"Welcome here everybody! I am so happy that my beautiful daughter has such nice friends as you and that you all wanted to come here today to celebrate her and Jack's engagement. Let me say that I'm so glad that she finally found the right man for her. And Jack, I totally like you and I think that you will make a great husband to my daughter. So now I would like to propose a toast to the lovely couple Sandra and Jack!", sa min pappa och log mot mig speciellt. Jack tittade på mig och tog min hand. Jag log stort och kollade på den vackra silverringen på mitt högra ringfinger. Den gnistrade. Alla höjde sina glas och skålade. "Cheers!", sa jag. "Cheers!", sa alla i kör. De alla var här - Julia, Felicia, Harry, Louis, Niall, Cara, Eleanor, James, Ebba och även Zayn. De hade alla verkligen varit där för mig. Jag och Ebba hade kommit ännu närmare varandra och jag såg henne nu som min bästa vän. De alla var mina bästa vänner. Och jag var tacksam för de. "I would like to say something", sa jag och reste mig upp. Mitt lockiga hår var inte längre ner till midjan, utan lite kortare. Jag hade på mig en söt klänning och vi satt i vårat uterum. Jag kollade ut över mina vänner, och sedan ner på Jack. "I'm so glad that I have you. With you all is nothing impossible. And I'm so thankful that you always been there for me", sa jag och möttes av glada leenden. Min mamma tittade stolt på mig. "But specially I want to thank Jack", sa jag och kollade in i de vackra blåa ögonen. "You basically saved my life. You are my hero. You take care of me like no one else have ever done. The day after christmas when you walked in to my room and gave me my medicin and everything. How you sat down, talked to me. You told me stories that made me smile. Every morning when I woke up until I got out in february, I just looked forward to you coming in to my room. And when I started talk... do you remember what I said?" började jag. Han log. "Yeah. You told me that I made you happy", sa han. Jag nickade. "Yeah. And after I got out, you called me every day just to check that I was okay. And we started to take walks, we got to know each other even better. The day when we shared our first kiss was magic. Do you remember? When we were in the park, and the fireworks lit up the dark night. It was on the national day in June. In that moment, I just knew... I knew that I loved you. And I knew that you were the one for me. And now... one and a half year later after we met... Am I actually engaged to you. I love you more than I love my own life Jack Hastings. I really do", avslutade jag. Jack log lyckligt och vi möttes i en kyss. Allt jag sa var sant. Jag tror nog att jag aldrig varit lyckligare i hela mitt liv. Det fanns ingenting som kunde stoppa mig och Jack. Jag älskade honom. Det gjorde jag verkligen. Han räddade mitt liv. "Gosh you two make such a great couple!" sa Cara. "Thanks Cara", sa jag leende. "I just gotta say how happy I am that you are happy. Cause that makes me happy", sa Harry. Jag log. "You all make me happy", sa jag. Jag möttes av leenden. "So what do you say? Do you want to taste my food?" sa mamma. Alla högg in på maten och småpratade lite allmänt. Jag granskade min numera fästman medans han diskuterade något om fotboll med Louis och Niall. Han var så vacker. I mina ögon var han perfekt. Det blonda lite rufsiga håret, de mörkblåa ögonen som man drunknade i, hans solbrända hy och hans muskler. Han älskade att spela fotboll och hade gjort det sedan han var fyra. Han brukade också gå till gymmet ofta. Han skulle fylla 22 år och höll på att plugga till läkare. Han hade varit praktikant på psyksjukhuset jag hade varit på. Han höll min hand. Jag tittade på de. De passade perfekt i varandra. Som om de var gjorda för varandra helt enkelt. Kanske, efter allt jag har gått igenom, har jag funnit den rätte. Kanske.

