Dagarna rullade på och vi hade lite mer än en vecka kvar här i LA. Månaden hade gått snabbt. Vi hade haft så kul hela tiden. Under dagen hade vi mest hängt på stranden, snackat och haft kul. Alla märkte att stämningen mellan Sandra, Zayn och Perrie inte var den bästa. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt, för alla tre var helt knäpptysta om det, men det var onödigt att lägga sig i och skapa mer drama. Zayn och Sandra pratade med varandra och var som vanligt, men det var Perrie som undvek de båda. Jag hade frågat Eleanor om hon visste vad det handlade om, men hon sa att Perrie inte pratade speciellt mycket med henne heller just nu. Det var kväll, och alla satt inne i huset förutom jag. Jag älskade att vara med folk, men det var ganska skönt att koppla av på nåt sätt. Att försvinna från verkligheten. Kvällsolen var ovanligt vacker och det enda som hördet var ljudet från havet. "Boo Bear?" Jag vände mig om och såg Julia komma ut med två koppar te. "Hi Julia", sa jag. Hon gav mig en av tekopparna. "Hi monkey", sa hon och log. "Come, sit here with me", sa jag. Jag satt i sanden och Julia satte sig i mellan mina ben, med ryggen vänd mot havet. "Why are you alone out here?", frågade hon. "I thought it was nice weather outside. Basically", sa jag leende. "You love to be around people, and you choose to be alone? Weird", sa hon. "So you say I can't be alone?" frågade jag. "Uhm, yeah", sa hon och flinade. "I feel like throwing my tea over you", sa jag. "You don't dare", sa hon. "Do you want me to prove it?" frågade jag. Hon skrattade. "That would look great on me, really". Jag nickade. Vi var tysta ett tag och tittade på varandra. "Lou", sa hon efter ett tag. "Yep?" Hon drack en slurk av sitt te. "Do you also feel how weird it is between Zayn, Sandra and Perrie?" frågade hon. "Yeah, totally", sa jag och mina ögon smalnade. "Do you know anything about it?" Hon skakade på huvudet. "No, I wish I did. I mean, Perrie and Sandra were really good friends and now Perrie is all mean to her, I mean Sandra must have done something right?" frågade hon. "Yeah, but Sandra isn't mean in anyway so I can't really see what she would have done", sa jag. "Not me either and thats the problem", sa Julia ängsligt. "I know she is upset. And I hate that", fortsatte hon. "It will be fine", sa jag. "I remember when you said that to me when I was all worried about the Harry and Niall thing", sa hon. Jag log. "And that turned out good right? You and Niall are like... on each other all the time", sa jag. Hon såg plötsligt väldigt glad ut. "Yeah. But you were like that with Eleanor in the beginning too I guess?" frågade hon. "Yeah. She is the perfect girl for me", sa jag leende. "I know. You guys are perfect together", sa hon leende. "Come, sit here", sa jag och klappade precis framför mig. Hon ställde ner sin tomma tekopp i sanden och kom närmare mig. Jag la armarna om henne och kramade henne. "You were right. The night sky is really beautiful", sa hon. "I'm always right, get used to it", sa jag. Hon skrattade. "You are like a brother and best friend to me on the same time, do you know that?" frågade hon och tittade på mig. "And you are like one of my sisters. And my best girlfriend", svarade jag och funderade sedan. "Jouis forever", sa jag och gjorde en gest med armarna. Hon började skratta. "Thats so ugly", skrattade hon. "Shut up and just sit here, you destroy our moment", sa jag men kunde inte låta bli att le själv. 

 

Jag avskydde att sova på soffan. Men Perrie ville inte ha mig där. Hon var fortfarande helt förbannad på mig och det förvånade mig att hon inte hade lämnat huset redan. Jag kunde inte hjälpa vad jag hade sagt när jag var påverkad, men det var det största misstaget någonsin. Jag hade precis vaknat och var på väg upp till mitt och Perries sovrum för att hämta kläder. Jag öppnade försiktigt dörren. Jag hade förväntat mig att se henne sova. "What do you thing you doing here?" sa hon surt. "I need clothes", sa jag. Hon suckade. Jag satte på mig kläder medans hon stod bakom mig. När jag var klar tittade hon fortfarande på mig. "Come on Perrie. You don't want it like this, can we just... talk this out", sa jag. "What do you want to talk about? That you kissed my friend? And then keeping it as a secret?" sa hon irriterat. "I was drunk! I didn't mean it!", sa jag tillbaka. Men det hade jag. Jag ljög nu Perrie rakt upp i ansiktet. Morgonen dagen efter kyssen hade jag sagt till Sandra att jag ville ha henne tillbaka. Men hon hade inte velat, och jag hade bara försökt "go on" liksom. "Yeah yeah you both blame it on that. I don't even understand why I'm still with you", sa Perrie argt. "You always do things you don't mean when you are drunk! Please Perrie, why can't you just trust me?" frågade jag. Perrie blev nu förbannad. "I DID TRUST YOU. BUT WHAT DID I GET BACK? YOU KISSING YOUR EX. IF YOU DID IT JUST BECAUSE YOU WERE DRUNK, YOU COULD HAVE SAID THAT TO ME AND I WOULDN'T BE THIS MAD. BUT YOU KEPT IT AS A SECRET AND THATS WHAT MAKE ME THINK THAT IT ACTUALLY MEANT SOMETHING!" Orden sprutade ut från hennes mun som eld som lämnade brännmärken över hela min kropp. Hon hade en poäng. Det hade varit mindre misstänksamt om jag bara hade förklarat situationen. Men jag hade gjort det för att jag ville. För att jag hade känslor för Sandra. Och jag kunde inte hjälpa det. "I'M SORRY, I SHOULD HAVE TOLD YOU! CAN WE PLEASE JUST MOVE ON?", skrek jag tillbaka. "You don't get any of this do you? You don't even take it serious. Fuck you Zayn", sa hon och lämnade rummet. "Fuck", sa jag tyst för mig själv och la ansiktet i händerna. Jag orkade inte bråka med henne. För jag älskade henne också. Kunde man älska två personer samtidigt? Jag var förvirrad och jag hatade att se Perrie ledsen och arg, för hon var alltid den glada energirika tjejen som jag blev helt såld på. Kanske kom jag aldrig över Sandra - för på något sätt, har hon alltid legat kvar i mitt bakhuvud. Alltid.

 

"Zayn, are you ok?" Jag tittade upp. "Sandra. Uhm, no", sa jag. Hon stängde dörren och tittade på mig. "I can see that", sa hon och satte sig bredvid mig. Hon kramade om mig och jag la huvudet i hennes knä. "Why is love so hard?" frågade jag och tittade upp på henne. "Did you have a fight with Perrie?" frågade hon. Jag nickade. "Yeah. She won't get over it", sa jag uppgivet. Hon betraktade mig en stund. "Do you want to be with her?" frågade hon sedan tyst. "I don't know honestly", sa jag ärligt. "You know I have feelings for you", fortsatte jag. "But you also have feelings for her. Make her forgive you Zayn. Everything will turn out fine okey?" sa hon och lekte lite med mitt hår. Det påminde mig om vårat förhållande, over again. Hon visste att jag älskade när hon lekte med mitt hår, och jag älskade att leka med hennes. "No, I think we should cheer you up a bit. How about... dancing weird and awkward?" sa hon leende och ställde sig upp. Jag log lite och hon drog upp mig. Hon började dansa en av sina konstiga danser och gjorde miner samtidigt. "Come on, do it with me!", sa hon leende. Efter ett tag började jag också dansa och vi stod båda i rummet och dansade och gjorde konstiga ljud. "You are so fucking weird", skrattade jag åt henne. "And you like it. SO WHY EVEN COMMENT!", sa hon och puttade ner mig på sängen. Hon satte sig ovan på mig och började kittla mig. "I know all the places on you where it tickles the most", sa hon leende. Jag höll på att dö av skratt. "Hey, this is a guy thing, you shouldn't do it on me, I should do it on you!", sa jag medans jag skrattade hejdlöst. "Sad for you, because you didn't", sa hon och log mot mig. Sedan slutade hon och tittade på mig allvarligt. "Maybe I will burp in your face now. I feel it coming", sa hon sedan. Jag la handen för ansiktet. "Are you serious? Not this again", sa jag och skrattade. "I feel it coming... I feel it", sa hon och skakade på huvudet. Jag vände om henne så att jag satt över henne. "Hey, no! I had the control!", sa hon. Vi började brottas på sängen och det slutade med att vi båda två låg i en hög över varandra och skrattade hejdlöst. Det fanns ingen människa på hela jorden som jag skrattade så mycket med som henne. Med Perrie hade vi strikt varit flickvän och pojkvän, varit gulliga och romantiska med varandra... men med Sandra, hade vi kombinerat det gulliga med det roliga - vi hade både varit som bästa vänner och flickvän och pojkvän. Och jag saknade hur man inte kunde ha tråkigt en sekund med henne. "I won", sa hon leende. Jag skakade på huvudet. "CONFESS IT! CONFESS IT!", ropade hon och skrattade. "OKAY SANDRA IBRAHIM, YOU WON OVER ME!", ropade jag. Och hon bara kollade på mig, med de bruna lockarna hängades i hennes ansikte och log nöjt.

---

Egentligen skulle Felicia skrivit idag men tydligen blev det inte så så jag fick offra mig och skippa mitt träningspass, haha. Fast det är askul att skriva också enligt mig så det gjorde inte mycket hehe. Hoppas ni gillade delen och ETT STORT TACK till alla kommentarer! Det värmer och vi blir jätte glada. Keep going! :)