___________________________________________________________________________________________

 

 

Jag såg fram emot LA så mycket, det skulle bli så roligt! Men det enda problemet med hela grejen var att Zayn var där. Jag visste inte direkt om jag skulle kunna klara av det. Jag var äcklad av honom. Vem skulle någonsin kunna göra så mot en vän, med tanke på att han har en flickvän också. Men nu skulle jag bara koncentera mig på vad som händer just nu. Vilket var att killarna skulle åka runt i UK för signeringar innan vi skulle dra till LA. Alla stod vid gaten som ledde till deras privata flygplan. " I'm gonna miss you sooooo much babe " sa Niall till Julia och drog henne intill sig. Sedan började de strula grovt. Inte för att jag kunde blame dom. Efter allt drama så är de äntligen tillsammans men nu ska de åka bort. Jag kramade Louis, Liam, Niall (efter han tillslut slitit sig bort från Julias läppar) och sa hejdå. " I'm gonna miss you Hazza " jag till honom och kramade om honom hårt. " About that thing with Julia, you know that with your looks you can practically take any girl you want so no worries okay. There's alot of girls out there waiting for you " viskade jag i hans öra. " I know " viskade han tillbaka och vi log mot varandra. Sedan vände jag mig mot Zayn. " Bye Sandra " sa han och försökte le. " Yeah bye" sa jag kallt mot honom. Han gick närmare mig och böjde sig ner lite för att kunna krama mig. Jag skulle hellre kramat en elefant än att krama honom men eftersom jag inte hade berättat om incidenten till någon så kunde jag inte göra något år det. Jag kramade honom med en hand snabbt och kollade mot honom. Han bara stod där jag fattade inté hur kan kunde låtsas som om inget hänt. Men jag slet bort blicken från honom och försökte fokusera på annat.

 

Alla vi tjejer stod på rad och kollade när killarna gick på flyget.  " BYEEEEE " skrek vi all medvetna om att dom inte kunde höra oss alls. Jag kommer sakna dom tänkte jag där jag stod bredvid Felicia som vinkade för fullt. Ah, iallafall om man inte räknade med Zayn.

 

 

 

När jag kommit hem från flygplatsen så var jag rätt trött och slängde mig på sängen. Jag var så utmattad över allt det här. Varför var jag tvungen att känna så här, jag älskar James, så hur kunde jag göra så här mot honom? Men jag älskade även Liam, jag menar, han är min bästa vän liksom. Orden ekade i mitt huvud - bästa vän. Jag var så svag, jag kunde inte ens krama min bästa vän hejdå när de skulle åka bort, hur patetiskt är inte det. Men jag hade ju fan haft sex med honom, och det är inte något man bara kunde glömma. Plus så tyckte jag så synd om James, förhoppningsvis så skulle han aldrig i hela sin livstid få reda på det här. Men grejen var att jag inte vill hålla hemligheter från honom, vi brukade ju alltid berätta allt för varandra. Men vad skulle jag göra gå fram till honom och säga " Hej James, vill bara nämna att jag hade sex med en kille, oh vill du veta vem? Jo det var Liam men vi är ändå bara vänner så det gör väl ingenting. Men om du undrar så ångrar jag det inte av någon okänd anledning. Nu när du vet det kan vi väl glömma bort allt det här eller hur? " Ah, det skulle ju verkligen funka. Han skulle göra slut med mig, ah det var nog det minsta han skulle göra mot mig och vad skulle han göra med Liam sedan? Det ville jag inte ens tänka på. Jag tryckte ner mitt huvud i kudden och skrek allt vad jag orkade. Jag vill fixa det här men det var inte direkt lika enkelt som att sätta ett plåster på ett sår. Om jag bara kunde glömma det här, men det skulle inte gå. Då skulle jag även bli tvungen att glömma bort en del av Liam, och det jag känner för honom. Jag skulle inte kunna klara av det. Han hade alltid varit där för mig, stöttat mig och tagit hand om mig sen jag varit liten. Han är en av mina allra bästa vänner. Eller kunde jag ens kalla honom det efter allt det är? Kanske inte direkt, eller kanske inte alls. Vi pratade inte ens längre, varför kunde inte bara allt bli som förut? Jag skulle göra allt för det, de båda betydde för mycket för mig för att bara kunna förlora dom så här. 

 

 

James hade ringt mig igår och sagt att han behövde prata med mig, så nu satt vi på starbucks med var sin kaffe.

" So what did you want to talk about that was so urgent?" sa jag och drack lite av kaffet. " Well I thought that you would know something about this, because I mean you and Sandra are her best friend. " sa han och kollade dödsallvarligt på mig. " Yeah, and that is? " sa jag och små log även om han fortsatte att vara allvarlig. " It's about Felicia, she has been weird lately. Like real weird not her usual weird. It has been really awkward between us and she just isn't herself. I confronted her about it but she just denied it. I know something is wrong but she just won't tell me. I'm actually quite pissed of about it. We tell each other everything and if she has a problem I can't help her if she won't tell me." sa han frustrerat och drack upp resten av sitt kaffe. " Yeah, I can't deny that she has been acting strange. In her case this kind of thing blows over after a couple of days and she returns to normal but then ofcourse she usually tells Sandra and me about it. So it definitely is something wrong. When we're alone with her she doesn't act strange at all so I have no idea what it could be..." sa jag och började tänka tillbaka några dagar. Hon betedde sig helt normalt runt mig och Sandra. Så det måste ha någonting med James att göra. " So you don't know anything? " sa han och verkade lite deprimerad. " No, sorry that I couldn't be of any help. I guess you could ask Sandra though but she probably won't help you more than I did " sa jag och och suckade. 

" I think you're right, but I really have to know what this is about cause it's ruining our relationship. I can't just sit around and wait can I? I have to know what this is! Maybe she feels really down, then it's my job to cheer her up." sa han och ställde sig upp. " You should talk to her, I bet she'll tell you eventually. I know her, she won't be able to keep quiet much longer." sa jag och ställde mig upp jag med och började sätta på mig jackan. " You're right Julia, thank you. I knew I could count on you " sa han och gav mig en kram. Jag önskar också att jag kunde hjälpa henne med det här men det var upp till honom att lösa det. Jag tror att det skulle vara bäst om jag inte la näsan blöt just nu. Dom två älskar varandra och borde lösa det här tillsammans.

 

__________________________________________________________________________________________

Det känns som om jag inte har skrivit på jätte länge vilket är sant. Hahaha det var typ två veckor sen. Aja hoppas ni tycker om den. Kommentera!