Jag öppnade dörren för att hitta Julia, Felicia, Cara, Eleanor och Ebba. Ett leende spred sig snabbt på mitt ansikte. ''Yäääy! You're all here! Oh my, this is so exciting!'', sa jag glatt. Ebba rynkte med näsan. ''You're so happy I want to kill you'', sa Ebba. ''Oh don't be that way! This will be so fun!'', sa jag glatt och drog in alla. De alla tog av sina skor. ''Are we having a slumber party?'', frågade Julia glatt. ''No.. OR YES! But I got something planned for us!'', sa jag med en upphetsad röst. ''Like what?'', frågade Cara och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka och pussade hennes kind. ''I'll tell you soon!''. Genast började alla småprata med varandra och jag ledde de till vardagsrummet. De alla satte sig i soffan medan jag tog fram chips skålen och la den på bordet. ''OH CHIPS!'', sa Julia glatt och tog lite. Felicia gav mig ett leende och höjde ögonbrynet lite. Jag förstod hennes signal och nickade. Hon tog genast några chips i handen. Jack kom ut från sovrummet och jag vände mig. ''Hi Ladies'', sa han charmigt. Jag kollade på tjejerna och såg genast hur alla blev lite generade. Jag skrattade och vände mig till Jack igen. ''Hi beautiful'', sa han och la händerna om min midja. Jag la armarna om honom. ''You can hang out with us girls'', sa jag och skratta. Ett leende spred sig på hans fina läppar. ''As much as I want to, I have to go to work'', sa han. Han luta sig ner och gav mig en puss på kinden. ''Okay baby'', sa jag och log. Vi möttes i en perfekt kyss och han log sedan mot mig. Han släppte taget och började gå mot dörren. ''Bye girls'', sa han med sitt charmiga leende. Efter några sekunder hörde jag dörren stängas och jag vände mig till soffan alla satt. Alla satt och iakttog mig. ''Isn't he cute'', sa jag och log. ''HE'S A KEEPER!'', utbrast Cara. ''He's always tan'', sa Julia. ''YES, OH MY GOD I HAVE BEEN THINKING THAT FOR LIKE 6 MONTHS NOW'', utbrast Felicia. ''I'm telling you Sandra, if you screw this up I'm going for him'', sa Eleanor. ''It's wierd for me to say this.. But he's hot!'', sa Ebba. Jag skrattade och skakade på huvudet. ''Sad saying this, but I'm not screwing this up!'', sa jag och satte mig på bordet. ''This will not end like Brad. He telling this bitch that I slept around. And this bitch telling everyone in school. You know the whole story about that fight and the hospital'', sa jag med ett leende. ''And not Zayn either! All the lies, fights, tears, hooking up and everything! That was exhausting! I'm just glad that is over now'', fortsatte jag och tog upp handen i frustration. En tystnad spred sig som jag inte kände igen. ''Are you sure Sandra?'', frågade Felicia. Jag kollade frågande på henne. ''I mean.. About you and Zayn. You know'', sa hon. Den glädjen jag hade haft försvann direkt. ''No, I don't know'', sa jag en aning irriterat. Hon satte sig lite bekvämare och rullade läpparna. ''Even though you went thru all those fights, tears and everything.. I mean, even though all that you truly loved him. Your love was one of the most strongest love I have ever seen. The way you looked at each other.. was amazing. Maybe you should-'', sa hon men avbröts av mig. ''Stop talking'', sa jag argt. Jag kollade på tjejerna och såg hur de kollade ner. Jag kollade på Ebba. Jag mötte hennes ögon. ''You think this Ebba?'', sa jag irriterat. Hon kollade ner och jag höjde ögonbrynen. Jag mötte Caras ögon. ''You too?'', sa jag. ''Well yeah, I-'', sa Cara men stannade när jag ställde mig upp. Jag kollade ner på alla. ''Are you serious? I'm going to marry the love of my life and you're talking about how cute Zayn and I were together?!'', sa jag argt. Jag skakade på huvudet. ''You can find your way out'', sa jag innan jag vände mig om och storma in i köket. 

 

Jag satte mig vid det runda bordet och kollade ner på golvet. Hur kunde de ens säga så? Nämna hur jag och Zayn var tillsammans? Jag ville inte ens tänka på det. En orolig Cara kom in i köket och gick mot mig. Jag skakade på huvudet. ''Sandra please'', sa hon. Jag skakade på huvudet. ''No Cara! I'm not gonna hear about this! I'm sick of hearing this crap about Zayn! I'm in love with Jack! Okey? There's nothing between Zayn and me anymore! You don't know how it feels'', sa jag. Jag satte mig ner och lutade huvudet mot handen. Hon satte sig på knä framför stolen jag satt på och kollade på mig med sina stora ögon. ''Then tell me Sandra'', sa hon. Jag la händerna på mina lår och tryckte till. ''Do you know how hard it was forgetting Zayn? Telling yourself thousands of times, 'it's over, we can't be together anymore, you did all you could but you lost'. Cara, I lost him. I lost him. I always thought we would end up together, even though we always fought. But.. we didn't. It's over. I mean, it's been almost 2 years! Almost 2 years since that day. Since that christmas day he told me that he had to let me go'', sa jag. Jag flyttade luggen från mitt ansikte. ''It was hard. Letting him go. And now I'm finally over him! I'm finally over Zayn. I don't have any feelings left for him, and I can't even imagine leaving Jack for Zayn or anyone. I just realized that I  needed to get over him. And I did. And I'm happy with Jack now. He makes me happy, makes me smile. And I love him! So I don't want to hear that you guys prefere me with Zayn. Because that will never happen. I'm not going to put myself thru all those tears again. And I'm going to marry Jack. Because I love him to death! A life without him would suck'', sa jag. Hon nickade och log mot mig. ''I know you love him. And I know you been thru alot. With yourself and with love. I remember you telling me after Zayn that you would never fall in love again. That you lost hope with love. Remember what you said after fighting with him, that night at Harrys house?'', sa hon med ett leende. Ett leende spred sig på mitt ansikte. ''I could still turn to a lesbian'', sa jag och vi båda föll i skratt. Hon kollade på mig och log. Ett leende jag älskade. ''See that smile? That smile on you're face? I remember when you couldn't smile at all. No matter what I said or did, you couldn't. I missed my best friend so much. But then Jack came, made you smile and laugh. He made you happy again. In a freaking mental hospital!'', sa hon med ett lende. Vi båda skrattade och hon la handen på mitt knä. ''That's why I like him. Because he made you happy again. He brought my best friend in the whole world to life again. And I want you two to get married'', sa hon. Jag log mot henne. ''Really?'', sa jag försiktigt. ''Yeah, really'', sa hon. Hon klappade mitt lår och log mot mig. ''Come on, let's go to the other girls. I know they're sorry. And tell us that thing you wanted to tell us that you were so excited about!'', sa hon glatt. Jag nickade och log. ''Alright then'', sa jag. Hon tog min hand och vi gick ut från köket. Cara är min bästa vän, och jag älskar henne. Hon kanske inte alltid är här pågrund av sina plåtningar i alla slags länder, men när hon är här har vi den bästa tiden någonsin. Och oavsett om hon skulle åka iväg igen inom en kort tid, eller vara på andra sidan jorden så var jag glad att hon var här. 

 

Cara slängde sig ner i soffan mitt emellan Felicia och Eleanor. "So you had something to tell us?" sa Ebba försiktigt. "Yep", sa jag och satte mig ner på en stol framför de. "As you guys know... I'm going to get married", började jag. De alla fem kollade på mig. "And I want my 5 favourite girls in the world to be my bridesmaids!", sa jag. "As I said Julia, we would be bridesmaids", sa Cara och log. "Yeah! Oh my god Sandra, I'm so excited!", sa Julia och kramade om mig. "I can't believe you're getting married! And I'm one of the bridesmaids! YEEY", sa Eleanor glatt och gjorde en söt gest med händerna. Jag skrattade. "But Sandra... we got a problem...", sa Felicia som hittills inte hade sagt något. Hon kollade på mig med världens allvar i blicken. Jag blev orolig. "Yes..?", sa jag. "You have to get divorced from me first", sa Felicia och log larvigt. "Hahah seriously?", skrattade jag. "Okay, grouphug guys!", sa Cara och alla omringade mig. "Don't touch me", sa Ebba irriterat till Felicia. "Oh my god I'm so sorry", sa Felicia ironiskt. "Girls!", sa jag och tittade på de. De slutade ge varandra irriterade blickar och kramade mig istället. "We have to look after a dress for you", sa Julia när alla släppt varandra. "Yeah, I was thinking that we all could go in a couple of weeks to look after dresses. Like the weekend before graduation", sa jag. "I can just imagine how extremly gorgeous you gonna look", sa Eleanor och tittade leendes på mig. "I swear that every guy in that church will just stare at you and be like, 'damn, why are my girlfriend not that beautiful'", sa Cara. "Yeah as if!", sa jag men kunde inte låta bli att le. "I'm so excited for you! You will be a married woman! God!", sa Felicia leendes. "I think we need some champagne", sa jag och reste mig upp. "And don't worry Julia, I got alcohol free for you!", sa jag och gick in i köket. Jag plockade fram en bricka och ställde 6 glas på den och och hällde upp champagnen och Julias cider. Jag kände mig lycklig och taggad inför vad som skulle hända. Jag skulle faktiskt gifta mig. Jag skulle ha mitt drömbröllop, precis som jag alltid önskat mig. Och jag skulle gifta mig med världens mest perfekta kille. 

Jag bar ut brickan till tjejerna och alla tog ett glas. "Cheers for Sandra!", sa Ebba. "CHEERS!", utbrast alla och drack.

 

"Louis? I'm home", hörde jag den välbekanta rösten. På senaste tiden hade jag och Eleanor haft våra problem. Jag tror att vi på något sätt hade varit tillsammans för länge. Vi hade till och med gjort slut i Oktober förra året. Dock blev vi tillsammans igen nu i Februari. Och sen dess hade vi kämpat för att hålla ihop vårat förhållande. Jag älskade Eleanor så mycket. Men ibland blev det för mycket helt enkelt. Jag slängde en blick på klockan. Halv åtta. "I thought you said that you would be home around 6?", frågade jag inne ifrån köket. Eleanor kom in i köket. "Yeah. I hanged out with the girls. I'm gonna be one of Sandras bridesmaids!", sa hon. "I tried to call you like twenty times, why didn't you pick up?" frågade jag lite irriterat. "Uhm, my phone was in my bag?", sa hon. Jag kollade på henne. "Right", sa jag. "Are you seriously mad because of this?", frågade hon. "Yes! I was planning a romantic night for us! Like cooking, eating dinner for like 5 hours, cuddle?", sa jag med en irriterad röst. "Really?" frågade Eleanor och kramade mig. "Yeah", sa jag och kramade henne tillbaka. "That's so romantic", sa hon och kysste mig. Jag besvarade den och log lite sedan. "We can still do it!", sa hon. "Nah, I don't know... I'm really hungry", sa jag och kliade mig i huvudet. "Lou come on!", sa hon och tog min hand och log sött. "We just order pizza instead El", sa jag och drog ur mig från hennes grepp. "Please Louis", sa hon. "It's your fault that you're late!", sa jag surt. "I thought we had peace?" sa Eleanor förvånat. "Yeah we had until you got annoying!", fräste jag. "So I am annoying now?" sa Eleanor med sårad röst. "Please Eleanor, don't pretend that you are the innocent one", muttrade jag. "But this isn't fair! I did nothing except from being a bit late from Sandra's!", sa Eleanor gällt. "That's the fact! You do nothing at all! You're not even trying to make this relationship work!", skrek jag. Ja. Nu skrek jag. "What is all this coming from?", sa Eleanor upprört. "I'm just sick and tired of trying without any respond", skrek jag. "You trying without respond? What about me? Every time I ask you if we can do anything, you keep saying that you are busy. And you're not even in the band anymore. I mean what are you doing? You used to always make time for me!", skrek hon. "SO YOU MEAN THAT WE SHOULD BE TOGETHER TWENTY FOUR SEVEN? I NEED SOME TIME AND SPACE TO BE WITH MY FRIENDS!", skrek jag högt. Eleanor såg arg ut. "THEY ARE MY FRIENDS TOO! AND I WAS ONLY LATE HOME BECAUSE I WANTED TO BE THERE FOR SANDRA BECAUSE SHE IS MY BEST FRIEND OKAY?", skrek hon gällt. Hon drog ett djupt andetag. "Last week when everyone was going home from Sandra's? I wanted us two to just go home and have a nice time. But when I asked you just said that you wanted to go with them instead and that I could go home. You didn't want me there clearly. I lay in bed, waited for you to come back. And I know that you were with Liam but you could have called me or anything", sa hon högt. "WHY ARE YOU ALWAYS SO PARANOID? ONLY BECAUSE I DIDN'T INVITE YOU THERE DIDN'T MEAN THAT I DIDN'T WANT YOU THERE!", skrek jag. "IT FEELS LIKE THAT SOMETIMES!", skrek hon tillbaka. "YOU KNOW WHAT? MAYBE IT'S BECAUSE YOU'RE ALWAYS SO FUCKING ANNOYING. YOU CAN'T BE ON YOUR OWN FOR A SECOND", skrek jag. "IF I AM SO ANNOYING AND PARANOID AND STUPID AND EVERYTHING WHY ARE YOU EVEN WITH ME?" skrek hon. "YEAH WHY AM I? MAYBE WE SHOULD JUST BREAK UP!", skrek jag högt. Jag kunde se hur sårad hon blev i hennes ögon men ilskan var fortfarande där. "FINE!" skrek hon. "I'M BREAKING UP WITH YOU ELEANOR. GOODBYE!", skrek jag. Hon stirrade på mig för ett ögonblick. "Bye", sa hon sedan och sprang ut från köket och ut i hallen. Dörren smälldes igen. Jag satte mig ner på en stol vid matbordet och suckade argt. Att hon alltid skulle hålla på och förvränga allt. Jag var trött på henne just nu. Så jävla trött.

