Jag satte mig ilsket ner på Louis och Eleanors trappa utanför deras hus. Vi hade kommit överens om att jag skulle bo här tills jag skulle tillbaka hem till Sverige. Jag var arg på Niall. Och ledsen. När jag hade åkt tillbaka hit hade jag såklart sett fram emot att träffa alla de andra, men jag hade längtat så mycket efter att få krama honom. Vi hade inte pratat sedan jag lämnade London. Jag hade frågat de andra killarna (som jag pratat massvis med) hur han mådde någon gång då och då men inte pratat med honom. För jag hade varit rädd att bryta ihop om jag hörde hans röst.

 

Och nu efter de här tre månaderna så börjar han bråka med mig, om Oscar. Han var den hemskaste människan jag någonsin träffat och Niall var tvungen att ta upp honom. Fast han visste ju inte vad han hade gjort mot mig. Men det var ingen ursäkt i alla fall, han hade ingen rätt att lägga sig i om jag hade en ny pojkvän eller inte. Det hade för guds skull gått tre månader. Vi var inte tillsammans längre, så om jag skulle haft någon ny, hade det varit non of his business. 

 

"JULIA! What the fuck happend?" Det var Louis röst. Han och Eleanor kom emot mig. De båda stirrade på mig. Eleanor gick och öppnade dörren. "You can't be quiet", sa Louis och tittade på mig med arg blick. Jag fortsatte att vara tyst. Jag hade ingen lust att diskutera med honom just nu. "Oh Julia for gods sake!", sa han och lyfte upp mig. Han slängde ner mig på deras soffa. "Was that really neccesary?", frågade jag. Han nickade allvarligt. I vanliga fall skulle jag le åt det men inte nu. "I'm going to leave you two alone", sa Eleanor och gick upp för trapporna. "She didn't have to leave", sa jag. "But she did. Now tell me, why did you and Niall fight?" frågade han. Han var allvarlig. "He started to ask things about Oscar", sa jag surt. "And what did you tell him?" sa Louis. "That it was non of his business", sa jag bestämt. "YOU ARE SUCH A FOOL!", skrek han. "WHY ARE YOU YELLING AT ME?" skrek jag tillbaka. "YOU MADE HIM UPSET", skrek Louis tillbaka. Han var argt på mig. "BUT HE MAKES ME UPSET WHEN HE ASKING ME ABOUT A JERK WHO RAPED ME", skrek jag. Louis stirrade på mig några sekunder. "WHY DIDN'T ANYONE OF YOU TELL HIM ABOUT IT?" frågade jag argt. "Because he would get hurt", sa Louis kort. "IT'S ALWAYS ABOUT NIALL GETTING HURT!" skrek jag. "WHAT ABOUT ME? I'VE LIVED IN A NIGHTMARE THE PAST MONTHS. AND THE FIRST THING NIALL DOES IS ASKING ME IF I HAVE A NEW BOYFRIEND, AND WHEN I DON'T WANT TO ANSWER HE TELLS ME THAT I WAS JUST ANOTHER GIRL WHO HE SLEPT WITH! I NEVER WANT TO TALK TO HIM AGAIN", skrek jag. Tårarna var nära. Jag hade gråtit så mycket det senaste året. Louis ställde sig upp. "JULIA, YOU ARE SO FUCKING BLIND. HE LOVES YOU TO DEATH! HE OVERHEARD YOUR CONVERSATION WITH ZAYN ABOUT OSCAR AND HE GOT HURT. IT ISN'T WEIRD THAT HE ASKS YOU ABOUT IT!", skrek han. Jag var tyst och tittade på honom. "He went crazy. Me and Zayn had to calm him down. He threw chairs and god knows what", sa Louis. Han satte sig ner bredvid mig och kollade på mig. Tårarna kom. Fan. "He can't stop thinking about you. And he tried to get over you but he couldn't. And he thought all this time that you were together with Oscar", fortsatte han. "Why didn't you just tell him how it was?" frågade jag. Louis la armen om mig och jag lutade mig mot hans axel. "He wouldn't stop think about it then. You need to tell him yourself", sa Louis och kysste mig på pannan. "I'm sorry", mumlade jag. "You shouldn't say you're sorry to me. Tell him", sa han. Jag nickade. "Yeah, I guess", sa jag. Och precis som den där dagen i Maj lämnade jag Louis hus för att se honom.

 

Jag var så dum. Jag var tvungen att be om ursäkt. Jag kunde inte stå ut med att hon var arg på mig. Jag hade låtit min avundsjuka sida ta över. Jag gick med snabba steg i rikting mot Louis och Eleanors villa. 

Plötsligt såg jag henne. Hon gick också med snabba steg. Hon fick syn på mig och började springa. Jag sprang också. Vi kom närmare och närmare varandra innan jag slog mina armar om henne och hon la sina armar runt om min hals. "I'M SO SORRY", sa vi i munnen på varandra. Vi tittade på varandra. "I'm such a idiot", sa vi, återigen i munnen på varandra. Jag log. Hon log tillbaka. "I didn't mean what I said to you", viskade jag. Hennes gröna ögon glittrade i kvällsnatten. "I didn't mean what I said either", sa hon. "Look", sa vi båda. "You first", sa jag. "No you", sa hon. "I was just jealous. I couldn't stand thinking of you with another guy. And I guess I just have to accept if you are together with this Oscar guy", sa jag. Jag hoppades innerligt på att vad hon hade sagt i köket var sant, att hon inte var tillsammans med honom, men hon kunde ju också ha ljugit för att inte såra mig. Hon svalde. Jag kollade frågande på henne. "What is it?" frågade hon. Hon drog ett djupt andetag och kollade mig rakt i ögonen. "Oscar is not my boyfriend. He did some awful things to me...", sa hon och berättade hela historien. "I'm going to kill that guy", sa jag argt. "Please Niall, just forget it. I don't want to think about it okay?" sa hon och jag försökte protestera men hon la sitt pekfinger över mina läppar. Jag tystnade. " Look. You're not a idiot. Louis told me how it really was", sa hon. Jag nickade och log lite. "I'm sorry for acting the way I did. And you are just not another cunt I slept with", sa jag. Hon tittade ner i marken och log lite. "You are actually special. You were the first girl I was really in love with", sa jag. "I thought you had a girlfriend before me?" frågade hon, även om hon log. "That was when I was fifteen or sixteen. I wasn't really in love back then", sa jag och hon skrattade lite. "And do you know something?" frågade jag. Jag la mina händer på hennes kinder. "I'm still in love with you", sa jag tyst. Ett stort leende spred sig över hennes läppar. Hon lutade sig fram och kysste mig. Det var så länge sedan vi hade kysst varandra. Men det kändes lika fantastiskt som alla andra gånger. När kyssen avslutades kollade hon på mig. "I love you", viskade hon och log. Jag tog hennes hand och kysste den. "Come. Let me take you somewhere special", sa jag.

 

Vi gick hand i hand. "Are you serious?" sa Julia och log stort när hon såg vart vi var. Korvkiosken, dit vi varit på våran första dejt. Trots att klockan snart var elva stod den kraftige korvgubben inne i kiosken som vanligt. "Yes I am", sa jag och la mina händer runt hennes midja och kysste henne snabbt. Hon skrattade. Vi gick fram till honom i luckan. "Two hot dogs. Both with ketchup and mustard on", sa jag. Hon log. "You remember", sa hon och tittade på mig. "Of course", sa jag. "I remember you two", sa korvgubben. "Really?" sa Julia. "Yeah. You were the couple who sat on the car", sa han. Jag skrattade. "Yeah, exactly", sa jag. "Still a happy couple?" sa han undrande med ett leende. Vi kollade på varandra. "Yes. Totally", sa Julia. Vi släppte blicken från varandra och jag nickade mot honom. Han log och gav oss våra korvar. "We have to find a car now", sa jag. "So we're just going to take a random car?" sa Julia. Jag nickade. "We're a bad couple", sa jag. "I feel so cool", sa hon ironiskt och log. Det var som vi aldrig hade gjort slut. Kunde man verkligen vara menad för en person? För om man kunde det, visste jag att det var Julia jag var menad för och ingen annan. "Here, we take this", sa Julia. Det var en röd sliten bil. Jag gav henne korvarna och lyfte upp henne på motorhuven och hoppade sedan upp själv. Vi lutade oss mot vindrutan och kollade mot stjärnorna. "We did this in March last time. And now it's November. It was cold outside both of the times", sa jag. "Yep. We have serious problems with judging the weather", sa Julia och kollade leende mot mig. Jag log. "It's weird you know... It feels like we never broke up right now", sa jag. "I know right!", sa hon med korv i munnen. Jag skrattade och hon svalde och började också skratta. "I was just thinking the same thing", sa hon sedan. "I missed you", sa jag. Hon blev allvarlig. "I missed you too. Sorry for never calling", sa hon med en beklangade min. "I didn't call you either so we're even", sa jag och log. "Honestly I was afraid to call you because I was scared that I would break if I heard your voice", sa hon. "I was just scared that you didn't want to talk to me", sa jag. "Hey, I thought you overheard my conversation with Zayn? I made it pretty clear that I missed you to him", sa hon. "Okay, I confess, I was just scared to call you", sa jag. Hon log. "Eat", sa jag och sträckte fram min korv. Hon tittade frågande på mig och var påväg att ta ett bett innan jag tryckte korven i hennes ansikte så att hon fick mos, ketchup och senap i ansiktet. "Hey!", sa hon och skrattade och gjorde samma sak på mig. Vi var nu i full gång med att smeta ner varandras ansikten. Det slutade med att vi båda tappade våra korvar och låg på motorhuven och skrattade. "We look so nice", sa Julia skrattandes. "We are the two most attractive people in the world", sa jag. Vi båda skrattade. Jag tog hennes hand. "I'm so happy right now", sa jag. Hon log. "Me too. Even though you have ketchup all over your face", sa hon. Jag log. "I'm going to get some napkins", sa hon. Jag låg kvar och tänkte på hur olycklig jag varit tidigare ikväll, och hur lycklig jag var nu. Hon kom tillbaka med massor av servetter. "You should have seen his face, he was like, 'what happend to you'", sa Julia och skrattade. Jag skrattade också. Hon torkade av mitt ansikte. Jag tog några och torkade av hennes. Hon hoppade upp på motorhuven och kysste mig. Vi praktiskt taget låg på den. "You smell ketchup and mustard", sa jag. "You too", sa hon. Vi satte oss upp och tittade upp mot stjärnorna. "Look at the stars, look how they shine for you", började jag sjunga. Det var ur Coldplays låt Yellow. Hon kände igen låten. "And everything you do", fortsatte hon att sjunga. "And they were all yellow", sjöng vi tillsammans. Vi log mot varandra. Jag kollade på våra sammanflätade händer. De passade perfekt i varandra. Precis som jag och Julia passade perfekt med varandra.

"I can't believe no one of you told me about what Oscar did to Julia", sa Niall och kollade menande på oss alla. Vi satt alla tillsammans i Harrys hus. "I'm not even going to try to explain why we didn't tell you. But it doesn't matter now anyway, because you are together again", sa jag och log. Jag var glad för de båda. Julia satt i Nialls knä och han hade armarna runt henne och de båda såg glada ut. Det kändes som gamla tider. Nu var både Julia och Felicia lyckliga. Och jag var också okej. "But what he did was seriously awful", sa Felicia. "It was so terrible that I can't even explain it in words", sa Zayn. "Do you even know how close I was to just jump on a plane to Sweden and go and kill him?" frågade Louis. "Thanks for being so protective guys", sa Julia. "We always got your back", sa Harry och stoppade in ett nachochips doppat i salsa i munnen. "Everyone is happy now", sa Eleanor. "And everyone of us is in a relationship", sa Liam och tittade kärleksfullt på Felicia. "Except from Sandra and Zayn", sa Cara. "We're doing fine on our own", sa jag. Cara log lite mot mig. Alla paren började kyssa varandra för att reta oss. "You can stop now", sa Zayn. "You make me wanna throw up", sa jag och bokstavligen slet Felicia och Liam ifrån varandra. Alla skrattade åt mig. "So whats happening this week?" frågade Julia. "You are here, duh", sa Harry. "We have to make the best of it", sa Niall. "Yeah, are you two going to have a distance relationship now?" undrade Felicia. "PLEASE MOVE HERE!", skrek jag plötsligt och alla kollade konstigt på mig. Julia kollade på mig och försökte att inte skratta. "I will try to convince my parents", sa hon. Alla blev glada och började snacka om det. "All of us ten being together reminds me of LA so much", sa Eleanor. "Los Angeles will always be my favourite place on earth", sa Julia. "We have like thousand memories from the house and everything", sa Louis. Jag tog ett chips och skulle doppa det i guacamole när jag insåg att det var slut. "Who ate the last guacemole?" frågade jag och kollade runt på alla. "I'm afraid that I might be the gulity one", sa Niall. "Shame on you my friend, shame on you", sa jag och skakade på huvudet. Niall skrattade åt mig. "I go and get some more", sa jag. "Do you know where everything is?" undrade Harry. "Harry, I've been in your house like thousand times. It's like my own kitchen. Can someone join me?" frågade jag. "I can", sa Zayn. Jag tittade granskande på honom. Jag hade föredragit någon annan men nu fick det bli så. "Sure. While we're gone can you stick down your tongue in each other mouths", sa jag och gjorde en äcklad min.

 

Jag och Zayn gick ner till nedervåningen. Jag började göra guacamolen. "You're doing it wrong", sa han. "No, this is how you make real guacamole", sa jag, en aningens irriterat. "That's not how I make guacamole at least", sa han, också med en viss irritation i rösten. "What makes your way the best?" frågade jag surt. Så löjlig diskussion, varför var han alltid tvungen. "It isn't best, what you're doing is not right", sa han. "CAUSE NOTHING I DO IS RIGHT", blossade jag upp. Han tittade först undrande på mig men började han också skrika. "ACCORDING TO YOU IS EVERYTHING I DO WRONG", skrek han tillbaka. "WHEN DID I EVER EVEN SAY THAT?" frågade hon. "YOU ARE JUST WRONG, YOU CAN'T EVEN BE IN A RELATIONSHIP", skrek han. Vad som började som ett argument om guacamole vändes om till något helt annat. Som vanligt. "THIS IS WHY I CAN'T!", skrek hon. "NO. IT'S BECAUSE YOU'RE WEIRD!" Jag tittade sårat på honom. "YES. I'M WEIRD, I'M DOING EVERYTHING WRONG AND NO ONE LOVES ME", skrek jag. "I LOVE YOU SANDRA BUT YOU STILL DON'T WANT TO BE WITH ME! WHAT AM I DOING WRONG?" skrek han. "WE CAN'T BE TOGETHER, WHEN ARE YOU GOING TO GET IT?" skrek jag. Jag orkade egentligen inte. Orkade verkligen inte. "YOU ARE SO FUCKING COMPLICATED!", skrek han. Jag drog ett djupt andetag och tysta tårar rann ner från mina kinder. "This is what I mean. I'm complicated. I can't be in a relationship because everything is complicated. Everything I do is wrong and I hate my self", sa jag. "Sandra I'm sorry, I didn't mean...", började Zayn men jag höll ut handen mot honom och drog bort mina tårar. "Just save it Zayn. I just can't take it anymore", sa jag och gick ut ur köket och ut ur huset. Det var sant. Jag kunde verkligen inte ta något av det här längre.

---

Två skrikande scener och en love scene. Eftersom jag är Julia är jag glad att Julia och Niall är tillsammans igen. Börjar typ fangirla av era kommentarer, haha ni gör mina dagar! I luv u. ♥♥ Nästa del kommer på fredag, kommentera nu vad ni tycker! :D