 

"The food was lovely", sa Zayn som satt bredvid mig till Sandras mamma. "Thank you Zayn", sa Sandras mamma vänligt och log. Egentligen kunde man ju undra hur Zayn tog allt det här med förlovningen. Men han såg faktiskt riktigt glad ut. Det fick mig att se att han verkligen älskade henne. Vad jag visste hade han gått ut med en tjej som hette Kate ett antal gånger. Jag hoppades för hans skull att det var någon för honom. Att han hade gått vidare. Han mötte mig blick och jag log. Han log tillbaka. "We will take out all the plates. Feel free to sit down on the couch or something", sa Sandras pappa. Vi alla satte oss i deras soffa. "Come here baby, sit on my lap", sa Niall och log mot mig. Jag var lycklig med honom. Det var jag verkligen. De senaste året hade vi varit tillsammans så mycket det gick. Jag hade åkt med killarna när de hade åkt iväg några gånger, men annars hade jag stannat kvar i London, saknat min pojkvän. Och fokuserat på mitt skolarbete. Efter att jag hade blivit underkänd i fyra ämnen så hade jag byggt upp mitt betyg igen. Och klarat mig. Faktiskt fått C:n och B:n i de ämnena nu till slutbetyget. Jag kurade ihop mig mot Niall och han la händerna på min mage. "Do you think it's a baby prince or a baby princess?" frågade han. "I totally think it's a irish princess. But we will find out in 6 months", sa jag. "Yeah we will sweetheart. It can't be a princess, because you are the irish princess" sa han. "That's what Sandra calls me", sa jag och log. Jag kollade mig omkring. "Where did she go?" frågade jag. "I don't know", sa han. "I'm gonna find her", sa jag och reste mig upp. Det gjorde mig glad att jag och Niall skulle starta en familj. Egentligen hade vi inte riktigt planerat det, men när det kom upp till ytan så var det ändå något som gjorde oss båda glada. Jag hade alltid varit en väldigt familjeinriktad person och hade alltid drömt om en stor lycklig familj med typ fyra barn. Jag gick upp och övervåningen och öppnade Sandras sovrums dörr. "Vad gör du här? Är något fel?" frågade jag henne. Hon satt i sin säng och kollade på gamla fotografier. Jag satte mig bredvid henne. Hon höll just nu ett foto i handen på henne, Harry och Cara som gjorde extremt fula poser. "Jag älskar Jack, det gör jag verkligen. Men det är något inom mig som får mig att känna att vi kanske inte är redo. Att jag kanske inte borde göra det än. Kanske kunde vi vänta något år? Jag har inte fyllt arton ens än och här är jag, förlovad liksom", sa hon och slängde fotona bredvid sig på sängen. Jag kollade på henne. "Och här är jag, inte heller ens arton och gravid. Vi sitter båda i en ovanlig sits sister", sa jag och log. Hon log tillbaka. "Men vet du vad jag tror? Om du verkligen älskar honom är du redo för vad som helst. Och jag kan se på er att ni älskar varandra. Han tittar på dig som om du vore hans gudinna. Och du ser så lycklig ut bredvid honom. Jag tror på er, och det gör mig lycklig att se dig lycklig. Vi går ut skolan om mindre än en månad Sandra. Vi kommer vara vuxna for real. Nästan, vi fyller snart 18 då men. Det här året kommer bli sjukt kul och innehålla många spännande upplevelser. För oss alla. Du har mycket att se fram emot. Och att du ska gifta dig är galet. Du kommer vara så vacker och allt kommer vara så perfekt. För du älskar Jack eller hur?" sa jag. Hon nickade. "Ja. Hela jag fylls med glädje när jag ser honom. Han är min hjälte. Jag älskar honom. Såklart jag älskar honom", sa hon. Jag log. "Så ska det låta! Kom, vi går ut till de andra", sa jag leendes. Jag hoppade ner från sängen och sträckte ut min hand. Hon tog den och vi gick ner till de andra. "Where have you been?", frågade Felicia. "We just needed to change our tampoons", sa Sandra och skrattade. Det var så Sandra. Jag ville inte ens tänka på den mörka tiden när det inte fanns ett spår utav den roliga, glada tjejen som alltid försökte peppa andra. Jag satte mig i soffan igen och lutade mig mot Niall samtidigt som jag hade mina fötter i Louis knä. "Lou", sa jag och tittade på honom. Han mötte min blick. Eleanor satt på andra sidan och hade en konversation med James och Cara. "How is thing between you and El?" sa jag lågt. Niall tittade intresserat på Louis bakom mig. "It's good. We have worked things out. And we still working", sa Louis och log. "Obviously are you two meant to be", sa jag. "Just like you two", sa Louis med larvig röst. "We really have to stop going on like this. I think I've explained my love for your and Eleanors relationship at least thousand times", sa jag. Louis flinade. "I like that. It makes me feel better actually", sa han. Jag sträckte mig ut efter hans hand och tog den. "Then I won't stop", sa jag med barnslig röst och han skrattade åt mig. "But seriously though. It feels like I haven't been there for you  lately. Like under the break up", sa jag oroat. "Julia, it's fine. I mean it. You will always be my absolute best girl friend ever", sa han och log. "Naaaaaw. Give me a brofist for that", sa jag. Våra knogar möttes och jag svor av smärtan. "It huuuurts", klagade jag. "Your fault Julia. You shouldn't wear all those rings", sa han. "But I love them", sa jag. "Can you two just shut up for a moment? I'm trying to prove that I'm better than Sandra on thumbwar!", sa Harry. "Seriously? Thumbwar?" sa Ebba och kollade skeptiskt på Sandra och Harry. "Yeah, it's actually fun!", sa Sandra och gav Ebba en blick. Ebba ryckte på axlarna. "1, 2, 3 THUMBWAR!", skrek Harry och Sandra i munnen på varandra. "The fight is so hard... Harry almost wins but Sandra is strong enough... She push Harry down and... she is the winner!", sa Niall och skrattade. 

Jag hade en posetiv känsla om framtiden. Det kändes bra.

 

Jag kysste James ömt. Han var min och jag var hans. Det var så det var menat att vara. Ebba ställde sig framför mig. Hon hade precis varit på toaletten eller något. Våran relation till varandra var... Well, inte så bra. Hon hatade mig. "Can you give me some space to?" frågade hon irriterat. "I sit here", sa jag. "Yeah, so did I before you came", sa Ebba. Jag suckade. "You're so childish", sa jag. "Am I the childish one? Seriously?", sa hon med en arg min. "Yeah. You can't get over the fact that I'm with James now. He doesn't like you Ebba", sa jag och kollade argt mot henne. "Felicia", började James men jag höjde upp handen framför hans ansikte. "Let me speak James", sa jag. "So please grow up and go home. You don't fit in here", sa jag bitchigt. "You are such a bitch!", skrek Ebba. Alla tittade på oss och försökte få oss att sluta skrika på varandra. Men jag skulle inte ge upp utan en fight. Ytterdörren till Sandras hus rycktes upp. Allas uppmärksamhet vändes. Och både jag och Ebba slutade skrika. In kom Liam. Han vinglade fram, och höll en vinflaska i handen. Alla satt tysta och tittade på honom. "Why wasn't I invited huh? Sandra I thought we were friends", sluddrade han. Han hade förändrats så mycket sedan vi gjorde slut. Han var en helt annan person. Han var ständigt full och ibland även hög. Det var verkligen inte min Liam. Han hade tagit det hårt. När jag hade berättat klart hade han inte ens sagt något utan bara gått ut från sjukhuset. Jag hade bara stått där tills Zayn kom ut från Sandras rum och kramat om mig. Mest för att han behövde en kram, men också för att han såg att jag var ledsen. Efter det hade jag inte sett Liam förens i slutet av Januari. Killarna hade berättat hur oroliga de var för honom. För ungefär ett år sedan hade han börjat lite smått. Och nu var det bara värre och värre. För ett halv år sedan hade vi provat rehab för honom, men direkt när han kom ut igen började han åter igen. Det gick inte för någon att ha en normal konversation med honom och killarna hade fått ta en paus från bandet eftersom Liam inte kunde vara delaktig. "Liam, please", sa Sandra olyckligt. Han tog en klunk av vinet i flaskan. "I thought I was a part of you", sa han och snubblade till medans han höll ut sitt finger emot oss alla. "I thought we all were friends", fortsatte han och drack en klunk till. "Liam", sa Zayn och kollade sorgligt menande emot honom. "Shut up. No one really loves you", sa Liam bara. "Enough Liam. It's enough", sa Harry i en skrap ton. "I take him out before Sandras parents come back", sa jag och reste mig upp från soffan. "Come here", sa jag och hjälpte honom ut. "You're all a bunch of bitches", sa han. Jag vände mig om och mötte alla olyckliga ansikten. Ingen gillade att se Liam såhär. Och ingen av oss visste vad vi skulle göra. "Lets get out", sa jag. När vi kom ut utanför Sandras hus slog jag nummret till en taxi. Han kunde verkligen inte ta sig hem själv i det här tillståndet. "So how is things between you and James?" frågade han sluddrande. Han var på väg att ta en ny klunk ur vinflaskan men jag ryckte den ifrån honom och slängde den i soptunnan. "It was my bottle", sa han. Jag svarade inte. "You didn't answer my question", sa han. "Things are good between me and James, thank you Liam", sa jag kyligt. "You don't really fit together", sa han med ett litet skratt och snubblade till. Jag kollade på honom med smala ögon. "The only thing you really have in common is that you both are sluts", sa han. "But he is a guy so he is a manwhore", skrattade han. Det lät inte som Liams skratt. Det var mer hest. "Liam, I don't really want to hear what you have to say", sa jag i undvikande ton. "Because my opinion isn't worth to hear for the beautiful little Felicia? Do you say that you are too good to me huh?" sa han och drog sakta sin hand längs min arm. "LIAM! STOP!", skrek jag och drog bort honom från mig. "I was right...", mumlade han. "You know Felicia... that colour never looked good on you", sa han och drog lite i min klänning. "Okay", sa jag. "Not that tone neither... you always sounded so loving and so happy when you talked to me... You don't really look good in that colour and tone. It is so not you", sa han. "When I think about it... you and James are a really ugly couple... You won't last", sa han med ett flin. Det var inte Liam som stod där och sa dessa förolämpande sakerna till mig. Det var inte han. Jag försökte intala mig det när en taxi svängde in. "Go home Liam. Nobody wants you here", sa jag irriterat och puttade in honom i taxin. "He is drunk. Can you please see that he comes home?", frågade jag chauffören. Jag berättade adressen. "Liam, give me your wallet", sa jag. "It is my money", sa han sluddrande. "Please?" sa jag. "Here you go cameltoe", sa han och skrattade och gav mig den. Jag drog ett djup andetag för att inte få ett psykiskt sammanbrott av honom. Jag gav chauffören pengar. "Please take him home", sa jag. Chauffören nickade och de körde i väg. Han körde iväg med den sidan av Liam jag inte var van vid att se. Den sidan av Liam som egentligen inte fanns. Samtidigt som jag var så jävla förbannad på honom var jag orolig. Men han var non of my business numera. Han var inte en del av mitt liv över huvud taget. Jag tittade efter taxin. Trots att det var Maj var det en aningens kyligt ute och vinden blåste. Jag tittade efter taxin tills jag inte kunde se den mer. Allt var annorlunda nu. Jag tog ett djupt andetag och gick in igen. Alla tittade nyfiket på mig när jag satte mig ner mellan James och Eleanor. "He is gone", sa jag och log svagt. Ja, Liam var borta. In more than one way.

---

TRODDE NI ATT DET HÄR SKULLE HÄNDA? Sandra är förlovad men en helt ny kille? Julia är gravid? Liam har alkoholproblem? Vad tycker ni? Berätta era reaktioner!

Vi blir jätte glada för era kommentarer, 11 kommentarer på förra liksom? Ni är GRYMMA. Vi älskar er, massor med kramar! x