Jag vaknade sakta upp. Jag upptäckte att jag befann mig på ett sjukhus. Ångesten från de senaste månaderna kom upp i mitt huvud. Allt drickande, allt skit. Jag tittade mig omkring. "Felicia?", sa jag förvånat och tittade på henne. Hon låg i en säng bredvid min. Hon log mot mig. "What are you doing here?", frågade jag undrande. "I just wanted to...", började hon men sedan insåg jag. "No. You didn't", sa jag. "Yes I did. I gave you one of my kidneys Liam", sa hon. Jag hade alltid varit känslig för alkohol i stora mängder tack vare mina sjuka njurar. Jag hade haft problem med de sen födseln, men för ungefär 4 år sedan hade de gjort så att jag faktiskt kunde dricka. Men de senaste månaderna hade det blivit för mycket alkohol och min kropp klarade helt enkelt inte av det. "Felicia you shouldn't have and-", började jag, men hon avbröt mig. "I did it because I love you", sa hon enkelt och kollade rakt in i mina ögon. Mitt hjärta hoppade över ett slag. "Really? You do?", sa jag. "Liam, I have always loved you. I should never have let you go", sa hon och tittade ner på sina händer. Hon hade inget smink på sig och hennes vågiga hår vilade mot hennes axlar. "You mean you love me in that way", sa jag och log mot henne. Hon log lite. "I'm sorry for everything. For letting you down, for chosing James over you. I was so dumb", sa hon. "I don't get it. I thought you were in love with James", sa jag förvirrat. "It's just so complicated everything you know. I have always been confused over my feelings and you know that. And yes, I thought, all this time, that I was in love with James. That I should be with him. But something happend yesterday that just made me realise. You know, I thought that it always had been me and James. He was the first boyfriend I ever had. And our broke up was so emotional, so many feelings, and even though I loved you to pieces while you and I were together I just couldn't make my feelings for James go away to 100%. And everything seemed so easy when we started to hang out again and everything. But yesterday, after this thing happend, I just realised that it hasn't always been me and James. But it has always been you and me. No matter what, you always had my back. Even though I maybe was the worst cowboy ever when we were kids and even though I had annoying mood swings when I turned 13 you still was there. Always", sa hon. Jag kollade på henne med stora ögon. Jag kommer ihåg att när vi var jättesmå, eller, jag var nog 6 och hon var 3, och vi lekte cowboys som vi alltid gjorde (för att jag ville det) och jag sa att hon var en dålig cowboy för att hon inte svingade sitt lasso rätt. Jag berättade för henne hur hon skulle göra men hon gjorde bara fel hela tiden. Och som hon sa hade hon väldigt stora humörsvängningar när hon var tretton. Vissa dagar kunde hon krama mig hela tiden när vi var tillsammans, vissa dagar kunde hon vara konstigare än vanligt, vissa dagar kunde hon bitcha runt allmänt mot alla i vår omgivning. Och jag blev arg och irriterad på henne många gånger. "Nothing could make me leave your side", sa jag. "I'm sorry I left yours for a while", sa hon. "It's okay", sa jag. Vi satt tysta och kollade på varandra. "You could have died, you know", sa jag. "I would die for you Liam", sa hon allvarligt. "No, you wouldn't", sa jag. "Yes I would. It was 50 % chance that I would survive if I did it. If I hadn't donated, you would have zero procent chance of surviving. And yes, I would rather die if you could live than be sure of me living but knowing that I could have done something to save your life", sa hon. Hon var allvarlig. "I would die for you to, you know that", sa jag. "This is not something I'm just saying. I mean it. For real", sa hon. "Me too", sa jag. Vi hade starkt ögonkontakt för några sekunder. "Are you okay?" frågade jag sedan. Hennes ansiktsuttryckt ändrades och hon log lite. "I'm fine. I'm just feeling a bit weak. The real question is, are you fine Liam?" frågade hon. Hennes blick vandrade över hela min kropp, som om hon ville hitta något som tydde på att jag inte mådde bra. "I'm good. Thanks to you", sa jag och kollade upp mot taket. Jag fattade fortfarande inte riktigt vad som hade hänt. De senaste månaderna hade varit en enda stor soppa. Jag hade inte många klara minnen heller. Det sista jag minns klart och tydligt i mitt huvud var den gången för ett och ett halvt år sedan. När Felicia tog mig till sidan inne på Bethlem Royal Hospital där Sandra låg. Hur hon förklarade hur hon fortfarande hade känslor för James, hur hon sa att hon var så ledsen, men att hon kunde inte vara tillsammans med mig för att hon älskade James. Jag hade inte svarat. Bara gått rakt ut från sjukhuset, förbi en undrande Zayn och rakt hem till mitt hus. När jag väl var framme hade jag stannat kvar i bilen, tänkt för några sekunder... innan jag fick ett raseriutbrott. Jag hade helt enkelt bara skrikit ut min sorg, slagit på ratten, gråtit. Sedan hade jag bara stormat in i huset, korkat upp en vinflaska, och sakta druckit hela flaskan helt själv. Och det var så det hela hade börjat. Jag hade varit i för mycket sorg. Jag hade inte kunnat ta det. För ingen människa på hela jorden hade någonsin betytt mer för mig än Felicia. "I love the way you smile. I love how you can do your ugly faces around me. I love your laugh. I love how I always am happy around you. I love when you hug me without letting go for five minutes. And I love how we always have had this connection. I have known you forever. I think I met you the day after you were born. We belong together Felicia", sa jag. Vi mötte varandras blick. Hon sträckte ut sin hand och jag tog den. "But I can't get hurt again, do you understand?" sa jag försiktigt. "Promise me you won't leave me this time", fortsatte jag. "I promise you Liam, I will never leave you", svarade hon allvarligt. Vi lutade oss mot varandra över sängarna. Våra läppar snuddade varandra. Vi lät dem söka efter varandra innan våra läppar möttes. Det var så bekant, kändes så rätt, kändes så bra. "I love you", viskade hon. "I love you too", svarade jag.

 

"WHY IS EVERYBODY DYING?" utbrast Julia med en olycklig röst när vi alla gick in i rummet där Felicia och Liam låg. "Nobody is dead Julia", sa Liam och log lite mot henne. "You could have been! Both of you!", sa hon. "You were scaring the shit out of me", sa Sandra. "We all were so worried", sa jag. "But we are alive guys, so no need to worry anymore", sa Felicia. Alla drog ett djupt andetag. "What happend Liam?" frågade Zayn. "My kidney stopped working and I just fell in the grocery store", sa Liam. "Thank god it was in the grocery store and not at your house", sa Cara. "Yeah", sa Liam. "Can you promise us to stop drinking now?" sa Louis. Liam nickade och Felicia tittade leendes på honom. "I will probably never drink more in my whole entire life. Not that I have a choice either", sa han. "So you can't drink?" frågade Eleanor. "Nope, it's to risky", svarade han. "Well, you will survive without alcohol", sa Julia och log. "Felicia you are honestly such a hero. Doing what you did for Liam is big", sa jag. "Yeah. You are so brave and we all are thankful that both of you did survive", sa Sandra som satt på golvet mellan Felicias och Liams säng, medans hon höll båda i handen. "I couldn't survive without Liam. It was we both dying or we both surviving. I love him", sa Felicia. "Are you guys like together again?" frågade Zayn. Felicia och Liam tittade på varandra leendes. "Oh my god", sa Cara och log stort. "I have always known that you two are meant to be, end of story", sa Louis och höjde sin hand. "I'm afraid you have to