---

Två veckor hade gått förvånatsvärt snabbt. Det var skönt att vi skulle få vara med tjejerna igen. Speciellt nu när Julia faktiskt är min, allt är så bra nu och jag och Harry slipper bråka. Jag är så glad att han verkar glad för våran skull. Vi hade precis landat på Heathrow igen och skulle bara ut till terminalen för att hämta tjejerna och sen var det bara att åka till LA, direkt. Klockan var runt 11 på kvällen och det var alldeles mörkt. "Is it weird that I missed everyone like crazy? Even though its only been two weeks. Feels like we been away for like, two months or something", sa Louis. Jag höll med honom. Vi hade alla så kul med varandra, och vi alla hade verkligen klickat på olika sätt. "No, it isn't. I've missed everyone too", sa Harry. Jag hade ett stort leende på läpparna. "Why are you smiling like an idiot?" Det var Zayn som frågade mig. Han gick bredvid mig och la armen om mig på ett bro aktigt sätt. "Guess", sa jag och log ännu större. "You are too in love!" sa Liam och skrattade åt mig. "Shut up. You are the same with Danielle, you can't deny that", sa jag och vände mig om. Liam log halvhjärtat och vi kom ut i terminalen. Jag kunde se Sandras lockiga hår, nu, och hon stod och pratade med Danielle tror jag. De hade ganska lika hår så på långt håll om de stod bredvid varandra kunde det vara svårt att se vem som var vem. Jag såg Perrie och Eleanor stå bredvid varandra och prata om något också, och sen såg jag Felicia, och med henne, Julia. "LADIES! YOUR HERO'S HAVE ARRIVED", ropade Louis bakom mig med en konstig röst. Alla tittade emot oss och leenden spreds över deras ansikten. Vi kom ut och jag omfamnade Julia med en kyss. "I've missed you", sa hon och kysste mig igen. Alla var så glada att se varandra, och jag gick och kramade alla andra också. "LA, here we come!", ropade Felicia.

 

Vi hade precis satt oss ner i deras privatjet. Det såg ut som ett vanligt flygplan, lite mindre kanske men med mer plats. Det var en mittgång och på sidorna var det tre stolar bredvid varandra, alltså sex stycken på en rad. Jag hade aldrig åkt första klass säten och de var verkligen bekväma. "Try to stay awake as long as you can guys!", sa piloten i högtalaren. Jag hade satt mig i mitten av Perrie och Liam. På samma rad på andra sidan mitt gången satt Felicia, Danielle och Zayn, bakom oss satt Julia, Niall och Eleanor och på deras andra sida satt Harry och Louis. Paul, deras livvakt, satt längre bak i planet och så gjorde även besättningen. Jag, Perrie och Liam småpratade i någon timme innan Liam somnade. "He didn't listen to the pilot", sa jag och skakade på huvudet. Perrie skrattade. "I like you, you are funny", sa hon och log. Om hon visste vad hennes pojkvän hade gjort mot mig skulle hon nog inte gilla mig längre. Hon visste ju att jag hade varit tillsammans med Zayn i och för sig, och hon accepterade mig ändå. Jag satte på ett leende. "The feelings are absolutly mutal", svarade jag. "Look, Zayn is asleep too!", sa hon. Jag kollade bort mot honom. Han såg ut som ett litet barn där han låg och sov. Jag kom på mig själv med att le lite, så jag ruskade på huvudet och kollade på Perrie. Hon tittade på honom med världens kärlek. "I really love him", sa hon och tittade på mig. "Yeah, I believe he loves you too", sa jag och klistrade på ett leende. Han hade sagt att han kunde lämna Perrie för mig ju. Jag ville verkligen inte såra henne på något sätt bara. "He is such a good boyfriend. It's been a lot of cheating rumours about him but I don't believe in any of them. I really trust him, I can't even imagine that he would do something like that to me", sa hon. Hon visste uppenbarligen inte varför han och jag hade gjort slut. Jag svalde lite. "Well, that is good", sa jag. "Does it upset you that I talk about this?" frågade hon plötsligt. Jag var troligen för frånvarande. "No, no really. I was over him a loooong time ago. I really ship you guys together, Zerrie forever!", sa jag snabbt. Hon log stort mot mig och tittade mot Zayn igen. Jag försökte samla mig. Jag ogillade det här. Hon trodde så badly att han var oskyldig. Han hade kysst Rebecca när han var tillsammans med mig, och han hade försökt kyssa mig TVÅ gånger nu när han var tillsammans med Perrie. Jag tyckte så synd om henne. "So, how's it going in Little Mix? You are really good", sa jag för att byta samtalsämne. "Thank you!", började hon och log mot mig. "We starting to get quite big. I'm so happy, my life is perfect! Zayn and Little Mix, it is everything I ever wanted!", sa hon entusiastiskt. Svårt att få henne ut ur tankarna på Zayn. "Yeah, must be perfect", sa jag. "So Sandra, do you have this special someone?" frågade hon. "Nope. Haven't find him yet", sa jag och log. "I'm sure you will soon", jag nickade mot henne. Det var svårt att ljuga. Jag hade en känsla av att dessa 4 veckor skulle bli så grymt roliga, men samtidigt, en plåga.

