body, a:hover {cursor: url(http://cur.cursors-4u.net/people/peo-8/peo954.ani), url(http://cur.cursors-4u.net/people/peo-8/peo954.png), progress !important;} />

More than perfect - Del 93

Previous:
"Yeah. I don't really know how you could walk out from my house without your shoes", sa han och log han också. Jag hade fått syn på ett gammalt foto också som hade låg i kartongen. Jag tog upp det och granskade det. Det var bara ett kort på mig. Jag log mot kameran. Den var från tiden när jag och Zayn precis hade blivit vänner igen efter våran första break up. "It's maybe weird to keep this photo of you. I mean you are my soon married ex girlfriend", sa han. Jag stirrade på kortet några sekunder. "Yeah, you're right. Thanks for the stuff", sa jag och tog lådan. "Goodbye Sandra", sa han och log mot mig. "Goodbye Zayn. And you? Kate seems like a really nice and sweet girl. I really hope that you've found the one for you like I've found the one for me", sa jag och gick ut från dörren. Medans jag gick för hans nedfart kunde jag känna hans blick i ryggen. I kartongen jag höll i handen låg många Zazza minnen. Om jag plockade upp alla förmål i den skulle jag säkert koppla det till ett särskillt minne. Jag ångrade ingenting som hade med Zayn att göra. Absolut inget. Jag var lycklig nu och det var han också. Det var så här det skulle vara helt enkelt.
Felicias perspektiv

"James!", utbrast jag när jag fick se honom komma ut från sitt klassrum. "Babe!", svarade han och drog mig intill sig. "I've waited for you. You said we were going to the skateboardpark?" sa jag undrandes. "That's right", sa han och la armen runt mina axlar medan vi gick mot hans skåp. "I thought that it was time for me to teach you how to skate",  började han. Vi kom fram till hans skåp och han låste upp det och drog ut en helt ny skateboard. "So thats why I bought you this. I've saved my money for a couple of months now to buy you this", sa han. "Are you serious? You took your own savings to buy me a skateboard? You're crazy!", sa jag och kramade honom. "Spare me the cuteness", muttrade Ebba bakom oss. "Can you focus on anything else than Felicia for a moment James?" instämde Brandon. "That's because you can't get a girlfriend, Brandon", sa James och log ironiskt. "Let's go Felicia", sa han och la armen om mig medan vi lämnade skolan.
 
"How is Liam by the way?" frågade James när vi började närma oss skateboardparken. "I don't know really. Me, Sandra and the boys are going to his house on saturday. Just to clean up and see how he is doing", sa jag. "You're worried about him", konstaterade James. "Yeah. After all, he used to be my best friend in the world", sa jag. "Before you fell in love with him and then broke up with him", sa James. "That's why you never should date one of your friends! If you break up, the whole friendship is going to be awkward or not be a friendship at all!", sa jag. "That's why we're meant to be. Cause we hated each other before we got together", sa James. "That's because we're badass", sa jag och kysste honom. Han var ungefär 10 centimeter längre än mig så jag behövde alltid sträcka på mig när jag skulle kyssa honom. Vi var framme vid parken och jag tittade skräckslaget på rampen. "James. I won't go there. You have to teach me first", sa jag. "Of course Felicia. The first thing you need is a snapback", sa han och tog sin snapback och tryckte ner den över mitt huvud. Han drog handen genom håret och log sedan mot mig. "To protect your little head", sa han. "Right, cause a snapback really protects my head", sa jag. "Better than nothing", sa James och ryckte på axlarna. "Take your skateboard and try", sa han sedan. "Try? I've never done this, how am I supposed to...", sa jag, men han avbröt mig. "Shut up and just stand up on the skateboard. You've seen me do this like thousand times? Just try", sa han. Nervöst ställde jag mig upp på skateboarden och sparkade lite. "Okay this is scary", sa jag. "Take my hand", sa han och flätade in sin hand i min. "You're pretty good!", sa han efter ett tag. "Yeah right", sa jag och himlade med ögonen. "Stop being so ironic. You've always said that you wanted to do this", sa han och kollade menande på mig. "You're right", sa jag och log mot honom. Han log sitt fina leende tillbaka. 
 