leave now. Visiting hours are over", sa en sjuksköteska och skuffade ut oss ur rummet. Jag var glad att de var tillsammans igen. James var en schysst kille, men såklart skulle jag alltid hellre vilja det bästa för Liam än för honom. För Liam var min bästa vän och bror. Och Felicia var min bästa vän också. Såklart ville jag att de skulle vara tillsammans. Vi alla satte oss i väntrummet som vi gjort så många andra dagar under den här veckan. Jag satt mitt emellan Eleanor och Sandra. "More waiting", sa Eleanor. "Yep. It's like it never going to end", sa jag. "I wish Niall could wake up too", sa Julia. "We all do Julia", sa Sandra. "But you two have to get out of here soon. Your graduation is on monday", påpekade Zayn och kollade på Sandra och Julia. "Oh shit, please don't remind me", suckade Sandra. "We have missed so much school", sa Julia. "But honestly who cares", sa Louis. "You are not a good rolemodel", sa Cara och tittade allvarligt på honom. "Cara they're getting straight A's anyway so", sa Louis och kollade menande på henne. "We actually don't but yeah", sa Sandra. "You're doing fine. You're not gonna need to go to school anymore, like ever. Isn't that awesome?" sa Eleanor. "You're forgetting collage", sa jag. "Okay I feel a huge pressure on me right now. STOP TALKING ABOUT SCHOOL", sa Sandra och viftade stressat med händerna i luften. "She can't take pressure", sa Julia och skakade på huvudet. "But I don't think they can lower your grades. I mean, someone you both love is..", började Zayn. "Please. Don't say it", sa Julia. "You know...", mumlade Zayn. "Zayn is probably right", sa Cara och log uppmuntrande mot Julia och Sandra. Jag tittade på henne. Hon hade ett väldigt fint leende och hennes hår var uppsatt i en slarvig hästsvans. Hon mötte min blick och fortsatte le mot mig. "You guys should have some kind of graduation party", sa Louis och bet på ett äpple som han nyss tagit upp från Eleanors väska. Han satt i fotöljen med fötterna på det lilla bordet. "I know we talked about it a couple of weeks ago but I don't know right now...", sa Julia. "Yes Julia we should!", sa Sandra och kollade på henne. "We would have so much fun!", fortsatte hon. "We all need to have some fun. You know that yourself", sa Eleanor. "I'm gonna throw a party at least", sa Sandra och log. "What happend with James by the way?" frågade Zayn. "I don't know. Both he and Ebba just walked away yesterday", sa Cara. "And neither of them is picking up their damn cellphones", sa Sandra. "I guess James is mad over Felicia and Liam...", sa Louis. "It's just a fact that it is Fiam forever", sa Eleanor och log. "Fiam? You couldn't come up with something better?" sa Julia och log. "Isn't that what the fans call them?" sa Eleanor. "I don't know, it sounds weird", sa Julia och skrattade lite. "The majority of shipnames are quite ugly", sa jag. "Ugh yeah, totally", sa Sandra. Plötsligt såg vi massor av läkare springa runt. "What is happening?" frågade Zayn oroligt. Vi alla ställde oss upp. "They're going inside...", börja Julia, men la tvärt handen för munnen. "Niall", mumlade Louis. "No, no", sa Julia. En gråtande Maura kom emot oss. "What is happening Maura?" frågade jag. "It's Niall", sa hon. Hon kramade om Julia som hade börjat gråta. En doktor kom emot oss. "Is he... dead?" frågade Sandra med ett osäkert uttryck mot Julia. "No. He isn't. But I'm afraid he hasn't a long time left", sa doktorn sammanbitet. "This can't be true", sa Cara. "Everything is calmed down right now, we have done all we could. If you want to say goodbye, you better do that now", sa doktorn. Vi alla tittade på varandra. Och vi visste, att vi skulle förlora någon som vi älskade mest av alla på jorden. Någon som kunde lysa upp alla våra dagar. Inom ett par timmar skulle Niall James Horan inte finnas längre.