 

Medans Danielle hade suttit och bläddrat i någon tidning hade jag haft ganska roligt med Zayn. Vi hade drivit runt och han hade retat mig på ett gulligt sätt. Men nu hade han somnat, och Danielle hade precis läst klart tidningen. Jag försökte att inte tänka på det som hade hänt tidigare med James, men det var svårt. Hur länge skulle jag kunna hållad det hela hemligt? Vår relation höll på att gå utför i vilket fall. Det gjorde mig ledsen att bara tänka på det. Jag ville inte förlora honom. Jag gäspade stort. "Are you tired?" frågade hon. Det var ganska awkward att vi satt bredvid varandra. Liam hade insisterat på att sitta på sin "vanliga" plats och sen hade det bara blivit så att Perrie och Sandra hade satt sig bredvid honom, och här var jag, ensam med Liams flickvän. Trots att jag och Liam hade varit bästa vänner hela våra liv så hade jag inte träffat Danielle överdrivet mycket. Vi kände varandra lite grann, men man kunde inte direkt kalla oss för vänner. Vi hade mest synts på officiella tillställningar, annars brukade jag träffa Liam mer privat. Det var ju liksom inte så att James kände Liam superbra heller. "Yeah. But I trying to stay awake", sa jag. Hon kollade sig omkring. "And it looks like we are the only ones awake too", sa hon. Jag kollade mig omkring. Mycket riktigt, Sandra hade somnat mot Liams axel, vilket gjorde mig avundsjuk av någon anledning. Danielle verkade inte bry sig, hon visste att de var bra vänner ju. Perrie sov också, och bredvid mig sov som sagt Zayn. Julia hade somnat i Nialls knä och Eleanor sov bredvid dem i en konstig ställning. Harry lutade sig mot fönstret, sovandes, och Louis hade brett ut sig på två säten (eftersom ett var tomt) och krypit ihop i fosterställning. "Yeah. What time is it?" frågade jag och gäspade igen. "3AM, brittish time. We have been here 3 hours now", sa hon. "Okay, let's try stay awake a little longer", sa jag. Vi var tysta ett tag. "Felicia, I just need to say this to you", sa hon. "Sure", sa jag, halvt vaken. "I'm really glad that Liam have you. You make him really happy and you are the perfect best friends", sa hon. Jag vaknade genast till när jag hörde Liams namn. Bästa vänner. Ja, det var ju vad vi var. "And you are the perfect couple", sa jag. Det kändes känslolöst. Som om jag inte menade vad jag sa. Vänta, varför hade jag sagt det sådär? Åh. Danielle hade blivit tyst igen. "You, Julia and Sandra have hanged out with the boys a lot lately. Looks like you all are really good friends now?" sa hon efter ett tag. Varför var det bara hon som startade konversationerna? Ryck upp dig Felicia, tänkte jag för mig själv. "Yes", sa jag bara. Hon log lite.  "We all are good friends", sa jag och hon log. "Yeah, Liam been a lot happier lately. And that makes me happy. I love him so much. Have you ever loved someone so much that you would die for him?" frågade hon. Jag funderade. James, ja. Men saker förändrades. "My boyfriend, James", sa jag. "Liam haven't told me that you got a boyfriend!", sa Danielle och log. "Why is that weird?" frågade jag nyfiket. "Because he talks a lot about you!", sa han. En känsla av glädje spreds inom mig. Det var inte meningen att det skulle hända. Åh, vad jobbigt det här var. "I think I'm going to sleep", sa jag. "Me too. Goodnight", sa hon. Jag försökte somna. Men det var svårt. Jag öppnade ögonen och kollade mot Liam på andra sidan. Om allting bara kunde bli som förut igen.

 

Jag vaknade till. Alla omkring mig sov fortfarande, förutom Paul som också precis hade vaknat. "Are we there yet, Paul?" frågade jag sömnigt. "A half hour left. I think the pilot going to wake everyone up soon", sa han. Jag gjorde tummen upp mot honom och han skakade på huvudet mot mig. Paul var som alla killarnas gemensamma pappa, han tog alltid hand om oss. "We will soon land on LAX. Please put your seatbelts on", sa piloten i högtalaren. Alla vaknade till. "My nape hurts like crazy", klagade Eleanor. "I hate to sleep on flights", fortsatte hon. Jag log mot henne. "Shut up babe. We are soon there", sa jag och gav henne en kyss över mitt gången. Alla andra satte sig också upp ordentligt. "I slept quite well", sa Julia och Eleanor tittade på henne. "I'm jealous of you", sa hon. Julia skrattade trött. Alla började prata. Jag hörde Felicias röst framför mig, och hon berättade hur förväntansfull hon var. Varken Julia, Sandra eller Felicia hade varit i LA förut. All världens befolkning kallade det för drömmarnas stad, vilket det kanske var. Vi skulle ha så kul den kommande månaden.

 

Det dunsade till och planet landade. "Oh my god. I'm so excited. Can't stand this", sa Sandra med en barnslig röst. "You are like a kid in a world full of candy", sa Liam till henne. Vi tog vårat handbagage och gick ut. Allihopa tog sina flickvänner i handen, förutom Harry som höll armkrok med Felicia och Sandra. Vi gick ut och möttes av ungefär 500 fans. "This is your new everyday", hörde jag att Niall sa till Julia. Fansen skrek och kameror knäppte över allt. Paul försökte lugna ned dem. "Looks like we have to take another way out", sa Zayn och kollade sig omkring. "Yeah, Zayn is right. Come after me", sa Paul. Andra vakter försökte distrahera fansen och vi alla gick ut. "This is... amazing", sa Julia och kollade ut. Jag skrattade åt henne. "You should see your face right now. Your eyes is ten times bigger than usual", sa jag retsamt och hon slog mig lätt på armen och log. "There is our limousine", sa Paul. "Wait, no one told me that we are going to ride a limousine. This day gets better and better", sa Felicia. Vi hoppade in i limousinen och fans kom springande emot bilen. "This always happens", förklarade Harry för Felicia och Sandra, där de satt bredvid varandra. "The fans are more normal in London. You can pass people and they don't even care!", sa Sandra undrande. "It is because they are used to see us there. But it is a lot of fans whos coming there too", förklarade Zayn för henne. Sandra nickade utan att titta på honom. Jag började sjunga på låtar från Up All Night och alla började sjunga med. "I can get used to this, totally", sa Felicia efter ett tag. Liam tittade mot henne och de log lite mot varandra. Vi stannade utanför hotellet. "Please tell me that you are kidding", sa Sandra. "I never been on a hotel like this before", instämde Julia. Det var enormt. Vi brukade ofta bo på det här hotellet när vi var i Los Angeles. "Welcome to your home for one month ladies!", sa Harry leende. Vi alla checkade in på våra rum. Harry var den enda som skulle ha ett helt eget hotellrum - jag skulle ju sova med Eleanor, Zayn med Perrie, Liam med Danielle, Niall med Julia, och Sandra och Felicia skulle också dela. 

 

Jag låste upp dörren till mitt och Felicias hotellrum. "Det här är som en hel lägenhet!", utbrast jag. Det var två badrum och två sovrum med dubbelsängar i båda rummen. Det var även ett kök, en liten matsal, och om man gick upp en trappa var det ett stort vardagsrum. "Våra liv den här månaden alltså", sa Felicia och började göra en konstig dans. Vi båda stod och dansade. "What are you doing?" frågade Niall som gick förbi. "We didn't close the door", sa Felicia och kollade på mig. Niall skrattade åt oss och gick vidare till hans och Julias rum som var intill vårat. "Jag paxar det rummet!", sa jag och pekade på sovrummet åt höger. "Okej för mig, de ser liksom likadana ut...", sa Felicia och skrattade. Vi sprang in och slängde oss i sängarna. De var mjuka och man sjönk verkligen ner i dem på ett sådant där härligt sätt. "Sandra!", ropade Felicia. Jag gick in i hennes rum och såg henne inte. "Var är du?" frågade jag. "På min balkong", sa hon. Jag gick ut och slogs av en utsikt som hette duga. Nedanför våran balkong var det en stor, klarblå, pool, åt höger såg man Hollywood skylten och åt vänster såg man Malibu Beach från långt håll. Även om det skulle bli lite konstigt mellan mig och Zayn skulle jag fortfarande ha galet kul med alla andra. Jag såg fram emot alla de här dagarna så mycket.

---

Så, vi är i LA! Nu kommer det hända mycket... Dock kommer inte jag skriva förens Söndagen den 3 Mars igen. Ska till Italien nu på sportlovet och jag gissar på att vissa av er läsare som bor i Stockholm också ska bort. Men ni kommer få delar på alla dagar medans jag är borta (alla dagar förutom Måndag och Fredag), av Sandra och Felicia och jag garranterar er att de delarna vill ni inte missa! ;)

Glöm inte att kommentera!

Kram