Jag kollade på Sandra. Hon satt på gäst sängen, lutade sig mot väggen med knäna uppe och blicken mot ingenting. Hon kollade inte på något. Hon bara stirrade in i andra sidan av väggen. Inga böjda ögonbryn, inga kisande ögon, inga rörda mungipor, inga höjande kindben. Hon hade gråtit, hon hade skrikit, hon hade rivt. Men nu satt hon bara där, stirrade på intet. Inget ljud gjorde hon ifrån sig heller. Hon bara satt där. Det var svårt att se henne så, det var det verkligen. Att hennes barn aldrig fanns var förvånande, och överraskande. Aldrig hade jag sett henne må sådär. Men den verkliga förvåningen var inte hennes barn som aldrig fanns, utan att för tio minuter sen grät hon, var självmordsbenägen och nu satt hon bara där. Sa inte ett endaste ord. Det var som att gå på ett museum, stirra in i de livlösa tavlorna. Ärligt talat var jag lite rädd för att ens säga något. Jag hade svikit henne pågrund av gradiviteten och Zayn. Jag hade tänkt komma för att säga förlåt, säga att jag hade varit en sån jäkla idiot. Men det första jag hörde när jag kom in var skrämmande skrik, högt gråt. Genast hade jag sprungit upp och funnit Sandra. Det krossade mig att se henne må dåligt. Jag antar att jag hade varit en dålig vän, något jag inte var stolt över. Jag ville betala tillbaka henne för det. Jag hade ringt Harry och han var redan påväg. Det sista Sandra behövde just nu var alla sina bästa vänner klänga på henne. Och alla visste inte ens om det. Eleanor, Louis och Cara som alla var hennes bästa vänner visste inte om det. Inte Nelly eller Vanessa heller. Men framförallt - Zayn visste inte om det. 

Jag hörde dörren öppnas en våning ner och jag lämnade genast rummet. Jag gick nerför den stora breda trappan och fann Harry där. Han kollade på mig med oroliga ögon. ''Is it true?'', frågade han försiktigt. Jag väntade lite tills jag svarade. ''Yes it is..'', sa jag sakta. Han kollade ner och gnuggade sitt ansikte med sina händer som sedan drogs genom hans hår. Han drog in sina läppar och jag kunde se att han var lite chockad. Jag gick fram till honom och la armen om honom. Han drog in mig i en kram och släppte mig sedan. ''Is she okay?'', frågade han. ''I don't know.. She cried and screamed. And suddenly, she just stopped'', sa jag. ''Where is she?'', frågade han. ''In the bedroom. She's just sitting there, all quiet. I don't think she's alright'', berättade jag. Han drog in luft och pressade ihop sina läppar. ''It's just unbelievble. She's pregnant. Or was. She wasn't pregnant, but we thought.. Damn, it's confusing'', sa Harry och mumla för sig själv på slutet. ''Harry.. When she found out. You know, the truth.. Harry, she wanted to kill herself'', sa jag försiktigt. Han kollade på mig med allvarliga ögon. Jag vred på läpparna innan jag fortsatte. ''And I know.. That if i hadn't come by. She would've killed herself. She doesn't want to live anymore'', fortsatte jag. Han kollade ner på golvet. Det var som om han själv inte kunde tro det. Men det var sanningen. Hon hade skrikit så hemska saker. Och jag visste att det inte bara var ord. ''Oh god. The baby was the only thing that made her want to live'', sa han. Vi avbröts av dörren som aldrig varit riktigt stängd. Den hade varit på glänt hela tiden. Han kollade på oss, med de ögonen jag nästan inte kände igen. Han hade hört varenda ord vi hade sagt. Zayn.

 

Jag började genast springa mot trappan för att konfrontera Sandra. Jag kände ett våldsamt ryck mot min tröja och såg Harry som hade greppat tag i mig och jag knuffade våldsamt bort honom. Ilskan kokade inuti mig. ''You can't go up there!'', skrek Harry till mig som sedan tog tag i mig igen. Med all min kraft knuffade jag honom ifrån mig och tog upp knäven. ''DON'T FUCKING STOP ME HARRY'', skrek jag argt. Vi båda andades häftigt och Julia stirrade på mig med skrämda ögon. Jag fortsatte mot trappan och sprang upp för den. Inget kunde stoppa mig från att göra det här. I över en månad hade hon hållt det här hemligt. Över en fucking månad. Jag sprang genom hallen och kollade igenom alla dörrar. Jag slängde upp den sista dörren och fann Sandra sitta där. Hon satt lutad mot väggen med knäna mot hakan och stirrade mot ena väggen. Hur blek och sjuk hon än såg ut just nu brydde jag mig inte. För hon kunde inte berätta sanningen. Jag pekade på henne, och hon lyfte inte ens blicken mot mig. ''ARE YOU FUCKING KIDDING WITH ME?! IS THIS A FUCKING JOKE TO YOU?!'', skrek jag argt. ''YOU THOUGHT YOU WERE PREGNANT, AND YOU DIDN'T TELL ME?! FOR A DAMN MONTH?!'', skrek jag. Hon hade än inte mött min blick, något som verkligen irrietera mig. ''LOOK AT ME WHILE I'M TALKING TO YOU, DON'T FUCKING DISRESPECT ME'', skrek jag. Jag hade aldrig hatat henne så mycket som jag gjorde just nu. Jag hade faktiskt aldrig hatat henne. Men hennes jävla lögner och hennes ignorerande irrieterade mig. Hon vände sitt ansikte mot mig och jag mötte hennes ögon. De såg helt annorlunda ut. Men jag var för arg för att bry mig. Julia hade kommit in till rummet och puttade mig. ''LEAVE HER ALONE! ARE YOU FUCKING STUPID! CAN'T YOU SEE SHE ISN'T ALRIGHT?!'', skrek Julia på mig och putta mig ut. ''JULIA, WE TWO HAVE TO TALK'', skrek jag argt. ''This isn't talking Zayn. It's time for you to go'', sa hon argt till mig. Jag kastade en sista blick mot Sandra som hade kollat bort och sedan mot Julia. Jag sa ingenting utan bara gick ner. Om jag hade stannat ett tag till så skulle någon bli skadad. Jag kunde blivit en pappa och hon kunde inte säga något. Men jag var trött på henne. Och jag skulle gå vidare. Utan henne.

Jag satt inne i vardagsrummet och åt på chipsen jag hade sparat hela veckan för. Tv:n rullade och jag satt och njöt. Ärligt talat var det inte så kul. Igår kväll kom James över, sa alla de sakerna som verkligen förvirrade mig. Jag älskar Liam, det gör jag verkligen. Så mycket. Men hur ska jag kunna vara i ett förhållande med Liam när jag vet att det fortfarande finns något mellan mig och James? Allt är så förvirrande. Jag hörde ytterdörren öppnas och fötter som gick mot mig. ''Mamma?'', frågade jag. ''It's me''. Jag täckte över mina fula myskläder jag hade satt på med filten och ett skratt kom genast ut från hans mun. ''I have seen you in those clothes thousands of times'', sa James med ett leende. Jag började själv skratta, och vi båda kollade på varandra med leenden. ''Who let you in?'', frågade jag. ''Your mum was just outside, she were going to the supermarket and she let me in'', sa han och log. ''Damn you mum'', mumlade jag tyst för mig själv. ''Oh don't pretend you're not happy to see me!'', sa han med ett leende och slog sig ner bredvid mig. ''Have a seat'', sa jag ironiskt. ''Well, you're gonna like me more when I show you what I brought!'', sa han och tog fram något hade han gömt bakom sin rygg hela tiden. Ett stort leende spred sig genast på mitt ansikte. ''Oh my god, you know that I love smurf soda!'', sa jag glatt och tog tag i läsken. ''How did you get this!?'', sa jag och inspekterade flaskan. ''I got my contacts'', sa han med en lite för kaxig röst. Jag kollade på honom och höjde ögonbrynen en aning. ''Okay, my grandma went to finland and got back home a week ago. We share favourite as you obviously know, and I thought I could share mine with you my lady'', sa han och log. ''That's really sweet. Thank you James'', sa jag med ett leende. Han kollade på mig med sina fina blåa ögon. De var verkligen fantastiska, något man inte kan ljuga om. Vi satt där och kollade på varandra, som hyptnoserade tills jag öppnade munnen för att tala. ''Why are you really here for James?'', frågade jag så vänligt som jag kunde. Han vred på mungipan tills han svara igen. ''Like I said, I want to be with you. And it wasn't just 'words', I was serious. I want to spend as much time with you as I possible can'', sa han. En av hans egenskaper var verkligen charmig. Något som jag hade älskat förut. ''Alright then! Let's drink this delicious soda!'', sa jag glatt med min tydliga brittiska accent. ''Let's play a little game. You'll say something, and I'll guess if it's true or false. If I guess right, I get to drink a little bit soda. Then we switch'', sa jag. ''Okay'', sa han och log. ''But It will be quite easy because we known each other for 5 years. But I will be fun'', sa James och flina. Han tog tag i flaskan och jag tänkte ut något. ''I like olives in my sandwiches'', sa jag. Han skakade på huvudet. ''False. You don't like it at all'', sa han. ''That's right'', sa jag med ett leende. Han drack en klunk från flaskan och passade den vidare till mig. ''Okay. I want to start taking classes in skateboard schools'', sa han med ett snett leende. Jag skakade snabbt på huvud. ''Faaaaalse. You hate skateboard schools. You think that the talent comes natuarlly, not from a teacher. And you think they are total pricks'', sa jag. Jag tog sakta en klunk från flaskan. ''Have I underestimated you Felicia?'', sa han och skratta. Jag tryckte in ansiktet i soffan och han skratta över mig. Jag tog upp ansiktet, log mot honom. ''You totally have. I know you best'', sa jag med ett leende. ''Okay, let's start for real now'', sa han allvarligt. Jag satte mig bekvämare och försökte tänka ut något. ''I am a fan of two boy bands'', sa jag. Han kisade lite med ögonen innan han svarade. ''Nooo.. I think'', sa han försiktigt. Jag hann inte svara tills han fortsatte. ''THAT'S TOTALLY FALSE. You counted One Direction and 5sos, but you didn't mention Emblem3'', sa han snabbt. Jag la handen på pannan. ''Can you get wrong on at least one thing!?'', klagade jag. ''It's official. I know you too well'', sa han och jag skratta. Vi log med blicken mot varandras ögon. Det kändes som en evighet. Och det var en bra sak. Han tog min hand i sin. ''Okay, let's see if your answer is right now..'', sa han försiktigt. Vi kollade fortfarande djupt i ögonen. ''There's a girl I like, I'm in love with her eyes and totally just want to kiss her right now'', sa han försiktigt. Det var som om jag hade blivit hypnoserad. Jag ville verkligen kyssa honom. Och det var nära nu. Hans is blåa ögon stirrade in i mina, och min hand var fortfarande i hans. Men då ryckte jag till. Han var snart tillräckligt nära och jag tog upp läsken mellan oss. ''TRUE!'', skrek jag nästan och försökte dricka så länge som möjligt från flaskan. Hur mycket jag än ville, så kunde jag inte. Det var bara en tanke jag hade då - Liam.

