" Julia, kan du göra salladen är du snäll " hörde jag min mamma ropa från andra sidan dörren. " Kommer skrek jag tillbaka. Det var Fredag tänkte jag och doftade sedan i luften, tacos min favorit. Det har alltid varit så sen jag var liten vi har alltid ätit tacos eller dipp på Fredagar. Det var en av traditionerna i min familj som jag verkligen gillade  med min familj. Jag stängde av datan och sträckte på mig. Sedan ställde jag mig upp och gick trött ut genom dörren. Clara, min lilla syster, satt som vanligt och spelade på ipaden. Jag börjar tro att det är en grej som hon aldrig kommer växa ifrån. Min mamma  stod vi spisen och små tjafsade med pappa om hur som skulle krydda maten. Jag log lite för mig själv medan jag tog fram skärbrädan och kniven. Jag älskade att ha det så här, det var länge sen jag hade en sån här dag med familjen, jag bryr mig inte om folk tycker det är konstigt eller what ever men jag älskar att vara med min familj. För att var ärlig så är jag rätt bra på att laga mat eftersom jag alltid har varit tvungen att hjälpa till med maten hemma. Men det var inte direkt så att det alltid varit helt tvunget utan jag har alltid haft lite intresse för det." Är du klar snart Julia, jag är hungrig du är för långsam " klagade Clara medan jag väcktes ur mina dag drömmar. " Nästan klar " sa jag lite irriterat.

 

Jag lade in de sista grönsakerna på bordet där Clara hade dukat upp. Pappa kom med köttfärsen och vi alla högg hungrigt in i maten. " Så Julia hur går det med Sandra du berättade att ni blivit sams igen?  Är det okej mellan er? " sa mamma och kollade mig djupt in i ögonen. Jag har alltid varit en sån tjej att jag alltid har berättat allt om allt till min mamma och pappa. De stöttar mig alltid när jag inte har någon annan att gå till. Dessutom så är de alltid där för mig oavsett vad jag än gjort. De älskar mig för den jag är och det är nog därför jag anförtror mig själv åt dom." Jo, det går framåt. jag skulle inte säga att hon förlåtit oss helt och hållet. Men det skulle jag inte heller gjort om jag hade varit i hennes situation. " sa jag och stoppade ytterligare en tugga med mat i min mun. " Det är bra att ni är vänner igen , jag gillar verkligen Sandra det skulle vara väldigt synd att förlora en sådan vän över en kille. Vänner håller hela livet medan killar kommer och går. Om du förlorar en kommer det alltid finnas flera nya " sa pappa och skrattade lite. " Ja, men bra vänner är inte lika enkelt att hitta " tillade Clara, sedan började hon berätta om sina kompisar i skolan. Vad skulle jag göra utan min familj?

 

 

" AAAAAH " skrek jag. " Det är ditt fel för att du rörde min telefon. " sa min syster Farida. Jag hade ett rött stort märke på min arm format som en hand. Nu var det dags för revenge tänkte jag för mig själv och flinade. Jag sprang fram till henne och sparkade henne på smalbenet. " Va fan din lilla skitunge " sa hon och jag kunde se hur hon sakta började gråta. " Hahahah du ska föreställa någon som är 4 år äldre än mig " skrek jag och började as garva. Min syster hade kommit på besök. Det var ett tag sen, folk som ser oss kanske tror att vi hatar varandra. Men vi har alltid varit såhär sen vi var små och hon trampade på mitt huvud. Men jag gillar att det är så här, vi har alltid visar våran " syskon kärlek " så här. Men när det verkligen hänt någonting så är vi där för varandra. Hon är personen jag litar mest på i min familj, så kommer det alltid att vara. " Sluta bråka nu och kom ner och ät " ropade mamma ifrån nedervåningen. När jag kom in i köket hade hon dukat upp fint och hon hade lagt upp maten. Men som vanligt gick hon först och rökte innan vi kunde börja. 

 

" Du får inte gå från bordet " sa Farida. " Ehum och du bestämmer det för att...? fräste jag åt henne. " Sluta vara så kaxig" sa mamma. " Förlåt jag ber så mycket om ursäkt " sa jag sarkastiskt och satte mig ner på stolen igen. Med min familj är jag som en helt annan person. Jag är 100% mer uppkäftig. Men dom är såklart vana, jag har aldrig riktigt vetat varför jag är så här men jag antar att alla har sina dåliga sidor. Jag gillar däremot inte att visa dom till folk som kan dömma mig som hemsk och elak osv. Så när jag är arg eller något sådant så tar jag ut det på min familj. " Jaha, har du träffat Liam sen din födelsedag ? " sa Farida och försökte vänta humöret vid matbordet. " Mmm jag träffar honom rätt ofta nu när Julia dejtar Niall och Harry. Dessutom har Zayn och Sandra gjort peace så allting är mycket enklare nu." sa jag och drack upp resten av colan i mitt glas. " Vänta dejtar Julia både Harry och Niall? sa Farida förvånat. " Bara för att du inte har haft en pojkvän i världshistorien betyder inte det att andra har lika svårt att få killar " sa jag och flinade. " Men ..eum  ahh" sa hon stumt. Hon har faktikst aldrig haft någon, det är synd egentligen. Men det är bättre att hon faktiskt hittar någon som verkligen bryr sig om henne. Det är inte alla som är värda henne. Vad jag vet så har hon alltid haft en liten crush på Liam, men det har inte varit något hon villigt erkänner. Hon är väldigt känslig om sånt. " Kan jag få gå från bordet nu? " sa jag och kollade på mamma. " Visst men glöm inte att stoppa in disken i diskmaskinen " sa hon och började duka av bordet. Jag önskar det alltid kunde vara så här.

 

 

Vi alla satt i vardagsrummet. Hela familjen, ah om man inte räknar med Alex min brorsa som satt och spelade i sitt rum som vanligt. Jag mamma och pappa satt i vardagsrummet och kollade på någon random film som kom på tv. Jag hade dukat upp chips, dipp, gurka och morötter i skålar som var utspridda på bordet. Jag kollade mot min mamma som tagit över halva sovan. Hon hade somnat efter en halv timme av filmen och låg nöjt där och sov. Pappa och jag däremot satt intryckta i var sitt hörn, det var inte direkt bekvämt.

 

Jag hörde nån dunsa ner för trappan. Man hörde enkelt att det var Alex speciellt eftersom jag lärt mig att känna igen vem det är som går i trappan. Han gick in i vardagsrummet och började äta ur skålarna glupskt. " Ät inte allt Alex det var jag som skar upp allting " sa jag och lyfte mig upp ur soffan och försökte få bort honom från skålarna. " Vad spelar det för roll jag ska väl också få äta din skitunge " sa han och skrattade åt mig. Jag kollade mot pappa för hjälp men han satt bara där och kollade mot oss med en fånig min. Jag kunde inte hålla mig för skratt, hans miner fick mig alltid att skratta. Alex garvade också men sen såg det ut som om han kom på något och blev lite seriösare. " Sandra jag behöver snacka med dig om en grej " sa han och gick in i köket. " Jag behöver din hjälp med en grej " sa han kort. " Vad är det nu? " sa jag tröttsamt. Det här är början på en av överenskommelserna vi brukar göra ibland. Vi hjälper varandra." Asså jag ska ut och och göra en grej imorgon så kan du täcka för mig, säg att jag sover över hos grannen eller något. " Okej visst men kom ihå att du är skyldig mig en tjänst efter det här " skrek jag efter honom medan han gick ut ur köket. " Som vanligt " sa han och vände sig om och flinade sedan sprang han upp till sitt rum igen. Jag gick in i vardagsrummet igen, pappa höll på att decka bredvid mamma och såg åter igen jätte rolig ut. Jag satte mig ner bredvid mammas fötter och kollade mot mina konstiga föräldrar. Det är så här enkelt livet alltid borde vara tänkte jag och fnissade lite.