Jag, Sandra och Eleanor låg vid poolen och solade. Det var eftermiddag, och Perrie hade för en gångs skull gått ut för att shoppa, men när vi frågade henne om hon ville ha sällskap hade hon på ett vänligt sätt sagt att hon ville vara ifred. Harry var med Cara och de andra killarna var inomhus. "I don't want to leave this place", sa Sandra. "I'm going to force Louis to move here with me in the future", sa Eleanor. "I'll move with you. I take Niall with me too. My life is more than perfect right now!", sa jag glatt. Jag och Eleanor gjorde high five. "Hey, don't leave me out of this! If you guys move here I will too!", sa Sandra. "Okay, join our high five then!", sa Eleanor leende. "I really don't want to go back to school", sa jag. "And we are stuck there for two years more. Great", sa Sandra. "El? Are collage easier than high school?", frågade jag. "Well, it's funnier because you only do things you are intrested in, but sometimes you have to read like 1000 pages in one week and thats really hard. And I hate being away from Louis, so be happy, you are close to the boys at least", sa Eleanor och log. "Except from when they are on tour and we can't go with them", sa Sandra och log ironiskt. "You can always study on distance. I've done that a lot to be with Louis. Ask your teachers", sa Eleanor leendes. Det skulle var otroligt att vara med Niall hela tiden. De här veckorna hade varit perfekta - att vara tillsammans med den man älskar 24 timmar om dygnet var det bästa som fanns. Hur kunde jag bara inte upplevt det här tidigare? "HERE WE COME WITH CHAMPAGNE AND STAWBERRIES FOR OUR LADIES!", ropade Louis, Niall, Liam och Zayn i kör. Vi alla tre vände oss om och såg på när de fyra killarna kom ut. Liam bar på en cider flaska, Louis bar champagne, Zayn hade en enorm skål med jordgubbar och Niall hade sin gitarr. De ställde ner sakerna bredvid oss och började improvisera och sjunga om champagne och jordgubbar. Vi alla tre började gapskratta åt dem. "We thought you were thirsty", sa Liam och hällde upp drickan i riktiga champagneglas. Jag drack ju inte, och Liam drack inte heller så mycket för hans njurars skull, så han hällde upp två glas cider och fem glas champagne. "You are the best boyfriend", sa Eleanor och kysste Louis. "And you others are the best friends", sa hon sedan. "Okay, so I thought I maybe should hold a speech", sa Niall och harklade sig. Alla kollade på honom som frågetecken. "I love you all, cheers!", sa han och skrattade åt sig själv. Han satte sig bredvid mig på solstolen och vi alla drack en klunk. "We all needed this", sa Zayn. Han hade satt sig på Sandras solstol och de började småprata. Niall tog en jordgubbe, bet av en bit av den och log mot mig. "Open your mouth", sa han. Jag log och öppnade munnen och han stoppade in den. "I love those!", sa jag och plockade upp en till och gav den till Niall. "But not as much as I love you", sa jag när han hade ätit upp den och kysste honom. "Sandra! What do you want to do on your birthday?" frågade Liam. Allas uppmärksamhet vändes mot Sandra. Niall la sig ner på min mage och kollade mot henne. "I don't want anything special. I just... want to be with you guys and have a nice dinner, have som fun, that's all", sa hon och log. Hon hade en axelbandslös bikini på sig med USA flaggan. Jag hade en rosa i samma modell. "Just that simple? What do you want to do, honestly?" undrade Niall. "Do you know what I want? To be with my best friends and have the greatest time in my life!", sa Sandra glatt. "Sounds awesome, and believe me, it will be awesome. But... what kind of gifts do you want?" frågade Louis. "I really don't know, you don't need to buy anything anyway. Just give me your love and hugs and I'll be happy", sa hon med ett stort leende. "Stop pretending that you don't want attention on your birthday. We going to make you birthday fabulous", sa Zayn och log mot henne. "Yeah. You will be surprised", sa jag och log mot henne. ''Yeah I bet'' sa hon och skratta. Jag var bara tvungen att komma på den perfekta födelsedagspresenten nu också.

 

"Are you sure we should tell them already?" frågade Cara och kollade på mig. Jag log. "Of course beutyqueen. We know that all of them love you, and I'm the only one who don't have a girlfriend so I think they will be happy for our sake", sa jag och stannade. "You said Liam broke up with Danielle", sa hon och kollade på mig. Jag viftade med handen. "Yeah but they were together like four days ago so I see it like I'm the only single. Our was", sa jag och log stort.  Cara var så fin och vacker, hon hade den bästa humorn och vi hade varit vänner för alltid kändes det som. Men jag antog att vänskapen vuxit till något mer. "So I call you my boyfriend now?" frågade Cara försiktigt och tittade på mig. "I'm all yours", sa jag leendes och kysste henne. Hon besvarade kyssen och log. "Our kisses are perfect", sa hon. Jag nickade leendes och tog hennes hand. "Let's go and tell them!"

 

Hand i hand gick vi in i huset. Alla satt i köket hörde man. Vi skulle äta middag, och Cara var inbjuden att äta också så vi tänkte berätta nyheten innan middagen. Vi kom in och alla tittade först på oss, och sedan på våra händer. Alla tystnade och kollade nyfiket på oss. "Hi", sa Cara och vinkade lite med handen till alla. "We want to tell you guys something", sa jag och kollade på Cara. Hon mötte min blick. Man såg att de flesta av de runt bordet redan hade listat ut vad vi skulle säga, och många såg förvånade ut. Men de satt fortfarande tysta och väntade på att vi skulle bekräfta det. "We are a couple now", sa Cara och log. Jag la armen om henne och log mot alla. "OH MY GOOOD! I CAN'T BELIEVE THAT THIS HAPPENS! YOU ARE PERFECT TOGETHER SERIOUSLY", ropade Sandra som hade ställt sig upp. Hon sprang fram till oss och gav oss en stor kram. "You are made of each other. I swear, I knew it all this time", sa Sandra. "Yeah yeah keep bragging", sa jag till henne och gav henne en stor kram. Alla var glada och jag och Cara fick krama om alla. Till och med Perrie log, och det var stort för jag hade seriöst inte sett henne le på en vecka. "You found your lady Harry", sa Julia och log mot mig. "I did", svarade jag och log mot henne och Niall som stod bredvid henne. Julia vände sig mot Cara. "You guys look perfect together", sa hon och kramade om henne. Alla var glada och det kändes som om inget kunde förstöra stämmningen. 

 

"It's late, I should probably head home to my hotel", sa Cara när klockan var runt ett på natten. "No, stay", sa jag och kysste henne. Vi hade kyssts en miljon gånger under den här kvällen. Jag kollade bedjande på henne. "You can sleep with me. Please Cara", sa jag och försökte se hundvalpsaktig ut. "I will be late to my meeting tomorrow morning, but whatever. I get to spend time with you babe", sa hon leende. "I can't stop saying how perfect I think you are", sa Eleanor och log. "Thanks El", sa Cara och skickade en slängkyss mot henne. Jag älskade att Cara redan var vän med alla i bandet och tjejerna, för hon skulle bli en del av oss nu. Hon var en del av mig, en del av mitt liv. "I think we all should get upstairs now. Sleep tight friends!", sa Louis och låtsasgäspade. Alla gick upp till sina sovrum. Direkt när vi kom in i sovrummet kysste jag henne länge och passionerat. "I love you Cara", sa jag. Vi hade våra pannor mot varandra och hon höll sina armar om min nacke. Hon tittade på mig. "I love you too Harry", sa hon. Vi tittade på varandra. "You know... it feels weird that we have been friends for so long and we didn't see this feelings coming until now", sa jag. "Yeah. But now we know that we like each other big time", sa hon och skrattade. Jag skrattade också och slängde upp henne på min axel. Jag gick fram till sängen och slängde ner henne på sängen och började attackera henne med pussar. Hon fnissade på ett gulligt sätt. Sedan slutade hon plötsligt och jag la mig bredvid henne. Jag drog in doften av hennes hår och la armen om henne. "You're mine now Harry", sa Cara försiktigt. "And you're mine. It is we forever Cara", sa jag. Hon vände sig om och kollade på mig med sina blåa ögon. "It's us against the world", sa hon leende.

