James var här. Vad fan gjorde han här? De här månaderna hade han inte ens sagt ett ord till mig. De enda orden jag kunde höra när jag gick förbi var whore, slut, tramp, ugly, disgusting. Listan var för lång. Och nu stod han utanför mitt fönster? Det här kunde inte vara rätt. Klockan var halv tolv, och mina dåliga vanor att vara uppe hade inte förbättrats. Ute var det mörkt, och hans mörka luva fick han se ut som en skugga. Vad jag visste sov mina föräldrar, och jag ville definitivt inte väcka de. ''What are you doing here?!'', viskade jag. Jag såg hur han svalde innan han svarade. ''I need to talk to you!''. Jag suckade och skakade på huvudet. ''Are you serious?'', viskade jag. ''YES, I really need to talk to you!'', skrek han. Jag la fingret mot läpparna och huschade snabbt. ''Schhhh! My parent are asleep, jackass!'', viska jag högt. Han drog med fingrarna över munnen som en dragkedja. Jag suckade igen innan jag stängde igen fönstret. Mina föräldrar skulle allvarligt DÖDA mig om de upptäckte att jag hade gått ut. Som tur hade jag ett litet tak nedanför mitt fönster som jag enkelt kunde klättra ner. Jag kollade runt i mitt rum och letade efter bästa skorna. Snabbt upptäckte jag att mina kängor var nere. ''Fan'', mumla jag till mig själv. Jag letade i garderoben efter de bästa skorna att gå ut i den här kalla december månaden och det enda jag hittade var ett par balleriner förutom ett par flipp flopp. Jag satte mig snabbt på skorna och en kofta innan jag öppnade fönstret. Det här hade jag gjort många gånger, något jag älskade med mitt rum. Försiktigt smög jag ut och landade på den säkra plattformen. Jag gick till kanten och hoppade ner på det nära tjocka staketet som stod stadigt. Hela tiden kunde jag känna James blick mot mig. Jag hoppade sedan ner på marken och ett högt duns hördes. ''Shit'', mumla jag för mig själv. Snabbt började gå mot James håll och fortsatte gå med honom bakom mig. ''That was cool'', sa han och försökte hålla ikapp. ''Shut up'', sa jag. Vi hade kommit till den lilla parken vid utsvängen av mitt område och jag stannade vid gungorna. Snabbt vände jag till James. ''Why the fuck are you here?'', sa jag irrieterat. ''Why are you so angry?'', frågade han med höjda ögonbryn. Varför jag var arg? Hur kunde jag inte var arg? Vi hade varit tillsammans i fyra år. Fyra år hade vi varit tillsammans. Vad jag gjorde var fel, hur mycket jag än älskar Liam, så var det fel vad jag gjorde. Men jag var full, och lite ensam. Han gjorde det också. Och att sedan börja kalla mig alla dessa saker, få alla killar i skolan hata mig? För jag hade fått höra att jag var en hora allt för ofta. Och ärligt talat var jag väldigt trött på det. Men det var James. James. Den dära snygga killen som alltid hade en bred keps vänd bakåt, med sitt bruna rufsiga hår åt sidan. Och hans blåa fina ögon med hans perfekta fyllda läppar. Att han var den där skateboard killen, och hur han verkade vara så farlig när han var med sina vänner men sekunden jag kom så blev han den där gulliga killen. Hur hans leende alltid lyste upp min dag, och hur hans hand alltid höll min. Han är perfekt. Nej, han var perfekt. Även fast det hade varit vi för så länge var jag över ärligt talat över honom. För att höra alla fula grejer han sa om mig gjorde det lite enklare. Hur perfekt han än var förut så hade det förändrats. Han förändrades. Och jag antar att lämna den personen som hade varit i mitt liv varje dag i över fyra år var jobbigt. Att jag sa ''jag kan aldrig leva utan dig'', och nu går jag här, lever. Och jag antar också att efter det försökte jag växa, glömma allting. Att glömma alla kyssar, alla perfekta ögonblick, alla skratt var jobbigt. Ärligt talat, det var svårt att komma över honom. Det var jäkligt svårt. Men efter allt han hade gjort var jag trött på honom. Arg för att jag hade slösat över fyra år i mitt liv på en sån jäkla idiot. Och jag hade aldrig ogillat någon så mycket jag som jag ogillade honom just nu. Men även fast det, krossade han nästan mitt hjärta. Och även hur mycket jag ogillade honom, skulle han alltid vara den där söta killen. Hur mycket jag än inte ville det. ''Okay, you been quiet for two minutes now. And why are you being that way?'', sa han. Jag skakade på huvudet innan jag höjde mina ögonbryn. ''Uhm, why I'm behing this way? Are you fucking kidding with me? You are seriously pissing me off right now. You are, almost 12 pm, at night, making me go down from my freaking window just because you want to 'talk'. You have been a nightmare this couple of months, what do you even want from me?!'', sa jag argt. ''Okay okay, don't freak out, I just want to talk. Seriously you ar-'', sa han innan jag avbröt honom. ''Then talk! Talk James. Because you haven't done that for many months!'', sa jag. Och nu upptäckte jag hur gäll min röst var. Tårar rann på mina kinder, och jag kunde inte få det sluta. Han kollade på mig, visste nästan inte vad han skulle säga. Jag visste inte själv varför jag grät, jag antar bara att det var svårt att se honom. Efter att ha varit han och jag för så länge, kändes det här så annorlunda. Och jag antar att det är något som är känsligt. ''I'm tired of you ignoring me. Tired of you calling me mean stuff, and when it comes to saying it to my face you don't have the balls to it. You're a total pussy, do you know that?'', sa jag argt medan tårarna rann. För jag hade ärligt talat blivit sårad när han hade sagt alla saker. Jag var trött på att bli sårad varje dag. Jag torkade de snabbt och satte mig ner på sanden. Jag tog upp knäna och kollade ut på den ödelika parken. Sakta satte han sig ner, och jag kunde känna hans blick mot mig. Jag vände mig om och mötta hans blick. Hans is blåa ögon lyste nästan i mörkret. Fan att de måste vara så fina. ''I'm sorry Felicia. I really am'', sa han. Jag nickade och drog min blick från hans. Jag kunde känna hans hand glida mot min och han la den över min. ''Is this what it's all about? That you are feeling lonely?'', sa jag och kollade på honom med sårade ögon. Tårarna rann fortfarande och detsamma med näsan. ''Because I'm not something you own. I am not-'', sa jag men blev abruten. ''No, no no! It's not like that. It's complicated. It's hard to explain'', sa han och tog bort sin hand från min. Hans ögon såg förvirrande ut, och det var även jag. ''Then explain''. Han ställde sig upp och jag kollade upp mot honom. Han drog upp sin keps och drog handen genom sitt hår innan han la tillbaka den. Han mumlade lite innan han mötte mina ögon igen. ''I just.. I still..'', mumla han. Jag ställde mig upp och torkade bort tårarna. Hans ögon mötte mina. ''I'm still in love with you''. Jag öppnade min mun i förvåning. Var det seriöst sant? För jag hade ingen ide vad jag skulle svara på det. ''You are?'', frågade jag. ''Yes, yes I am. I'm so sorry that I have been such a jackass these months, but truth is.. I still love you. I just couldn't bare the thought losing you, that I .. acted so bad. And I really do love you Felicia'', sa han. Han tog sina händer i mina och jag besvarade omfamningen. Jag visste inte varför, men det väckte gamla minnen. Fina minnen. Och kanske jag hade några känslor kvar? För jag hade saknat honom, det hade jag. Men det var då något jag hade helt glömt bort kom upp. Liam. Jag älskar Liam. Och jag vill aldrig förlora honom. Men allt jag känner är så mixat, något jag själv inte kan förstå. Jag skakade på huvudet i frustration. ''No James. I'm with Liam now, I can't'', sa jag förvirrat. Han skakade bara på huvudet. ''I don't care. I don't care about him, Felicia. I'm gonna win you back. Because we are meant to be, and I know that you still have feeling for me. Otherwise, you wouldn't be holding my hands right now'', sa han. Jag hade helt glömt bort det, för det hade känts så naturligt. Jag släppte det snabbt och han log sitt fina leende mot mig. ''I don't care about you and him. Because it's you and me. It always have been'', sa han. Han tog sin skateboard och började gå. Jag följde blicken mot honom och han vände sig om för sista gången. ''It's you and me''. Och efter det åkte han iväg. Han lämnade mig helt förvirrad. Efter det han hade sagt, hade det väckt upp många minnen.

____________________________________________________________________________________

Hoppas du gilla det! Så James är tillbaka, och Sandra är inte gravid. Too much. Kommentera 4 kommentarer till nästa del (: