Jag gick för uppfarten som ledde till den stora gigantiska strandvillan. Med palmer, vackra blommor och en stor fontän runt om mig gick jag fram till den stora valvdörren. Innanför kunde man höra skrik, skratt och andra ljud jag inte ens kan beskriva. Jag plingde på och genast öppnades dörren. Sandra stog där med ett stort leende med hennes lockiga hår slängt åt ena sidan. Hennes kläder var helt genomblöta. Med ena handen höll hon vad som såg ut som att vara en vattenpistol. Hon kramade mig snabbt. ''CARA! Come in!'' sa hon med en glad röst och drog in mig. ''Thank you for the water prints. Why so full of energy?'' frågade jag med ett leende medan jag tog av mig min jeansjacka. Sandra hann inte svara tills Julia kom springande in i hallen, lika blöt som Sandra med en lika stor vattenpistol som henne. ''Come on Cara! We are having a water fight! The boys are about to win!'' utbrast hon. ''No worries okay, you got a plan right?'' frågade jag. Eleanor sprang plötsligt in i hallen, i samma skick som de andra. ''Okay, we suck right now! Cara catch!'' sa Eleanor och kastade sedan ett vapen mot mig. Jag fångade den, coolare än vad jag trodde. ''Where is Danielle and Perrie?'' frågade jag. ''Danielle is out there in the battle field, fighting to her last breath and Perrie is... well she didn't want to play'' sa Julia. Sandra kollade ner, något som jag genast märkte. ''Okey, where is the so called 'battle field''' frågade jag. ''It's outside in the garden. If you get thrown in the pool, you are out from the game'' sa Sandra. Jag nickade. ''Everyone ready?'' frågade Eleanor. ''Yes'' sa alla i kör. ''Okay, let's kick some butt'' sa Sandra.

 

Det hade inte gått bra. Vi tjejer var helt genomblöta. Killarna gömde sig bakom buskarna medan vi tjejer gömde oss bakom baren. ''I'm going'' sa Sandra. Eleanor tog tag i hennes axel. ''No, you can't. You don't have a chance alone against them. You'll die'' sa Eleanor och kollade oroligt mot Sandra. Sandra la sin hand över El's. ''I'm gonna fight to my last breath. I'll always love you, you know that'' sa hon tillbaka. Sandra skulle ställa sig upp men Eleanor drog ner henne igen. ''Don't Sandra. I'll lose you forever.'' sa hon. Jag mötte Julias blick som gav mig en wtf min. ''I will always be here, in your heart'' sa hon tillbaka med knogen mot hjärtat. Jag himlade med ögonen. ''Stop thinking this is drama class in eight grade, and go out and fight!'' sa jag. ''Together'' sa Eleanor och tog Sandras hand. Sandra ställde sig upp och skrek. ''THIS IS FOR SWEDEN''. De båda sprang förbi baren, hand i hand som möttes av Liam och Zayn. Utan någon chans för oss tjejer tog Zayn upp Eleanor på sin axel och slängde ner henne i poolen. Liam sprang fram till Sandra och tog ett grepp om hennes händer så hon inte skulle kunna slå tillbaka. De båda stog vid poolen och med Sandra som råkade ramla ner följde Liam med. Danielle vände sig till oss. ''Okay, we will lose''. Jag mötte Julias osäkra min. ''Okay circle everbody!'' sa jag. Vi alla stog på knä i en liten cirkel. ''If we want to win, we will have to fight hard'' sa Cara. ''Do we want to lose?'' frågade jag. ''NO!'' skrek båda två. ''Are we losers?'' sa jag högre. ''NO!'' upprepade de. ''ARE WE SURVIVORS?'' skrek jag nästan. ''NO!'' skrek Julia. Både jag och Danielle kollade konstigt på henne. Hon skrattade högt. ''Oooh, I thought you would say something we would say NO to, and I was so lost in it that I didn't pay attention!'' sa hon medan hos asgarvade. Både jag och Danielles blickar mötte varandra. ''Okay nevermind! Sandra and Eleanor has fallen down like two little kids. Sandra managed to take down Liam with her but lost anyway. They are suckers from now'' fortsatte jag. De båda nickade. ''Let's go girls'' sa Danielle. Vi alla hoppade upp med fart och sprang ut från baren. Med Louis, Zayn, Niall och Harry springade emot oss med sina vatten pistoler visste jag nästan redan hur det här skulle sluta.