 

Jag hade precis vaknat och solen sken i mina ögon. Igår hade Perrie lett för första gången på en vecka. Alla blir glada av kärlek. På något sätt. Den var exakt 6 dagar kvar tills vi skulle lämna huset. 5 dagar kvar tills Sandras födelsedag. Jag hade inte bestämt mig för vad jag skulle ge henne än, men jag skulle hitta något. Jag hade bestämt mig för att lyda hennes råd; Make her forgive you. Perrie måste förlåta mig. "Zayn? Can I come in?" Jag reste mig upp ur sängen. Som om hon läst mina tankar stod Perrie i dörröppningen. Hennes rosa hår var uppsatt i en slarvig bulle och hon hade faktiskt på sig min gamla tröja som hon alltid brukade sova i. Jag log lite. Hon satte sig på sängkanten och tittade på mig. "Do you remember when we first met at X-Factor? It was December, and it was cold and dark. Suddenly you came along and it was like the sun come in. I will never forget the first time we met. You and the boys gave us so much advice, and we actually won. And a half year later, when we went to Avengers and I was like sooo bored", sa hon. Hon log mot mig. "I remember that too. I loved the movie and you thought it was boring!", sa jag och besvarade leendet. "But the night was good. I remember that we tweeted each other and everyone talked about it. I was in love with you back then", sa hon och såg drömmande ut. "And I still am. I'm not ready to climb out of your life. And I forgive you, and believe you. And I'm going to forgive Sandra too. I get it. You were drunk. I guess I just need to live with it", sa hon. Jag kände mig så glad. "Thank you for trusting me", sa jag. Hon kysste mig. Jag hade trott att det skulle kännas fantastiskt, men jag tänkte på Sandra. Hennes läppar den där natten... De hade smakat precis likadant som för tre år sedan. Och känslan jag fick nu när vi var med varandra... Jag kände mig så lycklig, så trygg. Jag släppte kyssen. Perrie tittade på mig. "I love you", sa hon och smekte min kind med sin tumme. Hon kramade om mig. Jag blundade när jag höll om henne. "I love you too", hörde jag min egen röst säga. Sandra. Sandra. Sandra. Jag öppnade ögonen. Sandra stod i dörröppningen och kollade på mig. Jag såg hur sårad hon såg ut och jag ville bara gå till henne och säga att det inte betydde någonting. "I'm glad we got peace finally. I hate fighting with you", sa Perrie. Men jag lyssnade inte riktigt, kollade inte ens på henne. Utan jag kollade på Sandra, som tog ett djupt andetag och gick där i från. Jag tvingade mig själv att inte springa efter henne och kollade istället på Perrie. "Yeah. Feels great to be back together", sa jag och log halvhjärtat, utan att kunna få ut Sandras sårade ansikte från min hjärna. "Let's go and find Sandra. I want to forgive her in person, even though I don't think anything could be the same again", sa hon. "Okay", sa jag. Och nej, ingenting kunde bli detsamma igen. Ingenting mellan mig och Perrie kunde bli det. Jag visste det. Inte efter allt jag har gjort med Sandra den senaste tiden.

---

Ni har blivit sämre på att kommentera igen! 5 kommentarer till nästa del skulle uppskattas :)

Så, shippar ni Cara och Harry tillsammans? :3

KOMMENTERA! :D