 

"Do you want dessert?" frågade jag och kollade på den mörkhåriga tjejen framför mig. "Yeah.. I think so", sa Kate och läste från menyn. "Take whatever you want", sa jag och log. Hon log tillbaka och två smilegropar uppenbarade sig på de rosiga kinderna. Kate var en aningens kortare än mig, hade chokladbrunt vågigt hår lite längre än till axlarna och blåa ögon. Hon var väldigt söt. "I think I'm gonna order the pecanpie", sa hon. "Wanna share?" frågade jag. "Sure, why not", sa hon och log lite. Jag såg på henne att hon egentligen inte ville dela men gjorde det ändå. Jag viftade dit en servitör och beställde. När servitören försvann igen betraktade jag Kate. "Tell me something about your self that I don't know", sa jag till henne. "Okay hm... I actually never liked the girl that hosted the party where we met", sa hon och fnissade lite. Jag log svagt. "But that's not anything about you", sa jag och log artigt. Hon såg ut att fundera. "Okay. I don't think you know that I'm 15 % american, 10 % french, 25 % swedish and 50 % british", sa hon och log. "No I didn't know that. My ex..., I mean, some of my best friends are actually born in Sweden", sa jag. "Really?", frågade hon. Jag nickade. "Do they have blue eyes? Because I got my blue eyes from my grandfather who is swedish", sa hon. "Actually, no. One of them got green eyes and the other two got beautiful brown eyes", sa jag. "I would like to meet your friends someday", sa hon. Jag la min hand över hennes. "I'm gonna let you meet them very soon. I promise you, Kate", sa jag och lutade mig fram för att kyssa henne. Hon kysste mig tillbaka. "I really like you Zayn. You are so kind to me", sa hon och klappade försiktigt min hand. "I really like you too", sa jag och log stort. "Your pecanpie!", sa servitören. "God! It's so big!", sa hon. "Yeah. Now you're glad we shared huh?" sa jag leendes. "Yeah, totally!", sa hon och skrattade. Vi ställde tallriken med pecannöts pajen i mitten och åt från den med varsin sked. Kate hann bara äta 6 skedar innan hon tittade på mig. "I'm actually full", sa hon. Grejen var den, att hon inte hade ätit mycket alls till middag. Mest bara petat i den lite och sedan ätit. Jag tror att hon skäms över att äta framför killar på något sätt. "Are you sure?" frågade jag med paj i munnen. Hon fnissade åt mig och nickade. "Yeah. You can eat", sa hon.

