Vi var alla i Harrys hus. Det var vår normala mötesplats numera eftersom ingen vågade lämna Sandra ensam. Det var söndag eftermiddag och datumet var 8 December. Kylan var ganska stark så här års i London och vi alla satt i stora varma tröjor. "Guys... I have a kind of problem", sa Julia. "Whatever it is, we're here for you my lady", sa Louis och log mot henne. "I've failed in a couple of subjects in school this semester", sa Julia och skruvade på sig. Jag kollade storögt på henne. "WHAT?" utbrast jag. Hon kollade lite tveksamt på mig. "Not that you are a big role model for her Niall, you own a shirt that says 'skool sucks'", sa Liam. "Yeah but she is smart girl! She can't fail!", sa jag irriterat och kollade allvarligt på henne. "Yeah, how is that even possible, you've always been good in school", sa Felicia. "I haven't really focussed on my studying", sa hon. "Julia your dumbass", sa Zayn. Julia kollade förolämpat på honom men han bemötte henne med ett leende. "Yeah, what the hell are you doing here with us? You have to get approved in those subjects!", sa Eleanor allvarligt. "But El, it's too late now. I'm gonna get a F in physics, spanish, chemistry and biology", sa hon och suckade. "It's your fault Julia, we can't do anything", sa Harry. "We can help her with her studying?" sa Cara. "No one of you got time for that. And Harry is right, it's my own business. But I probably gonna sit and study for the whole christmas break", sa Julia nedslaget. "If you need help, I'm here for you", sa Liam. "Thank Liam", sa Julia och log mot honom. "Oh my god! Look, it's snowing!", utbrast Louis plötsligt. Alla vände sig om och ett stort leende spreds på allas läppar. "It's never snowing here!", sa jag glatt. "What are we waiting for? Let's get out!", sa Eleanor. Alla fylldes av en sorts energi som jag inte sett någon ha sedan Sandra fick sitt besked. Vi gick alla ut till Harrys hall och alla hade fullt upp med att dra på sig sina täckjackor och mössor och vantar. Snön yrde och det hade redan hunnit komma ett tjockt snötäcke över Harrys tomt. "I feel so excited!", sa Harry. Han såg ut som en fyra åring, lycklig över att det snöade. Zayn formade en snöboll och kastade den i Felicias ansikte. "Hey!", utbrast hon och formade en egen snöboll som hon kastade emot honom. Sedan var snöbollskriget i full gång. Louis höll om Eleanor och mulade hela henne med en snöboll, men hon bara skrattade. Julia stod och skrattade åt dem och jag passade på att skicka iväg en snöboll rakt emot henne. Hon tittade på mig och började samla en snöboll för att kasta tillbaka men jag sprang emot henne och knuffade ner henne i snön så att jag låg över henne. "I won", sa jag. "Yes you did", sa hon och log. "I deserve a kiss now", sa jag och närmade mig hennes läppar men fick istället massa snö kastat i mitt ansikte. Jag ramlade på rygg och hon hoppade upp från marken och skrattade. "Sorry babe, but I'm the master of snowballs", sa Julia och alla skrattade åt mig. Harry, Cara och Zayn låg på marken och gjorde snöänglar. "I feel like an angel", sa Cara. "That's because you are mine", sa Harry. "Spare me your cuteness", sa Zayn och reste sig upp. "Your snowangel is ugly", sa Louis till honom. "I think it's really beautiful", sa Zayn menande. Eleanor och Felicia skrattade åt honom. Liam kom smygande bakom Felicia och gjorde tysttecknet mot mig. Jag log och Zayn, som också hade sett det, flinade stort. Innan Felicia hade fattat något hade Liam lyft upp henne och sprang nu runt med henne på tomten. Felicia skrek högt och vi alla dog av garv. "I think your neighbors wonders if we rape her or something", sa Cara till Harry. Liam snubblade och både han och Felica föll ihop i snön. Jag sprang och kastade mig på dem och sen kastade sig alla på varandra i en hög, skrattandes. "Niall you're killing me!", flämtade Felicia. "It's okay", sa jag leendes. "All of you killing me, I have like 500 kilos on me!", sa Liam. "You could never imagine that you would die this way Liam", sa Eleanor. "I would really appreciate if I didn't die at this young age", sa han och vi alla gick av högen en efter en. "Thank god", pustade Felicia ut. "You got snow in your nose Louis", sa Julia. Louis började fräsa och all snö kom ut, tillsammans med lite snor. Ett högt "euw", hördes från samtliga av oss med Louis bara skrattade. "Wanna taste?" skämtade han. "You're so disgusting Lou", sa Harry. Vi samlade ihop oss och gick in igen. "I think we need some hot chocolate", sa jag. "Oh yes!", utbrast Cara. "Do you have cream Harry? And marshmellows?" frågade Julia förhoppningsfullt. "I don't know... but if I have, who says you're going to get it?" sa Harry. Julia och Felicia gav honom hundvalps miner. "Only because you are so cute", sa Harry leendes och försvann ut i köket. Vi alla satte oss tillrätta i soffan. Alla hade rödrosiga kinder av snön och kylan och Eleanor, som hade haft smink på sig, liknade en tvättbjörn eftersom Louis hade fullkomligt mulat henne. "It was such a long time ago I played in the snow!", sa Liam glatt. "Right! It was years ago. I forgot how fun it is", sa Zayn. "Can somebody help me to bring all this cups with chocolate out?" ropade Harry från köket. "I'm coming!" sa Cara och reste sig upp. De kom ut med två brickor med nio koppar choklad och grädde och marshmellows. Julia och Felicia såg lyckliga ut och gjorde high five. Alla tog för sig och sedan satt vi där allihopa med våra koppar. Vi var nog alla lite inne i vår egna värld medans vi drack.

