Previously on More than perfect:

 

 

Jag ogillade starkt att vara tillbaka här. Sverige hade aldrig känts som ett hem för mig, och skulle aldrig göra. Men jag kände att London var inte the place to be längre heller. Niall och Sandra hatade mig för tillfället, Felicia hade förlåtit Sandra - vilket jag också ville, jag hade liksom bara inte svalt min stolthet och gjort det än - och var sur på mig för att jag inte gjort det. Och jag visste inte situationen mellan mig och de andra killarna - eller,  jag hade pratat med Louis och han var inte sur på mig, men han var ändå inte på min sida. Jag hade snackat med honom om att jag skulle till Sverige och han tyckte att det lät bra tydligen - men i alla fall, eftersom jag var such an asshole så var de troligen också sura på mig. Jag bestämde mig för att ringa Harry. Det var mörkt ute, klockan var runt halv nio och jag var påväg hem från Ica där jag hade handlat en Ben&Jerry Stawberry Cheesecake som jag skulle äta upp helt själv bara för att jag kunde. Sedan skulle jag gosa ner mig i min egna säng och kolla på 90210 hela natten. Typiskt mig innan Niall kom in i bilden. Den senaste veckan hade jag bott ensam i hans stora hus. Han hade bott hos Harry med Sandra. Jag hoppades att allt det här kunde vara över snart. Jag var verkligen inte bra på att klara mig utan honom. Istället för att bläddra igenom alla mina kontakter gick jag in på favoriter där Harrys nummer tillsammans med Sandra och Felicias nummer och killarnas nummer låg. Jag tryckte på ring och tog upp telefonen mot örat. Tre signaler hann gå fram innan han svarade. "Yeah?", sa han bara. Jag var tyst för en sekund. Han var sur. Annars skulle han sagt hi babe, hi sweetheart, hi honey, eller bara hi Julia. Men nej. "Hi Harry, how are you?" frågade jag. "Fine", sa han bara. Det var olikt Harry att vara såhär så han var garranterat sur. Det var tyst. "I miss you", försökte jag. "Okay", sa han bara. Jag suckade. "Harry seriously, don't be mad at me!", sa jag uppgivet. "It's your fault Julia. I can't believe you actually did that to her. I didn't think you were like that and I thought I knew you really well", sa han. "I'm not like that and I'm stupid okay! And you do know me well", sa jag. "I'm not so sure anymore. If you're not like that, then how come you haven't apologized yet?", sa Harry surmulet. Jag var tyst. "This is what I mean Julia", sa han med en arg suck. "Harry let me expl...", började jag men han avbröt mig. "Save it", sa han bara och la på. Där stog jag som ett fån med telefonen fortfarande mot örat. Han hade just slängt på luren. Jag var verkligen en idiot.

 

Uppgivet fortsatte jag att gå. Harry och jag bråkade aldrig. Det hade hänt en gång innan i LA att han var sur på mig, annars hade vi alltid gått ihop. Jag ogillade situationen starkt. Men han hade rätt. Jag hade satt mig i den här sitsen av min egna vilja. Jag började närma mig mitt hus. Gatulyktornas sken visade en gestalt på en bänk längre bort. Jag försökte gå förbi bänken och personen utan att få uppmärksamhet. "Julia?" Mitt hjärta hoppade över några slag. Jag behövde inte vända mig om för att se vem rösten tillhörde. Jag svalde. Fortfarande utan att kolla emot honom sa jag: "Oscar". Jag kunde höra hur han reste sig upp från bänken och kom upp bakom mig. "Jag trodde att du hade flytt landet", sa han enkelt. Jag kunde känna hans andedräkt mot min kind. Han stod precis bakom mig och hans överkropp närmade sig min rygg. "Jag är här för att hämta mina saker", sa jag. Jag ansträngde mig för att inte darra på rösten. Men rädd, det var jag. Den senaste tiden hade jag försökt skjuta undan tanken att jag faktiskt nästan blivit våldtagen av en jämnårig kille som jag trodde var min vän. Men nu var han tillbaka igen. Självklart. "Var har du pojkvännen då?" frågade Oscar med tillgjord gullig röst. "Han behövde jobba", ljög jag. "Otur", sa han och la sin arm runt min midja. Hela min kropp blev som en stel pinne och jag vågade inte röra mig. Jag kunde inte röra mig. "Varför gillade du mig inte?" frågade han. Hans röst var bara skräckinjagande och han började gå runt mig i cirklar och lät hans hand följa med längs min midja. "Jag gjorde det, tills du försökte våldta mig", sa jag och försökte låta stark. "Nej. Du ville aldrig ha mig. Aldrig så som jag ville ha dig", sa han och stannade. Han stod nu framför mig och hade båda sina hände om min midja. Jag gjorde inget för att ta bort dem, hur gärna jag än ville. Jag var som förstenad. För första gången under kvällen mötte han min blick. "Det kunde ha blivit vi, du vet", sa han. "Det skulle aldrig blivit vi", sa jag och lät för första gången arg. "Vi får väl se om det", sa han och tryckte sig mot mig. "DON'T FUCKING TOUCH HER", hördes Nialls röst.

