body, a:hover {cursor: url(http://cur.cursors-4u.net/people/peo-8/peo954.ani), url(http://cur.cursors-4u.net/people/peo-8/peo954.png), progress !important;} />

More than perfect - Del 73

Previous:
''I can't get enough of you. I want to touch you, taste you, hold you in my arms. You're so great, and I can't believe you're actually mine'', sa han och rörde sin näsa mot min. Jag log, och grabbade tag i hans rygg hårdare. ''Is it wierd that I love you so much?'', mumlade jag, fast i hans ögonkontakt och i ögonblicket. ''No'', mumlade han. Hans läppar mötte mina,och han höll om mig hårt. Det kändes rätt, det kändes som allt var som de skulle vara. Jag kände mig så lycklig det ögonblicket. Det var verkligen oss. Oss. Och så kommer det föralltid stanna.
 
Liams perspektiv

Jag undrade om jag någonsin varit lyckligare. Tanken förundrade mig. Jag hade sett Felicia dagen hon föddes redan. Hon hade varit vid min sida genom allt... och nu var hon min. Jag tittade på hennes sovande ansikte. Jag kunde inte se mig mätt på henne. Jag var upp över öronen förälskad och kunde knappt tänka på något annat.
 
Jag lutade mig över henne och kysste henne. Det tog några sekunder innan hon besvarade kyssen. Hon log sömningt mot mig. "Best way to wake up ever", sa hon. "Right huh? My kisses are amazing", sa jag leende. "Haha. You can't brag enough", sa hon. Jag log. Hon kysste mig på pannan. "Are we going down and eating breakfast with the boys?" frågade hon och satte sig upp i sängen. Hon skulle precis resa sig men jag puttade tillbaka henne. "No, stay in bed. I've bought Dunkin' Donuts for us to breakfast. How does that sound?" frågade jag. "Terrific", sa hon leende. Jag gick och hämtade påsarna som stod på ett bord i hotellrummet.
Jag hade köpt varsin bagel och varsin dount till oss, och hon fick varm choklad och jag fick kaffe. "When did you have time to buy all this?" frågade hon och tog en tugga på sin bagel. "Delicious!", utbrast hon och kollade på mig. "When you were asleep sweetheart", sa jag. "When did you wake up?" frågade hon. "7am. Just to wake up before you did so I could watch you sleepyface", sa jag. "Yeah, cause my sleepyface are so beautiful", sa hon och gjorde en min. "It actually is", sa jag med en larvig röst. Hon gjorde en min åt mig och vi båda skrattade. "Your gig last night was perfect", sa Felicia. "I sang just for you", sa jag. "Naaaw. You really love me do you?", sa hon leende. "I've always had", sa jag och vi kysste varandra. "Where are we going next?" frågade hon sedan. "We're going to Chicago tonight", sa jag. "So we got the day off?" frågade hon. Jag nickade. "Yeey! What are we up to?" frågade hon entusiastiskt. "What ever you want", sa jag. Hon funderade. "Does 'we' include the boys?" frågade hon. Hennes ögon var smala springor och hon granskade mig. "Only if you want to. But Lou is going to the airport to pick up Eleanor, but I think that was now on the morning", sa jag. "WHY DIDN'T YOU TELL ME THAT EL WAS COMING?" frågade Felicia. "I've missed her like crazy! It's been like two and a half month!", sa hon. "I forgot to tell you because I was to busy to think about you", sa jag med cheeky röst. Hon fnissade tjejaktigt. "I couldn't imagine you as the most romantic boyfriend ever", skrattade hon och kysste mig. Känslan när hennes mjuka läppar rörde mina var obeskrivlig. Det var som fjärilar studsade runt i min mage. Det var så det kändes när man var kär. "I love you", sa hon sedan. Hon hade mitt huvud mellan sina händer och klappade mina kinder med sina tummar. Jag log. "I love you more", sa jag. "MY GIRL IS BACK", hörde vi Louis skrika utanför korridoren. Man kunde höra Zayn och Harry skratta åt hans entusiasm. "Eleanor is here!", sa Felicia leende. Vi satte på oss kläder och gick ut i korridoren.
 
"Eleanor!" sa Felicia. "Felicia!", sa Eleanor tillbaka. De kramade om varandra. Jag gav också Eleanor en kram. "Wait a second...", sa Eleanor och granskade mig och Felicia. "Why did you two get out from the same room?" frågade hon. Jag och Felicia tittade på varandra och log. "We are together now", sa Felicia och tog min hand. Ett stort leende spred sig över Eleanors ansikte. "ARE YOU SERIOUS? Someone should have told me sooner! I'm so happy for you", sa hon och kramade om oss båda. Det var ganska konstigt - Danielle var ju Eleanors bästa vän, så egentligen borde hon väl ogilla både mig och Felicia. Men Felicia och Eleanor hade varit bra vänner, och jag och Eleanor också och hon var helt enkelt en person som var glad över vad som var bäst för alla. "Everyone is happy right now!", sa Louis entusiastiskt. Harry började göra en fånig dans och alla joinade honom. Jag kollade på Felicia och hon kollade på mig. Vi log mot varandra. Min lycka var obeskrivlig.
 
Nialls perspektiv

Jag och Louis låg på hans säng och kollade på fotboll. Felicia och Liam var med varandra såklart, och Zayn och Harry var ute och shoppade, och Eleanor hade gått ner till Starbucks för att köpa en kaffe till sig själv. "SCORE!" ropade jag när England gjorde mål. "We are so good this match! I think we have a chance to win!", sa Louis. Vi båda kollade fokuserat på matchen när det knackade. Louis kollade på mig. "Niall. Open the door", sa han. "It's your room", sa jag. "You are so annoying!", sa han med ett allvarligt uttryck. Jag skrattade åt honom och han reste sig motvilligt upp från sängen. Eleanor kom in. Louis la sig bredvid mig i sängen igen. "What did I miss?" frågade han. "Nothing", sa jag. "Are you watching football?" frågade Eleanor. "As usual!", sa jag leende. Eleanor sparkade av sig skorna och hon la sig mitt emellan mig och Louis. Han la armen om henne och hon lutade sig mot hans axel. Han pussade henne på pannan.
 
Jag sneglade emot dem. Vanligtvis skulle inget få honom att slita sig från en match. Men Eleanor kunde få honom att göra det. Och... Julia hade kunnat få mig att göra det också. Jag saknade henne, även om jag långsamt började komma över henne. Hon hade gjort mig så lycklig. Det var jobbigt under tiden jag och Harry 'delade' på henne, men hon hade ändå lyst upp mina dagar. Och jag hade seriöst varit villig att vända mig emot min bästa vän för att få henne. Och sedan var hon bara min för två månader. Alla minnen vi hade tillsammans var fantastiska. Men nu var hon i Sverige, och hon var säkert redan tillsammans med den söta killen från hennes skola, han hon hade snackat om med Zayn. Eleanor och Louis kysste varandra. Jag kollade mot dem. Jag var här i USA, och försökte komma över Julia. Och jag var på väg. Men jag saknade att ha någon att hålla om. Jag saknade att ha någon som kysste mig det första hon gjorde när jag vaknade. Jag saknade att hålla om någon om natten medans vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag suckade lite.
 
"Are you okay mate?" frågade Louis. Jag hade inte märkt att både han och Eleanor tittade på mig. "Yeah", sa jag leende. "You are not okay", sa Eleanor och log mot mig. "Don't bully me for my thoughs okay?" frågade jag. "I won't", sa Louis och tittade på mig. "You know... Seeing you two together is hard. It makes me miss Julia so much. We used to be the couple that everyone thought were so cute that you just wanted to puke. But I was happy. I was so lucky all the time with her. And seeing you two guys now making out.... I mean, I get jealous. Because I don't have that opportunity anymore. Lou, you love football, but Eleanor can make you stop watching the match and just look at her. Julia had that effect on me too. And I just miss it. And now seeing Felicia and Liam being the way me and Julia were in the beginning... It reminds me so much about her and I'm jealous of them too", sa jag. Louis och Eleanor log båda uppmuntrande mot mig. "Look Niall. Any girl would be happy to be with you. And I love Louis so much so it is kind of hard to keep my hands off him. But I won't make out with him in front of you if that makes you upset", sa Eleanor snällt. "Thanks Eleanor, but you can make out how much you want. Cause you are two people in love, and I'm happy for you", sa jag. Louis tittade studerande på mig. "I love you Niall. And I love Julia. I still hope that you will get back together cause it would be like so awesome, cause then my besties would be together and I'm really protective of Julia too and if she is with you, I know she is with a good guy. But you should really try to enjoy your self and not do things that reminds you of her. I can't say that I know how it feels but I could feel your pain the day she left.  It's been almost three months since she left now", sa han. Jag och Eleanor utbytte en blick och sedan log jag. "That was wise words Tomlinson", sa jag. "I'm so good at these things", sa han och log stort. "But what I'm trying to say is, just do something that don't makes you think of her. And if it makes you feel better, her life in Sweden sucks according to her", fortsatte Louis. "Why?" frågade jag oroat. "A girl who she thought were her friend texted everyone in her school a picture on her boobs. She called me and cried", sa Louis. "What a bitch!", utbrast Eleanor. "If I would have been there, I would kill that girl", sa jag. "And how was that supposed to make me feel better?" frågade jag surt efter ett tag. "I don't know actually, didn't use my brain", sa Louis. Eleanor flinade och slog till honom på armen. Louis lekte seriöst och kollade på henne och sa "aow" medans han gnuggade sin arm där hon hade slagit honom. Eleanor började skratta åt honom och Louis vände sig mot mig igen. "But something I know will make you feel better is, when she cried to me on the phone, she said that the only one who could make her feel better in that moment were you", sa han och log. "I wish I could be there for her. I've texted with her a lot and she says that everyone in her school is so fake", sa Eleanor. "I wish I could be there too", sa jag drömmande och sedan kollade jag på Eleanor och Louis. "Thanks guys", sa jag. Jag tittade ut genom fönstret. Mina känslor var blandade. Jag ville komma över henne samtidigt som jag inte ville det.
 
Julias perspektiv

Det var en kall oktoberkväll. Det var lördag och mamma, pappa och Clara hade åkt till några gamla vänner vi hade i Sverige. Jag hade inte alls snackat med mina föräldrar sedan dagen mina boobs hade läckt ut för hela världen att se. Jag satt i min säng med min dator, och skrev ett blogginlägg. Jag hade haft en privatblogg där jag bara skrev av mig om mina känslor sedan jag var tolv. Det var ganska intressanta att gå tillbaka att läsa någon gång då och då för att veta vad jag skrev.
 
Fingrarna arbetade snabbt över tagentbordet. Jag skrev om hur allt varit den senaste veckan - hemskt.
Utan Alice var jag ensam. Jag var så förbannad på henne så att det inte fanns. Jag hade drabbats av dåliga vänner allt för många gånger nu. I korridoren fick jag kommentarer hela tiden, folk skrattade. Och jag var helt ensam. Den enda som inte sagt något var Oscar. Han hade bokstavligen inte sagt något. Han hade inte sagt någon kommentar, men inte heller pratat med mig. Jag hade bara kommit på honom med att titta på mig ett antal gånger, även om han vände bort blicken. Mina luncher i skolan spenderades inne på toaletten med ett äpple eller något och min telefon. Jag hade ringt till Sandra en gång och gråtit, och jag hade även ringt till Louis och gråtit. De tröstade mig, men inget kunde få mig att känna mig bättre. Mitt självförtroende var definitivt nere på noll. Och jag kände att jag behövde honom mer än någon just nu. 
 
Dörrklockan ekade igenom huset. Jag slängde en snabb blick på klockan på datorn. Klockan var snart halv tio. Jag rynkade på ögonbrynen och gick ner i hallen. Mamma och pappa kunde väl inte vara hemma såhär tidigt?
Jag öppnade dörren och tittade förvånat på Oscar. "Hej", sa han med en konstig röst. "Hej?" sa jag undrande. "Jag är ledsen över det som hände med dig", sa han med sluddrig röst. Jag tittade på honom. "Tack", sa jag. Han hade inte direkt visat något innan. Han tittade ner och såg ut att må dåligt. "Är du okej?" frågade jag. Han tittade upp och log halvhjärtat. "Mår lite illa bara", sa han. Jag suckade för mig själv. Egentligen ville jag bara att han skulle lämna mitt hus så att jag kunde återgå till att sitta vid min dator, men jag var för snäll. "Vill du ha ett glas vatten eller något?" frågade jag. Han nickade och vi gick in. Han lutade sig mot köksbordet och jag tog ut ett glas och fyllde på vatten. Han verkade full. Och han mådde illa. Varför hade jag släppt in honom?
 
Jag gav honom glaset med vatten och han började dricka. Jag stod bara tyst. Han ställde ner glaset på bordet när han var klar och la armarna om min midja. "Du är så fin", sa han. Han la sina händer på min rumpa och jag tog äcklat bort dem. "Sluta", sa jag. Han log ett obehagligt leende och försökte ta av mig tröjan. "Kom igen, jag vill ha dig, och jag vet att du också vill", sa han. Jag började bli rädd. Jag kämpade för att hålla nere min tröja och han rörde mina bröst. "Snälla Oscar, sluta", kved jag skrämt och försökte putta bort honom ifrån mig. Jag kände mig ännu mer förnedrad nu. Han började ta på mig över allt och jag började gråta förtvivlat, och försökte ta bort honom ifrån mig, men han var så otroligt stark. "Kom igen... vi kan ha roligt", sa han och puttade ner mig på bordet. Han höll fast mig och jag började skrika på hjälp. Men det var ingen som hörde. Han lyckades ta av min tröja och kysste alla möjliga delar av min kropp medans han höll fast mina armar. Jag sprattlade med benen och försökte att sätta mig upp. Jag grät. Hans mun sökte sig till min men jag knep ihop den. I just den sekunden ville jag bara dö. "Bort... från... mig", sa jag. Han log igen. Jag såg inte ett spår av den söta killen jag skrattat ihop med på kemin. Nu var han ett äckel. Han försökte ta av mig bh:n. Det var bara en enda kille som gjort det och jag tänkte verkligen inte låta Oscar bli den andra. Jag samlade saliv i munnen och spottade i hans ansikte. "Din lilla slyna...", sa han och tittade på mig. Han höll fast båda mina armar med en av sina händer medans han sträckte sig efter hushållspapper. Fan, tänkte jag. Jag ville inte att det här skulle hända. Mitt hjärta dunkade och jag var så rädd. "Du kommer inte slippa undan det här... oavsett vad du gör", sa han och lutade sig fram mot mig, men någon drog bort honom.
 
"VAD FAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?" skrek min pappa. Jag andades ut. Mamma sprang fram emot mig och höll om mig. Hon klappade mitt hår och jag grät mot hennes axel. Jag hade aldrig någonsin varit mer tacksam över att mina föräldrar fanns. Pappa skakade om Oscar. Jag hörde hur han uppläxade honom, men jag lyssnade inte. Jag kopplade bort allting. Jag hade aldrig varit så rädd. Jag var en orädd människa för det mesta, det enda jag varit riktigt rädd för var spyor och även det var inte så kraftfullt längre. Vad jag kom ihåg från de kommande timmarna var poliser, Oscar som fördes bort av dem, mina föräldrar som kramade om mig och hur jag insåg att det här var en upplevelse som skulle sätta spår i mig. För alltid.

tack för era kommentarer, vi blir jätte glada! Imorgon kommer det ingen del för vi har fysikprov på fredag. Det är en stooor och vi har 9 prov de kommande två veckorna så vi får se hur det blir med uppdateringen. Kommentera mycket tills på fredag! Vad tycker ni om allt som händer i novellen nu? Minst tre kommentarer tack! loooove. ♥♥

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tror att ni själva inte förstår hur bra ni skriver, in skriver asbra!! Det ni skriver känns så äkta och att man verkligen är där och kollar när det händer! c:

Kram <3

2013-04-24 @ 20:40:35
Postat av: Nora

Asbra ju!!

2013-04-24 @ 21:29:20
Postat av: Anonym

Sjukt bra! Ni skriver så bra!!!:D

2013-04-25 @ 07:24:25




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback