___________________________________________________________________________________________

 

 

Efter spelningen började alla festa. Alla stod och slängde med håret och as gravade. Jag däremot kunde inte vara normal. Jag kände mig så tom, nej inte tom det var en konstig känsla som jag inte kunde beskriva. Jag svepte min drink och andades ut tungt. Nu var en sak säker, jag visste att han sjöng sången åt mig. Från och med nu kommer det inte finnas någon vänskap längre för vi kunde inte längre vara vänner. Antingen så var det allt eller inget. Jag behövde tid att tänka över saker och ting. Men en natt klubb med dunkande musik var definitivt inte det rätta stället att göra det på. Jag gick i rask takt fram till Sandra och Julia som stod och fistpumpade häftigt i luften och asgarvade. De såg lite förvånade när de såg mig. " What's up?" sa Julia och såg lite oroad ut. "Nej det är inget, jag känner bara inte för att vara ute ikväll så jag tror att jag ska åka hem. Skulle bara säga det" sa jag och log halvhjärtat. De utbytte en blick. " Tror du verkligen att du kan bara gå sådär? Vi ser att du ljuger. Felicia, vi går om du går. Någonting har hänt och du känner dig inte bra, och det är vårat jobb som dina bästa vänner att vara där för dig och få dig att må bättre. Vi kan inte bara lämna dig ensam" sa Sandra allvarligt. "Tänkte precis samma sak" instämde Julia. Det var sant jag hade aldrig kunnat lura dom. Men bara för att jag hade problem så kunde jag inte förstöra deras kväll. "Nej, det är säkert, jag klarar mig" sa jag och försökte vara normal. "Nej. Vi kommer med dig" sa Julia bestämt. De båda tog var sin av mina händer och drog mig mot utgången av klubben.

 

Hela taxi resan hade varit tyst. Vi alla hade suttit bredvid varandra knäpptysta och kollat ut genom var sitt fönster. Mina tankar snurrade, om jag skulle stanna kvar här så skulle jag bara förstöra stämningen. De skulle vara oroliga för mig istället för att ha kul själva. Jag insåg först då att jag var tvungen att åka. Inte bara till huset utan ända hem till London. Men hur skulle jag berätta det till dom? Direkt när vi kommit innan för dörren drog de med mig till soffan och satte sig framför mig. " Så berätta nu, vad var det som hände? " sa Sandra och kollade strängt på mig. " Hmm... jag borde ha berättat det här för länge sen, men jag visste inte hur jag skulle berätta det till er. Ni båda minns troligen den där kvällen när vi kommit från klubben allihopa och vi drog till Liam? Jag var jäääätte full och Liam med" började jag men blev avbruten. " Säg inte att du...! " sa Julia förvånat. " Jo, vi gjorde det. Men jag ångrade det inte. Men jag försökte vara normal och glömma allting men känslan var fortfarande där. Nu, när allt började bli som förut, så bråkade jag med James. Liam sa nästan att han älskade mig och han har Danielle, dessutom är jag helt säker att han sjöng change my mind till mig. Han liksom stirrade på mig med en speciell blick. AHHH! Jag vet inte vad jag ska göra!!! " sa jag frustrerat. De båda satt och kollade intensivt på mig. Sedan utbrast Sandra " HUR KUNDE DU INTE BERÄTTAT ATT DU HADE HAFT SEX MED LIAM?!?! " Hon såg lite sur ut. "Förlåt förlåt. Jag trodde ni skulle tycka illa om mig för att jag gjorde så mot Danielle också dessutom.  Jag känner att jag verkligen bara berhöver tänka igenom saker ensam. Så jag ska åka hem. " sa jag och kollade ner mot det svarta soff tyget. De båda såg dystert på mig. " Är du verkligen säker på det? " frågade Julia sen försiktigt. " Jag tror att det är bäst för mig just nu " sa jag. " Om det är vad som är bäst för dig så vet du att vi alltid kommer att stötta dig " sa de båda och log mot mig. Jag drog in dom i en grupp kram. " Jag älskar er " sa jag och kramade hårt. " Vi älskar dig med " sa de samtidigt.

 

 

Jag hade snabbt packat alla mina saker och sedan tagit första planet mot London. Ingen annan än Julia och Sandra visste att jag hade åkt för alla andra hade inte kommit hem än. Det var synd att jag inte fick säga hejdå, men det var bättre såhär. Jag kollade ut genom det lilla fönstret vid mitt säte. Det ända man kunde se var vita puffiga moln, det var morgon. Liam. Jag undrar hur han kommer reagera när jag bara åkte sådär. Vi båda vet att vi måste prata om det här, om oss. Men vi båda behöver tid att tänka innan det samtalet så jag gjorde definitivt genom att åka. Jag ville vara med honom, han ville vara med mig. Men även om James kysste en annan tjej betyder det inte att alla mina känslor för honom försvinner och Liam känner säkert samma sak med Danielle. Om bara saker var enklare, men har livet någonsin varit enkelt? Mitt huvud var som om någon sprängt en bomb där inne. Jag kunde bara inte tänka klart. Det fanns för många problem som behövde lösas, jag visste inte var jag skulle börja. Men det vorde nog bra att börja med James, om jag reder ut saker och ting med honom så kanske det blir lite enklare att förstå vad jag ska göra åt Liam.Med tanke på James så kanske jag borde vara argare än vad jag egentligen är. Berodde det på att jag " begått ett värre brott " eller på att jag kanske inte älskar honom på samma sätt längre? Kanske älskar jag bara Liam mer än honom. Jag är så förvirrade över mina egna känslor. Det skulle i alla fall vara enklare att berätta allt för James nu men jag förväntar mig inte att det kommer vara enkelt heller.