Jag satt i min säng med min dator, en filt och en ben&jerry. Det plingade på dörren. Jag suckade för mig själv och kollade mig i spegeln. Jag var osminkad och mitt hår var inte fixat, eftersom jag var nyduschad, men det var inte någon större katastrof och jag orkade inte bry mig. Jag öppnade dörren och där stod James. Han hade rosor och en chokladask i handen. Jag försökte att inte le åt synen och frågade; "What are you doing here?". Han log. "I'm so sorry that I hurted you. I love you Felicia, always has, always will", sa han och räckte över blommorna och chokladen. Jag ställde ner dem på golvet i hallen och kramade honom. Jag grät i hans hals. "It's okay. Everything was my fault... Don't cry sweetie", sa han och klappade mig på ryggen. Jag kunde dröja kvar i hans armar för evigt. Men, jag kunde inte förlåta honom så här lätt. "Come in. We should talk", sa jag. Jag satte rosorna i vatten och tog med både de och chokladen upp till mitt rum. "Did Sandra tell you to do this?" frågade jag medans jag försökte hitta ett bra ställe att ställa rosenvasen. "She told me to talk to you. I figured out this all by my self". Jag vände mig om och han log mot mig. Våra bråk brukade inte hålla länge. Jag var en väldigt förlåtande person, och det var han också. Jag satte mig bredvid honom på min säng. "If we want this relationship to last, we should talk about our problems", sa jag lungt. Han tittade mig rakt i ögonen och nickade. 

Efter en och en halv timme hade vi snackat om allting som vi blev sårade av, som att han var nedlåtande mot mig och så vidare. "I'll promise that I will be better", sa han. Jag nickade och vi tittade på varandra några sekunder. Sedan möttes våra läppar i en öm kyss. "I missed your lips", sa han och höll om mig. "It's been a week, James", sa jag och flinade. "I know. But our lips are like on each other every second usually", svarade han och log tillbaka. Han pussade mig på näsan och stoppade in en chokladbit i min mun. Jag var glad att vi hade löst det. Men det var en oro i mitt bakhuvud som sa att lyckan inte skulle hålla i sig särskillt länge.

 

 

Jag var på väg till Brad. Det var ungefär en månad sedan vi träffats första gången på den där festen. Jag gillade honom. Han var trevlig och otroligt bra i sängen. Jag flinade för mig själv när jag tänkte på det. När jag slutligen kom fram till hans längenhet plingade jag på. Vi hade träffat varandra varje dag sedan vi träffades. "Hello", sa han när han öppnade dörren och drog in mig i en lång kyss. "Hi handsome", svarade jag. Han gav mig en lång kram. Han hade på sig shorts och hade inte på sig någon tröja. Jag bet mig i läppen för han var så sexig genom att bara stå där utan tröja. "So, why all this cuteness?" frågade jag och log. "I thought we would make a change. So this time, we're not going to my bed - take a seat in my cozy couch instead", svarade han och log tillbaka. Jag kunde verkligen inte motstå hans snygghet. Jag kysste honom och han kysste mig tillbaka innan vi båda två hoppade ner i soffan. "Do you like Grudge?" frågade han och gav mig en mystisk min. "Oh no, Brad, please", sa jag. "It is too late", sa han med läskig röst och stoppade in filmen i dvdn. Han gick ut i köket och hämtade en skål med popcorn. "We're everything alright in school today?" frågade han. Han kändes lite pojkväns aktig just nu men jag gillade det faktiskt, det skulle bli mysigt. "Yup. Same old, boring school", sa jag och log snett. "I'm so glad I don't need to go there anymore", sa han och tog min hand. En hund kom in lufsande. Brad hade en super gullig hund, som han kallade Babe. Orginellt namn, ja. Brad fixade lite med filmen medans jag lyfte upp lilla Babe i knäet. "Hi Babe", sa jag. Brad skrattade. "It sounds so ridiculus. Thats why I named her that", sa han. Jag kollade på honom och skrattade. Jag gosade in mig med Babe och la mig ner i Brads knä. Babe låg ovanpå mig som en slöfock och jag klappade honom. En väldigt gosig hund med andra ord. Det hade gått ungefär en halvtimme av filmen. "This is so creepy, I'm scared", sa jag. Brad tog min hand och pussade mig på pannan. "Hold my hand, and everything will be alright", sa han med en lugnande röst. 

 

Ungefär en timme senare var filmen slut och jag gäspade trött. "I'm so tired, what time is it?" frågade jag honom.  "10pm", svarade han och flinade. "Seriousley? I feel like I can fall asleep right here, right now", sa jag. Han hade fortfarande sin hand i min. "This was a really good night", sa jag och gäspade jag med. "I agree", sa han. Hans andra hand började leka med mitt hår och innan jag visste ordet av hade jag somnat.

 

Morgonljuset strålade mig i ögonen. Jag vaknade och sträckte på mig. Jag låg i Brads säng, och han låg bredvid mig. Jag log för mig själv. Bästa lördagsmorgonen. Jag kommer ihåg hur mycket jag hade älskat att krypa in i Zayns armar på mornarna. Men Zayn var borta ur mitt liv nu. Jag kramade Brad bak i från. "Hi sleepy head", viskade jag. "Good morning beautiful", sa han och kysste mig. Jag hade troligen dålig morgon andedräkt men who cares. Han får skylla sig själv att han kysste mig. Jag log mot honom. Kanske kunde det här bli min vardag.

 

Vi satt hemma hos mig en lördags kväll. Sandra hade varit hos Brad hela kvällen och natten dagen innan och hon var på sitt bästa humör just nu.

"Så, vem känner du mest för i nuläget?" frågade Sandra mig. Jag hade ställt frågan till mig själv ett antal gånger. Jag hade nog inget riktigt svar på den frågan. Av mina första två dejter i hela mitt liv hade Nialls varit bäst. Men sedan hade jag varit på två till med båda av dem, och jag hade svårt att välja. "Ingen aning"; sa jag ärligt. "Niall är en sådan underbar ängel och Harry är den lilla cupcaken. Jag har verkligen ingen aning", fortsatte jag. "Jag skulle vilja träffa alla killarna", sa Felicia eftertänksamt. "Asså att alla vi tre gjorde det". Sandra gav henne världens bitchblick. "FRIENDLY REMINDER, DET FINNS ETT STORT ASSHOLE AV DE FEM VID NAMN ZAYN", sa Sandra. "Som om jag ens skulle snacka med honom", försvarade Felicia sig. "Jag syftade mer på att jag vill lära känna Harry, Niall och Louis bättre. Nu när Julia dejtar två av dem så", sa hon och kollade på mig. Jag rodnade lite. "Alltså... Harry frågade mig igår om jag ville träffa allihopa, och han sa att jag skulle ta med er", sa jag. "Och du höll det här hemligt för att?" sa Felicia och gjorde en min. "Sandras reaktion of course", sa jag och kollade menande mot henne. "Glöm att jag följer med", sa hon. "Du kommer ångra dig", försökte Felicia. Hon skakade på huvudet. "Okej, Julia, vi går. Jag snackar med Liam", sa Felicia. Jag nickade glatt. "Så, kan vi snälla snacka om någonting annat nu?" frågade Sandra.

 

Vi pratade inte om någon kille under resten av kvällen, utan vi myste i min soffa och tittade på klassiska tjejfilmer och åt mängder av chips, popcorn och godis. Men hela tiden tänkte jag på dem. Niall - eller Harry?