---

"It's gonna take a while for me to fucking realise it. My best friend is getting married for real!", utbrast Felicia. Jag, Felicia, Julia, Eleanor, Cara och Ebba var på väg mot butiken med klänningar som jag hade hittat.  "You've said that since she got engaged Felicia", sa Cara. "Yeah but I can't help that I'm so excited for her!", sa Felicia glatt och kramade om min arm. "Am I the only one who's excited to try out dresses?" frågade Julia. "No! I looking forward to see wich one you pick Sandra", sa Ebba. "What colour are we going to wear?" frågade Eleanor. "Girls, take it slow!", sa jag och log. "We're not even there yet", fortsatte jag. Vi kom in i den lilla söta affären. "Welcome darlings!", sa en mycket stilig kvinna i 50 års åldern. "Thank you", sa Felicia och kollade sig omkring. "I love your dresses", sa Julia och kollade sig även hon omkring. "Thank you honey. I've made them all by my self", sa kvinnan och log mot Julia. "Wow, you're really talented", sa Ebba. Kvinnan log. En yngre tjej i 25-års åldern kom ut. "Hi", sa hon. "This is my daughter Cecily. And I'm Blair. What can we help you with today?" sa den äldre kvinnan, Blair. "Our best friend is getting married", sa Eleanor. "Wich one?" frågade Cecily. "Me", sa jag leendes. "God, I know like thousands of dresses in here that you would look gorgeous in", sa Cecily. "You're a really beutiful girl. Your fiance is a lucky guy", sa Blair. Jag gillade hur snälla de var i den här butiken. Och klänningarna var underbara. "Thank you. We need bridesmaid dresses for those girls too. Do you have that?" frågade jag vänligt. "Absolutly! I'm gonna show you", sa Cecily. Vi leddes in i ett annat rum fullt av klänningar för brudtärnor. "Wow", sa Felicia. "You stole my word", sa Cara och log mot Felicia. "Well, Sandra it's your choice what we're gonna wear", sa Julia. "Wow, so many decisions", sa jag och kollade noga på varenda en av klänningarna och strök min hand över de. Jag kunde inte fatta att jag faktiskt skulle gifta mig. Jag skulle ha bröllopet jag alltid drömt om... Jag skulle ha allt jag alltid drömt om. "Could you help us? Pick out some dresses that could fit me and some that would look good on the girls?" frågade jag. Cecily nickade. "Mum! Can you pick out a weddingdress for the bride? You're the best when it comes to that", ropade Cecily. "Of course!", sa Blair när hon kom in i rummet. "Would you like some special colour for the bridesmaids?" frågade Cecily. Jag tittade på mina fina fem bästa vänner. "I just want them to feel beautiful", sa jag och log.

 

