________________________________________________________________________________________

Vi hade gått ut skolan. Vi hade klarat det. Runt om mig i mina föräldrars trädgård stod alla mina närmsta vänner, alla småpratandes med varandra. Min mamma och Felicias mamma stod och småpratade lite medans de drack champagne, vilket förövrigt alla förutom jag, Julia, Felicia, Nelly, Vanessa, James och Ebba fick dricka. Mina föräldrar hade insisterat på att de skulle vara delaktiga i festen, så Louis som köpt alkohol åt oss fick lämna den hemma. Mina föräldrar hade verkligen ansträngt sig och satt upp ett stort partytält i trädgården där det var väldigt fint dukat. I bakgrunden spelades lugn musik och det hela var faktiskt ganska vackert. Min pappa var inne i köket och Felicias pappa pratade med Liam. Jag vände mig till Julia som stod bredvid mig och sipprade på sin äppelcider. "Vad synd att dina föräldrar inte kunde komma", sa jag. "De bor liksom i Sverige. Jag såg de för inte så länge sedan, så jag dör inte", sa hon och log mot mig. Det kändes som hennes mage bara blev större för varenda dag och den var numera väldigt synlig. Det var bara tre-fyra månader kvar tills barnet skulle komma. Hon hade på sig en tight klänning så det faktum att hon var gravid skymdes inte undan. "Men hade det ändå inte varit kul om de hade varit med under din graduation liksom?" frågade jag. "Helt ärligt är jag lite glad. Jag slipper i alla fall pappas pinsamma tal som han alltid måste hålla. De har ingen mening, det är typ samma sak han säger varenda gång", sa hon och skakade på huvudet. Jag log. ''SKOLAN ÄR ÄNTLIGEN ÖVER, FYFAN!'', utbrast jag. ''INGE MER SCHOOL, BARA DU OCH JAG MOT VÄRLDEN SANDRA'', sa Julia med ett stort leende. Vi kramade om varandra hårt. ''Tack gode gud är det över'', mumlade jag för mig själv. Louis höll på och "busa" med Nelly och Vanessa. Det var första gången de egentligen "umgicks" med killarna och självklart var Louis tvungen att ta fram sin mindre mogna sida. "Vad håller han på med?" sa jag och skakade leendes på huvudet. Nelly skrek till av att Louis hade kittlat henne lite och Vanessa skrattade. "Kolla, Harry går och läxar upp honom nu", sa Julia. Vi båda skrattade lite åt dem. "Hoppas att vi kan hålla den här festen drama fri", sa jag när vi hade skrattat klart. "Inget drama än så länge i alla fall", sa Julia. "Det känns som om vi aldrig kan vara på en fest utan att något big ass deal händer", sa jag med en suck. "What are you girls chit chatting about on swedish?" frågade Cara som kom bakom oss och la sina båda armar om oss båda. "Our darkest secrets", sa Julia ironiskt. "And I can't know? I thought that we were supposed to be friends", sa Cara med en sad face min. Hon släppte oss och log sedan. "I promise you Cara, as my best friend you already know my darkest secrets", sa jag och log. "Good for you", sa hon och hennes ögon smalnade men sedan återgick hon till att vara normal. "How does it feel to not go in school anymore?" frågade hon sedan. "Good. I feel free like a bird", sa Julia. Jag och Cara lekte fåglar och gjorde massa konstiga ljud. Julia skrattade. "Birds doesn't even sound like that!" påpekade hon. "You should not insult our bird sounds Julia!", sa jag. "We may bite you", sa Cara. "Sandra and Felicia are biting me all the time anyway!", sa Julia. Jag skrattade. "I love to bite you randomly!", sa jag. "What are you talking about?" frågade Zayn som passerade oss. "We were just talking about how Sandra and Felicia always bite Julia", sa Cara och log snett. Zayn skakade på huvudet och log åt oss. "Where do you have your lovely fianceé by the way?" frågade Cara. "He's at work, but he will be here any minute", sa jag. "LIAM!" hördes plötsligt Felicias röst. Vi alla fyra tystnade och kollade på dem. "You are drinking alcohol! I can smell it!", skrek hon. "Oh no", sa Julia. "And here we go again", sa Cara med en suck. "Felicia I'm not!", sa Liam. "Harry, taste this!", skrek Felicia drog Liams drink ur händerna på honom och gav den till Harry. Harry drack försiktigt. "Its alcohol", konstaterade han. "WHY ARE YOU DOING THIS?" skrek Felicia. "Why is it such a big deal?" hörde jag Vanessas röst väsa. "He is not allowed to drink alcohol anymore because if his kidneys stop working again he will die", förklarade Louis för henne bakom oss. "I'M SORRY, IT'S JUST A DRINK FELICIA CALM DOWN", sa Liam. Allas föräldrar var inne i köket men jag kunde se Felicias mamma titta ut genom fönstret på sin skrikande dotter. "LIAM, YOU CAN'T DRINK! WHEN ARE YOU GOING TO FUCKING GET IT!", skrek Felicia. "Ser ut som om det inte blir en dramafri kväll trots allt", viskade jag till Julia och hon log lite mot mig och skakade på huvudet. "IT'S NOTHING FELICIA!", skrek Liam. "YES IT IS! I DIDN'T GIVE YOU MY KINDNEY JUST SO YOU CAN DIE!" skrek Felicia. "She is kind of right", sa Eleanor högt. "Okay I'm sorry!" sa han irriterat. "YOU BETTER BE!" skrek Felicia och tittade sedan runt på alla. "CAN YOU ALL JUST STOP STARING?" skrek hon åt alla och försvann in i huset. "I'm gonna go and talk to Liam", sa Zayn. "You better do that", sa Cara och kollade allvarligt på honom. "Share your smartness", sa Julia och log lite. Zayn log tillbaka mot henne och gick bort till Liam. "Should we go and talk to her?" frågade Eleanor som kom bredvid oss. "Let her calm down, she will be fine soon", sa jag.

 

Jag låste upp toalett dörren och gick ut i hallen. Jag hade alltid gillat Sandras hus. Eftersom jag bara hade haft killkompisar tidigare som ogärna tog med sig mig hem så hade jag känt att allt var så nytt när jag kom hem till Sandra första gången. Nu hade jag varit här många gånger och kände mig bekväm i huset. Jag var på väg ut från huset och ut till trädgården för att återgå till att snacka med alla igen. Fokuserad på mina egna tankar märkte jag inte att Felicia kom emot mig. Vi krockade. "LOOK WHERE YOU'RE GOING", skrek hon. "I was just going out, please", sa jag. "Why do you even bother? Everyone is having fun without you anyway", sa hon. "Felicia, all of that is old now. I've heard it plenty of times. Don't even try. They're my friends", sa jag och försökte gå förbi henne men hon blockerade vägen för mig. Jag kollade irriterat på henne. "You think they're your friends", sa hon med en bitchig ton i rösten. "Let's stop pretend and start realising the truth shall we?" fortsatte hon. "Sandra started hanging out with you in the first place because she felt sorry for you. Because you didn't have any real friends and you were depressed and god knows what", sa hon och viftade med ena handen. Jag visste inte om jag skulle tro henne eller inte. Men jag hade faktiskt berättat för Sandra och endast Sandra i förtroende om min depression. Hon är den enda som kunde berättat för Felicia så... Jag kände hur det sved lite inombords, men jag försökte att hålla en stark fasad fortfarande. "And everyone else here is just pretending to like you just because they also feel sad for you. I'm just being honest with you, they can pretend, but they're MY friends, and I know them and I can see them through. When Sandra told them about you they were kind to you but that's how they are. It wasn't like Niall even mentioned you when he woke up after his coma. He didn't care that we didn't say your name when we told him who had been there to say goodbye. And you are supposed to be one in this 'gang'. I tell you what sweetie. You know how you got your invitation like yesterday to this party? It was because Sandra forgot you. You doesn't mean anything to her. You are just an annoying dog who walks after all of us. None of us do really want you here, so I suggest you leave. Now", sa hon. Allt hon sa fick mig att tänka. Felicia hade alltid hatat mig. Men det var något som fick mig att tro henne i alla fall. Jag kände hur mina ögon började tåras upp. "Go home and cry in mummy's arms. Oh, I forgot. She doesn't care about you. No one cares about you. Now have a nice night Ebba", sa Felicia och log lite sarkastiskt mot mig och gick förbi. Jag stod kvar, blixtstilla och kände en tår rinna ner för min kind. Jag torkade snabbt bort den och sprang upp för trappan. Jag behövde samla mig. Inget av vad hon säger är sant, intalade jag mig själv och öppnade dörren till Sandras gamla sovrum. Jag satte mig ner på sängen och lät några tårar droppa. "Are you okay?" hörde jag en bekant röst säga. Jag vände mig snabbt om och såg James sitta i en av Sandras fotöljer. Jag hade varit för upptagen med mina känslor för att märka honom. "Please leave James", sa jag och drog bort alla tårar under mina ögon. Han reste sig upp, så jag trodde att han skulle gå, men istället satte han sig bredvid mig. "Tell me", sa han och jag kände hans blå ögon kolla på mig. "Why would I? You don't care anyway", sa jag och tog ett djupt andetag för att hindra tårarna. "Yes I do. I'm sorry for what I said at the hospital. I didn't mean it", sa han. En tår rann ner för min kind och jag tittade upp mot honom. "Oh really? Because it sounded pretty much like you did", sa jag. "I know that I'm a douchebag and everything but I just tried to take my girlfriends side back then. I didn't mean to say it like that. You were my friend and I shouldn't have done that", sa han allvarligt. "Do you know why I am crying James? Because of shit that your ex girlfriend says. She makes me feel like I'm worth nothing. And maybe I'm not, so", sa jag. "That's not true. I'm sorry for all the mean things I said okay?" sa han. Han försökte ta min hand men jag drog undan den. "You know, I liked you. I don't think you can understand how much it hurt when you said all those things", sa jag och tittade på mina bleka händer med de som vanligt svarta naglarna. "I'm so sorry", mumlade han. "It hurt so much James and actually it still does. We have known each other for so long and I really thought that I meant more to you than that as a friend at least. You really loved Felicia right? So imagine if she had told you that you were a hopeless bitch just looking for attention. That was your exact words by the way. It hurt so much because I loved you as you loved Felicia and...", Men mitt babblande avbröts av ett par mjuka läppar mot mina. James läppar. 

 

Efter mycket mingel så var det dags för middag. Jag färdades på rullstol, eftersom min förmåga att gå fortfarande var svag. Men även om Julia redan hade tillräckligt mycket med vikt i sin mage, drog mig runt med ett stort leende. Jag hade aldrig sett henne vara så glad, och att se henne vara så lycklig gjorde mig glad. Att jag faktiskt fortfarande levde var ett mirakel, men jag antar att det var Gud som bestämde att jag hade saker att avsluta. Vi satt runt det långa bordet, med bara oss ungdomar. Killarna var här, bland annat Eleanor, Ebba, James och Cara och deras egna vänner, Vanessa och Nelly. Sandra, Felicia och Julia hade valt att inte bjuda många från sin skola, då de inte ville ha en för stor fest. Jack hade anslutit oss och satt med armen om Sandra. Runt om i trädgården var de andra bord med de vuxna, alla som babblade och skrattade. Sandras mamma kom till bordet med sin prickiga röda klänning och ett stort leende på sina läppar. ''It's time for a toast!'', sa hon och log mot oss alla. ''Mum, please don't'', sa Sandra och skaka på huvudet. ''She always think I'm embarrassing! Oh well'', sa hon. Sandras mamma öppnade munnen igen och Sandra skakade sakta på huvudet. ''I just want to start off by saying that I'm so proud. Not only for my lovely daughter, but for the two girls who always rang the doorbell and asked if Sandra would play with them. I have watched you grow since you were tiny girls, and now, you are women. My angel has found her soul mate and I can truly say that they are a perfect match'', sa Sandras mamma. Jack och Sandra log mot varandra. ''He spends so much time with her-'', fortsatte hon men avbröts av Cara som rev åt på tallriken med kniven. ''Oh I'm sorry. Continue'', sa Cara och klämde ut ett falskt leende. ''As I was saying, he always put Sandra first, and-'', hon stannade av Cara. ''At least someone is a good boyfriend'', mumlade hon. Sandras mamma kollade osäkert på Cara. ''I'm sorry?'', sa hon trevligt. Cara skrattade och kollade på Harry. All uppmärksamhet var nu på henne. ''Not now Cara'', sa Harry. ''Did you hear that Harry? Jack. Is. A. Good. Boyfriend'', sa hon punktligt medan hon slog handen på bordet. ''Is everything alright?'', frågade Eleanor. ''Everything is fine, everyting is PER-FECT'', sa Cara med en hög röst. Sandras mamma kollade ner, log mot alla. ''Maybe I'll just come back later'', sa hon. ''I think that's for the best'', sa Sandra och hon lämnade bordet. Cara började skratta, kollade på Harry med ett stort falskt leende. ''What's so damn funny?'', sa Harry irriterat. ''I just think it's so funny that you suck being a boyfriend'', sa hon och skratta igen. Cara vände ansiktet till oss andra. ''Did you know that he cancelled our date, just so he could go out, party with CAROLINE?'', sa Cara med ett leende. ''You did what?!'', sa Felicia förvånat. ''Yeah. FOR HIS EX'', sa hon nu surt. ''It's not like that. You know I love you to pieces'', sa Harry. ''Well, call me when you want to prove that!'', sa Cara högt och slängde duket på bordet innan hon rusade från bordet. Harry log ett leende mot oss alla. ''Everything is fine, everything will be fine'', sa Harry och log innan han lämnade bordet, försökte få tag i Cara. När de hade gått var det en förvånad tystnad. Vi alla kollade på varandra med stora ögon. ''Well that was wierd'', sa Ebba och bröt isen. ''I didn't even now they had problems'', sa Julia. ''Well, we don't know anything for sure'', sa Liam. ''Remember when you and Louis was fighting'', sa Sandra med ett leende till Eleanor. ''Yeah that was tough times'', sa Louis och la armen om Eleanor. ''Yeah and look where you stand now!'', sa Julia glatt. ''Yeah, we are stronger than ever. Nothing can break us now. It's just not the same without my boo bear'', sa Eleanor och Louis gav henne en kyss på kinden. ''I really admire you how strong you were, forgiving that Louis kissed another girl. If I would found out that Jack would've cheated on me, I would kill him!'', sa Sandra. Eleanor kollade på Sandra med stora ögon. ''WHAT?!'', skrek hon. Sandra la händerna över munnen. Alla öppnade sina munnar i förvåning. ''DID HE KISS ANOTHER GIRL?!'', skrek hon nu. ''WHAT THE FUCK SANDRA, YOU KNEW SHE DIDN'T KNOW THAT!'', utbrast Julia. ''I completly forgot, OH MY GOD'', sa Sandra högt i förvåning. ''SERIOUSLY SANDRA. ARE YOU FUCKING SERIOUS?!'', sa Louis argt. Eleanor ställde sig upp och kollade ner på Louis. ''YOU FUCKING BASTARD!'', skrek hon. Flera av de andra borden vände sig, men återvände efter några sekunder. ''That's not cool dude'', sa Zayn och skaka på huvudet. ''Good on yah'', sa James och höjde ögonbrynen. Eleanor stormade från bordet. ''How could you do that to her Louis!'', sa Felicia argt. ''Oh save it, you cheated on Liam with James!'', sa han argt innan han lämnade bordet för Eleanor. Felicia ställde sig upp, täckte över sin mun. ''YOU CHEATED ON HIM!?'', sa Sandra förvånat. ''It was 2 years ago okay?! Before I got together with James, I told Liam!'', förklarade Felicia sig. ''WHY DIDN'T YOU TELL US, HOW COULD YOU DO THAT TO HIM! AND YOU ARE FINE WITH THIS LIAM'', skrek Julia. ''Of course the thought bothers me, and I didn't respond well, but it's in the past now'', sa Liam. ''Oh my god'', mumlade James och la handen på pannan. ''Is this true James?!'', sa Ebba förvånat. Han vände sig till henne. ''The truth is out'', sa han. ''You flirted with a girl that already had a boyfriend?!'', sa Ebba irriterat. Han kollade lite förvånat på henne. ''I don't get why it bothers you. You and me hooked up when I was together with Felicia, when she was in LA'', sa James. ''YOU DID WHAT?!'', sa Sandra förvånat. Felicia kollade irriterat på Ebba. ''Why do you even care, it's not like you're dating'', sa Felicia argt. Ebba ställde sig upp argt och knuffade in stolen. ''ACTUALLY, WE ARE'', sa Ebba argt innan hon sprang in till huset. ''Sorry girls'', sa James innan han själv sprang efter henne. Hälften av oss var nu kvar, lämnade med för mycket att tänka på. Hela tiden hade jag suttit tyst, inte försökt kommentera något som skulle kunna göra något värre. ''This is too much drama'', sa Sandra och masserade sina tinningar. ''I can't, I just can't!'', sa Julia och lyfte upp sina händer. Vanessa och Nelly, som suttit vid sitt hörn av bordet sa nu något för första gången. ''This is totally awesome!'', utbrast Vanessa. ''Yeah, it's like reading a magazine about celebrities!'', utbrast Nelly. Alla vände sina ögon till de, dödsblicka de. ''Maybe we should go..'', sa Nelly. ''Maybe, YOU SHOULD'', sa Felicia irriterat. När de lämna huvudet, kom Eleanor rusandes till vårat. Hon höll en skynklig påse med något innehåll som såg ut som vitt pulver. Mina ögon blev genast stora. Kokain. ''WHAT IS THIS LIAM?!'', skrek Eleanor. Liams ansikte blev genast stelt. ''ARE YOU TAKING DRUGS AGAIN?!'', skrek Eleanor. ''WHAT?!'', sa Felicia och ställde sig upp. ''Why are you going through my stuff!?'', sa han argt. ''I was going to take my headphones you borrowed 2 days go in your pocket, and found this!'', sa Eleanor chockat. ''HOW COULD YOU PUT YOURSELF THROUGH THAT AGAIN LIAM. WHY LIAM, WHY'', sa Sandra med en sorglig röst. ''Calm the fuck down! It's my friend's, he's going through a bad time so I took them from him! And I only did it once after the surgery, Julia knows it!'', försökte han förklara. Felicia öppnade munnen i chock. ''YOU TOOK DRUGS AFTER I GAVE YOU MY OWN KIDNEY?! AND YOU KNEW THIS JULIA?!'', skrek Felicia. ''Why didn't you tell us?!'', sa Zayn argt. ''OH MY GOD, IT JUST KEEPS COMING DRAMA'', sa Sandra och lyfte upp händerna. Jag bara skakade på huvudet, hade en tillräckligt stor huvudvärk att inte säga något. ''I was going to tell you, It just took a while! I'm sorry!'', sa Julia. ''CAN YOU BE THIS CRUEL, AND KEEP THIS FROM ME?!'', skrek Felicia till både Liam och Julia. Bakom oss kollade alla, men Sandras mamma sprang runt och försökte starta en konversation med alla för att distrahera. ''I'm out of here!'', sa Liam och gick från bordet. ''DON'T WALK AWAY FROM ME'', skrek Felicia och gick efter honom. Det var nu tyst vid bordet, men ingen som skrek. ''How you can handle this, I'll never understand'', sa Jack som hade suttit tyst för det mesta, precis som mig själv. Han, jag, Zayn, Sandra och Julia var de enda som nu var vid bordet. Numret på personer som hade lämnat bordet den senaste kvarten var galet. Alla i trädgården började nu återgå till sitt, och vi alla satt lugnt, försökte reperera oss från alla hemligheter som hade avslöjats. ''That was fucking mental'', sa jag, kommenterade för första gången. Julia kollade på mig, klappade min rygg. Det var bara för mycket. Komiskt, men för mycket. ''Okay, let's just have fun. I got an app, with a loads of questions that we can ask each other!'', sa Sandra med ett leende. ''Please don't'', sa Julia. ''C'mon, it will be fun!'', sa Sandra. ''Okay why not'', sa Zayn och log. ''Yey! Okay you can start Julia. Just press this button'', sa Sandra och gav hennes telefon. Julia tryckte på skärmen och jag kunde se henne läsa. ''Are you attrached to the person who is next to you'', läste hon upp. Hon kollade på mig och skratta. ''Uhm yeah dahh?'', sa hon och log. Hon gav Sandra telefonen som gav den till Jack. Han tryckte på knappen och läste högt. ''What is the person who's sitting on your right sides favourite colour?'', läste han. ''This is just too easy'', sa han och kollade på mig. ''I don't even have to answer this one'', sa han. ''C'mon, answer it!'', sa Sandra med ett leende. ''You know, I know the answer'', sa Jack. Sandra kollade förvånat på honom. ''Why don't you just answer the question, what's wrong'', frågade hon. ''Because it's a stupid question'', sa han. Hon tog bort hans hand från hennes axlar och kollade på honom. Jag mötte Julias ögon. ''Answer it'', sa hon plötsligt allvarligt. ''Answer it now'', sa hon. Jag kollade ner på maten som inte hade blivit rörd. Jack satt där tyst, kollade på henne tills Zayn öppna sin mun. ''It's dark red''. Vi alla vände huvudet och kollade på honom. Jack kollade irriterat på honom. ''You think you're smart now? Just because you said her favourite colour?'', sa han irriterat. ''Dude, you are her fiancee, you should know this. Don't try blaming this on me'', sa Zayn och höjde ögonbrynen. ''Don't act like you're the big man here'', sa Jack argt. ''Jack stop. Just stop!'', sa Sandra argt. ''Let's just go'', sa Sandra och de båda gick upp från bordet. Efter någon minut lämnade Zayn och Julia och jag satt vid det ensamma bordet. Jag suckade, trummade lite på bordet. ''Yup, just leave me here. That's fine. Everything is juuuuust fine''

 

 (LYSSNA PÅ MUSIKFIL!)

 

 

Jag gick ut från huset, försökte ta lite luft. Hjärnan var seg efter all drama. Jag kollade mot gatan där en mängd bilar var parkerade och såg Sandra luta sig mot en bil. Sakta gick jag fram dit, kollade på henne. Hon hade armarna i kors och blundade. Jag ställde mig bredvid henne, lutandes mot bilen. ''Well this was a shitty night'', sa jag. ''Not like I expected'', sa hon. Hon log mot mig. ''Too many secret's'', sa jag. ''Secret's should remain secret's'', sa hon. Vi stod där i en liten tystnad. En skön tystnad. Som om vi ville behålla varenda sekund av det. Jag kollade på henne igen. ''I'm sorry'', sa jag. Hon kollade på mig. ''It's okay'', sa hon. Hon suckade. ''My soon to be husband that I'm marrying in one week doesn't know my own favourite colour'', sa hon. Jag svalde hårt. ''I didn't mean to make a scene'', sa jag. Hon vände sig till mig, kollade mig i ögonen. ''I know Zayn, I know. You didn't make any harm. You just know me. You know me better than anyone else'', sa hon. Jag log mot henne. ''It's true isn't it? I'll always be that person'', sa jag. ''Yeah. That's why I'm planning on having you in my life forever. Even though we may not be that good friends'', sa hon. Jag kollade ner på mina nike skor. ''It's complicated'', sa han. ''Is it though? Is everything that complicated? You know, I wanted to marry you. We have been through so much together. We loved each other, but everything just got that messed up. We just hurt each other'', sa hon. Jag kollade in i hennes bruna ögon. ''Even though I'm marrying someone else, it will always be Sandra and Zayn, friends'', sa hon. Jag knöt min hand. ''Maybe I don't want that. Maybe I don't want to be your friend'', sa jag. Hon kollade ner. Jag tog hennes hand i min. ''I know you feel it too. And you can't deny that'', sa jag. ''This can't happen. I can't go through this again. Not one more time. No more tears. Can't you see? It's only a game. We have been on/off for almost 4 years! That isn't normal!'', sa hon. Hon kollade in i mina ögon. ''How could we ever trust each other, when we can't even be together for a day? How will I trust you? It's not the same anymore. I'm not the same girl that you fell in love with. I'm older, and i don't believe in dreams anymore. Maybe you are my true love. Maybe you really are.. And maybe I'm missing out on something beautiful. But this is over, and what we had is gone'', sa hon. Jag såg att hon ville gråta, hur mycket hon höll sig från att gråta. Jag skakade på huvudet. Det var inte rätt. ''I don't believe that. Not for a second. 2,5 years ago, you told me you loved me. This can't be over now'', sa jag. Hon tog sin hand från min. Pressade ihop sina läppar. ''This is over. Jack is the one. And he is twice as man as you, he-'', sa hon men la handen över munnen. Tårar rann nu ner på hennes kinder. ''He have never hurt me, and you have done it a thousand times'', sa hon. Hon gick förbi, men jag tog tag i hennes hand. Hon drogs tillbaka till mig. ''I wanted to give you so much more. But this is all I could do. I know that you feel the same. And I know you don't want this to be over. I know that you love me just as much as I love you, just like on that beach in LA'', sa jag. Hon skakade på huvudet. ''ZAYN! Why don't you just go?! Why don't you just walk away just like you did 2 years ago!? Like you have ALWAYS done?! Why don't you just leave me, leaving me feeling like it's something wrong with me?! You have already done it so many times! Just leave Zayn! FOR GOOD'', skrek hon nu. Det kom så plötsligt.  Jag bet min läpp hårt. Jag har verkligen sårat henne. Tårar rann ner snabbt. Men det finns ingen beskrivning på hur mycket jag älskar henne.

 

''I love you''. Hon kollade på mig. För en sekund kändes det som hennes kropps drogs till min. Jag ville höra de orden. Bara en gång till. Från henne. ''I lov..'', sa hon. Men längre kom hon inte. Hon torka sina tårar. 

''Goodbye Zayn'', sa hon. ''Please don't go'', sa jag. Men det var redan försent. Hon var redan borta.

______________________________________________________________________________________

Hejhej! Både jag (Sandra) och Julia skrev den här delen för er! Jag själv lovade en del, men min födelsedag kom upp, vi möblerade om mitt rum, och det var mycket på gång! Det blev en lång del, men vi hoppas ni gilla det! Skriv fem kommentarer för nästa del! :)