Jag gick på gatan i LA med Nialls hand i min. Kunde det bli bättre? Jag, Niall, Felicia, Sandra och Louis hade bestämt att vi skulle gå runt i stan. Både Niall och Louis hade var sin keps på sig så att det inte skulle bli igenkända lika enkelt. Jag hade en våffla med glass och grädde i andra handen. Solen stekte och jag kände hur livet var perfekt. " What are you dreaming about babe? " sa Niall som märkt att jag var frånvarande i konversationen. " Oh, nothing cutie " sa jag och klämde hans hand lite. Han log mot mig. " Oh, you two are very lovey dovey today huh? Oh wait, it's not only today it's litterary 24/7 " sa Louis och skrattade. " Hahahah that's so true and most of the time they spend time togheter they usually don't talk. They're using their mouth for somethin' else " sa Sandra retsamt. Jag rodnade lite och bet av en bit av glassen. Då hörde jag det, ett skrik. Det var en bit bort men jag kunde höra klart och tydligt vad de skrek. " OH MY GOD, IT'S LOUIS AND NIALL! "

 

Ca 15 stycken fans kom rusande emot oss. Då kände jag hur någon drog iväg mig. Alla hade börjat springa för att komma undan fansen. Där vi fem sprang på gatan kändes det som om jag själv var känd, det kändes lite som en dröm. Fast en rätt läskig dröm, för det kändes också som om man sprang för sitt liv. Niall sprang framför mig fortfarande med hans hand i min. Han nästan drog fram mig eftersom jag inte kunde springa lika fort som honom. På min högra sida sprang Louis och Sandra medan Felicia flämtandes sprang på min vänstra sida.

Vi sprang emellan massa gator och in och ut genom butikerna. Efter en timme hade vi äntligen skakat av oss alla fans. Felicia la sig på marken och flämtade högt. " I've never ran that much during my entire life " klagade hon. " How can they run so much? It's like they've been training for this their whole lifes " fortsatte hon. Hon var för lat. Alla började skratta åt henne. Det enda jag kunde tänka var att jag aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv.

 

 

" Hahaha, how can you even put out a picture like this on instagram! " sa Sandra och skrattade och visade Harry en bild och de båda började skratta. Det var så här det alltid borde vara, perfekt. Alla satt i soffan och hade roligt som en stor familj. Julia och Niall satt gulligt bredvid varandra i soffan och kysste varandra. Jag saknade James, vi hade inte varit sådär på jätte länge. Jag saknade hans ögon, hans skratt, hans allt helt enkelt. Men efter allt med Liam vet jag inte hur vi ska fixa det här. Min telefon vibrerade, Sandra hade skickat en bild på kik då hon gjorde en ful min. Vi utbytte en blick och båda började skratta högt som vi alltid brukar göra. Jag kollade ner mot min telefon igen och började bläddra igenom bilder på instagram. Då såg jag honom, James. Bara bilden fick mig att le lite. Då såg jag att han faktiskt inte var ensam på bilden. Han var med en tjej från vår skola, Leslie. Hon var rätt gullig, hon hade klara blåa ögon fast inte nära lika fina som Julias gröna. Jag saknade honom, det borde inte vara henne där på bilden, utan det borde vara jag. Kvickt hoppade jag upp på fötterna. "  What are you up to? " frågade Zayn , som märkt att jag ställt mig upp. " I'm just gonna go to my room and call someone quickly. " sa jag och log snabbt. Medan jag gick jag mot mitt rum letade jag upp James namn i min kontakt lista. Jag hade gjort ett litet hjärta bredvid hans namn. Det ringde. Efter tre toner svarade han." Hello? " sa han med sin djupa röst som jag hade saknat så mycket. " Hi James " sa jag utan att veta riktigt hur jag skulle bete mig. " Felicia!? Hi, umm did something happen? " sa han lite undrande. " No... well... umm I guess I just miss you awfully much. I just really wanted to hear your voice. " sa jag och kände mig lite generad. Jag hörde hans skratt eka i telefonen, det lät så känslolöst. " You're telling me you miss me. This is the first time you called since the trip begun. You left in the middle of that fight and you think I will pretend like everything was okay? " skrek han I telefonen. " No... I just wanted to call to say I miss you. I know that we have to talk about this and sort things out. But there's no need to get so angry. " sa jag lite försiktigt rädd att jag skulle göra honom ännu argare. " I just don't get how you could think that a trip was more important than mending our relationship. I mean, do you even care. I've missed you all this time and you started missing me now?!?!" skrek han ännu högre.Nu blev jag irriterad, vad ger honom rätten att skrika på mig? Han hade inte ringt direkt heller och plus så överreagerar han. Bara för att jag åkte till LA betyder det inte att jag inte bryr mig. What the fuck?