"Is it only me or do we have to talk serious about Sandra?", sa Liam plötsligt. Zayn suckade och jag kunde se hur Felicia halvt mördade honom med blicken. "I'm really really concerned about her", sa Julia som satt på min högra sida. Jag hade armen om henne och höll om henne hårdare. Hon log svagt mot mig. "I think we all are. I mean, she is just sitting there, without saying anything?" sa Eleanor. "Yeah. She don't even eat. She don't talk or anything", sa Harry. Han såg väldigt orolig ut. "She won't even talk to me", sa Cara och drog handen genom håret. Jag undrade verkligen vad som hade hänt med henne. Hon var helt förstörd. "I don't know what do, I just feel so worried about her", sa Felicia. "Is there even anything we can do?" frågade jag. "Take her to a doctor?" föreslog Louis. "What kind of doctor? A psych doctor?" sa Zayn. "Man why are you so mean?", frågade Liam. "I just think everyone is overreacting a bit", sa Zayn och tog en slurk av sin choklad. "Over reacting? Are you serious? She haven't said a word in weeks Zayn. She don't eat. How can you not be fucking worried?" sa Julia argt. "Julia, calm down a bit", sa jag. "No she is right! Stop being so childish Zayn! We all know that you love her so just stop acting like a jerk!", sa Felicia. "They're right Zayn", sa Eleanor. Han suckade. "I'm out of here", sa han. "Wait Zayn, let me talk to you!" ropade jag. Julia tittade undrande på mig med en irriterad blick. Jag gav henne en likadan blick tillbaka och reste mig upp från soffan.

 

Zayn var redan ute i hallen. "What's your problem Zayn?" undrade jag. Han drog på sig sin ena sko och tittade på mig. "Everything is about Sandra. Everything. Can anyone of you even think a second about me? She didn't even tell me that she thought she was pregnant. I got to know it when it already was gone", sa han. Hans ögon sprakade av ilska. "But you don't even care that she's seriously ill Zayn?" sa jag. "See, you make it about her once again", sa han och tog på sig sin andra sko. "I thought you loved her", sa jag. Han slutade knyta sitt skosnöre och tittade långsamt upp mot mig. "Well, you thought wrong", sa han snabbt och fortsatte. "You've always been good at lying Zayn, but you can't lie about this. I know you all too well", sa jag. "Niall. Please just leave it. I don't really care about her at the moment. I have to focus on me right now", sa han och reste sig upp. Jag suckade. "Why are you doing this?" frågade jag. Han tog sin jacka och drog på sig den. Han gick mot dörren. Han höll ner handtaget men vände sig om. "I'm doing this for her", sa han bara innan han slutligen tryckte ner handtaget helt och hållet och gick ut i kylan. 

 

Måndags morgonar var definitivt inte min favorit. Hela London var nu ett stort snötäcke för ovanlighetens skull och jag pulsade fram i snön mot skolan i mina uggs och stora canada goose jacka. Jag hatade verkligen utekläderna man hade under vintern, det fick en verkligen att likna en jäkla flodhäst. Det brukade vara roligare att gå till skolan under vintern när Sandra var med. Vi brukade då alltid gå tillsammans till skolan och skratta åt varandra när vi halkade på isen eller snubblade i snön. Men nu var jag ensam varenda morgon. Jag kom fram till vår korridor och låste upp mitt skåp. Jag drog av mig ytterkläderna och tryckte in de i skåpet. Min stora mössa åkte också in och jag rufsade om mitt hår. "Eh, Julia right?" hördes en röst bakom mig. Jag vände mig om och fick se en tjej med illrött hår ner till axlarna med en svart beanie på huvudet och isblåa ögon. "Yes, that's me", sa jag och log undrande. "Sorry, I'm Ebba by the way", sa hon. "Right, I think you are in my english class?" sa jag frågande. Hon nickade. "I haven't seen Sandra around for a while...", började hon. "Wait, are you friends with her?" frågade jag. "I don't know, I mean, we have talked and stuff", sa hon. "Sorry, I didn't mean to sound offensive or something. I just didn't realise how much I missed while we fought", sa jag. Hon log mot mig för första gången. "I was just wondering where she was", sa hon. "She's sick. Got really high temperature, I don't think she will come back until the break starts. So I guess you will see her in january", sa jag. Det var en vit lögn. Jag kunde ju inte direkt säga att hon inte snackade eller åt och bara satt och stirrade in i en vägg. "Is she okay?" sa Ebba oroligt. "She will be fine", sa jag och log. "Juuuulia", hördes Felicias röst. Hon kom bredvid mig och kramade mig. "This is Felicia", sa jag till Ebba. "We have already met", sa Felicia i en bitchig ton och jag kollade undrande på henne. "Okay", sa jag sedan och flyttade min blick från Felicia till Ebba. "I gotta go to class", sa Ebba. "Yeah, we too. I see you around right?", frågade jag. Hon nickade och gick. "Feli varför var du så elak mot henne? Vad har hon gjort?" frågade jag medans vi gick mot spanska lektionen. "Hon är bara en bitch, det är allt. Jag kan inte fatta att Sandra snackade med henne", sa Felicia och kollade efter henne där hon gick några meter framför oss med två killar. "Är inte det där James och Brandon bredvid henne?" frågade jag. "Jo", sa Felicia kort. "Jag fattar fortfarande inte...", började jag men Felicia avbröt mig. "Tyst Julia, vi snackar senare. Du måste koncentrera dig ordentligt på spanskan nu, du har F i det, remember?" sa hon och vi satte oss längst bak i klassrummet. How could I ever forget? Dags att plugga stenhårt.

 

Jag gillade inte att både Sandra och Julia snackade med den där Ebba tjejen. Jag gick in till hemkunskaps lektionen. James och Ebba var båda i min grupp och de satt bredvid varandra och snackade. James gav mig ett leende. Jag log tillbaka och satte mig ner bredvid en tjej som hette Olivia. "So I thought that we could bake gingerbreads today", sa mrs Martins, vår hemkunskapslärare. Hon var en ung väldigt spinkig kvinna med glasögon och mörkbrunt kort klippt hår. "Gingerbread, gingerbread, gingerbread all the way", sjöng Jack larvigt och Ebba och James skrattade åt honom. Jag kunde inte låta bli att le lite jag också. James mötte min blick. Varför såg han så oemotståndlig ut för? Ebba upptäckte att han tittade mot mig och gav mig en sur blick. "You're going to be three and three. Miss Tanttu, move your chair next to mr Campbell and miss Bloom. You three going to work together today", sa mrs Martins. Motvilligt flyttade jag min stol mot deras stora bord medans mrs Martins fortsatte ropa upp grupper. "We gonna make the best gingerbreads ever! Or what do you say?" sa James entusiastiskt. "Yeey", sa Ebba oengagerat och jag gav henne en blick innan jag log mot James. "We will rock this shit", sa jag och jag och James gjorde high five. Vi fick varsin del av pepparkaksdeg och vi började plocka ut mjöl ur påsen för att kunna kavla degen. Jag strödde ut lite mjöl och kollade lite på James. Han hade mjöl i handen och log mot mig. Jag log tillbaka, men träffades av mjöl.