Cecily och Blair lämnade oss ensamma och vi hade fått fem olika klänningar var. "Before we try the dresses on, I just need to say that Harry will stop by later. He just wanted to see how his best friend would look", sa Cara. Jag nickade. "That makes me happy", sa jag leendes. "Try one of your dresses", sa Eleanor till mig. "Okay... but wich one should I go for first?" frågade jag och tittade på alla fem vackra klänningar. "Try the one that looks like a swan on", sa Ebba och pekade på en gräddvit klänning som påminde om en svan. "Okay", sa jag nervöst och gick in bakom skynket. "I wonder what she will look like", hörde jag Felicias röst utifrån. "Obviously beautiful", sa Julia. Jag hade lyckats få på mig klänningen och betraktade mig i spegeln. Inte illa. Jag gick ut från provrummet. "You just look stunning, I have no words", sa Cara. Jag snurrade runt. "The dress is gorgeous, and you are too", sa Eleanor och betraktade klänningen noga. "How did you even imagine your wedding dress?" frågade Ebba. "Well, pretty much not like this. But I like it on though", sa jag och vände och vred på mig framför spegeln. "Try another one!", sa Felicia. "No, it's your turn!", sa jag bestämt. "Wich one should we try first?" frågade Julia. "Try the green ones! They look intresting", sa jag eftertänksamt. Alla fem försvann in i varsitt provrum. Jag tittade på mig själv där jag satt i svanklänningen genom spegeln. Nej, jag tror nog inte att jag ville ha den här ändå. "Are you guys finished?" frågade Cara. "Yes", hördes från de resterande fyra. "Okay, one, two, three", sa Cara och alla fem kom ut. De hade alla varsin smaragdgrön klänning i olika modeller. Jag betraktade alla från topp till tå. "You all five look really pretty but I don't know if green is the colour I want...", sa jag. "That was what I thought too!", sa Ebba. "I feel like a ugly sausage in this dress", sa Felicia. "Are you kidding me? You look gorgeous! You are always beautiful my pumpkin", sa Julia och log uppmuntrande mot Felicia. "Yeah you know how beautiful you are. You all are the most beautiful girls in the world in my eyes okay? But green is not just the colour", sa jag. "Then it's your turn again sexy lady. Take the slim one now", sa Cara. Jag tog klänningen som var tight, satte på mig den och gick ut. "I don't like this dress", sa jag. "To be honest, not me neither", sa Eleanor. "No offense but you look a bit like a hooker in it", sa Ebba. "Hey Jack do you want to fuck me when our wedding is done?", sa Julia skämtsamt. "Yeah sexy mama", sa Felicia i en drivande ton och alla skrattade. "You're terrible", sa jag skrattandes. "Girls just wanna have fuuuun", sjöng Cara. Jag joinade henne och till slut satt alla och sjöng den. "That song is so old!", sa Eleanor. "We are girls, we want to have fun... I mean the song is just perfect", sa Ebba. Alla blev tysta och log mot varandra. "Guys I love you so much!", sa jag från ingenstans. "We love you too", sa alla samtidigt. De tittade på varandra och fnissade. "We are so proud of you", sa Felicia leendes. "When I met you that day when we threw away garbage I never expected to see you in a weddingdress 6 years later", sa Julia och kollade leendes mot mig. "Maybe I should wear garbage to my wedding to symbolize the past", sa jag ironiskt med ett leende. Alla skrattade åt mig. "But girls it's your turn now!", sa jag. "Take the pink ones this time", fortsatte jag. De grabbade varsin klänning och försvann åter igen in i provrummen. Det var mycket som skulle planeras inför bröllopet. Maten, tårtan, gästlistan överhuvudtaget, vilken kyrka, placering till middagen, inbjudningskort, vilka blommor vi skulle ha... sjukt mycket. Men jag såg fram emot det mycket. För det skulle bli kul. De kom ut och ställde sig alla framför mig. "Sandra! Hello", sa Cara och knäppte med fingrarna. "Sorry, I got lost", sa jag. "As you always do", sa Eleanor. "You know me too well", sa jag och log. Eleanor log tillbaka. Jag granskade noga klänningarna medans tjejerna posade oseriöst. "That's exactly the kind of dress I want you to have. The same model. Classic, but elegant", sa jag. "I'm sorry Sandra, but I won't wear this", sa Ebba. "Why? It's her decision", sa Felicia. Ebba gav henne en irriterad blick och tittade sedan på mig. "It's the colour. The babypink colour doesn't fit with my red hair", sa Ebba. "You're right, it's okay. But I really like the model...", sa jag. "We can ask Cecily if they have it in another colour", sa Julia. "Yeah, let's do that", sa jag. Cecily var redan påväg in. "I heard you saying my name", sa hon leendes. "We where just wondering if you got those dresses in another colour?" frågade Cara. "Not exactly the same, we never make dresses in same model with different colours. But we got a lightblue one that looks almost like those... I'm gonna go search for it", sa Cecily och lämnade rummet igen. Jag reste mig upp för att ta en tredje klänning. "If the blue ones are as pretty as the pink ones you're going to wear them. Just so you know", sa jag och precis då kom Cecily in igen. Hon höll upp en av klänningarna. "That one look even prettier!", sa Eleanor. "Oh my god yes", sa Ebba. "This one will look good with your eyes Ebba", sa jag och log mot henne. "We'll try them", sa Felicia leendes. "Yeah, do that before I try mine", sa jag. De tog varsin ljusblå klänning och gick in i provrummet. "Oh I love this!", hördes Julias röst innifrån. "Me too! It look so good on and it's really pretty", instämde Cara. "Come out and show me! I get excited when you talking like that!", sa jag. De alla fem kom ut igen. "Okay yes, you look fucking gorgeous all of you. I will cry", sa jag och de alla log stort mot mig. "You were right, this goes better with my eyes", sa Ebba och kollade på sig själv i spegeln. "I think that they should wear that. Totally", sa Cecily. "The dress looks especially nice with my converse", sa Felicia ironiskt. "It's a long dress, you can't even see your shoes", sa jag och skakade på huvudet åt henne. "But I want you guys to have those. I can imagine you all with gorgeus hairstyles and nice shoes and accesoaries and make up and everything. We will buy them", sa jag och tittade mot Cecily. "It's a great decision", sa Cecily leendes. "I'm gonna try this one on now", sa jag och tog en klänning. "You will look so stunning in that one!", sa Cecily förväntansfullt. Jag tog den och gick in i provrummet. Nervöst satte jag på mig klänningen. "Oh, another customer", sa Cecily och jag hörde hur hon gick ut. Jag gick ut från provrummet. "Oh my fucking god", sa Cara. "Sandra that dress is like made for you! Jesus you are so beautiful!", sa Julia. "It brings out the best in you", sa Ebba. "Yeah, it goes so well with your skinny body and your curls look so beautiful to the dress and I just can't tell you how gorgeous you look right now", sa Eleanor. "You look so pretty", sa Felicia. "Thank you", sa jag och tittade på mig själv i spegeln. "Knock knock", hördes Harrys röst. Han och Zayn kom in. De båda stannade när de fick syn på mig. Jag log mot de. De båda tittade på mig. "Okay. Wow. You look fantastic. So stunning", sa Harry och gick emot mig. Han la armarna om mig och jag kramade honom. Han pussade min kind. "You will make a gorgeous bride", sa han och log mot mig. "Thanks", sa jag nästan ljudlöst och han satte sig ner mellan Cara och Felicia. Zayn stod kvar, och han tittade fortfarande på mig. "What?" sa jag generat. Han log stort. "It's just... It's just that you look so beautiful", sa han. Och i det ögonblicket visste jag att det var den här klänningen jag ville ha. För hans åsikt betydde allt. Zayns.

 

"Sandra looked so stunning yesterday!", sa jag. "She really did. I'm so glad for her sake", sa svarade han. Jag och Harry var ute i London, kollade runt lite, shoppade. Hade det bara mysigt. "One day I'm gonna marry you Harry. I'm just saying", sa jag. Han stannade och tittade på mig. "What?" frågade jag. "Are you serious?" frågade han. Jag nickade. "I can gladly say that you, my lovely Cara Delevingne, one day will have the honor to marry me", sa han och kysste mig. "Your cheesy bastard", sa jag och log mot honom. "I never been so into somebody before, and everytime we both touch I only want more", sjöng Harry oseriöst. Jag skrattade åt honom och tog hans hand. "What if we never kissed back in LA?" frågade jag. "Then we wouldn't be together", konstaterade Harry. "I think we would. If two people are meant to be...", sa jag och flinade. Han skakade på huvudet leendes. "You're crazy", sa han och kysste mig igen. Vi fortsatte gå. "I can spot a papparazzi", sa han plötsligt. "Let's make faces to them", sa jag. Vi började göra grimarser och kamerablixtrar kom från alla håll. Vi båda började skratta. "Wanna see how good I am on kissing my boyfriend?" ropade jag. Jag drog Harry närmare intill mig och kysste honom passionerat. Det var såå kul att driva med papparazzis. "See you another time", sa Harry ironiskt och vi gick in i en butik. "Look, there is you", sa Harry och pekade på en reklamskylt. "Wow, there I am", sa jag. "God why do you have to be so hot?" frågade han och stirrade på bilden. "Stop staring, I'm standing next to you!", sa jag. "Sorry, I forgot", sa han och log sådär oemotståndligt emot mig. Jag kunde inte förstå hur vi bara hade varit vänner. Hur kunde jag inte bara velat ta och kyssa honom? För det var så jag kände mest hela tiden. "So  when are the band back on track?" frågade jag. "I don't know. Soon I guess. We haven't signed the contract yet", sa han. "Why?" frågade jag. Vi gick ut ur butiken igen. Alla fotografer var borta och vi gick nomalt på gatan igen, hand i hand. Som vilket ungt par som helst. "I guess none of us really wants to leave home now when everything is good. But at the same time... It would be so amazing to recording some new material and go on tour again. I mean, we had our break now", sa Harry. "The fans want you to rock them again", konstaterade jag. Han tittade leendes på mig. "We're gonna go to Simon's office on friday. And it's only monday today so we have some more time. But I actually think we're gonna go back. That feels like the right thing you know", sa Harry. "How is Liam by the way?" frågade jag, plötsligt något oroad. "When we where there at saturday, he just had a hangover so he was pretty much the Liam he used to be. I've missed seeing him like that", sa han. "I miss him too. He was always so funny and kind to me", sa jag. "He will be back soon. I have a strong feeling of that", sa Harry. Jag klappade försiktigt hans arm. Jag visste hur hårt alla tog det. Jag också. Det var svårt att se än vän sådär. "Do you want ice cream?" frågade han sedan leende. "Yeah, sure", sa jag. Vi köpte glass och satte oss i solen och åt. "When are you going to leave again?" frågade Harry. "A couple of weeks. I have fashionweek in france then", sa jag. "I always miss you so much", sa Harry och kollade ledsamt på mig. "Can we not talk about sad stuff? Let's have fun as long as we can!", sa jag och åt upp hela min glass i ett nafs. Det var en vacker dag, solen sken och gräset i parken där vi satt var alldeles grön. Det började dofta sommar. "Stand up Harry", beordrade jag honom. Harry ställde sig upp och jag hoppade upp på hans rygg. "Run my little ponny", sa jag och Harry började springa runt. Han sprang med mig runt i parken innan han gick ut på gatorna. "Harry where are we going?" ropade jag. "To neverland", sa han charmigt och jag skrattade. En tant tittade surt efter oss och en äldre man röt åt oss att vara tysta. Men det gjorde inget. För när vi två var tillsammans kunde vi skratta tills vi kiknade. Vi kunde vara hur konstiga som helst, hur romantiska som helst, och prata hur mycket allvar som helt men vi hade ändå alltid varandra. För att vara med Harry, det fick mig att känna mig fri och lycklig. 

 

"Can I talk to you about something?" frågade Felicia. Jag nickade. Hon la sitt vågiga bruna hår på en sida. "When we were at Liam's... We kind of talked", började hon. "...Yes?" frågade jag. "He says that I should stay away from him a while. Because he can't stand the thought of hurting me while he is drunk", sa hon. "That's quite understandable", sa jag. "But it's not just that. He don't want to see me because I can bring up old memories. And he don't want to see them. He don't want to remember the time we had together because it hurts to much to see me with James now", sa Felicia. Hon tittade ut genom fönstret. Regnet smackade mot fönstret där vi körde genom London. "Niall. He wants to forget", sa hon och kollade sorgset på mig. "I don't care that I'm with James now. I will never regret being with Liam. Because he took care of me. He loved me so much", sa Felicia. "But you're not together anymore. You're sounding like you're in love with him or something", sa jag undrande. "I'm not. I love James so much. But Liam will always be special. You know, I know him better than everyone else on this earth. And he knows me better than everyone else. We grew up together", sa hon. "I'm not trying to be annoying or anything, but maybe you have to let all of that go", sa jag. "What would you say if I said that you had to let go of someone you've known since forever?", frågade hon. Jag ryckte på axlarna. "I just don't like that he don't want me in his life anymore", sa hon. Det blev tyst i bilen. Vi satt fast i en kö igen. Regnet fortsatte att ösa ner. "He can't just expect me to stop caring. Do you think he will stop caring about me?" frågade hon. Jag tittade på henne. "Of course not. Liam will always care about you", sa jag. "We have so many memories together... I just don't get how he don't want to remember them. I mean all the good ones", sa hon. "Do you remember the first time you and I met?" frågade jag. "Yeah?" sa Felicia undrande. "I seriously thought that you were crazy. You were one of the few people that knew that we were a group. I think it was September or something? We rehearsed something and in the middle of the song you came in on stage, jumping on Liam screaming 'GOD I MISSED YOU SO MUCH', and you two hugged for ages. Then you said hi to all of us and you just looked so happy. You really smiled with your eyes that day", sa jag. Felicia log. "It was back in the times when I had absolutly no drama in my life. I was fourteen. He was like my older brother. Even though fourteen and seventeen can seem like a huge age difference when you are a teenager were we always there for each other. Always", sa Felicia. "You see? You have this special relationship with each other. You will always be there for each other and you will always care. Okay Felicia?" sa jag. "Yeah, but I just can't get that he is shutting me out. What I've learned from all of my mistakes and from life is that you don't leave someone when they really needs you. No matter what they say", sa Felicia. Det fick mig att inse. Jag kunde inte lämna Julia med barnet. Felicia hade rätt. Man lämnade inte människor när de behövde en som mest. Jag kunde inte skriva på det där kontraktet och åka ut i världen och lämna Julia ensam hemma. Hon behövde mig där. De båda behövde mig där. "Niall...", sa Felicia. Hon lät rädd men jag ignorerade det. "I have to stay with Julia!", sa jag. "That is the right thing to do. You are right. You don't leave people when they need you the most", fortsatte jag. "Niall...", upprepade Felicia. "I have to go home to her right now and tell her how much I love her and that I will never leave her", sa jag och hade ett stort leende på mina läppar. "NIALL", skrek Felicia och jag tittade åt sidan dit hon stirrade. Jag såg en stor lastbil köra rakt emot oss med världens fart. Jag hann inte ens säga något innan jag bara kände hur allt kolliderade innan allting blev svart.

---

Ni kommer nu inte få veta den spännade fortsättningen tills nästa söndag! Hur reagerade ni när ni insåg att Felicia och Niall skulle hamna i en bilolycka? Vad tyckte ni om delen i övrigt? Överaska Sandra och Felicia när de kommer hem med minst 7 kommentarer så de blir taggade på att skriva! 

 

I övrigt vill jag önska er en mysig sommar tills jag skriver igen, vilket är om 2-3 veckor? Jag kommer sakna skrivandet hihi. Jag älskar att skriva när vi har er underbara läsare! Att vi har skrivt 94 delar utan att ni har tröttnat är helt otroligt också, hoppas att ni stannar tills allt är slut. Kommentera nu och ha det bäst och lyssna på mycket 1D. löööve yaaah xoxo