Innan Oscar ens hann inse att någon hade kommit gav Niall honom en käftsmäll. Oscar låg nu på marken. Niall satte sig ner på huk och gav honom en till samt ett slag i magen. Oscar låg och kved på marken. Efter några sekunder upphörde hans läten. Niall granskade honom.  "He passed out", konstaterade han. Jag kollade på honom, förundrad över att han nyss hade räddat mig. Hans blick vandrade från Oscar till mig. "Let's get away from here", sa han och vi började gå. Jag vände mig om och tittade på Oscar som låg ner. I vanliga fall skulle jag fått dåligt samvete, men helt ärligt brydde jag mig inte nu.  "Look Niall, I'm so sorry. I'm such a bad friend and everyone hates me right now. I was so disappointed at her and I was selfish as hell. And I feel so bad about it but I don't know how I would tell her that I'm sorry", sa jag och höll armarna omkring kroppen. Jag hade tagit min tunnare täckjacka och gick och huttrade.  "You're a jerk. And you've been a pretty crappy friend to her. Sure, I was mad, and I just walked around thinking, why am I with a girl like that?", började han. Jag kollade oroat på honom. "But then I realised. You're not like that. I fell in love with you for a reason. But the Julia I'm in love with would never do that to her friend", sa han. Jag sneglade på honom. Han mötte min blick. "I guess that I'm mad about a lot of things lately. I came back to London after all this with the Oscar guy...", började jag. "It was him right?" frågade Niall och vände sig om och kollade mot hållet där Oscar låg. Jag nickade. Nialls hand tog min och vi gick. "And then things went bad with you and then suddenly everything was good again and out of nowhere Sandra tells me she's pregnant and that Zayn, one of my best friends, is the dad and that I didn't even know that they've hooked up a couple of times and everything. I guess I just couldn't take any of it. But still, that's not a excuse for my actions", sa jag. "It may not be a excuse, but it explains things", sa Niall och log uppmuntrande mot mig. "How is she?" undrade jag tyst. Nialls hand kramade min. "She's okay I guess. Harry and I take good care of her. She will survive it", sa han. "I've never doubt that. She is strong. And independent. And I believe in her. I'm glad she is okay", sa jag. "You just need to explain all of this to her and apologize Julia. Then all of this will be over", sa Niall. "I guess I'm not brave enough. After what I did, I mean, I can't even look at here without feeling an enormous shame", svarade jag. "You have to do it Julia. You have to", sa han. Vi hade kommit fram till mitt hus och stog nu utanför. Jag tog hans huvud i mina händer och ställde mig på tå för att kyssa honom. "Why did you come?" frågade jag. "This was something we were supposed to do together, remember?", sa han och log. Jag nickade. 

 

"So Niall, you came after all?" frågade min pappa. Vi satt vid middagsbordet. Niall hade inte ätit middag så han fick rester av kvällens middag och satt och åt som en häst, som vanligt. Jag kollade glatt på honom. "Yeah, I had to come after all", sa han medans han åt. "We are glad that you're here", sa mamma. "I'm glad that you're having me", sa Niall leende. Mina föräldrar kände Niall ganska bra. Och eftersom jag berättade typ allt till mina föräldrar, visste de ganska mycket om honom. Till och med Clara satt vid bordet med sin telefon i handen. "What are you doing?" frågade Niall och pekade på hennes mobil. "I'm just texting my best friend back in London", sa hon. "What's her name?" frågade Niall. Jag kollade beundrande på honom. Han satt seriöst där och hade en konversation med min syster. Och engagerade sig faktiskt i det. "Angelica. She was the best friend I've ever had. I miss her", sa Clara. "You have to come and visit me and Julia in our house soon so you can meet your best friend", sa Niall. "Really?" sa Clara och tittade mot mig. "Sure, come whenever you like", sa jag och log. "She has to have our permission first", sa mamma och kollade menande. "Yes of course", sa jag. "But that's quite obvious", sa Niall. Alla log mot honom. "What took you guys so long by the way?" frågade pappa. Jag och Niall utbytte en blick. Jag ville inte göra de upprörda i onödan, så jag gav Niall en blick som sa 'undvik ämnet'. "It was just much queue and I had to wait for my luggage for years", sa han och jag log tacksamt mot honom. "The traffic in Stockholm is bad", sa mamma. "Not as bad as it is in London", sa jag. "Far from", instämde Clara. Niall hade ätit upp. "Ewa, it was delicious", sa Niall och log mot mamma. "Thank you Niall, I'm glad you liked it", svarade mamma leende. "Thanks for letting me stay here", sa han sedan. "No problem. The ones that Julia loves is always welcome to our house", sa pappa. "Wow, how emotional dad", sa jag. Han skrattade lite. "I can help you with you luggage", sa Clara. "Thanks!", sa Niall glatt. "I'm just going to get my ben and jerry, I'm coming soon", sa jag till Niall. Jag nynnande på en sång medans jag öppnade frysen och plockade ut glassen. "Jag trodde att du sa att du och Niall hade det lite jobbigt nu?" sa mamma. "Inte längre", sa jag glatt. "Han gör dig glad. Jag kan se det på dig", sa pappa som plockade in allting i diskmaskinen. Jag nickade. "Han är mitt allt", sa jag leende. Jag plockade ut två skedar och sprang upp till mitt rum. Niall hade satt på sig mjukisbyxor och hade ingen tröja på sig. "Somebody is hot", sa jag och log. "Somebody is gorgeous", sa Niall och log. Han gav mig en snabb kyss och slängde sig sedan på min säng. "I'm going to change to sweatpants too", sa jag och drog fram ett par mjukisbyxor och ett linne ur min garderob. "I can't believe that I'm going to pack all those things one more time to get them to our house", sa jag medans jag drog av mig mina jeans och satte på mig mjukisbyxorna. "You've had my t-shirts for a way too long time now", sa Niall. Jag drog av mig min t-shirt och log mot honom. "But I like your t-shirts!", sa jag medans jag satte på mitt linne. "They're so cozy", fortsatte jag och kröp ner i den mjuka sängen bredvid honom. "I think you're cozy", sa han och började attackera mig med kyssar. Jag skrattade. "I can't kiss you when you laugh!", sa han. Jag fortsatte skratta och höll om hans huvud. "But..", sa jag. "Ssshhh", sa han och la handen ovanför min mun tills jag slutade skratta. Sen gav han mig en riktig kyss. "Much better", sa han belåtet. Jag log och drog upp min laptop. "Do you want to watch a movie?" frågade jag. "Sure babe", sa han och kollade på skärmen. Jag kollade alltid på serier och filmer online. "I think we should watch Grease", sa jag. "Yes! We definately should!", sa han. Det var en av mina favoritfilmer genom tiderna, tillsammans med Titanic, Hungergames och Notting Hill, och det var även en av hans favoritfilmer. Jag satte igång filmen och öppnade locket på ben and jerryn. Jag tog en stor skopa av skeden och gav honom. "This ice cream is perfect", sa jag. Vi kollade genom hela filmen och jag kände mig glad igen. Men jag hade haft tanken inom mig hela kvällen. Vad skulle hänt om Niall inte hade dykt upp? Skulle Oscar faktiskt lyckats? Jag kollade på honom. Han var helkoncentrerad på filmen medans han åt ur glassen. "Niall?" sa jag. Han vände sitt fokus mot mig. "Yeah?" sa han. "I'm glad we're okay", sa jag. Han log. "Me too".

 

Killarnas nya skiva som precis kommit ut dunkade i mitt rum. Jag satt vid mitt skrivbord och tecknade manga. Jag kunde rita ganska bra, fast jag gillade inte att erkänna det. Jag hade alltid lärt mig låtar snabbt, så nu satt jag redan och sjöng med i refrängerna. Varenda gång jag hörde Liams röst fylldes jag av en värme. Vi hade varit tillsammans i precis en månad igår och vi hade firat och haft det mysigt. December var snart här och det kändes ganska okej ändå. Det var mysigt att ha en pojkvän under vintern som man kunde gosa med och titta på filmer med och dricka varm choklad och allt det där. Annars blev man näst intill deprimerad när det var kallt och inget hände. Ett nytt sms ploppade upp på min iPhone. Det var ett under att den var laddad eftersom jag vanligtvis aldrig laddade den. I miss you xx stod det från Liam. Jag log och skrev med snabba fingrar ett svar. I miss you more, I was just thinking about you xxx svarade jag och klickade glatt på 'send'. Liam och jag var ett sådant där äckligt gulligt par som fick dig att bara vilja spy. 

Det lät som om någon kastade något mot fönstret. Jag rynkade på ögonbrynen och kollade ut från min stol. Äh, det var säkert inget, tänkte jag och fortsatte skissa på min människa som jag ritade. Allt var bra just nu. Sandra hade förlåtit mig. Julia hade sagt att hon också skulle säga förlåt men det hade hon inte gjort än. Det hade irriterat mig så nu var jag också sur på henne. Hon hade åkt tillbaka till Sverige nu så vitt jag visste. Ett nytt sms uppenbarade sig på min skärm. I was thinking about you too. I love you soooo much. I'm the luckiest boy on the planet xxx hade han skrivit. Jag blev glad. Liam var verkligen den gulligaste. Jag svarade lika gulligt tillbaka. Återigen lät det som om någon kastade något på mitt fönster. Jag suckade och reste mig upp från stolen och öppnade fönstret. Nedanför såg jag ett välbekant ansikte. Jag granskade honom för några sekunder. "Hi Felicia!", ropade han. Massor av tankar och minnen började spridas i mitt huvud av den rösten. James.

---

Sådär ja! Hoppas ni gillade delen, kommenteeera!! :D