Efter någon timmes övande kunde jag nu utan problem flyta fram på skateboarden. "I think you're ready for the ramps now", sa han. "No", sa jag. "The easy ones. We can take the tough ones this summer", sa han. "I'm planning for us to skate like everyday", fortsatte han glatt. "You just make me not looking forward to summer. I will die young!", klagade jag. "Don't be so childish babe. Come, let's try the easy ones", sa han och släpade mig mot de enkla ramperna. "You call those ones easy?!", frågade jag. "Yes. Try", sa James. Jag gick fram till kanten. Den var inte så djup, till skillnad från alla andra ramper i den här parken. Men det var ändå läskigt. "Felicia", sa James uppmanande. "Okay okay!", sa jag och åkte ner. "Fuck this is so scary James save me", ropade jag, men lyckades svänga och komma upp igen. James skrattade åt mig. "See? That wasn't so hard", sa han. "Don't laugh. It was really scary", sa jag. "But fun?" sa han frågande. Jag log och nickade. "Yeah", sa jag.
 
Vi spenderade resten av eftermiddagen i skateboardparken. "I think I have to go now", sa jag när klockan var 7. "Yeah okay", sa han. "Follow me home? You can eat dinner with me or something", sa jag. "Sure babe", sa han och log. Vi båda hoppade upp på våra respektive skateboards och åkte ner för gatorna i London. Han sträckte ut sin hand och jag tog den. "This feels like a movie", sa jag. "It does", svarade han. Jag älskade känslan jag fick med James. Jag kände mig alltid så... fri.
 
Julias perspektiv

"Julia?" sa Niall direkt när han kom in genom dörren. "Hello to you too", sa jag och log ironiskt mot honom. "Can I talk to you for a second?" sa han och satte sig ner i soffan bredvid dig. "Yeah, I made tacos. As you can see. Perfect friday night dinner. But sure. Talk", sa jag och satte mig bekvämt i soffan. "We are going to get back in the band again", sa Niall snabbt. "Wait what?" sa jag. Skulle han lämna mig och babyn nu? "Yeah. Simon says that we need to go back now if ever", sa Niall och skruvade på sig. "Niall, let me say; I'm so happy for your sucess and I know you love this and as much as I want to be the good girlfriend and support you through this I just can't", sa jag. Han tittade förvirrat på mig. "Why?" sa han ledsamt. "I love you and I want you too be happy but I need you here with the baby. I can't do this on my own", sa jag. "But who says that I won't be here?" frågade Niall. Jag suckade olyckligt. "Don't fool yourself, you know that you will be on tour", sa jag. "Why can't you ever do things that makes me happy?" sa Niall högt. "I would support this if it wasn't now! Now is when me and our unborn child needs you the most! You can't just leave!", sa jag högt och irriterat. "Julia I love you and this baby but I promise you that I will be home as much as I can!", sa Niall, fortfarande i en hög ton. "YOU WON'T", skrek jag. "JULIA DON'T FUCKING SCREAM TO ME", skrek han tillbaka. "YOU WON'T BE FUCKING THERE. WE ARE SUPPOSED TO BE A FAMILY", skrek jag. "JULIA SOMEONE OF US NEED TO WORK. AND IT WON'T BE YOU RIGHT?" skrek han. "FOR THE FIRST, YOU GOT LIKE TRILLIONS OF MILLIONS BUCKS AND FOR THE SECOND, I CAN'T WORK BECAUSE I'M STILL IN SCHOOL PLUS THE FACT THAT I'M ACTUALLY CARRYING OUR BABY", skrek jag. "DON'T MAKE THIS ABOUT YOU!", skrek han argt. Det var nu ett riktigt bråk. Det här sög. "I DON'T MAKE THIS ABOUT ME, I'M JUST TELLING YOU FACTS!", skrek jag tillbaka. "I'M NOT GOING TO HAVE THIS FIGHT WITH YOU. COME BACK WHEN YOU ACTUALLY CAN ACCEPT THIS!", skrek han och reste sig upp från soffan. "I WON'T ACCEPT IT", skrek jag medans han började gå upp för trappan. "FINE. THEN WE'LL HAVE TO BE LIKE THIS", skrek han och försvann uppåt. "FUCK YOU AND GOODNIGHT", ropade jag efter honom. Jag hörde hur en dörr smälldes och sedan blev det tyst. Kvar satt jag, ensam och olycklig. Jag tog en bit av min taco. Jag ville att han skulle gå, för att jag ville att han skulle vara lycklig. Men jag visste att jag inte skulle klara av allting ensam. Jag behövde honom här. Jag kände mig ibland som en självisk litet barn men jag behövde honom verkligen. Jag skulle inte klara det här själv. Jag bara visste det.
 
Sandras perspektiv

Harry drog upp nyckeln till Liams hus ur bakfickan och låste upp. Vi alla träffades av en stinkande doft. "God it smells!", klagade Niall. "It smells like old vomit or something", sa jag äcklat. "Thank god that Julia isn't here then", sa Zayn och log. Alla utom Niall log mot honom också. "Don't bring her up", muttrade Niall. Alla kollade undrande på honom. "We should look after Liam, see how he is holding up", sa Harry och nickade mot övervåningen. "Yeah but isn't Felicia supposed to be here?" frågade Niall. Precis då rycktes dörren upp och Felicia kom in flåsandes. "Hi... sorry... that.. I am... late", flåsade hon. "Where were you?" frågade jag. "Asleep. In my bed", sa hon och andades lite lugnare. "You've never been good at waking up, haven't you?" sa Zayn. "No! But if you expect me to be here like 9am a saturday morning then you can just... I'm still asleep this time usually!", sa Felicia i klagande ton. "Stop complaining. Let's go up to Liam instead", sa Harry. Vi alla gick upp för trappan och hittade Liam i hans säng, sovandes. Jag satte mig ner på sängkanten och smekte hans kind försiktigt. "It's time to wake up", viskade jag. Liam vände sig om i sängen. "We all are here Liam. Except from Louis and Julia", sa Zayn. Liam slog motvilligt upp sina ögon. "Goodmorning Liam", sa Niall och log lite mot honom. "Goodmorning guys", mumlade Liam. Vi alla log. "You're not drunk?" sa Harry hoppfullt. "No... I've slept for a long time now", mumlade Liam igen. "My head hurts", fortsatte han. "I'll go get you a aspirin", sa Felicia och försvann in i hans badrum. "So how are you holding up?" frågade jag. "Okay. Thanks for being here", sa Liam och satte sig upp. Han var helt förändrad. Han hade inte rakat sig på väldigt länge såg det ut som och han stank. Hela huset gjorde det. Felicia kom tillbaka och gav honom en huvudvärkstablett och ett glas med vatten. "Here you go buddy", sa hon och log lite mot honom. Han log tillbaka. Liam tog min hand och kollade på ringen. "When are you getting married?" frågade han. "Soon", sa jag. "Am I invited?" frågade han. "Ofcourse you are", sa jag och pussade honom på kinden. "As long as you're not drunk man", sa Niall. "What are you doing here anyway?" frågade Liam sömndrucket. "Louis told us what a mess your house was so we thought that we could clean your house", sa Harry. "And wash you", sa Felicia. "I'm sorry for everything guys, I really am", sa Liam. "Then stop drinking and stop take amphetamine", sa Zayn. "You will destroy your face if you keep taking amphetamine Liam", uppmanade jag. "Calm down, I'm not addicted to that. And Louis threw all of them away so I don't have any left", sa Liam och kliade sig i ögonen. "Good", sa Niall lättat. "But it's not so easy to just stop. Thank god that you came today because I just have hangover right now", sa Liam. "We're gonna look after you", sa Harry. "We should start cleaning. We will all be downstairs okay? Shout if you need something", sa Felicia. Jag kramade om honom och pussade honom på kinden. "I miss you Liam", viskade jag. "I miss you too", sa han och tittade sorgligt efter mig när jag ställde mig upp. 
 
