Sandras perspektiv

"Oh. My. God.", sa jag med stora ögon när jag kollade på det enorma huset. "This was totally neccesary. You can't live in LA for one month when you are unsafe", konstaterade Paul. Först hade jag varit negativ när de sa att vi skulle flytta ut från det fantastiska hotellet. Men synen framför mig var om än mer perfekt. Den var flawless. Den enorma, beach aktiga villan låg precis vid standen. "I hope you like it", fortsatte Paul. "It is peeeerfect", sa Harry med utdragen röst. Han ställde sig bredvid mig med sin bag över axeln. "Don't you think Sandra?" sa han och kollade på mig med ett creepy smile. Jag skrattade åt honom. "Totally flawless!", utbrast jag med överdriven brittisk dialekt. Alla andra kom ut ur bilen och hade ungefär likadana reaktioner. Vi hade bott fyra dagar på hotellet, så vi hade ungefär 3 och en halv vecka kvar här i LA. Paul hjälpte alla att bära in sina väskor i hallen. Den var stor och luftig, och mitt när man kom in var det en stor trappa i trä. "Everytime I walk upstairs, I will feel like a princess", sa Eleanor och snurrade runt lite. "You already are my princess", sa Louis och pussade henne på kinden. "Okay guys, that was all. I'm in the little house in the backyard if you need me okay, you know you can call anytime. And don't do anything stupid guys!", sa han och tittade på killarna med en sträng blick, på skämt antog jag. Sedan tittade han på oss tjejer. "Look after them. You never know what the can do", sa han. Vi alla började skratta och vi sa hejdå till Paul. "Let's look around in this castle", sa Liam. Innanför hallen var det ett stort kök, svart vitt. "I really wish I lived here. I'm considering sleeping on the kitchen floor. And I'm not even kidding", sa Niall och alla skrattade. Killarna hade visserligen stora hus i London - men ingenting slog det här. Enormt, mysigt och så låg det vid strandet såklart. Köket bestod av en liten köksö. Det fanns fyra bardisksstolar man kunde sitta på och äta mot bänken, men även ett stort matsalsbord. Det var glasväggar ut i mot havet och även en dörr till en balkong där de stod yttligare ett stort bord. Vi gick vidare in i ett valv från köket, och kom ut i vardagsrummet. Alla kastade sig i den superstora soffan. "This is life", sa Zayn med en nöjd min. Hela vardagsrummet var inglasat, och även delen av balkongen som var utanför. Man såg rakt ut mot stranden här i från. Hela nedervåningen bestod av ett kök, ett vardagsrum, två badrum, ett biblotek och ett rum med skrivbord. Det fanns även en tvättstuga samt ett ganska stort garage. Trädgården på baksidan var full av vackra blommor och palmer och längst ner i hörnet av trädgården var huset där Paul sov. Han var tvungen att vara här dygnet runt så att inte fans kom hit också. Men bäst av all var nog den stora ljusblå poolen. 

Ögonblicket jag väntat på var att gå upp för den enorma trappan i hallen. Det var en lång korridor med 7 dörrar. "Looks like me and Felicia don't need to share", sa jag och log för mig själv. Jag älskade visserligen att sova med folk, men det bästa som fanns var att gosa ner sig en helt egen dubbelsäng. "Everyone, and every pair grabs a door. We count to three and just walk in. And there is where you will be living this month. Okay?" föreslog Perrie. "That sounds great", sa Danielle och hon och Liam gick fram till den närmsta dörren. Jag tog en dörr som var bredvid dörren som var mitt emellan den som Harry tog och den som Felicia tog, och mitt emot den som Zayn och Perrie hade. "One... two... three!" sa Louis och vi alla slog upp dörrarna. Mitt rum var stort med många fönster, och man såg rakt ut mot havet. Mitt i rummet fanns en stor pösig vit säng och en stor ryamatta under. Det var ett trägolv som var skönt att stå på och taket var högt. Det fanns även ett fönster i taket. Jag kände mig som förälskad i det stora rummet och kastade mig ner på sängen. Åt sidan fanns det en tv och på andra sidan en byrå. Jag kollade ut mot havet. Jag kunde verkligen vänja mig vid det här.

 

Jag och Danielle hade fått de mesta av våra saker på plats nu. Vi hade ett sovrum längst in i korridoren, och Felicias var mitt emot vårat. "I'm going to look how it goes for the others", sa jag till Danielle. "Okay", sa hon och log mot mig. Allas sovrum såg tydligen olika ut, men alla var nöjda med sina. Mitt och Danielles var ett stort luftigt rum med en säng som man sjönk ner i. Vi hade också en brasa, inte för att jag trodde att det skulle behövas, men det skapade en mysig känsla bara. I vilket fall som helt var det helt olikt vårat hus hemma i London. Alla hade fått privata badrum som man bara kunde gå in i från sovrummen. Jag kunde helt klart tänka mig att bo här för resten av mitt liv. Jag gick ut genom dörren. Felicias dörr stod lite halvt på glänt. Jag gick fram till dörren. "Knock knock", sa jag och öppnade dörren. Hon höll på att sortera sina kläder och satt just nu på golvet och packade upp. Hon tittade upp mot mig. "Liam", sa hon och gav mig ett snabbt leende innan hon fortsatte. "So... how's it goin'?" frågade jag. Jag önskar att stämningen var mindre awkward mellan oss, men nej. Det kändes som det skulle vara så här förevigt. "Good. I love this house", sa hon. Jag tittade på henne och hon tittade på mig. Ögonkontakten varade under cirka fem sekunder innan hon öppnade munnen. "Liam", började hon. "Felicia", sa jag. "Can we go out, take some air? I would really like to see the beach too", sa hon. Jag log och nickade. Det här var de första vi hade gjort ensamma sedan... ja, den där händelsen. 

 

Vi kom ut på stranden. "Wow, it is really beautiful here", sa jag. "Yeah. Feels like I've said it at least 100 times this past four days, haha", sa hon. Jag tittade leende på henne och hon tittade ner och log hon också. "But when you smile at the ground it ain't hard to tell", sjöng jag. "You had to right?" sa hon och skrattade. "Yep. Because you actually looked down in the ground and smiled", sa jag. Hon skrattade. "You have always been such a geek", sa hon och knuffade till mig i sidan. Vi gick och pratade normalt för en stund. Jag log för mig själv. "I have sand in my shoes", klagade hon efter ett tag. "What do you want me to do about it?" frågade jag. Vi hade alltid snackat med varandra såhär. En gnutta hopp tändes inom mig. Kanske kunde det bli som förut igen. "Carry me home", sa hon och tittade på mig med sina bruna ögon. Jag betraktade henne. Hon tittade på mig med en bedjande min. Jag kunde tyvärr inte stå emot och lyfte upp henne. "Thank you", sa hon och log stort. Jag kunde inte motstå leendet heller. Jag bar henne över stranden, utan att släppa blicken från henne. Hon tittade på mig och log glatt. Jag fick bara en känsla som sa att jag ville kyssa henne, här och nu, mitt på stranden men jag stod emot. "You are the best best friend ever", sa hon och lutade sig snabbt mot min axel. Jag suckade olyckligt. Jag tror att jag just insåg något. Felicia tittade på mig och strök sitt hår bakom sitt öra. Jag kollade in i de mörka ögonen, på den perfekta näsan och den gulliga lilla munnen. På de långa bruna håret. Vad jag insåg var, att jag kunde inte längre ljuga för mig själv. Jag gillade henne faktiskt mer än som en vän.

Jag och Sandra satt på stranden vid deras nya hus och solade. Jag gillade tjejen starkt, och förstod definitivt varför Harry kallade henne för sin absoluta tjejbästis. "I'm so jealous of this house", sa jag. Solen sken starkt på himlen. "You should have seen my reaction yesterday. I was like, is this reality? Life is perfect", sa hon. "I agree, love it here", sa jag och började vicka huvudet fram och tillbaka. Sandra kollade på mig med en konstig min. "What the fuck", sa hon och skrattade. Jag började pluta med läpparna och fortsatte göra saken med huvudet. Sandra började skratta. "Just kidding", sa jag sedan och kollade på henne med allvarlig min. Sedan började jag också skratta. Vi satt bara i solen ett tag.

 

"You know what. I think you and Zayn would make a great couple. Even though he got a girlfriend but I don't know... I can just picture you two together", sa jag. Hon tittade ner. "What?" frågade jag undrande. "We was a couple. Two years ago", sa hon och tittade på mig. "NO? Really? What happend?" frågade jag intresserat. Jag älskade att prata om sådant här. "He cheated on me", sa hon. "NO! Seriously? With Perrie?" frågade jag. "No, with Rebecca Fergusson. She was in X-Factor the same season as the boys", fortsatte hon. "Oh my god", sa jag och kollade allvarligt på henne. "I didn't know he was like that! But how can you be okay with this now? I mean, you guys actually hang out and stuff", sa jag. Jag ville veta allt om det här. Sandra var också lätt att prata med, hon var den här typen av tjej som man lätt blev kompis med. "At first, he told me that everything was her fault and that he loved me and bla bla bla", började hon. "And I believed it", sa hon sedan. "But now what?" frågade jag, helt oförstående. "Something kind of happend..." sa hon och tittade ner igen. "Sandra, come on! You can tell me! You told me a part of the story but not the most important thing is the end and you don't want to tell me?" sa jag exhalterat. "Cara, calm your balls down!" sa hon och skrattade. Jag skrattade också. "Please", sa jag och gjorde en hundvalps min. "I haven't told my best friends yet either....", sa hon osäkert. "Please, please please, cute, pretty, funny the best Sandra!", sa jag och fortsatte med min hundvalps min. "Okay then. But Pinky Promise first?" sa hon. "Sure", sa jag och vi gjorde pinky promise. "Alright... after we made peace, we actually started to get really good friends you know, we hanged out without the others and acted like friends do. And then there was this totally crazy night. We all went out to a night club to celebrate that Kiss You was one first place on Billboard, and everyone got drunk", började hon. Jag kollade intresserat på henne. "Keep going", sa jag och log. "If you ask anyone of the others, they will say that the craziest thing was when Harry and Niall started to hit each other", fortsatte hon, innan jag avbröt henne. "Harry told me about that one", sa jag och skrattade lite. "I can't even imagine, but I have a strange feel that it looked quite funny. I don't know why", sa jag. Sandra kollade konstigt på mig och skrattade. "But they don't know what I'm going to tell you know. Promise you won't say anything Cara?" sa hon. "Of course. Count on me. I'm quiet as a mouse", sa jag och gjorde som en dragkedja för munnen. "Okay. Me and Zayn were in the kitchen at Liams place. We talked and had fun, but then, from nowhere, he started to kiss me", sa hon. Jag kollade chockat på henne. "WHAT? HE CHEATED ON PERRIE?" utbrast jag. "Sccchhh!", väste Sandra. "Sorry", sa jag och gjorde en oopps min. "I got angry on him of course, but then he tried to kiss me again! I kind of raged on him, I mean how could he even do that? And later, on the morning the day after, he said that he liked me again and that he could leave Perrie for me. Not exactly in those words but something like 'i want you back' you know". Sandra gillade inte att prata om ämnet, det såg man på henne. "Oh my god", sa jag bara. "Exactly, oh my god", instämde hon. "And now it's just awkward. And I really like Perrie, she is so kind and sweet and I don't want to hurt her at all", fortsatte hon. Hon lät olycklig på rösten och jag gav henne en kram över solstolarna. "Let's hope she don't find out. Because you don't like him, do you?" frågade jag. "No, of course not, how could I ever", sa hon. "Just asking", sa jag och ryckte på axlarna. "But you won't tell anyone, right?" sa hon efter ett tag. "Never. This secret will follow me into my grave", sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka.

 

"Hello ladies", hördes en bekant röst. "Hi Harry", svarade jag och Sandra samtidigt. "Who wants to go down to the water?" frågade han. Jag och Sandra tittade på varandra.

"Sandra! Det är din och min och Julias tur att fixa middagen! Du kommer inte slippa undan!", skrek Felicias röst från balkongen. "Jag kommer!", skrek Sandra tillbaka. Jag fattade inte ett skit vad de sa så jag tittade undrande mot Sandra. "Looks like I have to go and make dinner. You should join us later Cara!", sa hon och reste sig upp. "Sure girly. I stay her with Hazza", sa jag. Sandra försvann upp. "You two are already best friends! Wow, three days", sa han. "Oh shut up you. She is lovely. She is so funny and a good friend. Do you want to go down to the water or not?" frågade jag och började gå neråt. Jag kände plötsligt att han sprang ifatt mig och lyfte upp mig på hans axel. Jag sparkade i luften. "Noooo!", ropade jag. Han kastade i mig i vattnet. "You will pay for this!" ropade jag och skrattade. Han tittade på mig och skrattade han också. 

 

Jag höll på att hacka lök och försökte hindra tårar från att komma eftersom det sved så i ögonen. Vi skulle laga vanlig spagetthi med köttfärssås. "Jag måste ta en paus, jag kommer ju stå och gråta här som en tönt vilken sekund som helst", sa jag och tittade ut. "Gör så", sa Sandra, men jag tittade inte på henne. Harry hade precis kastat i Cara i vattnet och nu stod de och skvätte på varandra i vattnet. Jag kunde se att Harry log. Han brukade le så där mot mig. Han hade lyft upp henne på hans axlar och hon sprattlade. Jag kollade mot dem med avundsjuka i blicken. Jag försökte skaka ut det. Julia, du gillar inte Harry på det sättet längre. Ni är vänner. Niall är din pojkvän. Men jag kunde inte hindra avundsjukan. "Julia, fortsätt hacka nu", sa Felicia som troligen sett att jag kollat på dem. Jag gick tillbaka till löken och fortsatte hacka, men i ögonvrån kollade jag på dem fortfarande. Jag suckade medans jag såg dem brottas på stranden. Det kändes bara inte rätt.

---

Har suttit med den här delen typ aslänge nu! Men har längtat fett mycket efter att skriva haha! :) 

Hoppas nu att ni kommenterar. Vad tror ni om allt? Har ni några åsikter, vad tror ni och vad vill ni ska hända? kommentera! :)