---

Att vara i en helt annan stad från en dag till en annan var en upplevelse. Jag gillade det. Vi var just nu i Louisville och hade en kväll ledigt efter gårdagens show. "It feels like a long time ago we went away partying", sa jag. "Wich is a perfect opportunity for you single boys to have some fun", sa Louis och la armarna om Niall och Liam. Både Niall och Liam kollade bara på Louis. "Okay, okay. I will shut up", sa han och jag och Harry skrattade. "I'm going to have a beer, will someone else join me?" frågade Niall. "I come", sa Liam. "We all start our night together, come on now guys", sa Harry och vi alla gick bort till baren, beställde varsin öl och ställde oss vid ett bord. "I'm so tired, didn't get any sleep", sa Niall och tog en klunk av sin öl. "You better not be. Tonight is the first night we actually have off this month", sa Liam. "Exactly Liam. And that's why you should cheer up a bit, brother", sa Louis och la armen om honom och klappade honom på axeln. "What? I'm fine?" sa Liam förvirrat. "We all know that you can't stop thinking about a specific little lady", sa Harry. "You maybe should try to let her go", sa Niall. "And that comes from you", sa jag och log lite. Niall gjorde en grimars mot mig. "What you trying to say is that she don't like me, right?" sa Liam. "I wouldn't put it that way...", sa Louis och släppte armen om honom. "What we mean is that you should talk with other girls... you know what I mean", sa Harry. "I'm just not used to being single! I mean, I was still together with my ex when I met Danielle...", sa Liam. "So you haven't been single in three or four years?" sa Niall förvånat. "I've told you that bunch of times Niall!", sa Liam och Harry flinade. "And you were together with Danielle when you got feelings for Felicia. I smell a badboy over here", sa Louis och låtsades sniffa i luften. "Badboy badboy badboy", sa jag med irriterande röst. "Shut up Zayn, you are the bradford badboi", sa Liam. Jag tystnade och Niall började skratta. Men intressant nog var jag och Liam i samma sits. Vi båda hade fallt för en annan tjej när vi var tillsammans med Perrie och Danielle - saken var bara den, att jag visste att Sandra gillade mig tillbaka. Men vi kunde bara inte var tillsammans enligt henne. Liam däremot, hade ingen aning om Felicias känslor riktigt. Jag hade inte berättat något om mig och Sandra till killarna så därför kunde jag inte prata med Liam om det. "Anyway... you three guys should go and get some new friends while me and Louis, who both have girlfriends...", började Harry men Liam avbröt honom. "Okay you don't need me to feel bad", sa han. "I didn't mean to", började Harry och log, "anyway, we stay here and drink a couple of more beers", fortsatte han. "You going to get drunk", sa jag. "Blabla ciao amigos", sa Louis. "You mixed spanish and italian", sa Niall. "I don't care mr professor in spanish. Go and enjoy your selves instead", sa Louis och puttade iväg oss. "Why are they doing this?" frågade Liam. "Don't ask me", sa jag och fick syn på en tjej som såg ganska bra ut. Hon gick rakt emot mig. "Looks like you already got a jackpot Zayn", sa Niall som också sett det. Han och Liam försvann ut i folkmassan och tjejen kom fram till mig. 

 

"Hello there handsome", sa hon. Hon höll en drink i handen. Hon var uppenbart snygg och jag log. "Hi to you too stunning", sa jag. "So what is Zayn Malik doing in a nightclub in Louisville a night like this?" frågade hon. "Enjoying my self with people like you", sa jag flörtigt. Tjejen var snygg, men hon var ingen Sandra. Sandra hade massor av flaws som vilken annan tjej som helst, och det var det jag älskade med henne. Som Niall än gång hade sagt - 'I wouldn't date a model because models are perfect and perfect is boring'. Även om majorieten av alla modeller såg extremt bra ut skulle jag föredra Sandra framför de. Jag skulle föredra henne framför alla tjejer i hela världen. "How about me enjoying you over there?" sa tjejen och pekade på ett hörn lite längre in i nattklubben. Jag tvekade. Det skulle på något sätt kännas som jag var otrogen mot Sandra om jag följde med henne. Men vi var inte tillsammans, och hon ville ju till och med att jag skulle komma över henne så att vi kunde leva som vänner. Jag tittade mot Louis och Harry som gjorde tummen upp mot mig. Jag skakade på huvudet mot dem. "Okay", sa jag. Hon tog min hand och drog med mig till hörnet.

 

Efter två timmar av hett kyssande gav jag henne en avslutande kyss. "Don't stop now", sa hon. "I don't even know your name", sa jag. "Ivy", sa hon och fortsatte att kyssa mig. Jag slutade igen. "What is suddenly wrong?" frågade hon. "Someone maybe capture this", sa jag. "And why do you care? Do you have a girlfriend or something?" undrade hon med en skeptisk min. Jag tittade ner. "No", sa jag. "Then I don't see the problem. Come, we can go to the toilet instead", sa hon. Vi gick in till toaletten och fortsatte. Jag hade ingen riktig ursäkt till att inte göra det. Det var bara att... det kändes inte riktigt bra.

 

"Känns exciting att faktiskt ha nycklarna till Liams hus. Att kunna öppna hans hus bara sådär", sa jag glatt. Jag och Felicia satt på bussen och skulle strax gå av. Det var lördag eftermiddag och solen sken ute. "När vi var barn och bodde grannar brukade jag bara gå in i hans hus. Helt random. Fast det var hans hus i Wolverhampton. Det var ett tillfälle när jag hade kommit in genom Liams fönster runt nio på kvällen för att leka cowboys, och helt plötsligt på Geoff in och frågade 'Oh Felicia, when did you come?' och jag svarade, som en oskyldig, sex årig flicka, 'I came through the window', och han svarade typ 'Do your parents know you're here' och jag sa att de visste de inte, och då visade det sig att klockan snart var tolv och att min mamma var på väg att ringa polisen för att hon inte visste vart jag varit! Och Liams kommentar till det hela var typ, 'dad, we are cowboys'. Så jag är coolare än dig. Du har kanske nycklarna - men jag hade fönstret", sa hon. Jag skrattade. "Tack för din life experience berättelse. Ni var verkligen bästisar", sa jag och log. Hon log tillbaka. "Trots att han var kille och tre år äldre än mig så ville han alltid leka med mig. När han skulle söka till X-Factor första gången skulle han fylla femton under året, och jag tolv - ändå var det mig han pratade med om det. Ändå var det mig och ingen annan av sina vänner han ville ta med sig dit. Jag har nog aldrig berättat för honom hur mycket jag uppskattade det", sa hon eftertänksamt. "Liam är verkligen den sötaste killen alive. Jag kan bara imagine er som små barn i cowboyhattar", sa jag. Felicia skrattade och vi gick av bussen. Vi snackade om hur roligt allt skulle bli, att vara ensamma i Liams stora hus, fixa allt själva. När vi tog studenten kanske vi skulle köpa en lägenhet att dela på i London, om vi är singlar fortfarande förstås. Det fick mig att tänka på Zayn. Han var med de andra killarna, och enligt Niall som jag senast pratat med var de för tillfället i Louisville. Jag hoppades att de hade superkul. Jag ville inget annat än det bästa för Zayn. Och det bästa för honom var att inte gilla mig längre. För jag skulle aldrig ge med mig. Jag skulle alltid vara rädd att han skulle svika mig igen. Att någon kille skulle svika mig. Vi kunde helt enkelt inte vara tillsammans. 

 

"Jag vet att jag har varit här en miljon gånger förut, men, wow", sa jag när vi kom in i huset. "Varför sa du det inte första gången du var här?" frågade Felicia. "Därför att det skulle varit awkward", sa jag med konstaterande röst. Vi gick runt i huset. "Varenda liten prick i det här huset är vårat nu. För en vecka i alla fall", sa jag. "Ska vi sova i Liams säng?" frågade Felicia. "Japp. Han sa att det var okej", sa jag och log. Felicia gav mig en awkward blick. "Vad är fel?" frågade jag. "Förra gången jag sov i den sängen var efter du-vet-vad. Så jag vet inte... det känns lite obekvämt", sa hon oroligt. "Sluta vara jobbig. Det är inte precis så att han inte bytt lakan", sa jag och log åt mig själv. "Euw Sandra. Bara euw", sa Felicia. Vi båda skrattade och gick upp till hans rum. Jag slängde min väska på golvet och slängde mig sedan i sängen. "Mjukaste. Sängen. Ever. Asså åhhh vad jag önskar att jag var han. Eller någon av de andra killarna. Alla har så mjuka sängar", sa jag. Felicia ramlade ner bredvid mig och sjönk ner i den sköna sängen. "Så skönt", sa hon. Vi låg tysta och tittade på omgivningen. Jag satte mig upp. "Kortet på Danielle, Liam och Loki är borta", sa jag och pekade på hans byrå. "Inte så konstigt?", sa Felicia. "Men det är ändå tomt", sa jag. Felicia svarade inte utan sa istället: "Kan vi inte köpa pizza? Jag svälter", sa hon. 

 

En sex timmar senare satt vi i soffan med pizzakartongerna uppe på hans soffbord. Vi hade film maraton och vi hade sett två filmer hittills, hade precis börjat på den tredje som var en skräckfilm. "Tur att inte Julia är här. Hon skulle förstöra stämmningen med filmen", sa Felicia. Vi låg båda ner, jag innerst och hon ytterst. "Nej det är ju bra om hon är här! Eftersom hon börjar skratta åt filmen blir det inte lika läskigt!", sa jag. "Du skulle hört henne när vi tittade på en zombiefilm hos henne med killarna helgen innan hennes födelsedag. Hon och Harry förstörde allt för att de tyckte att zombien såg fejkad ut", sa hon. "Men han sa till mig efteråt att zombien verkligen såg fejkad ut", sa jag överlägset och rufsade om hennes hår. Hon försökte rätta till det "Gör så. Lyssna på dom. Lyssna inte på mig", sa Felicia. Jag skrattade och knuffade ner henne från soffan. "The war is on bitch!", skrek hon medans hon skrattade. Vi låg och brottades på golvet i ungefär en kvart innan en psykiskt störd tjej på filmen skrek jätte högt. Vi skrek lika högt och när vi sedan insåg att det var filmen garvade vi jätte länge. "Jag vinner alltid våra brottningsmatcher", sa Felicia leende. "Nej! Vi blir alltid lika. Sluta låtsas att du är bättre", sa jag och låtsades vara sur. "Okej. Vi är lika bra då", sa Felicia. "Bra", sa jag. "Medans vi hade det här löjliga argumentet sitter Julia säkert i sin säng med sin dator och kollar på ett serieavsnitt eller så är hon med sin nya kompis", sa Felicia. "Ja. Och killarna uppträder på scenen. Men vi är i Liams hus och har ätit pizza. Vem har det mest awesome? Svar, vi", sa jag och vi gjorde high five. "Kom, vi plockar upp och sen lägger vi oss i Liams mjuka säng och snackar!", sa jag. "Yey", sa Felicia och log. Vi stängde av filmen och slängde pizza kartongerna.

 

Vi hade legat i sängen och pratat om killar ganska länge. "Det är tur att ingen av oss har känslor för någon. We are single and ready to mingle", sa jag. Det var ju inte helt sant men det behövde inte Felicia få veta. Hon tittade ner. "Vad är problemet?" frågade jag undrande. "Sandra...", började Felicia. Jag visste att hon skulle berätta något för mig. "Jaaaaa....?" frågade jag. "Jag har känslor för någon...", sa hon. "Åh nej, säg inte att du fortfarande gillar James?" sa jag med en äcklad min. "Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! Du vet att han var min första kärlek. Men nej, det är inte han", sa hon. Jag tittade på henne med granskande ögon och försökte komma på varenda tänkbara kille hon kunde ha en crush på. "Jag tror att jag faktist har känslor för Liam", sa hon snabbt. Det kändes som jag skulle svälja min tunga. "Vad?" sa jag. Felicia tittade på mig. "Okej. Varför berättar du det här nu? Han är madly in love with you och du har suttit här utan att berätta för någon om det. Och det borde inte vara jag du berättar för, det borde vara han!", utbrast jag. "Ja, jag vet", sa hon undvikande. "Men det finns ett men eller?" sa jag. "Nej, eller, ja. Jag vet inte. Det känns som det skulle förstöra vår vänskap", sa hon oroat. "No offence Felicia. Men eran vänskap förstördes samma morgon du vaknade upp naken bredvid honom", sa jag. Hon tittade surt på mig. "Förlåt, men the truth had to get out", sa jag. Hon tittade ner, förvirrad. "Vad jag menar är, vad finns det att förlora? Ni skulle vara så fina ihop, voila, perfect couple!", sa jag. Hon log. "Kanske. Men jag vill tänka på det. Kan vi snacka om något annat?" frågade hon. Jag nickade. "Kram först!", sa jag och vi kramades.

Så Felicia hade känslor för Liam. Julia hade självklart fortfarande känslor för Niall. Och jag hade känslor för Zayn. Jag hade en känsla av att det här inte skulle sluta bra.

---

Så där ja! Ni har blivit urdåliga på att kommentera om jag får säga det. Statistiken är högre än någonsin men era kommentarer är nere på noll, haha. Nejdå, vi älskar er ändå! Men vi vill gärna ha respons, vad ni tycker och så. Vi sa ju att ni inte skulle få en del varenda lördag, men ni kommer att få det OM ni kommenterar tre kommentarer. Ha en superbra fredag, kramar! :*