Zayns perspektiv

Vi alla gick ner för trapporna. "He seems quite okay right now", sa jag. "You know... when we where up there I just saw old Liam", sa Felicia. "Yeah, me too", sa Sandra. Jag tittade på henne. Liam hade varit som en bror för henne på alla sätt. Jag visste att hon hatade att se honom påverkad, förändrad. "Guys, we should start", sa Niall och klappade både Sandra och Felicia över ryggen. Vi började att gå in i köket. Det luktade förfärligt där inne. "I will open the fridge", sa Harry och drog upp kylskåpet. Vi alla hostade till av stanken. "Everything in this fridge is rotten!", sa jag äcklat. "God I'm gonna throw up", sa Felicia och gjorde en grimars. "Please, don't", sa Niall. Sandra närmade sig kylskåpet och höll för näsan. "Can anyone go and get the plastic gloves we have?", sa hon. Harry sprang ut och hämtade de till henne. "I guess we should start then", sa han och alla satte på sig plasthandskar och drog äcklat ur ruttna grönsaker, möglig yoghurt, för gammalt kött och så vidare. "This is so disgusting!", sa jag. "How old are those?" frågade Niall och kollade på utgångsdatumet. "This went out in march!", sa han sedan. "Are you serious?" sa Felicia. Hon hade haft en äcklad min på sitt ansikte hela tiden. "Oh my god we've been such crappy friends!", utbrast Sandra olyckligt. "He must be starving!" sa Harry. "Sandra is right, we've been such bad friends. Liam is seriously sick", sa jag och mötte Sandras ögon. Hon log sorgligt mot mig. Alla var tysta. Och kollade på det tomma kylskåpet och den tomma frysen. "Someone needs to wipe out the fridge and the freezer. And that someone is not me. I'm going to the livingroom and I'm taking Niall with me", sa Felicia och drog med sig Niall ut i vardagsrummet och började plocka upp där. "I can wipe out the fridge", sa Harry uppgivet. "Thanks Haz!", sa Sandra och kramade honom bakifrån. "Sandra, we can take the bathroom", sa jag. "Okay", sa hon och nickade och vi gick till badrummet men städutrustning. Jag började gå in men tvärstannade. "What is it?" frågade Sandra bakom mig. "It's vomit on the floor", sa jag och kollade äcklat på pölen. "No", sa Sandra. "Yes. We have to get it away", sa jag. "I'll do it", sa Sandra och efter en kvart var spyan borta. "That was one of the most disgusting things I've ever done in my whole entire life", sa hon och jag log mot henne. "This is good training for when your future kids throw up on the floor", sa jag. "Haha", sa hon utan känsla men log ändå. "I can clean the toilet of you clean the shower", sa hon. "Because you used to clean every toilet in your house every saturday when you were younger", sa jag och började torka av allting i duschen. "How do you even remember that?", frågade Sandra. Hon slutade att städa toaletten och tittade på mig. "Because you were always complaining about it. I remember everything", sa jag medans jag torkade av duschväggarna. "Right. I guess you do", sa Sandra och fortsatte städa toaletten. "I THINK MY HANDS IS FULL OF MOLD!", skrek Harry plötsligt. Jag och Sandra utbytte en blick och började skratta. "Are you okay out there Harry?" ropade jag. "NO!!", skrek Harry. "You're such a girl Harry", ropade Sandra och vi båda skrattade. 

Tre timmar senare var vi klara med nedervåningen. "It actually looks good now", sa Felicia och kollade runt. "Yeah. It took some time but it looks really good now", sa Harry. "Did you get the mold away from your hands?" frågade jag och log. Harry sträckte ut tungan till mig och jag flinade. "What time is it?" frågade Sandra. "Soon 1pm. I'm hungry", sa Niall. "Not so unexpected", sa Harry. "We should go buy Nando's. Liam needs to eat", sa Sandra. "NANDO'S!" utbrast Niall. Alla log stort. "Two of us can go buy Nando's and the rest uf us can start cleaning upstairs", sa Felicia. "I'll go", sa jag. "Me too", sa Harry. "Okay. Get away boys. I want my nandos", sa Niall. Jag och Harry lämnade Liams hus. Det kändes bra att hjälpa honom. Och vad nu Simon än skulle göra för att få honom bättre hoppades jag att han skulle bli det. Vi behövde bara vara där för honom.
 
Felicias perspektiv

"We've done half of the cleaning job up here. And everything down stairs", berättade Sandra för Liam. Liam tittade på oss alla medans han åt av sin kycklig. "Great. Thanks", sa han leende. "We just need to get you to shower, clean your bedroom and some rooms here", sa Niall. Liam nickade. "And we will buy you lots of food so you can start eat again. More food, less drinking", sa Zayn. "I will try. But you guys don't get how bad I just want to drink right now. It's like a thirst in my throat after alcohol. I really appreciate what you are doing but it isn't that easy", sa Liam nedstämt. "No it won't be easy if you don't try!", sa jag lite irriterat och alla kollade på mig. "Liam, please. We're not doing all this so you can fall back to the same pattern again. We want you back with us okay!", sa jag. "Felicia is right. You have to fight", sa Harry. Liam var tyst. "We need to keep cleaning", sa Sandra. Niall samlade ihop alla matförpackningar och tallrikar och vi reste oss än en gång från hans rum. "Liam, come. I will help with the showering part", sa jag och log mot honom. "Okay", sa han och reste sig upp. Hans kropp hade blivit mager och det fanns inte ett spår av den vältränade kroppen. "I will clean up in here", sa Zayn och jag nickade medans jag tog Liam till badrummet. Han duschade av sig och kom sedan ut i en handduk. "You have to take a shower every day from now Liam", sa jag. "I don't feel any need to do anything while I'm drinking", sa han. "But you won't drink as much as you used to", sa jag påminnande. "Can you all just stop saying that? None of you have been in my situation", sa han och ställde sig framför spegeln. "I'm sorry", sa jag tyst. Liam rakade bort skäggstubben som hade växt och kammade igenom sitt hår. "I should brush my teeth too", sa han för sig själv. Jag satt bara och betraktade honom. Han hade varit min pojkvän än gång i tiden. Men det var längesedan nu. "Are you done?" frågade jag. Han nickade. Vi gick in i hans sovrum och mötte Zayn. "Wow, it smells good in here now", sa jag. "I sprayed some of Liams parfumes in here", sa Zayn och log finurligt. Jag log. "Smart there Zayn", sa jag. "Can I just wear soft clothes? I will probably lay in bed anyway. My head isn't better", frågade Liam. "Take wich clothes you want", sa jag och log lite. "I'm gonna go help the others", sa Zayn. Jag nickade. Han kollade på mig med en menande blick och lämnade rummet. Liam kröp ner i sängen och jag stoppade om honom som om han var ett litet barn. "Felicia?" sa han. Jag slutade att fixa till täcket och tittade på honom.
(Lyssna på låten)
 
"I'm sorry for everything I've ever said to you", sa han försiktigt. "Liam it's okay, honestly. I know that it wasn't you who said all those things", sa jag och försökte le lite. "You're lying to yourself. It isn't okay, because it was me. Have you ever heard that you hear the truth from kids and drunk people?" frågade han. "Yeah", sa jag och log halvhjärtat. "Only reason I said all those things is because I seriously breaked down when you broke up with me. I mean, I thought that we were so perfect, and for months I just kept asking my self what I did wrong. What I did to lose you. But then I just got so angry. I felt like I hated you, even though I didn't", sa Liam. Jag lyssnade uppmärksamt på honom. "I never got to know what I did wrong Felicia", sa han och kollade sorgligt på mig. "You did nothing wrong Liam. You were always the perfect guy, you did nothing wrong. I think I just realized that I wasn't over James. That I still loved him. I guess you and me are made to be best friends like we always was. If you make your friendship to a relationship will things change forever", sa jag. Liam nickade och var tyst. "I can't stand the thought of me being the reason for how you are now", sa jag sedan. "It's not just you. We had so much pressure on us in the band and everything and drinking and smoking and everything made me feel calm. Then you broke up with me and my whole world fell apart. But don't blame yourself", sa han och log mot mig. Jag tog hans hand. "It feels like the old you again. Same sweet, loving Liam", sa jag. "I'm pretty much a monster right now", sa han. Jag skakade på huvudet. "I must say that I've been really pissed on you lately. But when Louis told me how you was, how you lived... I couldn't be mad at you anymore", sa jag. Han log mot mig. "Thanks", sa han och klappade min hand försiktigt. "Cause after all...", började jag, tittandes på våra händer. "I will always love you Liam. Always. I've loved you since we were kids and I won't stop doing that just because we had a bad breakup", sa jag och bet i min läpp. Han tittade på mig. "We have so many memories... so many beautiful times... I won't let them just go away. I remember them all too well", sa jag. Liam drog ner mig bredvid sig i sängen. Jag lutade mig mot hans axel och höll om honom. "We won't let them go away", viskade Liam. "I will always care about you", viskade jag tillbaka. Han klappade metodiskt min rygg. "I will always care about you too", sa han. Vi låg tysta, bara för att tänka efter. "Do you remember when I used to sneak in to your house at night when we were kids? I always felt so badass", sa jag efter ett tag. "And we pretended that we were superheros who would save the world", svarade han. Vi tittade på varandra och log. "Our when we chased our neighbors' cat", sa jag. "Yeah, the lady that owned the cat yelled at us everytime. And we always told her that it wouldn't happen again but we went back the next day already", sa Liam. "We were so pathetic as kids", sa jag. "No. We were two cute best friends", sa han. "I miss you Liam", sa jag. Han svarade inte. "Felicia. Listen to me", sa han. Jag kollade upp mot honom. "I said that I cared about you, and I do. And that's why we shouldn't be together right now. And with together I mean not even friends. I don't think I can take that right now. I have to get over everything that happend and just start over. And it's dangerous for you to be with me. I don't want that", sa han. "But..", började jag. "No. Seeing you will bring up all memories. And as you said. I will remember them all too well", sa han. Nu var det jag som var tyst. "Let's just enjoy this moment while it lasts", sa Liam och drog mig mer intill sig. "Okay", viskade jag. Jag ville ha Liam vid min sida. Jag ville att han skulle vara min bästa vän igen. Men kanske hade han rätt. Kanske skulle det dra upp massa onödiga minnen. Jag och Liam hade ju känt varandra i över 18 år. Vi delade så många minnen och det var smärtsamt att titta tillbaka på tiden när vi var så glada. Så oskyldiga. Oavsett vad han sa skulle jag alltid vara där för honom. Alltid.
Hoppas att ni gillade delen! Tog lång tid att skriva med det var värt det. På antingen lördag eller söndag kommer det ut en ny del och det blir den sista på ett tag, eller ja tills söndagen den 14 Juli. Då ska Sandra skriva en del för då är både hon och Felicia hemma igen! Jag kommer vara utomlands då och jag kommer troligen inte skriva på ett antal veckor, men som sagt kommer ni får en del på lördag eller söndag, beroende på hur bra ni är på att kommentera. Den här gången var ni ju grymma och jag blir superglad av att se era reaktioner och vad ni undrar över.... hehe, ni får se ;)
Kommentera nu så att ni får en del på lördag istället för på söndag. MASSOR AV KRAMAR!
 
 

Kommentarer
Postat av: Asme

Ftt bra! Kan inte vänta tills nästa del kommer:):)

2013-07-04 @ 19:20:03
Postat av: Anonym

Så bra

2013-07-05 @ 09:32:45
Postat av: Anonym

skit bra! :))

2013-07-05 @ 11:58:56
Postat av: Nora

Braaaaaaaa!

2013-07-06 @ 15:11:23




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback