---

Jack's hand höll hårt i min medans vi gick upp för uppfarten till hans lägenhet. Det var inte så värst vidare stort, men jag trivdes. Han tog upp nycklarna och låste upp. Jag slängde min handväska slarvigt på stolen innanför hallen och drog av mig mina pumps. Jack gick direkt in i sovrummet. "Great night huh?" sa jag medans jag fyllde ett glas vatten från kranen. "Yeah. Your friends are really nice", sa han. "I know. I love them all", sa jag med ett leende medan jag gick in mot sovrummet. Jag ställde mig i dörröppningen och betraktade min fästman medan han knäppte upp knapparna på sin skjorta. "But what's up with that Liam guy? He pretty much destroyed the whole thing didn't he?", sa Jack i en aningens irriterad ton. Med leende försvann. "He just going through a bad time right now", mumlade jag. "He came in to your parents livingroom drunk Sandra", sa Jack och tittade på mig. "Yeah, so what? He isn't his right self!", sa jag. "Seriously?" sa Jack och höjde ögonbrynet. "I just don't get why you all don't dump him already", sa han och hängde prydligt upp skjortan på en galge och la in den i garderoben. "Jack, he's like a brother to me", sa jag allvarligt. Jag behövde försvara honom.  "But none of you was specially happy to see him there?" sa Jack skeptiskt. "Couldn't you see the pain in everyones face? I love Liam with all of my heart no matter what. You have to accept that", sa jag. "If you all love him so much, why don't you try to help him?" frågade han. Jag började bli en aningens irriterad. "We tried. Believe me, we all did. We had him on rehab and everything but he started again once he was out of there!", sa jag gällt. "Yeah so apperently you can't help him. He need to be on his own", sa Jack och drog av sig sina chinos också. Han satte på sig ett par mjukisbyxor istället. "I wouldn't give up on him for anything in the world. You don't understand how much he means to me. He is not just my best friend, he is my brother. He will always be a part of me", sa jag skarpt. "Do whatever you want", sa Jack irriterat och la sig ner i sängen. "So you just gonna be mad at me now? Seriously?" sa jag och höll ut händerna i en gest. "I just thinking about what would be best for you", sa Jack. "And you think whats best for me is to start ignore Liam totally?", frågade jag. "Yeah. He makes you unhappy", förklarade Jack i en självklar ton. "Right. Okay. Fine. Be like that. I love him and you can't stop me", sa jag och drog av mig min klänning och la mig i sängen också. Jag vände mig ifrån honom. "You said it yourself. That you were in pain, seeing him like that", sa han. Jag vände mig om och stirrade in i hans blåa ögon. "You know what? I would be in even more pain if I knew that I left him. Because he will be fine. He always will", sa jag. "Okay. I believe you", sa Jack. "Don't talk to me", sa jag och vände mig om igen. Jag kunde känna hur han flyttade sig närmare min sida och la armarna om mig. "Sandra I'm sorry", sa han och pussade min rygg. "Stop Jack. I'm really not in the mood", sa jag irriterat. "I shouldn't questioned your friendship with Liam. I can see that this makes you upset", sa han och kramade om mig lite. "Yeah. It does. This isn't easy if you thought so", sa jag. "I know sweetheart. I know", sa han och pussade min axel och sedan min kind. "I love you", fortsatte han. Jag vände mig om och kysste honom. "I love you too. But don't do that again okay?" frågade jag. Han nickade. Jag gosade in mig i hans famn. Jag skulle aldrig ge upp om Liam. Han skulle bli bra igen. Hoppades jag.

 

"It's so much right now", sa Cara. Jag, Cara och Louis hade gått hem till Julia och Niall för att varva ner lite. "There is always something that's happening in our lifes. We never get a minute to actually breathe", sa Louis. Vi alla satt tysta, grubblandes. "I'm worried about Liam", sa Julia för att avbryta tystnaden. Jag kollade mot henne med en ledsam blick. "We all are", sa Niall och kysste hennes hjässa. "I just wish that we could do something", sa jag eftertänksamt. "Make Felicia love him again", sa Cara. "Good luck with that", sa jag. "I was just kidding", sa hon. "Felicia is pretty mad at him right now. She says that she is worried, but that she still just want to hit him when he doing like what he did tonight", sa Julia. "I just get annoyed when he says things that he don't mean. Like what he said to Zayn. That nobody loves him", sa Niall. "He probably talking about Sandra", sa Louis. "Who is engaged", fortsatte Cara. "What do you guys think about Jack?" frågade Julia. Cara la sig ner med huvudet i mitt knä. "I really like them together. Sandra is happy with him", sa hon. Jag tittade på henne och lekte lite med hennes hår. "Yeah. She is", sa jag. "Okay am I the only one who kind of hoped that she and Zayn would end up together?" frågade Louis. Vi alla kollade på honom med ett litet leende. "I hoped that too. When I heard about their affair I just... started to ship them like crazy", sa Niall med ett stort leende. "You sound like a fangirl Niall", sa Julia och log mot honom. "But I kind of guess that both of them are happy now", sa jag. "Zayn actually looked really happy for her", sa Julia. "I noticed that too. He only wants the best for her", sa Cara. "Oooh by saying all those stuff you make me want them to be together even more", klagade Louis. "We need to accept that she is with Jack now. He seems to be a nice guy", sa jag medans jag fokuserade på Caras hår. "He knows a lot about fotball", sa Louis. "We had like the most interesting conversation ever with him about last weeks match", sa Niall. "Spare me the information", sa Julia med en överdrivet uttråkad röst. "I'm gonna take you to a game in Ireland this year Julia. See that as a promise", sa Niall. Hon log. "I actually think we all can become friends with him anyway. He seems nice. He can talk with you guys about fotball... They gonna be happy", sa Julia. "I better be one of her bridesmaids", sa Cara. Cara och Julia gjorde high five och skrattade. "I think they're planning on get married at the end of the summer or the beginning of September", sa jag. "It's gonna be so beautiful", sa Niall drömmande. "By that time it will only be like two months left before your baby gets out", sa Louis. "You should name it after me", sa Cara leendes. "Cara Horan", sa Julia och skrattade. "How about no", sa Niall. Cara räckte ut tungan mot de. Plötsligt hördes en telefonsingnal. Det var till Louis telefon. "Is it Eleanor?", frågade jag. "No... it's Liam", sa Louis och stirrade på skärmen. "Why don't you answer?" frågade Niall. Louis tryckte på svara knappen. "Hello?" sa han. "Put on the speaker!", väste Niall. Louis tryckte på högtalar knappen. "Louis... my man...", började Liam. "Liam do you need help?" frågade Louis. "Yeah... actually...", sa Liam. "Are you in trouble?", frågade Louis. Det brusade till och man hörde Liam ropa "nooo!", i bakgrunden. "LIAM!", utbrast Julia. "Liam, can you hear me?", sa Louis. "Liam?", upprepade han. "This is the London police Greg Martins", sa plötsligt en röst. "Yeah, hello, this is Louis Tomlinson?" sa Louis. Jag kunde höra en viss oro i hans röst. "Do you know Liam Payne?" frågade han. "Yes", sa Louis dröjande. "He is here on the police station because he drove drunk", sa polisen. Jag suckade. Åh nej. "What does this mean?" frågade Louis. "He just need to pay and he can go home after that. But we would like someone to pick him up. Someone who can really see that he comes home and so", sa polisen. "Okay, we're coming", sa Louis. De la på. "I don't get this is happening", sa jag. "This is not our Liam", sa Niall sorgligt. "I think we have to face the fact that this actually are our Liam right now. I'll go pick him up", sa Louis. Jag kollade på klockan och sedan på Cara. "It's soon 1am. We should go home. Let you two sleep", sa jag med en nick mot Niall och Julia. "I don't know how I am supposed to sleep after this but yeah", sa Julia och reste sig upp från soffan. Alla gav varandra varsin kram innan vi gick ut. "Are you sure that you can take care of this Lou?", frågade jag. "Yeah, of course. Goodnight mate. And goodnight Cara", sa Louis och hoppade in i sin bil. "Louis is right. We really need to breathe", sa Cara. "Yeah. I guess we do", sa jag och vi hoppade in i vår bil. Saker hade en förmåga att ske hela tiden. Och jag visste inte om jag gillade det eller inte.

 

 

"I'm starting to get really pissed at you Liam", sa jag medans jag kollade på honom genom cellen. "I'm sorry", sluddrade Liam. "I thought Felicia put you in a taxi?" sa jag irriterat. "I just wanted some air when I got home so I just took my car and then the stupid police came to get me", sa Liam och log. "This is not funny Liam. You're going home and you stay there. Okay?" sa jag. Liam svarade inte utan började skratta utan anledning. "What is funny?" sa jag argt. "You look funny when you're mad Louis. Have anyone ever told you that?" frågade han med ett skratt. Jag drog ett djupt andetag. "Can you let him out now?" frågade jag polismannen. Han öppnade upp cellen och Liam reste sig upp och snubblade till lite. Jag la hans arm över mina axlar. "Liam you have to pay now", sa jag. Jag plockade upp hans plånbok. "How much is it?" frågade jag. "3300 pound", sa polismannen. "What? Are you serious?" frågade jag. Jag visste verkligen inte att man behövde betala 3300 pund för ett rattfylleri. Lät dumt. "Be happy that he didn't need to have a trial or anything. We let you go if you just pay. We know that you got those money in your pocket", sa polismannen. "We will give them to the state", sa han. Jag gav de kortet och fick Liam att slå in sin kod. "That's fine. You can go now", sa polismannen. Jag gav honom en irriterad blick och gick ut med Liam. "Do you realise that you just lost 3300 pound for nothing?", sa jag argt. "But it was so hot in my house", klagade Liam. Jag hjälpte honom in i bilen till passagerarsidan och satte mig själv sedan bakom ratten. "Liam I'm really worried about you. You need help", sa jag och tittade allvarligt på honom. "Louis I'm fine. Don't worry about me", sa Liam och log ett rent ut av äckligt leende. "You look disgusting. How many days was it since you showred?" frågade jag. "I don't know... maybe a week or two", sluddrade Liam. Jag suckade och satte i nycklarna och körde ut från parkeringen.

 

"You have to take a shower", sa jag. Liam gick in i badrummet. "I'm gonna check on you. Wash you hair and body okay? No one would want to talk to you if you look like that", sa jag. Jag gick in i hans sovrum och bytte lakan. De stank. Allt det här fick mig att känna att vi inte varit där för honom ordentligt. Vi hade praktiskt taget ignorerat honom. Trott att det skulle gå över om han fick lite tid för sig själv. Klockan blinkade 3:02am. När jag var klar med att byta lakan gick jag och kollade hur det gick för Liam. "Look! Bubbles and foam!", sa han. Han lät som ett barn. "Shower the schampoo out of your hair now Liam. You need to sleep", sa jag. När han var klar gick han och la sig i sängen. "My head hurts", klagade han. "That's not weird", sa jag. "Louis can I get my pills?" frågade han. "What pills?", frågade jag. Liam pekade på de på hans nattduksbord. "Liam. This is amphetamine! It's a drug!", sa jag och tog upp en av kapslarna ur burken. "It makes me feel better about my self and I just feel calm in my body. And it makes me feel like I want to run", sa Liam drömmande. Jag skakade på huvudet. "This is not okay", sa jag upprört och gick ut till badrummet och hällde ut alla kaplsar med amfetamin i toaletten. "You can't do this anymore Liam! You can't!", skrek jag. "Don't yell at me", sa Liam. Jag suckade.

Min telefon ringde och det stod Harry på displayen. "Hi Harry", sa jag i en lite irriterad ton. "HARRY! MATE!", ropade Liam till telefonen och skrattade åt sig själv. "You got him out?" frågade Harry. "Yeah. For 3300 pounds. Its a whole lot of money for just driving drunk", sa jag. "Damn", sa Harry. "He takes drugs Harry. I know we thought he did all this time but now I know he does. He had a jar with amphetamine. God knows what more he takes", sa jag upprört. "No. He can't...", började Harry men jag avbröt honom. "Harry. We really need to get him help. I can't stand to see him like this", sa jag och slängde en blick på Liam som hade somnat bredvid mig bara så där. "Should we try rehab again?", frågade han. "I don't know... maybe", sa jag.  "Or maybe we just need to be there for him", sa jag eftertänksamt efter en stund. Kanske behövde bara Liam vänner som fanns där för honom.

---

Sådär! Mycket händer just nu och några av er kanske tycker att det blev för mycket på en gång. Det är jätte bra när ni är ärliga och säger exakt vad ni tycker! Så vi kan få feedback. Vad jag vet ska i alla fall Sandra skriva på fredag, vet inte om Felicia kommer skriva men sen ska de båda åka bort i två veckor och jag är kvar här i en vecka innan jag också åker. Jag kommer försöka skriva nästa vecka på tisdag och torsdag, kanske fredag/lördag också. Men i alla fall tisdagen och torsdagen! För sen kommer det dröja ett bra tag innan ni får uppdatering men jag hoppas ni stannar i alla fall! :)

Till er som kikat oss, det är superkul att snacka med er! Vi är bara glada att ni gillar novellen. Ni har blivit bäst på att kommentera också! 12 kommentarer? Thats great liksom.

Kan ni få ihop åtminstonde 7 kommentarer tills på fredag? 

KRAMAR! xx