body, a:hover {cursor: url(http://cur.cursors-4u.net/people/peo-8/peo954.ani), url(http://cur.cursors-4u.net/people/peo-8/peo954.png), progress !important;} />

More than perfect - Del 82

Previously on More than perfect:
 
 "Ska du vara arg eller orolig för henne?" frågade jag. "Jag vet inte. Jag känner mig sviken men samtidigt har jag en känsla av att det kanske är som Niall och Liam säger. Att vi är själviska", sa Julia. Vi båda kollade upp i taket. Ja, kanske. Kanske var vi usla vänner. Men att berätta allt för någon och sedan bli undanhålld en stor del av dennes liv känns inte kul. Och hur många gånger hade jag inte haft moments med Zayn? När vi hade skrattat och haft kul och mysigt och allt. Och hela tiden älskade han min bästa vän. Det var konstigt. Och obekvämt när jag tänkte på det. Om de hade varit öppna med det skulle det inte varit det. För det skulle blivit som min och Nialls relation. Bästa vänner i vått och torrt även om han var min bästa väns pojkvän. Men det hela var konstigt och jobbigt och det kändes som jag hade missat en stor del av Sandras liv. Som om jag inte helt och hållet varit en del av det som pågick. Och jag ogillade det. Starkt.
____________________________________________________________________________
 
Julias perspektiv:
 
Jag gick ut från gate 32 och kollade mig omkring. Det fanns skyltar över mitt huvud. Toaletter, taxi, bussar, café. Det fanns en utgång vid taxi bilarna, där lär de vara och vänta på mig med bilen. Jag hatade att gå förbi taxi bilarna för de sprang i princip efter en bara för att få skjutsa en hem. Det hade jag en del erfarenhet av efter att ha varit på Arlanda ett antal gånger. Medan jag gick kunde jag höra de små hjulen låta då de mötte den ojämna marken vid parkeringen som jag nu kommit till. " Julia! Här är vi! " ropade någon till höger om mig. Jag vände mig om med en skarp sväng. Det såg säkert ut som de där töntiga filmerna där alla kastar med håret löjligt mycket. " Hej mamma " sa jag och log mot min mamma som precis klivit ut ur bilen. Inifrån bilen kunde man höra ett svagt dunkande av musik även om det inte var starkt nog för att man skulle kunna höra vilken låt det var. Jag kramade henne hårt och kände hennes alltid lika gott luktande hår, det kändes så hemma. Sedan såg jag hur min mormor och morfar steg ur bilen också. " Tänkte du ignorera att hälsa på oss? " sa mormor och skrattade hennes vanliga gulliga skratt. " Det hade jag aldrig kommit att tänka på! Varför kom ni hit? " sa jag medan jag kramade om båda två. " Jo, vi tänkte att det kommer ta ett tag till vi kommer träffas igen så eftersom du bara skulle komma och hämta dina grejer tänkte vi att vi kunde komma och hälsa på dig lite " sa morfar medan han skrattade och tog min resväska ur handen på mig. " Morfar jag klarar av att bära en väska själv! " sa jag och försökte ta tillbaka den försiktigt ur hans hand. " Jag vet! Dessutom är jag inte så gammal, så jag kan lyfta in den i bilen åt dig. Det är det enda jag kan göra för dig just nu i alla fall " sa han skämtsamt och blinkade mot mig. Han gick sedan till bakluckan och lyfte in resväskan medan mormor satte sig i bilen. " Hej pappa " sa jag efter att jag också att mig i bilen, fast i baksätet. Jag kramade honom bakifrån och gav honom en puss på kinden. " Hej Julia, vi har saknat  dig. " sa han medan han körde ut från Arlanda. Clara hade somnat sittandes i baksättet, det var typiskt henne. Hon såg så gullig ut. " Jag har saknat er alla också " sa jag medan pappa satte på radion. Det hade kanske inte direkt gått två månader men jag hade saknat de, mer än jag märkt innan. Men snart var jag tvungen att åka igen. Så det vara bara njuta av tiden vi hade tillsammans den här gången och se fram emot nästa gång vi träffas. Hur mycket jag än önskade jag kunde ta med mig dem alla till London, men det kunde jag inte göra. Inte heller kunde jag stanna här för London var mitt hem och det skulle det för alltid vara.
 
