Harry hade precis kastat i Cara i vattnet och nu stod de och skvätte på varandra i vattnet. Jag kunde se att Harry log. Han brukade le så där mot mig. Han hade lyft upp henne på hans axlar och hon sprattlade. Jag kollade mot dem med avundsjuka i blicken. Jag försökte skaka ut det. Julia, du gillar inte Harry på det sättet längre. Ni är vänner. Niall är din pojkvän. Men jag kunde inte hindra avundsjukan. "Julia, fortsätt hacka nu", sa Felicia som troligen sett att jag kollat på dem. Jag gick tillbaka till löken och fortsatte hacka, men i ögonvrån kollade jag på dem fortfarande. Jag suckade medans jag såg dem brottas på stranden. Det kändes bara inte rätt.

---

Jag vaknade av solljusets strålar i den enorma sängen. Tredje morgonen här. Bakom mig var det tre stora speglar och jag kände mig lite som en prinsessa där jag låg. Det var stort och luftigt och jag trivdes rejält. Jag reste mig motvilligt upp efter en kvart och satte på mig morgonrocken. Jag gäspade trött. Sedan min och Liams promenad hade det känts ganska normalt mellan oss på ett sätt. Vi hade pratat och snackat som förut, men känslan... den var inte detsamma. När jag kom ut i den stora hallen var alla dörrar stängda, men jag kände en doft av pankakor och det hördes småprat från nedervåningen. Jag kastade en blick på klockan. Den var åtta på morgonen, vilket var ovanligt tidigt för min del. Jag gick ner för trapporna och såg 5 pojkar klädda i kalsonger eller pyjamasbyxor. De alla tittade på mig. "Well, goodmorning!", sa jag och log sömnigt. "Goodmorning", sa Liam och log. "We didn't except anyone to be awake this early", sa Niall med mat i munnen. Han satt och tuggade glupskt i sig sina pankakor. "I just woke up by my self", sa jag. Jag kände mig på något sätt ändå ganska pigg. "There is some pancakes for you on the bench", sa Harry och nickade mot köksbänken. Jag serverade mig själv två pankakor och hällde upp lite juice. "So, why are you guys up so early? If I know you right you are not the type who is up at seven am", sa jag när jag slog mig ner bredvid Zayn, som såg sjukt trött ut. Vi alla hade varit uppe till två dagen innan, och Cara hade varit här också ju. "We have a signing halv past eleven", sa Louis trött. Alla var ganska tysta, vilket troligen berodde på att de bara sovit i 4-5 timmar. "You leave us alone, again", sa jag och gjorde ledsen min. "We came here to work, you know", sa Zayn. "Wow, you are alive", sa jag och log mot honom. Han log tillbaka.

 

Ungefär två timmar senare satt jag ute på balkongen, fortfarande i morgonrock. "Good morning!", hälsade Danielles röst bakom mig. Efter henne kom resten av tjejerna ut. "Jag vet inte vem jag förväntade att se här men inte var det du", sa Sandra och slog sig ner bredvid mig. "Jag vaknade tidigt, solen sken så", svarade jag lättsamt. "English thank you", sa Eleanor och tittade på oss. Vi alla småpratade ett tag när killarna kom ut. "How do we look?" frågade Harry och rättade till sin t-shirt. "Good", sa Perrie och gjorde tummarna upp. "So, when will you be back here?" frågade Julia. "Around four in the afternoon. Don't miss me too much babe", sa Niall och kramade om Julia bakifrån. "I won't", sa Julia och log lite, men leendet var inte helhjärtat. Jag visste att hon kände sig hemsk för det där med Harry. Men det skulle nog ordna sig - hoppades jag. Han kysste henne på kinden. "Are you coming guys?" hördes Pauls röst inne i från huset. "We're coming", sa Louis. De sa hejdå till oss och försvann. "So, what are we girls up to today?" frågade Sandra leende. "We should do something fun", sa jag eftertänksamt. "You don't say", sa Eleanor och log. "What about a spa day or something? We have a jacuzzi and we can just made face masks, it is quite simple", föreslog Danielle. "Yeah, sounds pretty nice. I have nail polish with me too, so we can paint each others nails like everyone did in high school", sa Perrie leendet. "You know, we're still in high school but okay", sa jag.

 

Att ta hand om sig själv var alla tjejers prioritet. Att sitta här i jacuzzin var underbart. Den var på balkongen och man såg ut mot havet. "Sandra, you look like a snowman", sa Perrie och pekade skrattandes på mig. Vi alla hade olika ansiktsmasker och min råkade vara vit. "You look like you're made of chocolate!", sa jag tillbaka. Hennes lila hår var uppsatt, men ändå var det lite stänk av den chokladiga masken i hennes hår. "Let's face it, we all look like we have something yucky in our faces", sa Eleanor. Alla skrattade. Det var kul att vara med tjejerna. Eleanor hade jag ju träffat mest av killarnas tre flickvänner, men jag gillade Perrie och Danielle väldigt mycket också. Och just tanken på att jag faktiskt höll på att bygga upp ett friendship med Perrie skrämde mig lite. "Okay, it is time to wash our faces", sa Felicia som kollade på klockan. Vi alla tvättade av oss och jämnförde vem som hade lenast hy. "It is just one step left on our beauty day", sa Danielle. "The nailpolish!", utbrast Julia. "Right. We get together two and two. One of us three", sa jag och gjorde en gest över mig, Felicia och Julia, "have one of you three. You get it right?", fortsatte jag. Alla nickade.

 

"You and me Sandra?" sa Perrie. Jag log lite. "Sure". Perrie gick iväg för att hämta nagellacket och sedan började hon måla en chockrosa färg på mina naglar. "Zayn loves girls with this colour on nails", sa Perrie och log mot mig. "Yeah, I know", sa jag. Jag hade haft chockrosa naglar den dagen vi först träffades, dagen på bootcamp. Jag visste inte om han hade börjat älska det före eller efter att han träffade mig, men ändå. Det kändes konstigt. När hon var klar med mina målade jag hennes lite random sådär i en vinrödfärg. "You are good at this! They look perfect", utbrast Perrie. "Haha, no I'm not", sa jag blygsamt. Vi lät de torka innan vi skulle lägga till detaljer. Eleanor fixade Julias naglar, och det lät som om Eleanor nyss hade sagt något kul eftersom Julia asgarvade. Eleanor var som en Louis i kvinnlig form, det vill säga, asrolig. Felicia fixade Danielles naglar. Det var som en mysig stämning mellan alla oss sex enligt mig. Jag och Perrie snackade om allt möjligt medans vi fixade och trixade. Vi började verkligen bli vänner.

 

"Hey girl I'm waiting on yah, I'm waiting on yah, come on and let me sneak you out", började Perrie sjunga med sin fina röst. Jag älskade hennes röst, den var så unik och speciell. "And have a celebration, a celebration, the music up the windows down", fortsatte jag, fast oseriöst. Jag gillade inte att sjunga seriöst med mina vänner, det var bara under speciella sammangang. Vi satt och sjöng hela Live While We're Young super oseriöst innan vi brast ihop i skratt. "Why are you laughing?" hörde vi Zayns röst. "Hello mr. Malik", sa Perrie och jag skrattade igen. "You are back!" ropade Julia glatt. Jag och Perrie fortsatte skratta och Zayn kom fram till oss. "You are weird", sa han och skakade på huvudet. Han kramade Perrie bakifrån och de kysste varandra. Jag betraktade dem. Zayn älskade Perrie. Han var full den där natten, försökte jag övertala mig själv. Men jag kunde inte komma undan från vad han sagt på morgonen. "Oh, I love that colour on your nails", sa Zayn och tittade på mig. Jag log lite. "Thank you", svarade jag enkelt. Nej, jag kunde verkligen inte komma ifrån det.

 

Jag satt på stranden och tittade ut mot vattnet. Äntligen, efter 4 månder, kände jag mig fri på något sätt. "Tävlingen" mellan mig och Niall var avslutad, och han var en värdig vinnare. Och att se dem tillsammans kändes bra, de var nog gjorda för varandra. Jag var ämnad för någon annan helt enkelt. Jag var över henne nu. Jag hade aldrig varit direkt kär i henne, men förälskad kanske. Jag log för mig själv. Under sommaren kunde jag säkert hitta någon. "Harry, can I talk to you for a second?" Det var hennes röst. Julias röst. Vi hade knappt pratat sedan den där dagen. Jag hade varit lite irriterad över det. Vi skulle ju vara vänner, det hade ju hon gått med på. Men hon hade inte snackat med mig över huvudtaget nästan. "So now you want to talk to me?" sa jag och vände mig om. Hon hade en lång sommarklänning på sig och hennes hår var blött. "I'm sorry", sa hon och tittade på mig. "Sit down", sa jag och klappade på sanden bredvid mig. Vad kunde hon nu vilja? Vi satt tysta innan hon till slut öppnade munnen. "I think I still have feelings for you", sa hon. Orden kom som ett slag i magen. Jag blev plötslig arg. "You made your choice Julia!", sa jag argt. "Yeah, I know. And I love Niall, really much", sa hon. "So why are you telling me this? Don't you get it? I'm over you now. I don't feel any kind of love feelings for you anymore. And you definatly shouldn't do that for me!", nästan skrek jag. Julia var bara tyst. "So you don't have any feelings for me at all?" sa hon efter ett tag. "No. I want us to be friends Julia. You are my best friend's girlfriend for gods sake. I don't even get how you think", sa jag irriterat. "I just feel jealous when I see you with Cara", sa hon tyst. "With Cara? Seriously? She is one of my friends only! I can't even understand that we actually have this conversation Julia", fräste jag. Hon var bara tyst. "SAY SOMETHING!", skrek jag argt. Jag hade aldrig varit arg på henne, någonsin. Hon fortsatte att vara tyst. "Julia. Get over it. You don't understand how mad I am at you right now. This is like the worst thing you could ever do. I don't feel for talking to you anymore. Come back when you got something better to say", sa jag surt och lämnade kvar henne där på stranden. Jag hörde hur hon började gråta bakom mig men jag bestämde mig för att inte bry mig. Precis när jag var över henne och allt, så kommer hon med det här? Jag fattar inte hur hon tänker. Och jag fattar framför allt inte hur hon kan göra så här mot Niall.

---

Så! Hoppas ni gillade delen, kommentera mannar! :D