Mitt hjärta dunkade snabbare än någonsin. Jag visste inte vad jag ville göra, gråta, skrika? Springa långt bort och aldrig komma tillbaka igen? Jag vågade inte förlora honom. Jag vågade inte. Vi alla samlades inne i hans rum. Även Felicia och Liam hade fått gå från sina sängar för att ta farväl. Harry och Sandra tog varsin av mina händer och höll dem hårt. Det kändes som om jag inte kunde andas. Vi var tretton personer i rummet, vi alla inklusvie Niall's familj. Alla grät. Det här var inte bara ett hejdå som när jag åkte till Sverige. Detta var ett hejdå för att den personen som jag älskade mest av alla skulle tas ifrån mig för att aldrig någonsin komma tillbaka. Vår sista konversation medans han var levande på riktigt var ett bråk. Jag önskade att jag bara kunde ha spolat tillbaka tiden, berätta för honom hur mycket jag älskade honom istället. "So... should we all say goodbye individually?" hördes Liams röst. Det kom inget svar från någon, men Greg började. Sedan Chris. Sedan Bobby. Sedan Maura. Alla sa något fint om honom. Cara och Eleanor gick fram, pratade med honom lite. Jag sneglade på Felicia som satte sig vid hans sängkant. Hon tog hans hand. Tårarna droppade ner från hennes ögon och hennes hand skakade. "I'm so sorry Niall. This is all my fault... If I hadn't ask you for a ride... you would still be alive. I'm so sorry. I love you. I'm sorry", sa hon gråtandes och kysste hans hand. "It's not your fault Felicia", sa Zayn och kramade om henne. Liam sa också hejdå. Det var fint att se på något sätt, hur alla berättade för honom hur mycket de älskade honom och hur mycket han hade betytt för de. Men samtidigt så var det så hemskt. Jag ville inte höra allas hejdå. Ville inte att alla skulle säga hejdå. Ville inte själv säga hejdå. Ville inte förlora honom. Ville inte. Men jag visste, att jag var tvungen. Zayn sa även han hejdå, och Louis också. Sandra släppte min hand och gick fram emot honom. Jag hörde Harry snyfta högt bredvid mig och jag tryckte hans hand lite extra. "You have always been there for me. Never failed me. You've loved me for who I am, never judged me. Always been my best friend. I don't know how I am supposed to survive without you, because you meant everything to me. I love you so much Niall", sa Sandra. Liam la lugnande händer på hennes axlar. Även Harry släppte min hand. "I'm sure that I'm speaking for all four of us when I tell you this Niall. We are so happy that we were put as a band. Because if we wouldn't have, we would never have met you. This beautiful, young man, that always had his friends back. That accepted everyone for who they are. Who loved everyone unconditionally. And everyone loved you exactly as much. You deserve all the love in this world. We all love you so much", sa Harry. Medans Harry sakta reste sig upp vändes allas blickar mot mig. Alla hade sagt sitt, det var bara jag kvar. Bara jag. Jag satte mig försiktigt ner på stolen där alla andra nyss hade suttit. "Everyone in here have told you such beautiful things and I can't do anything else than agree with them. But I'm going to tell you what I really feel inside. I feel pain. So much pain, and it won't stop. I have never loved anyone or anything more than I love you. You are my reason to live. My reason to smile. My reason to be me. I have learned so much about love thanks to you. I know that what we have is real. I know that. As much as I wish all the pain could go away it can't. And I'm wondering if it ever will. This last hour, my thoughts have gone crazy. I asked my self if I wanted to live without you. For a while I didn't know. But I know now, that I have to keep fighting, remove all the pain from my chest. From my heart. Cause I know that you would have wanted that. You would want us all to just keep being us. Keep living. But Niall, I want you to know that now, when you die... You take a part of me with you. I won't be complete anymore. Cause I can't be that without you. But I will try. Because I love you. I love you so much", sa jag. Alla var tysta runt om mig. Jag lutade mig fram och kysste hans svala läppar. Jag var bara tvungen att möta de en sista gång. Jag satte mig ner igen, och höll hans hand. Det gick sekunder. Det gick fem minuter. Sen kom det. Pipet. Hans hjärta slog inte mer. Allting bara slängdes emot mig. Eleanor la armarna om mig bakifrån. Jag hörde hur alla bara grät. Niall var död. Fanns inte mer, borta. Tårarna sprutade ut ur mina ögon. Han var borta.

Förlåt för att det dröjde så länge med en del. Felicia har bestämt sig för att sluta skriva för gott så det här är nu bara min och Sandras novell. Felicia är däremot delaktig i våra diskussioner om novellen men skriver alltså inte längre. 

I alla fall går vi mycket längre i skolan den här terminen så vi får se hur det blir med delarna. Vi måste ju hinna med plugg och annat också men vi ska försöka lösa det. Hoppas ni mår bra, jag skulle bli asglad om ni kommenterade över 5 kommentarer nu! Det kommer en ny del så fort som möjligt. Lots of love x