Vi småpratade och lärde känna varandra bättre för varje tugga jag tog. Kate var en intressant person. Hon studerade just nu på konstlinjen för tydligen älskade hon att måla. "You know I love to draw too! What do you draw?" frågade jag intresserat medans jag tvingade i mig den sista biten av pajen. "Landscapes most", sa hon och log lite. "But I like to draw people sometimes too. Wanna see?" frågade hon. "Now?" frågade jag precis när jag svalt pajen. "Yeah. You can come to my apartment if you want to. You don't have to..", började hon. "No, no, I really want to!", sa jag och log. Jag betalade för oss båda. När vi kom utanför resturangen möttes vi av papprazzis. Jag tog hennes hand och försökte snabbt skynda förbi dem. "Zayn is that your girlfriend?" frågade någon. "We are dating", svarade jag bara snabbt innan vi hoppade in i min bil. De fortsatte att fotografera som galningar utanför. "Are they always like this?" frågade Kate. Jag nickade. "How do you not get tired?" sa hon. Jag körde ut från parkeringen. "If I'm going to be honest - I'm sick and tired of it. But they were way worse two years ago when we where like massive", sa jag. Jag tittade på henne med ett leende. "You better get used to it", sa jag. Hon log stort. 

 

Vi körde i ungefär en kvart innan vi kom fram till hennes lägenhet. Vi gick in. "I've never been here before", sa jag. "I think it was time for you to see where I lived", sa hon och log. Hon tände upp hela stället. Det var en ganska stor lägenhet. Kate kom från en överklass familj och var uppväxt i London. Hon tog min hand och drog mig in i hennes atelje. Jag betraktade faschinerat tavlorna. "Who is that?" frågade jag och pekade på en tavla. "My younger sister. Isn't she pretty?" frågade hon och log. "Yes she is", sa jag och kollade. Kate var mycket duktig med penseln. "My daddy always hoped that I would be a doctor or a lawyer or something and my mum always wanted me to be a famous singer or actress. I bet they both got pretty disappointed when it turned out that I am completly stupid and that I sound like someone dead when I sing or just look geeky when I try to act. Non of them really like my paintings. They don't really appreciate art", sa hon eftertänksamt. "You're not stupid and you paintings are beautiful", sa jag och gick närmare henne. "Just like you", viskade jag och våra läppar möttes. "You give me confidence, do you know that?" frågade hon. "That's my job", sa jag. "I'm gonna paint you one day", sa hon och tittade på mig. "Yeah, you have to!", sa jag. "I need to go home now. My people need me", sa jag och log stort. "Your people?" frågade hon undrandes. "I was just kidding", sa jag och log nervöst. "But I need to get up early tomorrow so...", sa jag. "Okay, I understand", sa hon. Jag tror att hon hade hoppats på att gå steget längre när hon bjöd mig över. Men jag var nog inte redo för det än. Jag kysste henne godnatt i dörröppningen och lämnade Kates lägenhet. Jag tyckte mycket om henne, det gjorde jag. Det kändes som om vi skulle passa bra tillsammans. Och det gjorde mig glad.

 

Jag försökte hålla tillbaka tårarna där jag satt i min bil. Jag startade den och svängde ut. Jag visste inte vart jag skulle men jag visste att jag ville bort. Jag hade trott att alla våra problem var på väg att lösas. Att allt skulle bli som det alltid var förut. Men Louis var tvungen att överdriva allt och sedan skylla precis allt på mig. Det var inte rättvist någonstans. Jag ville prata med någon av mina tjejkompisar. De skulle förstå. Jag tog vägen mot Julia och Nialls hus. Klockan var bara nio än. Jag parkerade på deras uppfart och gick snabbt ut ur bilen. Jag tryckte på ringklockan minst 5 gånger. Julia öppnade dörren och jag kände bara hur allting brast och tårarna började rinna. "Sweetie what's wrong?" frågade hon oroligt och lät mig komma in. "Me and Louis had a fight and he broke up with me", sa jag. Julia kramade om mig. "He didn't mean that", sa hon och klappade mig lungt över håret. "Yes he did! Its over - again!", sa jag och lutade grät mot hennes axel. "Do you want something? Anything?" frågade Julia. "I just want you to be there", sa jag. "I will always be here for you Eleanor okay?", sa hon och tryckte min hand. Jag log mellan tårarna. Hon torkade bort de. "Eleanor? I didn't know that you were here!", sa Niall. Sedan såg han att jag grät. "Babe what happend?" frågade han oroat. "Me and Louis had a fight and he broke up with me", sa jag. "He did what?" frågade Niall och kollade på mig. "Yeah what the fuck?" hördes Sandras röst. "Sandra!", sa jag och hon kramade om mig hårt. "El my litte sweetie!", sa Sandra sorgset. Jag fortsatte att gråta. "Niall was just about to drive me home but I'll stay for a while okay?" sa Sandra i mitt hår. "Okay", sa jag. "Niall, put on some teawater and make us all tea okay?" sa Julia och tog sedan min hand. Sandra pussade min kind och vi satte oss i Nialls och Julias vardagsrum. "Tell us everything", sa Julia. Båda två kollade oroligt på mig. "Louis was just annoyed already when I got home. He kept talking about that I was too late and stuff and then we just started fighting", sa jag och drog bort tårarna. "Why would he start a fight only because you were late? That's just weird", sa Sandra. "I know, I didn't get why he was so mad! He told me that I didn't fight for or relationship and that he was the only one who did and that he didn't get a respond and everything", sa jag. "That's not true. Why would he say something like that? He told me that you both are working on things", sa Julia. "I know! That was what we do. But we been in a lot of fights lately. What if he is right? What if we actually are not meant to be?", sa jag och tårarna började rinna igen. "Don't say that! You just going through a tough time right now", sa Sandra. "You and Louis will work it out. I promise you honey", sa Julia. "Thanks. I love you", sa jag. "You will always be my girl", sa Sandra. Jag log lite. Niall kom in med teet och gav oss alla varsin kopp. Han gick fram till mig och tog mina händer. "Don't cry. I know that Louis didn't mean anything okay? Please don't cry", sa Niall och klappade lugnande mina händer. Jag nickade. Niall log och reste sig upp. "I'm just gonna leave you girls alone. Enjoy your tea", sa han och gick in till hans och Julias sovrum. "Louis was just a jerk tonight. I don't know what his problem is but we are here for you okay? You know we will always be", sa Julia. "You're right. He was a jerk. I'm sorry for destroying your t-shirt Julia", sa jag och kollade på den svarta fläcken på hennes axel. Sandra och Julia började båda skratta och snart drogs jag med. "It's okay babe. You're worth much more than my old t-shirt", sa Julia och höll om mig. "You know we both love you Eleanor. You can talk to us whenever you want", sa Sandra och log uppmuntrande mot mig. Sandras mobil vibrerade och hon tittade på den. "Åhh..", sa hon i en negativ ton. "What?" frågade Julia. "Jack wants me to come home", sa hon. "Go", sa jag. "Are you sure?" frågade Sandra. Jag nickade. "It's okay", sa jag och log svagt. Sandra kramade om mig. "I love you Eleanor. Louis is a idiot. Me and Julia gonna fix this okay? I don't like to see you cry", sa Sandra. Hon pussade min kind och gick mot dörren. "NIALL! CAN YOU DRIVE ME HOME?" ropade Sandra. Niall kom ut i hallen och de båda försvann. "Maybe I should go too", sa jag. "Where? To Louis? I think you should stay here", sa Julia. "Thank you Julia" sa jag. Jag ville verkligen inte gå hem till Louis. "You can sleep in the guestroom", sa Julia leendes. "You don't need to but... will you sleep in the other guest bed? I don't really feel for being alone. And I want to talk maybe", sa jag försiktigt. "Everything for you okay?", sa hon. Vi drack upp vårat te och Julia bäddade gästsängarna. Trots att klockan knappt var strax efter tio kröp vi ner i sängarna och pratade. Även om allt kändes svårt var jag glad att jag faktiskt hade mina underbara bästa vänner vid min sida. För om jag inte skulle ha de, skulle allting vara så mycket svårare att ta sig igenom. Kanske till och med omöjligt. När vi släckte lamporna vid tolv tittade jag upp i taket. Jag såg inget, bara mörker. Men jag hoppades, så mycket, att jag skulle lösa det med Louis. Trots att vi bråkade och att jag just nu halvt hatade honom älskade jag honom ändå. Jag var bara orolig för att vad han menade var sant för honom. För tanken att aldrig någonsin mer vara med honom skrämde mig.

---

Förlåt för att den här delen inte kom i fredags! Det var tänkt att Sandra skulle skriva den men det blev väldigt mycket! Sandra har skrivit nästan hela sitt perspektiv i den här delen i alla fall och jag har skrivit resten. Nu åker Sandra och Felicia och ni är stuck with me. Moahaha nejmen. Hoppas ni gillade delen! Gillar ni att det händer mycket eller tycker ni att det är för mycket? Let us know :) Kommentera mycket nu tills nästa del som kommer på tisdag! Kram! :) /Julia