jag kände var mitt hjärta som dunkade långsammare. När jag äntligen hörde honom skrika, hörde jag de mest hemska orden. Jag trodde aldrig jag skulle höra de komma från hans mun. De släpptes som en bomb.