"Stop yelling at me. It didn't really look like you missed me when you were with Leslie, you acually looked really happy! So don't criticise me! Well what a lovely conversation. You're really showing that you misseed me sooo much with yelling like this." skrek jag irriterat tillbaka. Jag var så arg att jag bara ville riva sönder hela rummet. " LESLIE, REALLY THAT'S YOURE ARGUMENT? WOW, FELICIA THAT'S SO MATURE OF YOU. WHAT, SO AM I SUPPOSED TO GET ANGRY WHEN YOU PUT UP PICTURES WITH YOUR " LITTLE ONE DIRECTION BOYS" HUH? " skrek han, jag hade aldrig under hela vårat förhållande hört honom skrika så här på mig. Aldrig. Hur kunde jag inte sett den här sidan av honom förut, han är som en kvinna som har pms fast 200 gånger värre. " WHAT EVER, CAN YOU JUST STOP YELLING PLEASE? " dampade jag i luren. " I JUST CAN'T HANDLE THIS RIGHT NOW! " hörde jag honom skrika innan han lade på. " Hellooo? James? " sa jag i luren även om jag visste att ingen skulle svara.Jag satte mig ner mot väggen och vilade mitt huvud mot mina knän. Jag ville bara prata med honom men allting blev helt tvärtom till vad jag ville att det skulle varit. Om han blir såhär arg över att jag inte har ringt, hur kommer han då reagera när han får reda på att jag haft sex med Liam? Det ville jag inte ens tänka på. Gud, hur lyckas jag skapa sådanahär problem. If I could only press a button and rewind tänkte jag medan en tår rullade ned från min kind.

 

Dörren som jag lämnat på glänt dorgs sakta upp. Det var Niall som stack in sitt huvud genom dörröppningen. När han kollade på mig såg jag att han hade ett förvånat ansiktsuttryck. Antagligen hade jag stora svarta cirklar runt mina ögon. Jag försökte torka bort det utsmetade sminket runt mina ögon med min tröjarm även om jag visste att det inte skulle bli mycket bättre." What happend? " frågade han och satte sig bredvíd mig. " I'm just totally screwing up my whole relationship. " sa jag och suckade djup. Sedan lade jag mitt huvud mot hans axel. " It can't be that bad? " sa han i ett försök att muntra upp mig. " It's worse than bad and the thing is, I haven't even told him what will hurt him the most yet. I don't want to keep it from him either but I just can't get myself to tell him what happened. " sa jag och stirrade på väggen på andra sidan rummet. " Well, that doesn't sound very good. I would advice you to tell him the whole truth, rip off the bandage. It will only get worse by time. By the way what is it that you haven't told him? " sa han och kollade ner på mig undrande. Kunde jag verkligen berätta för honom? Jag såg honom som en väldigt nära vän, som en bror. Sen min syster dött så har jag känt att han på något sätt fyllde tomrummet av henne. Jag kunde lita på honom, jag kunde berätta. " I ... umm.... " började jag. " You umm what? " frågade han och snelog mot mig. Jag lyfte bort mitt huvud från hans axel. Okej, bara säg det sa jag till mig själv i mitt huvud. " I slept with Liam . But I was drunk and I didn't know what I was doing. I really regret it. Please don't judge me " babblade jag så snabbt att man knappt hörde vad jag sa. " You.. you had sex with Liam. I'm sorry I just don't know how to react to this " sa han och det såg ut som han försökte smälta det på något sätt. " Have you and Liam talked about this with each other? " frågade han och kollade mig djupt i ögonen. " Well, I guess we have, kind of. But not really. Acually it was quite awkward between us so it's hard to talk about it. But we trying to figure things out " sa jag och böjde ner min blick. " I think that you two should sit down and talk. But I'm not gonna judge you or anything. I think that in the end everything will be ok " sa han och kramade om mig. Han var så enkel att prata med, precis som min syster. " Thank you Niall " sa jag och log lite. Han torkade bort mina tårar från mina kinder och räckte sedan ut handen. " Let's go back to the others so we can cheer you up " sa han och log lekfullt. Jag skrattade lite." Thank you but I think I will go to sleep now, it's been a long day I think I need some sleep. " sa jag kravlade mig upp till sängkanten. " As you wish, but remember, you can talk to me any time " sa han och gich ut genom dörren som stängdes efter honom. Jag lade mig i min säng och drog det tjocka täcket över mig. Det var skönt att jag hade berättat till någon. Det var som en vikt blivit lyft från mitt hjärta. Men han var inte den som jag verkligen var tvungen att berätta för. Det var James och des såg jag verkligen inte fram emot. Men jag är inte redo för det än men inom en snar framtid var det tvunget att hända. Jag kände en rysning krypa längs min ryggrad när jag föreställde mig det. Var det så här allt skulle ta slut?

 

_____________________________________________________________________________________

 

Tack för att ni läser kommentera gärna!