Jag drog mitt hår bak och gick upp från det svalna vattnet. Vågorna kom mot mina fötter och jag gick upp till solstolen jag lagt min handduk. Jag ville ta en simtur imorse, och det var just det jag gjorde. Även fast vi har en pool exakt i våran baksida, föredrar jag havet. Även fast jag alltid har varit rädd för hajar, har jag alltid ändå älskat det. Jag kommer ihåg när jag var yngre, när jag och min familj hade åkt till en öde strand i Spanien. Jag var rädd i början, men så fort jag hade simmat ut älskade jag det. Jag hade en snorkel med mig, och när jag dök ner såg jag minst tusen fiskar runt omkring mig. Fashinerat hade jag simmat över de, varit så lycklig. Det hade känts som om jag var i en helt annan värld. Som om alla problem jag hade runt mig förvann och istället var jag omgiven av fiskar. Jag har aldrig fått en sån fri känsla, som om inget stog ivägen för mig. Min handduk omfamnade mig och jag hade kommit upp till bakdörren. När jag kom in såg jag Liam, slappt ligga i den stora soffan i en rolig position. Han låg upp och ner, med hans huvud som hängde från soffan och hans långa klumpiga fötter hängde över soffryggstödet. Jag kunde inte hålla mig för garv. Jag la en knut om min handduk så den skulle ligga säkert.

 

''What are you doing!'' sa jag, och började garva. Han vände huvudet mot mig och log stort. ''It's actually kind of nice. Try it!'' sa han. Frivilligt gick jag till soffan, och satte mig upp och ner. Hela vardagsrummet blev upp och ner. Han vände sitt huvud mot mitt. ''You smell sea'' sa han. ''Yeah you can guess where I was'' sa jag och flina. ''Yep'' sa han. Jag kollade ut mot vardagsrummet. ''I like the world like this. It's quite nice.'' sa jag eftertänkt. ''Yes that's why I like it this way.'' sa han. Jag vände huvudet och flina. Han såg faschinerad ut. Han såg så retarded ut, men ändå så gullig. ''Liam, you are Liamlicious.'' sa jag med ett leende. Han garvade sitt höga garv som lät så hemtrevligt. ''Well Sandra, you are Sandrilious!'' sa han och vi båda brast i skratt. Det enda som hördes i den stora gigantiska villan var vårat garv. Det var ovanligt tyst. Oftast hör man tallrikar som slängs, hojt från brottningsmatcher, skrik, garv och andra höga ljud. ''Where is everyone? It's so quiet, and that's not normal'' frågade jag när vi båda hade slutat garva. ''Zayn and Louis is out, doing I don't know. Harry is with Cara and Julia and Niall are going out eating lunch. Eleanor, Perrie, Danielle and Felicia left to go shopping. Don't really get that with girls, they are so confusing. Except you my darling.'' sa han med en fånig röst på slutet och smekte löjligt min kind. Jag började agera lika löjligt. ''Oh my sweet apple pie, you are in a warm place in my dear, dear heart!'' sa jag med en löjlig röst och himlade med mina ögon. ''Do you want a cup of tea?'' sa han med en överdriven kvinnlig brittisk röst. ''Oh gladly, seven spoons of sugar please!'' sa jag lika löjligt. Det spred sig en tystnad. Vi båda förstog då. Liam kollade på mig. ''What are we doing?'' sa Liam. Jag vände mitt huvud till vardagsrummet och tillbaka. ''We are sad. We are sad people'' sa jag. ''I think we just have to accept that we are really boring.'' sa han uttråkat. ''Yeah.''. Efter det spred sig en skön tystnad. Men den varade inte länge. Liam hade börjat kittla mig och jag skrattade ett högt skratt. Jag försökte slå bort hans armar, men jämfört med Liam var jag ett kryp. Jag ramlade ner från soffan av skrattattacker. ''STOP IT LIAM! I'M GONNA DIE!'' fick jag ut och jag försökte ta mig ut från hans grepp. ''NO!'' protesterade han och fortsatte. Plötsligt mitt bland allt högt garv hörde vi det plötsligt. Jag hade fisit. ''WHAT THE FUCK, did you just fart?!'' skrek han och började skratta ihjäl sig. Jag kunde inte säga ett ord, jag skrattade så det gjorde ont i magen. ''SANDRA, YOU FARTED!'' skrek han och peka på mig. Jag kunde inte sluta skratta, och jag höll handen över magen. ''UNREAL'' skrek han. Men då hände det jag verkligen inte ville skulle hända. '' I- I-..'' försökte jag säga men fortsatte garva. Jag försökte säga det igen men misslyckades återigen. ''Whaat?!'' sa han och log stort. Jag kollade på honom, och skrattade fortfarande. ''I PEED ON MYSELF''. Återigen låg vi båda på golvet med skrattattacker.

 

Jag och Niall hade kommit in till huset igen efter en trevlig dejt. När vi kom in till vardagsrummet såg vi Sandra och Liam på golvet nedanför soffan, och vad det såg ut som, hade skrattattacker. Sandra var i endast i en handduk och bikini. ''Why are you laughing?'' sa Niall och log stort. Liam var precis påväg att säga det när Sandra la handen över hans mun. ''DON'T.'' skrek hon nästan. ''DON'T SAY IT!'' upprepade hon. Liam drog ner hennes hand. ''SANDRA FARTED AND PEED ON HERSELF.'' skrek han snabbt. Jag och Niall började genast gapskratta. Sandra kollade argt på Liam. ''DAMN YOU LIAM!'' skrek hon och puttade honom. ''You need to get a diaper Sandra, really!'' sa Niall retande. Hon pekade på honom och gav honom en hotfull blick. ''Better back up dude.'' sa Liam och flina. ''I'm going to change to bikini.'' sa jag och log. Jag skrattade för mig själv över 'incidenten' och gick upp för trappan. Jag gick in till mitt rum och började rota i min resväska. Efter att ha letat i fem minuter i den stora högen hittade jag en rosa bandlös bikini. Jag bytte om och sprang ner för trappan. När jag kom ut från bakdörren sken solen, mycket varmare än det var förut. Jag la mig på en solstol med solglasögon på.

 

Efter några minuter kom Niall ut. Hans fina leende sken mot mig, mycket bättre än solen. Jag log tillbaka. De läskiga tankarna kröp upp. Hur kunde jag göra så mot Niall? Hur kan jag faktiskt känna något för någon annan än bara honom? Mitt leende försvann genast. Han hade kommit fram till min solstol och kollade oroligt på mig. ''Something wrong babe?'' frågade han och satte på andra solstolen bredvid. ''Everything is fine'' sa jag, som faktiskt inte lät okej. ''What is it?'' sa han och stelnade till. Jag kollade osäkert på honom. Men genast förvann det osäkra i ansiktet och förvandlades till ett leende. ''I just can't believe I'm here with my boyfriend'' sa jag och log. Jag kollade på honom och såg hur hans ansiktsuttryck ändrades. Han la sig bekvämare och kollade upp mot stolen. Plötsligt i en snabb rörelse kollade han på mig. ''I think that omelet made me sick'' sa han och jag kollade skräckt på honom. Jag har en fobi över spya. Och det vet han. Och om han skulle börja spy skulle jag antagligen springa därifrån. Han började få kvälvningar och jag la handen över munnen. ''NIALL. DON'T DO IT'' sa jag med en rädd röst. Han fortsatte. ''Julia, I'm feeling really sick'' sa han klagande och lät helt sjuk. Jag kände för att skrika. ''PLEASE'' fortsatte jag. Han satte sig på min solstol och jag backade snabbt. ''Hug me Julia, please'' sa han med en sjuk röst. Jag backade mer, tills han kom nämre och nämre. Han lutade sig över solstolen, exakt vid mig och spydde. Jag skrek och la handen över munnen. Han kollade upp på mig och log. Jag förstog då vad han hade gjort. ''NIALL. FUCK YOU!'' skrek jag och hoppade upp från solstolen.

 

Han kom genast efter mig och när jag stog vid poolen tog han tag i min handled. ''Did I do something stupid, yeah girl if I blew it'' sjöng han och jag himlade med ögonen. ''Just tell me what I did, let's work through it. There's gotta be some way, to get you to want me'' fortsatte han. ''Too cheesy?'' sa jag småsurt. ''Like before..'' sjöng han. Han log sitt fina leende mot mig och jag kunde inte motstå att le. Han lutade sig för att kyssa mig, men jag hade också en överraskning väntande för honom. Med full fart och med alla mina muskler i kroppen puttade jag ner honom i vattnet. Det blev ett stort plask och hans huvud kom upp från ytan. Jag skrattade ihjäl mig. ''Oh Julia! So this is funny?'' sa han. ''Yes it is!'' sa jag och fortsatte skratta. ''Okey, I deserved it. Can you at least help me up?'' sa han med ett leende. Jag sträckte ut handen och utan någon varning drog han ner mig till vattnet. Det svalna vattnet slog till min kropp och mitt huvud kom upp från ytan. ''You can't do payback to my payback!'' sa jag. Han log mot mig. Det där leendet. Jag simmar en ocean för det där leendet. ''You are so cute when you're angry.'' sa han log. Det var då jag förstog det. Med Nialls rufsiga blöta hår, hans blåa lysande ögon, hans perfekta fuktiga läppar... ''Do you want to do something cool?'' frågade han med ett leende. ''Like what?'' sa jag. Han svarade inte utan drog ner mig nedanför vattnet. När vi hade kommit till nästan botten, kände jag hans läppar mot mina. Allt var klart då. Allt stämde. Hans kropp nära min. Hans läppar mot mina. Våra fingrar flätade tillsammans. Vattnet förde oss närmare. Det kändes magiskt. Som om det var vi mot världen, ingen annan. Och det är exakt så jag vill ha. Bara Niall och jag. Där båda två var vi tillsammans, ett.

 Vi alla hade suttit tillsamms vid det stora middagsbordet och delat en måltid. Alla var mätta och nöjda. Jag stog vid köket lutande mot bänken. Zayn diskade, Felicia torkade lite tallrikar och alla gjorde något förutom jag. Bara Julia var inte här. ''Do something Harry!'' sa Felicia klagande. Hon gav mig en tallrik och handduk. ''Here'' sa hon och utan tanke tog jag emot de. Hon sprang sedan därifrån. ''HEY!'' sa jag klagande men hon var redan ute från köket. ''That was a good meal!'' sa Niall nöjt och klappade sin mage som en gammal gubbe. ''Well me and Danielles cooking skills is quite good!'' sa Eleanor glatt. ''Seriously, you guys are cooking tomorrow!'' sa Sandra. ''Yeah, if you want to die'' sa Louis och alla skratta. ''Kind of a huge challenge'' klagade Liam. ''You can still do it!'' sa Danielle. ''Yeah, let's just stick to you girls cooking'' sa Zayn och flina. Perrie slog till hans bakhuvud med trasan och ett litet lamt auw kom från honom. In till köket kom Julia. Jag stirrade på henne, nästan lite för tydligt. Hon kollade på mig. Med sina fingrar pekade hon på sig själv och på mig, sedan ut. Jag nickade. Hon försvann från köket och det gjorde jag med. Vi möttes utomhus. ''What Julia?'' frågade jag lite irrieterat. Hon kollade upp mot mig. ''I need to talk to you'' sa hon. Jag kollade osäkert mot henne. Jag skakade på huvudet. ''Fine''. Hon började gå och jag följde med. Ute hade det blivit mörkt och vinden blåste. Vi var påväg mot stranden. ''Harry, I'm so sorry for yesterday'' sa hon. Hon kollade upp på mig med osäkra ögon. ''Okey'' sa jag. Det skulle inte precis lösa något om hon sa förlåt. Vi hade kommit ner mot stranden och sanden hade trängt in i mina converse. Hon stannade och vände sig till mig. Hennes hår flög med vinden. ''I discoverd something today. I thought I had feelings for you, and I was just so confused'' sa hon. Jag kollade osäkert på henne. ''I don't get it?'' sa jag. ''I'm gonna try to explain. Okay. My life have always been so confusing. It always had some drama, and when I got together with Niall, for the first time in my life, I didn't have any drama at all. It was kind of wierd, I didn't really know how that felt until now. What I'm trying to say, I thought I had feelings for you, because it's always something going on in my life. I know it's a wierd explanation, but it's acutally true! But I don't really do. I hope you understand. I'm in love with Niall, and Niall only.'' berättade hon. Jag kollade förvånat på henne. ''Is that what it was? Imagination?'' frågade han. ''Yeah.. I'm sorry that I told you that yesterday'' sa hon. Jag log mot henne. ''It's alright Julia. I totally get it'' sa jag. ''So we will stay friends?'' frågade hon. ''I hope you really do mean it this time. About being friends'' sa jag. Hon nickade. ''Of course! I really mean it this time!'' sa hon. ''You don't hate me right?'' fortsatte hon osäkert. Jag drog in henne i en kram. ''I could never hate you'' sa jag. Hon kramade om mig hårt. ''That's good'' sa hon och skratta. Jag släppte henne och jag log. ''Go up to the house. I'll be right back, I'm just gonna make a call'' sa jag. Hon log och försvann. Jag kollade ut mot vattnet. Det var skönt att få höra det. Niall är min bästa vän, och kommer alltid vara det. Det jag kände för Julia är över.

 

Jag tog upp telefonen och slog ett nummer. Några signaler gick och en glad röst svarade. ''Hi Harry!'' sa hon. Jag log när jag hörde hennes röst. Vi har alltid haft så kul tillsammans. När jag tänker på alla våra minnen så kan jag inte tänka på de utan att garva. Hon får mig le som ingen annan. Det är ett vapen hon har över mig. ''Hi Cara'' sa jag. ''I was just thinking about you'' sa hon med sin glada röst. ''Yeah, what is the odds. I was thinking about you too!'' sa jag med en löjlig röst och jag hörde hur hon skratta. ''Everything fine?'' frågade hon. Jag log av tanken på att hon just nu log från andra sidan luren. Jag kollade ut mot vågorna som rullade in på stranden. Med ett leende fortsatte jag. ''Everything is great''