 

Jag hörde en knackning från ytterdörren och ett leende spred sig på mina läppar. Jag gick genast fram och öppnade dörren. Min Cara stod där, log lika fånigt som jag gjorde. Hon hoppade in i min famn. ''Babyyy'', utbrast hon. Jag hade inte sett henne på över två månader. Hon hade åkt till Milan och Japan för sina plåtningar, och jag hade haft fullt upp med att arbeta på bonusalbumet. Att inte se henne på så länge var tufft, men nu var hon äntligen här. Och jag hade saknat henne som i helvete. Hennes läppar mötte mina, och hennes armar höll hårt om min hals medan mina gled ner till hennes midja. Det var så skönt att se henne. ''Missed you like crazy'', sa jag och flåsa lite efter kyssen. ''I missed you too. But don't worry I'm here now, and I'm not going anywhere'', sa hon. Jag gav henne en puss på munnen. ''Good'', sa jag. Hon backade lite men höll fortfarande om mig. ''How i she?'', frågade hon. ''It's just crazy.. You know what happend, you know the baby thing.. She won't talk'', sa jag. ''What do you mean?'', frågade hon. ''I tried everything. Trying to make her laugh, trying to make her happy, everything. But she just sits there, looking no where and being all quiet. Me and Julia have tried everything, but she won't talk to either of us. Since she found out, 10 hours ago.. She hasn't been herself'', sa jag. Hon kollade ner och skakade på huvudet. ''I feel so bad. I'm her best friend. I should've been here a month ago, comforting her. She needed me a month ago, and I was away'', sa hon och kollade ner. Jag tog mina händer och omfamna hennes ansikte. ''Hey, hey'', sa jag och försökte få hennes uppmärksamhet. Hon kollade upp mot mina ögon. ''You came as fast as you could. Don't feel bad. Louis, Eleanor and Liam doesn't even know either, and they all are her best friends. Okay?'', sa jag. Hon nickade och klämde ut ett leende. ''I love you so much, do you know that?'', sa hon och närmade mig. ''I kind of love you too'', sa jag och log snett. ''And I'm really happy that you're here'', sa jag. Vi båda log innan vi möttes i en kyss igen. Jag släppte taget om henne och hon log fortfarande. ''Go talk to with her. You two are really close, and I think she will open up to you'', sa jag. Hon nickade. ''Yeah, I will try'', sa hon. Jag log mot henne innan hon gick. Jag hoppades verkligen att det skulle funka. 

 

Efter ungefär tio minuter gick jag sakta vidare i korridoren. Jag gick till Sandras rum, där dörren stod på glänt. Försiktigt öppnade jag den, kollade in. Sandra satt fortfarande i exakt samma position hon hade gjort innan och Cara stod på knä framför henne. Cara hade tagit hennes hand, men den låg fortfarande orörd. ''I'm gonna be here okay? So whenever you want to talk, I'll be here okay? Wake me up, four o'clock in the middle of the night, I don't care. I love you Sandra, you are my best friend. And I'll help you get through this'', sa Cara. Inte en min kom från Sandra, inte ett endaste ljud. Hon bara blinkade. Cara släppte försiktigt hennes hand och ställde sig upp. Hon vände sig till mig och skakade sakta på huvudet. Det hade inte gått bra. Hon gick ut med mig och jag stängde försiktigt dörren. Hon skakade huvudet igen. ''She won't talk. Not a single word'', viskade hon. Jag tog upp handen och drog den genom håret. Jag suckade. ''How will we make her talk?'', viskade jag. Hon bet sig i läppen. ''Harry, I don't think it's a good idea. Just give her some time to heal. Let her be alone, I think she needs it'', viskade hon sakta. Jag nickade. ''So what do you think it's wrong with her?'', frågade jag. Det tog ett tag tills hon svara. ''I don't really know.. I think that when she found out about the baby, she broke. She has been through a lot of things, and she have always tried to be strong. But I guess, that her damaged heart couldn't take it anymore so it just broke.. Maybe she just didn't know how to make herself happy. She has been acting like she's fine all this time, but truth is, she hates herself. She's tired of feeling unwanted, lonely and miserable. And maybe she wants to commit suicide now because she thinks it will take the pain away. Like it's the only way to find peace. But I think.. Deep inside..

Säg vad ni tycker! :) EN TILL DEL AV JULIA KOMMER KLOCKAN 6 PÅ MORGONEN