 

Jag och Harry gick längst stranden med vattnet som åkte upp vid våra fötter. Jag log mot Harry. ''This is really nice. I don't really want to go back to London after being here you know?'' sa jag. Han log tillbaka. ''Yeah, get what you mean. But our reality is in London'' sa han. Jag vände mig och kollade på honom. ''Wouldn't you want to  escape one day from that life? One day when you could be anyone you ever wanted to be, a day when no one would notice you?'' sa jag. Han gav mig sitt lilla cheeky leende. ''Well, I'm too hot to not be noticed'' sa han. Jag skrattade och slog till hans axel. ''You are too cheesy for my taste'' sa jag med ett leende. Han tog bort blicken från solnedgången och kollade på mig. ''So that's why you kissed me?'' sa han retfullt. ''I didn't kiss you, you kissed me!'' sa jag och skratta. ''Oh okay, that's fair. But why did you kiss me back then HA? And after we finished the first kissed, we kissed again!'' sa han. Jag la händerna om midjan och stanna. ''Oh so what! Kiss, kiss bla-bla-blaa!'' sa jag. ''HA! You don't have an argument!'' sa han och peka på mig. ''YEAH? So what!'' sa jag och fortsatte gå längst stranden. ''Oh Cara. I get what this is'' sa han. Jag stannade återigen. ''Okay Harry, tell me what this is'' sa jag och log retfullt. Han log sitt cheeky leende. ''You like me Cara, admit it!'' sa han. ''I don't like you, at all!'' sa jag och började gå snabbt. Han sprang efter mig och ställde sig framför mig. ''Oh Cara, you like me big time!'' sa han retfullt. Jag stannade och skrattade. Jag ställde mig närmre honom så vi stog tätt in till varandra. Han kropp var tätt in till min. Jag viskade i hans öra. ''And?''. Jag kunde känna hur hans kropp stelnade till. Med ett flin backade jag och fortsatte framåt.

 

Han sprang genast efter mig. ''Oh Cara! You make my heart melt!'' sa han med en fånig röst. Jag bara flinade. Han gick bredvid mig nu. ''So tell me now Cara Delevingne. You like me, do you?'' frågade han. Jag stannade. ''Maybe I do. Maybe I like you big time'' sa jag och ryckte på axlarna. Han flinade. ''Yeah you like me, I KNEW IT!'' sa han och skrattade. ''Tell me Harry Styles. You like me back?'' frågade jag. Han log sitt fina leende mot mig. Med hans fina leende närmade han sig fram mot mig. Han tog en hårslinga som låg vid sidan av mitt ansikte och la den bakom mitt öra. Hans fina ögon kollade in i mina och sedan ner mot mina läppar. ''Yeah I like you Cara. And guess what? I like you big time''. Vi båda log, och med hans ögon som mötte mina möttes vi i en kyss. En awesome sådan.

 

Vi alla satt i vardagsrummet och snackade. Louis och Niall satt och spelade fifa på tv:n medan alla andra var i en konversation. Men jag kunde märka spänningen som flög runt, jag skulle kunna skära den med en kniv. Jag hade försökt ha kul idag, och det hade hjälpt lite. Men vad som hade hänt mellan mig och Perrie ville inte sluta snurra runt i mitt huvud. Min och Perries vänskap syntes inte till någonstans, och skulle antagligen aldrig bli okej igen. Jag kollade på Perrie. Hon satt där ensam på fotöljen. Hennes ögon var lite trötta och sura med en rynka mellan ögonbrynen som visade att hon var irrieterad. Jag försökte svälja min osäkra sida och öppnade munnen för att försöka få ut något vettigt. ''That was a great meal Perrie'' sa jag. Allas blickar var plötsligt vända mot oss som om det var någon slags film de kollade på. Alla visste att något var fel, men alla var smarta nog att förstå att man inte ska lägga sig i. Perrie ställde sig upp. Hon kollade på mig med den mest äcklade min jag någonsin sett ''I don't have anything to say to you'' sa hon och fnös. Hon försvann sedan från vardagsrummet. All uppmärksamhet var mot mig. Till och med Niall och Liam hade pausat spelet. Allas blickar var mot mig. Jag svalde tungt. ''I think I'm gonna go out and get some fresh air'' sa jag. ''I'm coming with you'' hörde jag Zayn säga. Jag mötte Zayns blick. Jag gick ut från vardagsrummet med han bakom mig. När vi kommit ut från huset vid baksidan vände jag mig till honom. ''You don't have to go with me'' sa jag. Han kollade ner mot mig. ''No really, I want to'' sa han. Jag nickade. Med raska steg började jag gå.

 

Jag kollade upp mot Zayn medan jag gick och log stort. ''I like your beard'' sa jag. ''Really?'' sa han och skrattade. ''Yeah, you look dangerous'' sa jag med ett leende. Han höjde sina ögonbryn. ''Are you telling me that Sandra like dangerous guys?'' sa han. ''Maybe, maybe not'' sa jag. Han flinade mot mig. Han la sin arm om min axel och kollade ner på mig. ''You are wierd. Always loved that about you'' sa han. ''Yeah well, you are dangerous'' sa jag och vi båda började skratta. Vi gick där, hans arm om mig vid stranden. Jag kanske känner något för Zayn, det kanske jag gör. Och jag vet att om jag gjorde det så skulle han finnas där, och känna samma sak. Men efter att ha fått mitt hjärta krossat av två killar jag har älskat så gillar jag inte 'kärlek'. Jag kommer aldrig sluta fråga mig själv den här frågan. Kommer det någonsin bli jag och Zayn igen? 

Men djupt inne vet jag svaret.

 

Hoppas ni gilla det! Fem kommentarer till nästa del! :)