 
Nialls perspektiv:
 
" These are sooo good! " sa Louis medan han kastade i sig chips efter chips. Vi hade köpt en ny sort som vi inte hade ätit förut. Den var gudomligt god, helt underbar. " I knooow they're so good that I'm gonna go craaaazy! " sa jag halvt oseriöst. Men seriöst, de här chipsen var så goda. Det stod inte riktigt vad smaken var, jag kunde inte riktigt sätta fingret på det heller. Smaken var obeskrivlig. "They're so good that if I would pay 200 dollars for one bag! " sa han och fortsatte. Jag gav honom en blick som för att säga, ' utmanar du mig? '. Han nickade sakta. " They're soo good that if someone vomited on them then pooped on them AND then poured a hell of a lot sugar on them, I WOULD STILL EAT THEM!" sa han och gav mig en intensiv blick med överdrivet uppspärrade ögon. Plötsligt fick jag en bild i huvudet av det. Det fick mig att vilja spy, men jag var tvungen att komma på någon sorts come back. " Ummm well...  They're so good that if they were a girl I would definitely marry them!" sa jag även om jag visste att det var den värsta come backen ever. " HAHAHAHA that's what you came up with? Really, I thought better of you Niall." sa han och garvade as högt " And by the way you've already got Julia so you don't need another girlfriend do you? " sa han när han lugnat ner sig lite. Jag visste att han inte sa det seriöst men sedan blev det lite tyst. Det var inte direkt så att vi hade bråkat, nej inte alls. Men jag tyckte att det hon gjorde var fel och orättvist mot Sandra. " Well right about Julia she's in Sweden. About now " sa Louis och kollade på klockan. " What is she doing there? " sa jag och försökte verka oberörd. " It's nothing special really she told me that she was just going there to get some of the stuff she left there. Though we won't meet her for a couple of days " förklarade han med munnen full av ' himmelska chips'.  Det kändes lite tomt , det var inte så långt dit men jag kände redan saknaden av henne. Vi hade precis blivit tillsammans och nu kan jag inte träffa henne på ett tag. Inte få känna hennes armar runt mig, inte heller hennes mjuka läppar mot mina. " Niall? ". Louis väckte mig ur mina tankar. " Oh, but it's only a couple of days, so it's not like it's that big of a deal " ljög jag. " Well yeah right. " fnös han och sedan fortsatte vi snacka om chipsen. Men jag hade fortfarande hennes ansikte i mitt huvud jag ville vara med henne just nu.
 
 
Felicias perspektiv:
 
Hon behövde oss. Jag hade fått tid på mig att tänka över det och jag hade fel. Eller kanske inte helt, att ha fel var något jag inte skulle erkänna. Men vi var också dåliga vänner, okej hon borde berättat. Men vi borde ha märkt från början och då kanske hon inte skulle haft en unge i sin mage just nu. Men det var ingenting jag kunde göra åt det nu, det enda jag kunde göra nu var att vara där för henne och hjälpa henne igenom det här. Som förväntat gick hon ut från SO lektionen som vanligt. Det var kanske lite weird att jag memoriserade hennes schema men det är bra att veta. Hon gick mot toaletterna och jag gick efter hennes i en långsam rytmisk takt. När jag kom in några sekunder efter henne så såg jag några fötter under en av dörrarna till toaletterna. " Sandra? " frågade jag ut i tomma luften bara för att kolla att det verkligen var hon i båset. " Felicia? " sa hon frågande. " Ah, och innan du säger något annat, eller till och med rusar ut härifrån för att jag var en så dåligt vän vill jag att du ska lyssna. Först och främst vill jag be så mycket om ursäkt jag har varit hemsk. Men vi brukar berätta absolut allt till varandra, dessutom fick jag höra allt det här av Julia och inte dig. Det sårade mig verkligen, för jag trodde du kunde lita på mig tillräckligt mycket för att du skulle kunna berätta sånt här. Du borde berättat för oss första dagen det hände så skulle vi hjälpt dig som vi alltid brukar göra med varandra. Men i alla fall, skulle du kunna tänka dig att förlåta en ful, wierd och dålig vän som mig? " sa jag bedjande, samtidigt så tryckte jag mig i princip emot toalett dörren. Det blev tyst en liten stund. " Felicia jag kommer alltid att älska dig, du kommer alltid vara en av mina allra bästa vänner som jag kan snacka om allt med. Såklart jag förlåter dig, men jag gjorde också fel. Jag borde berättat från början, för om ni skulle hållit något så stort ifrån mig så skulle jag bli av besviken också, så jag förstår " sa hon och utan att märka det så hade jag börjat le ett stort apliknande leende. Jag öppnade låset till toaletten ( det var ett jätte enkelt lås att öppna. När vi var mindre så brukade några bryta sig in i toaletterna och ta kort på de som satt där inne ) och kastade mig över henne. " JAG ÄLSKAR DIG! " skrek jag ut lyckligt. " Varför kramar du inte mig tillbaka? " sa jag när jag endast kunde känna en awkward klapp på min rygg. " Ehum, Felicia ... kan vi kanske kramas lite senare " sa hon och harklade sig. Jag släppte taget om henne och kollade mot henne frågande. Det var inte förens då jag insåg att hon satt på toa och utförde sina... behov. Jag blev as generad. " Hehehe förlåt jag, ehum, insåg inte. Jag , hrrm väntar untanför. " Okej " sa hon och log lika generat mot mig.
 
Vi gick ut ur toaletten medan Sandra var i full fart med att berätta om när hon var hemma hos Zayn, om hennes famiilj,. Alltså om allt som jag missar, även lite detaljer om saker som hänt innan. Plötsligt kom en tjej upp till oss, jag tror att jag kände igen henne. Men hennes namn kunde jag definitivt inte. " Sandra you missed the English lesson. Where were you? " sa hon och lutade huvudet på sne. " I had to do something important so I skipped " sa hon och gav mig en varm blick. "This is Ebba, she has been with me through out all of this " sa hon och log. "Hi, I'm Felicia " sa jag och log mot henne. " Felicia.... Felicia... Your the girl that was cheating with that One direction guy , James told me about it " sa hon som om hon kommit på värsta upptäckten. " Jupp, that's me " sa jag lite tyst. " How do you know him? " lade jag till. " I'm a good friend of his " sa hon kort och kollade nonchalant mot mig. Det irriterade mig lite. " Oh, then you probably know that he's a real duchebag. He's not really someone you want to hang around. " jag och lyfte på ena ögonbrynet lite. " When he told me about Everything he said that your a whore. I kind of believed him and who knows how many other guys you've slept with. I Think that it's you who aren't any fun to hang around. I kind of get why he hates you so much " sa hon bitchigt. Mina blodådror började koka direkt. Kallade den där lilla fula skit ungen mig just hora? Vem tror hon att hon är, hon känner inte mig? Så vad gav henne rätt att döma mig! " Ehum I'm not a whore and if you ever say that again, then we're gonna have a problem." sa jag kallt och gav henne en rejält ilsken blick. " Well whatever I'm gonna go to the next lesson. See you later Sandra! " sa hon och vände på klacken och gick därifrån. " Yeah whatever " sa jag betydligt tystare men lika argt. Jag hade velat kasta mig över henne, men jag vet att jag faktiskt gjorde fel och det var det enda som stoppade mig. Varför hade Sandra blivit vän med en sån bitch? Ännu en gång så kunde jag ångra djupt att jag varit en dålig vän. Men vad som har hänt har hänt och det kunde jag inte göra något åt. Hur mycket jag än ville.
_______________________________________________________________________________
Känns weird att skriva igen men nu är jag tillbaka i alla fall. Det här är min första del på länge så KOMMENTERA! Älskar er :3
 

Kommentarer




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback