Jag öppnade dörren och den starka kylan steg sakta in. Ute snöade det, inte för mycket och inte för lite. Det var en perfekt mängd. Det var en fredagskväll, och klockan var 9 på kvällen. James stod där med ett leende, i sin blåa mössa och sin tjockare jacka. Hans leende spred sig snabbt. Jag var redo att gå, jackan och vantarna på. ''I've been waiting Campbell'', sa jag. Han la sina händer bakom ryggen och bugade sig lite. ''You're trolley is here'', sa han med en gentlemans röst. Han ställde sig rakt och räckte ut sin hand. ''So where you taking me?'', sa jag och tog tag i hans hand. Vi båda log mot varandra. ''An adventure''.

 

Han drog mig enkelt och dörren stängdes bakom mig. Han drog mig och jag skrattade med ett stort leende. Han gav en gest med handen mot en bil. ''You got a car!'', utbrast jag. Han log stort. ''Yeah, got it last week!'', sa han glatt. ''Why didn't you tell me!'', sa jag förvånat. ''Because it was a surprise. Now I can take you anywhere I want!'', sa han stolt. Jag drog honom mot mig och gav honom en tight kram. ''I'm happy for you''. Jag klev ett steg bak och hans ögon var fortfarande mot mig. Han log svagt. ''I know we're not together. And I know you're still with Liam. But I like this. And you know what I feel about you'', sa han. Hans händer var på min häfter och mina vilade på hans axlar. ''And you know what I feel about you'', sa jag. Jag visste vad jag gjorde. Men jag känner något för James, och jag har förstått det nu. Känslorna var fortfarande kvar. Jag kanske ljuger för Liam, och jag har inte berättat det för honom ens. Jag tänker göra det. Snart. Men nu var det jag och James just nu, även fast vi inte ens hade delat en kyss än. Men James var en gentleman och jag älskade det med honom. Jag släppte taget om honom och gick till andra sidan av bilen. Jag la handen på dörrhandtaget men avbröts av James som skrek. Han sprang mot passagerar sidan av bilen ställde sig bredvid mig. Han hostade till lite och jag flyttade mig lite. Han tryckte ner dörrhandaget och jag klev in i bilen med ett flin på ansiktet. Han gick till sin sida och satte sig i bilen. ''You just had to?'', sa jag och flina. Han hade startat bilen och hade börjat köra. ''You want me to stop?'', frågade han. Jag log generat mot honom. ''No, don't. I love that about you'', sa jag. Vi möttes varandras blickar. Han tog upp sin vänstra hand och väntade. Jag flinade och tog tag i den. ''So where we going?'', frågade jag. ''It''s a secret'', sa han. Jag log stort. ''Tell me''. Han skakade bara på huvudet. ''It wouldn't be a secret if I told ya, woudn't it?'', sa han och log sitt mysteriska leende. Jag stirrade på honom innan jag utbrast. ''AH, you're killing me'', sa jag. Han skrattade, något som fick mig vrida på mungiporna. ''It's not far from here'', sa han. Jag kollade ut från fönstret. Även fast det var mörkt kände jag igen stället. Faktiskt ganska väl. Jag vände mig till James och öppnade munnen. ''Isn't this place where-''. sa jag men stannade. Ett leende spred sig på hans läppar och han nickade. Jag bara skakade huvudet med ett leende. ''You romantic bastard''. Han skrattade och stannade när vi hade kommit in i parkeringen. Framför oss kunde man se starbucks, olika café med uteserveringar och andra random affärer. Men det var ett speciellt cafe alla brukade gå till för fyra år sedan. Ett säkert många yngre ungdomar fortfarande gjorde: Juniphé. Så fort man hörde det namnet så dök tusen minnen upp. Man kunde säga Juniphé till vilken tonåring som helst i de här trakterna, och alla skulle svara med ett leende. Jag minns det mycket väl. Innan jag och James blev ett par hatade vi nästan varandra. Älsk-hat. Jag kommer ihåg hur James hade smsat mig att komma till just den parkeringsplatsen och jag dök ut från Juniphé. Han stod där, vilade mot en bil som inte ens var hans egna. Och för första gången hade vi en riktig konversation, utan några argumentationer. Och till slut kysstes vi. Vi delade våran första kyss. Min första kyss. Och det var magiskt. Det var då vi insåg hur vi verkligen kände, och började ses. Och det bästa med den här platsen var att man verkligen kunde se ut över allt. Människor gick in och ut från de olika affärerna och caférna. Mest ungdomar var det där på sommaren och det var lite mindre människor som nu vandrade runt. Det var inga uteserveringar nu när det var vinter, och eftersom det var dagen innan Julafton var stämningen härlig.